Jag skrattar inte ihjäl mej, men...

... nu har ärkequeeren Wejryd själv gått ut och anslutit sej till tesen att somliga är fäder till barnen de föder (han kunde inte svänga fort nog - han höll ju på att bli ensam med Sverigedemokraterna, bevars). De tankarna kallades gnosticism i fornkyrkan, men nu är det högsta inneteologi. Och dito psykologi.

DN:s intellektuella kollaps

I framtidens yrvakna diskussion om hur queerideologin 2012 kunde vinna en så avgörande seger som att även könsbegreppen blev könsneutrala, kommer Dagens Nyheters ledarkommentar till KD:s märkliga omsvängning - där SD lämnades ensamma att försvara de vanliga könsbegreppen - att bli ett centralt dokument. "Sent ska moralisten vakna" heter texten, som kanske borde ha hetat "Sent ska idioterna på DN vakna."

Inte nog med att det nu på högsta politiska ort hävdas att även folk som föder barn kan vara män och pappor till barnen de föder. Det anses även höra till självklarheterna, det som alla utom inskränkta sexualmoralister måste förstå. Ja, inte nog med det - den som tvivlar anses vilja tvångssterilisera utsatta grupper precis som på 1930-talet. Tvångssteriliseringarna fortsatte faktiskt in på 1970-talet, se Maciej Zarembas bok "De rena och de andra" (1999). Men enligt DN fortsätter det än idag, bara för att man inte får "bli man" och ändå ha äggstockar och livmoder. Och när DN uttrycker sej modest, heter det att den som inte vill könsneutralisera könsbegreppen står för en "strikt könskonservativ linje". Bara kvinnor kan föda barn och bara män kan bli pappor: milde tid, vilken strikt könskonservativ linje! DN=Dumt Nyspråk?

Jag och Svenska kyrkan och Sverigedemokraterna (utan alla jämförelser i övrigt) vill enligt DN tvinga människor att sterilisera sej (könsstympning och tvångskastrering har också nämnts). Jag tror jag dånar. Men ett är säkert: den 40 år gamla könsbyteslagen måste ändras, så långt är jag på DN:s sida. Trebarnspappor som tror att de är kvinnor ska inte få skära av sej apparaten med samhällets hjälp. Folk som har fött barn men tror att de är män precis som pappan ska inte få hjälp med en västerländsk variant av kvinnlig omskärelse - det kallas ju könsstympning när det sker i Afrika och är könsstympning även i Sverige. De ska inte heller få registreras som fäder till barnen de föder. Att de "tvångsbenämns" mammor är inget som helst övergrepp. Ordet "mamma" är nämligen inget kränkande tillmäle. Man kan inte ha individuell definitionsrätt till sitt kön, lika lite som man har det beträffande sin ålder eller sin art.

Queerdemokraterna

I onsdags fick jag av FP-riksdagsmannen Hans Backman veta att KD var på väg att svänga i frågan om huruvida män kan föda barn eller inte. (Som skäl till att FP inte kört över KD med stöd av övriga allianspartier och oppositionen - tror man att vi slysslar med "tvångssterilisering" idag har man ju en plikt mot sina medmänniskor att med alla medel avskaffa den, om än det skulle leda till att regeringen spricker).

Jag trodde nog att Hasse önsketänkte. Göran Hägglund är så snäll, så snäll, och vill gärna göra alla glada. Genom att alls gå med på att utreda frågan om huruvida män kan föda barn kan han ha väckt falska förhoppningar hos ivriga folkpartister.

Igår träffade jag Hasse igen, i Söderhamn, men tog inte upp frågan. Jag hade då från trovärdigt håll hört att idén om mäns barnafödande inte kommer att tas upp under vårriksdagen, och hoppades då att queergalenskaperna skulle hinna "ebba ut" och "eftertankens kranka blekhet" infinna sej till dess. Att vi i FP inte på allvar tror att samhället just nu tvångssteriliserar folk, tycktes mej också stå klart - eftersom vi står ut med att vänta ett halvår ytterligare på en förändring.

Men Hasse önsketänkte inte. Idag ansluter sej Kristdemokraterna till idén att, av välvilja mot utsatta personer, könsneutralisera könsbegreppen, så att även "män" ska kunna föda barn, d.v.s. att även barnaföderskor ska kunna registrera sej som män och pappor till barnen de föder.

Queerare kan ingen vara.

Är finnar och turkar könsförvirrade?

Jag har tidigare uppvisat min queera ådra genom att bejaka behovet av ett könsneutralt pronomen som "hen". Och eftersom det redan används, här t.ex., så finns det naturligtvis numera även i svenskan. Bara sätt igång och skriv! Jag hoppas också att svensklärarkollegerna inte är så förstockat konservativa att de sätter bock i kanten för denna kreativa novation, eller snarare detta låneord som redan finns i turkiskan (om jag uppfattade det rätt) och finskan ("hän").

Och inte är väl turkar och finnar påfallande omedvetna om kön eller genus för att de har detta ord? Elise Claesson överdriver i den delen farorna med könsneutrala pronomen i förskolan. Samtidigt håller jag delvis med henne i det fall "hen, hens och henom" helt skulle ersätta "hon, hennes och henne" och "han, hans och honom". Om vi i skola och förskola, hemma och ute i samhället helt skulle sluta prata om pojkar och flickor, mammor och pappor, han och hon.  En sådan utveckling vill jag inte ha. Så queer är jag inte. 

Vi skulle ju då om inte annat förlora redskapen för att diskutera verkliga och inbillade könsskillnader - och jag litar inte på att det helt jämställda samhället automatiskt uppkommer bara för att vi inte längre har ord för ojämställdheten.

Svenska kyrkan står på KD:s sida

Queeraktivisten Lukas Romson har genom ett blogginlägg från den 24 januari uppmärksammat mej på att Sveriges största ideella organisation, Svenska kyrkan, med dagens nyspråk är anhängare av tvångssteriliseringar (jfr Maciej Zarembas bok "De rena och de andra" från 1999), ja, t.o.m. av tvångskastreringar enligt Kyrkostyrelsens remissvar från 2007!

På den tiden (2007) trodde Svenska kyrkan alltså fortfarande inte att män kunde föda barn (alltså att någon kan vara far till barnet den föder), men fem år är ju en evighet i de här sammanhangen och man kan väl förmoda att ärkebiskopen - kyrkans egen Juholt - förbereder en reträtt. Nu när Svenska kyrkan sedan 2009 officiellt hävdar att det inte finns någon speciell vits med att ha en mamma. Vilket ju passar som hand i handske med dogmen att även män kan föda barn.

För ÄB kan väl ändå inte tänka sej att den här gången kunna hålla emot när den riksdagsmajoritet som har majoritet även i kyrkomötet hävdar att män visst kan föda barn? (En del män i alla fall). I så fall borde väl han, biskopsmötet och kyrkostyrelsen för länge sen ha trätt upp på Kristdemokraternas sida i debatten? Har han tur hinner han - tack vare KD:s fördröjande aktiviteter i regeringen - avgå med pension innan frågan om queergnosticismens definitiva genomförande kommer upp i kyrkomötet...

Anmärkas bör dock att jag inte stämmer in i den mening i remissvaret som hävdar följande: Att bli förälder är inte ett stadium i livet som alla har rätt att uppnå, och som man kan diskrimineras ifrån. Genom att uttrycka sej så visar kyrkostyrelsen sej tragiskt omedveten om Svenska kyrkans (och det statsbärande socialdemokratiska partiets) medskuld i att de verkliga tvångssteriliseringarna kunde initieras och fortgå från 1930-talet till 1970-talet (jfr återigen Zarembas bok). Alla har förvisso inte "rätt" att bli föräldrar, men visst är det diskriminering om vissa tvångssteriliseras för att de uppfattas som asociala eller intellektuellt mindervärdiga? Tvångssterilisering som sådan måste vi alltså tydligt ta avstånd ifrån; däremot är det inte rimligt att kalla det tvångssterilisering när vi t.ex. "tvångsbenämner" barnaföderskor mammor/kvinnor.

Och hur kan man då "veta" att man tillhör ett annat kön än man har?

Om könsskillnaderna är så små i våra hjärnor (även om "genomsnittsskillnader" finns och kan beaktas som sådana) - hur i hela fridens dagar kan en person då "veta" att hen är "född i fel kropp"? Det som verkade vara en naturlig uppföljning på queerreformen "könsneutrala äktenskap" - som ju innebar en extrem likhetsfeminism där de mentala könsskillnaderna förutsattes vara helt oviktiga och där det därför inte ansågs finnas någon vits med att ha en pappa - visar sej i själva verket vara härlett ur en diametralt motsatt föreställning: idén att de mentala könsskillnaderna är så gigantiska att man med säkerhet kan veta att man "egentligen" är av ett annat kön än sin kropp!

Jag delar den alltmer uppflammande kritiken mot att skära av äggstockar, pungar m.m. Som av någon anledning mest riktas mot KD, trots att det nog mest är övriga partier som drivit fram möjligheten - gammaldags konservativa talar visserligen ibland om folk som "omanliga" eller "okvinnliga" men har sällan på allvar brukat hävda att folk de facto tillhör ett annat kön än organen utvisar.

Jag har bara fräckheten att påstå att- om det inte rör sej om uppenbara missbildningar/tveköntheter - det i förra fallet handlar om att skära äggstockarna av en kvinna och i senare fallet om att skära pungen av en man. Inte tvärtom. Och det är inte jag som vill tvinga någon att stympa sin kropp. Vad som ligger bakom de tvångsföreställningar som gjort att t.o.m. en trebarnspappa kan få för sej att hen är kvinna torde bli en intressant uppgift för framtida forskning. Själv misstänker jag konservativa könsrollsföreställningar och radikala queeridéer i en lika osmaklig som ohelig allians.