Dagens debattartikel från Rfsl Ungdom på Brännpunkt i Svenska Dagbladet talar väl nästan för sej själv. "Från den 1 juli krävs inte längre några som helst fysiska ingrepp för att få sitt juridiska kön ändrat." Nej, det är just det - vi har infört subjektiva könsbegrepp och man ska nu på papperet få byta kön (fast det kallas att bekräfta sitt upplevda kön) utan att i någon vettig mening verkligen byta kön (i den mån det går). Vilket ju i praktiken innebär att barn antas kunna bli födda av karlar och detta måste då givetvis tänkas ha skett hela historien igenom. Den uppenbara tvångsföreställningen att man är "född i fel kropp" - som ju, när det inte handlar om rena missbildningar, måste bygga på grova schablonbilder av hur en "riktig" kille resp. tjej ska vara och uppföra sej rent mentalt och socialt - ska nu tas på största allvar och bekräftas av familj, skola och myndigheter, om Rfsl Ungdom får som de vill redan innan den berörda personen blivit 18 år.
"Det juridiska könet är, precis som det låter, en juridisk konstruktion", skriver författarna helt uppriktigt. Ja, särskilt från den 1 juli, då det totalt frikopplats från det begripliga och i de flesta fall objektivt konstaterbara biologiska könet. Tidigare förutsatte vi ju allesammans att kön var något biologiskt (precis som beträffande ston och hingstar, kor och tjurar o.s.v.). Nu ses kön främst som något psykosocialt eller juridiskt.
Hos människor, alltså.
Och i Sverige. Som tur är inte i alla länder.
Snacka om att med berått mod skapa könsidentitetsstörningar hos våra barn och ungdomar! Den förälder som säger till sin välskapta son som grubblar över sin identitet: "Du duger som du är, du är en riktig kille hur hur mjuk och 'tjejig' du än känner dej", den föräldern anses numera vara fullständigt bakom flötet (hen tror ju fortfarande att kön har med snopp och snippa att göra!). Medan den som - kanske mest p.g.a. råa machofördomar om hur riktiga killar ska vara - säger: "Ja, vi har nog länge tyckt att du inte verkar vara någon riktig kille", den föräldern anses nu vara riktigt hipp. How come?
På vilket vis är det en "uppenbar tvångsföreställning" att vara transsexuell? Är du psykiatriker? Neurolog? Vet du överhuvudtaget vad du pratar om när du nämner "tvång"? Sista stycket i detta inlägg tyder på att du inte gör det, trots att jag med flera vid otaliga tillfällen försökt förklara att du konstant missuppfattat saken.
SvaraRaderaExemplen du tar upp i sista stycket kan mycket väl inträffa, såklart, men vanligare är det att få höra saker som "men du är ju en så söt och snäll liten tjej, inte kan du vara en kille" och många transsexuella vittnar om att utredarna förväntar sig ett stereotypt beteendemönster precis i stil med dina exempel vilket innebär att en del spelar över i rädsla för att bli ertappade som "för tjejig för att få vara kille" och därmed inte få diagnos och vård (personlig erfarenhet).
Så nej, känslan av att vara född i/med fel kropp grundar sig INTE på grova schablonbilder av mentalt eller socialt beteende. Det är din felaktiga tolkning. Däremot kan det hända att känslan kommer från grova schablonbilder av hur kroppar ska se ut och fungera för att representera ett kön.
Ja, men då ser du ju själv var vi hamnar när vi inte behåller de med dina ord "grova schablonbilderna av hur kroppar ska se ut och fungera för att representera ett kön" (det jag kallat biologiska och någorlunda objektiva könsbegrepp):
SvaraRaderaVi hamnar oundvikligen (som jag tidigare påpekat beträffande Real Life Experience) antingen i grova schablonbilder av hur en "riktig" kille eller tjej ska uppföra sej, eller i den situation vi nu håller på att hamna i, där könsbegreppen blir den resandes ensak, subjektifierade alltså.
(Eftersom man nuförtiden ju måste få anses vara kille oavsett hur pojkaktigt man beter sej OCH även oavsett hur kroppen ser ut - poängen är hur man själv känner sej).
Känslan av att vara födda i fel kropp grundar sej alltså inte på grova schablonbilder av mentalt eller socialt beteende? Men hur kan man då - alltså även utan uppenbara missbildningar - vara så säker på att kroppen eller det könsbegrepp man fått sej till livs är så kapitalt missvisande?