Ojdå, börjar t.o.m. DN bli konservativa vid en jämförelse?

Själv har jag ju med skräckblandad förtjusning upplevat hur samma position som på 90-talet betraktades som närmast queerradikal idag betraktas som något till höger om Kristdemokraterna. Kanske t.o.m. Dagens Nyheter snart betraktas som ärkekonservativa vid en jämförelse med den alltmer skenande utvecklingen på reproduktionsområdet? Läs och tänk själv.

Brev till Expressens ledarsida

Följande brev skickade jag i februari till Expressens ledarsida (kopia till Liberala Nyhetsbyrån):

Hej ledarsidan!

Jag instämmer i Expressens förvåning över att ett kungligt deltagande på en Gaygala uppfattas som ett politiskt ställningstagande (mer än på t.ex. pingströrelsens Nyhemsvecka). Jag tycker visst att det är självklart att kronprinsessan ska visa stöd för hbt-personers mänskliga rättigheter och kunna besöka arrangemang av vitt skilda slag.

Men gaygalan är också genom t.ex. sådana som Jonas Gardell hårt queerpolitiserad på ett sätt som går vida utöver frågorna om mänskliga rättigheter i allmänhet. Man ska nämligen nu - för att duga som "homo" eller "hetero", läs "medborgare" - instämma i att det inte finns någon vits med att ha en mamma. (Nä, inte med att ha en pappa heller). Eftersom även män kan föda barn. (Se fler kritiska reflektioner kring detta  på http://www.queerretorik.blogspot.se/ ).

Jonas Gardell är en god debattör och skicklig författare - bl.a. hans En komikers uppväxt ger en fantastiskt berörande bild av det mänskliga livets skörhet och tillkortakommanden ("att tro sej vara född med otur fast man bara är född" som Erik Lindegren skriver). I Torka aldrig tårar utan handskar ger han ett viktigt bidrag till historieskrivningen om det mindre glada 80-talet.

Men har han ökat toleransen i samhället? Ja, mot vissa grupper - även de promiskuösa och/eller de polyamorösa som nu är på G - och det bör han i flera avseenden hedras för. Men Gardell har också i flera avseenden drivit sin retorik så långt att den hamnat inom demagogins domäner, och genom sin ställning som orörbart riksorakel kunnat utveckla tydliga mobbningstendenser (inte alls okänt från historien, vi vet t.ex. hur snabbt förföljda kristna på 300-talet blev riksmobbare gentemot hedningarna).

Vi moderat heteronormativa som gick på "Rosa caféer" och försvarade 1900-talsreformerna på hbt-området (utom kanske könsbytarlagen från 1972 som vi inte visste så mycket om) och villigt stod med i kampen mot "de homofoba" upptäcker nu att vi själva stämplas som homofoba (nu t.o.m. av många Kristdemokrater!) för att vi fortfarande tror att det finns en vits för ett litet barn med att ha en mamma och för en tonåring med att ha en pappa (och vice versa, visst). Nu stämplas vi t.o.m., i en alltmer absurd retorik, som könsstympare för att vi inte vill att psykiskt sköra svenskar ska könsstympas (givetvis ska de som utan uppenbara missbildningar beskurits sedan 70-talet få skadestånd!) men inte heller att könsbegreppen ska göras om så att en som föder sitt barn ska kunna registreras som barnets far!

Och genom Expressens perspektivlösa anslutning till hopblandningen av MR och queerdogmatik stämplas nu andra grupper än Sverigedemokraterna et consortes ut som närmast fascistoida, trots synnerligen modesta och väl genomtänkta värderingar om man närmare vågar lyssna. Expressen bidrar därmed till den förskräckande polariseringen, där delar av Östeuropa och Afrika stiftar allt mer drakoniska lagar mot hbt-rörelsen, medan vi och stora delar av Väst alltmer blir vår egen queerretoriks fångar och därmed mest blir föremål för skratt i öst och syd (som annars haft mycket att lära av oss). Och där SD den 1 juli 2013 - då Kammarrättens dom som vann laga kraft 10/1 lär ska bekräftas - riskerar att ensamma stå upp mot "etablissemanget" i riksdag och rättsväsende med den pinsamt enkla uppgiften att försvara följande tes: "Den som föder sitt barn är dess mor, aldrig någonsin dess far." Kan ni inte förstå vilken misstro det här kommer att uppamma hos breda lager som hittills inte förstått vidden av queerrevolutionen - misstro mot journalistiken, misstro mot rättsväsendet och misstro mot våra folkvalda? Och vilket köttben det är för SD! (Fördubbling för tredje valet i rad? - jfr sannfinnländarna).

Backlash-varning härmed utfärdad!
(Alla behöver en någorlunda besinningsfull röst på triumfvagnen, t.o.m. liberala opinionsbildare och Jonas Gardell).

Hälsningar Andreas Holmberg, liberal och fritänkare
http://www.queerretorik.blogspot.se/

Jag saknar ord, Sanna Rayman

Att även Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman uppenbarligen tror att män kan föda barn är väl om något en sak som kan få den mest förhärdade att bli alldeles paff. Själv är hon mest paff över att KD fortfarande verkar tveka, trots att Kammarrätten i vintras slog fast att tvångssteriliseringar inte får förekomma i Sverige. (Så klart - men är det verkligen tvångssterilisering att barnaföderskor "tvångsbenämns" mammor och kvinnor?). 

Och visst gör sej Kristdemokraterna löjliga genom sitt velande i frågan - snacka om att lämna ett köttben till Sverigedemokraterna i vår och sommar! - men allra mest drar Sanna Rayman löje över sej själv och sin tidning, ja, svensk journalistik, genom sitt enfaldiga accepterande av den mest uppenbara övertalningsdefinition jag någonsin. Det är ju fullständigt... ja, man saknar ord.