Om de nya könsbegreppen är riktiga och vettiga, så har personalen på våra BB-avdelningar alltid då och då förlöst karlar som varit födda i fel kropp. Jag förnekar inte att barn som föds kan ha oklar könstillhörighet. Men jag förnekar bestämt att en som föder barn kan ha oklar könstillhörighet (den upplevda, subjektiva könsidentiteten kan förstås vara hur oklar som helst, men det är en annan sak).
Känner sej personalen på BB verkligen övertygade om att också barnafödande personer kan vara män och pappor? Annars kunde man ju tycka att de vore rätt personer att säga ifrån. Vilket ytterligt få personer tycks beredda att göra - det är som sagt jag, gynekologen Bygdeman, patientföreningen Benjamin och ett gäng fascister och nazister. Inte så kul förstås. Var har vi alla kristdemokrater? Nej, var har vi alla vanliga, vettiga personer som alldeles nyligen var 100% helt övertygade om att det bara är kvinnor/mammor som föder barn? Och som nu tydligen inte längre vet vad de menar med ord som "mamma" och "pappa".
En som föder barn är karl om "hon går som en karl, hon ser ut som en karl och hon kysser som en karl ska"?
Jag tycker nästan lite synd om dig. Den enda som verkar förvirrad och helt ifrån sig är ju du och några stackare till. Vad är ni så rädda för? Vad är det för hemskt som kan hända?
SvaraRaderaVad BB personalen har att säga om könstillhörigheten hos den gravida personen; alltså vem bryr sig? De är där för att göra ett jobb och visa respekt för sin patient genom att tilltala personen med det namn och pronomen som personen föredrar. Inte könsbestämma barnets föräldrar. Helst inte barnet heller, men det är ju upp till föräldrarna och fortfarande så vill ju staten ge alla juridiska kön även om det ibland är svårbestämt (och inte borde behövas).
Framförallt förstår jag inte varför någon människa behöver könsbestämmas? Har du något bra svar på det?
http://theshadowolf.blogspot.se/2013/07/lar-han-sig-aldrig.html
SvaraRaderaJojo, personal på våra sjukhus är säkert vana att anpassa sej till sina patienter på både ena och andra sättet. Även jag kan i vissa lägen tänka mej att tilltala folk som de önskar för att undvika bråk, men det betyder givetvis inte att jag alltid på allvar accepterar deras anspråk. Och jag tror inte att särskilt många på BB går med på att de under årens lopp skulle ha förlöst en och annan karl. (Men jag kan ju ha fel).
SvaraRaderaTack för din medömkan! Du är uppriktig och tydlig, ShadoWolf, och det gillar jag. I stor utsträckning är du konsekvent också: inga könsbestämningar alls vill du ha, och inga könsåtskilda omklädningsrum heller (möjligen fler enskilda bås). Så konsekventa är sällan de riksdagsmän som drivit igenom de nya könsbegreppen i riksdagen (definitivt inte Carin Jämtin, hon med toaletterna, i alla fall).
F.ö. är nog alla som tänker sej få barn med en partner intresserade av den tilltänkta partnerns kön (det biologiska alltså, för att vara övertydlig). Men även homosexuella är det. Bara bisexuella är fullkomligt ointresserade (och kanske inte ens de, kanske bara de helqueera).
Nej, jag lär mej visst aldrig ;O). Inte du heller, tydligen. Men det är ju ändå lite intressant att diskutera sakerna, och det kanske en och annan läsare också tycker.
"F.ö. är nog alla som tänker sej få barn med en partner" o.s.v. Biologiska barn alltså. För att vara övertydlig alltså.
SvaraRaderaAha, äntligen börjar vi närma oss kärnfrågan (en av dem åtminstone)- den tilltänkta partnerns fysiska förutsättningar och fertilitet. Jag gör en utläggning på bloggen ;)
SvaraRaderaAtt de flesta riksdagsmän inte är konsekventa beror nog på att de egentligen inte heller förstår vad det handlar om utan, som du kanske är lite inne på, bara följer en opinion.
Förresten har jag fått lära om, precis som jag försöker lära dig. Eller iaf nästan. När jag var liten trodde jag, som du, att det var enbart könsorganen som bestämde om man var flicka eller pojke och sen var det inte mer med det (något vi diskuterat förut). Jag trodde att könsorgan var lika förutsättningslöst som ögonfärg. Och i vissa sammanhang är det också så, i min egen familj t.ex. och på mitt jobb. Men i den stora vida världen är det inte så och där är vi nog ganska överens- det vore bättre om tjejer fick vara tuffa och killar söta och snälla utan sociala konsekvenser. Det som fick mig att ändra uppfattning (om könets betydelse) var ju när jag som tolv-trettonåring började förändras fysiskt på ett sätt jag naturligtvis visste skulle komma men hatade från första stund. Jag ville ju ha något annat; det som de äldre killarna hade. Även om vi hade ett samhälle där man får vara som man vill oavsett (biologiskt)kön skulle det finnas individer som jag som vill ha ett annat fysiskt utseende än det naturen/gud/slumpen tilldelade oss. Skillnaden skulle vara att i ett sådant samhälle skulle ingen bli mer brydd över det än att någon bytt hårfärg.