Sveriges kvinnoorganisationer efterlyser debatt

Visst instämmer jag i detta krav. Men borde inte debatten ha ägt rum för mer än 10 år sedan, innan Göran Hägglund införde sina famösa nya könsbegrepp (och Ebba Witt-Brattström sa till mej: "Jag tror det här är jättefarligt")? Vad är det för fel på svenska journalister som springer så i flock att relevanta (och för mej helt självklara) följdfrågor aldrig tycktes ställas när de som bäst behövdes? 

DN skrev något tankeslappt på ledarsidan med rubriken "Låt pappa få rätt att bli mamma". Och mycket intelligentare var inte nyhetsartiklarna heller. Oftast hyllades såväl vuxna som barn helt enkelt för sitt "mod" att bejaka den där "inre" killen eller tjejen som råkat "bli född i fel kropp". Nu har vi tydligen fått ett "transkrig" där även DN får fundera på om pappor kan vara mammor och vice versa.

Adam Cwejman

 Et tu, Adam?

Tydlig svängning

Det här är intressant. Ungefär som Elina Pahnke och Lyra Ekström Lindbäck känner nu, kände jag så sent som för fem år sedan, när jag hängdes ut på ett uppslag i Hudiksvalls tidning som den konstige, närmast fobiske liberalen som trodde att endast kvinnor kan föda barn och därmed ville neka transpersoner deras "rättigheter". Jag kände också att public service och media i stort stod på queerideologins och könsbytarnas sida och undrade hur länge detta kunde få fortgå.

Tydligen har det börjat svänga. Och nu är det sådana som Elina Pahnke och Lyra Ekström Lindbäck som är oroade över hur det nyss så "självklara" - t ex att även till synes välskapta ungdomar kan vara "födda i fel kropp" - nu kan ifrågasättas så tydligt av de s k "pk-medierna". Vem som är mest konspiratorisk resp vetenskaplig kan med fördel diskuteras. Men visst svänger det!