I en seriös bok som jag just nu tyvärr glömt titeln på - men jag har kvar den någonstans - läste jag hur åtskilliga indianstammar i Nordamerika sedan länge räknat med tre kön. De män som nämligen inte ville följa med ut och kriga utan föredrog att stanna hemma med kvinnorna för att laga mat och ta hand om barnen räknades nämligen inte som "riktiga" män utan kallades för något annat. Progressivt?
Ibland tror jag faktiskt inte alls på att Amerika eller Indien alls är något för oss att hänga i julgranen som förebilder vad gäller "normbryteri".
onsdag 25 november 2015
Bra och dåliga reformer på könsområdet
Det här beslutet från en känd leksakskedja (att slopa uppdelningen i "tjej- och killavdelningar") var ju mycket bra. Har aldrig fattat vitsen med "tjej- resp. killeksaker" eller vissa färger som ska förknippas med ett visst kön. Det är ju som att ha tjejslöjd (textilier). och killslöjd (trä och metall). Det har ju riskerat leda till att killar som gillar dockor och tyger (i rosa färg dessutom!) tror att dom är tjejer födda i fel kropp. Och omvänt.
Men att, som "Liberalerna" nu tänker verka för, införa ett tredje juridiskt kön - som 15-åringar dessutom ska kunna byta till utan föräldrars samtycke - verkar inte så över sej snillrikt. Ska vi ha tre slags omklädningsrum i alla kommunala sportanläggningar också? Eller ett gemensamt, vilket väl vore det rimligaste ur "neutralitetsaspekten". Men går damerna med på det?
Men att, som "Liberalerna" nu tänker verka för, införa ett tredje juridiskt kön - som 15-åringar dessutom ska kunna byta till utan föräldrars samtycke - verkar inte så över sej snillrikt. Ska vi ha tre slags omklädningsrum i alla kommunala sportanläggningar också? Eller ett gemensamt, vilket väl vore det rimligaste ur "neutralitetsaspekten". Men går damerna med på det?
måndag 2 november 2015
Folkpartiets partistyrelse tror fortfarande att somliga barn är födda av karlar
Så här kommenterar Folkpartiet liberalernas partistyrelse min motion om återställda könsbegrepp:
Partistyrelsen Motion K36 menar att Folkpartiet Liberalerna ska verka för att ”könsbegreppen återställs så att våra barns och ungdomars könsidentitet och jämställdhetens landvinningar inte rubbas genom läran om barnafödande män”. Partistyrelsen delar inte motionärens uppfattningar och anser nu, liksom vid tidigare tillfälle då motionären väckte en motion med likartad frågeställning, att en del av de ordval som motionären gjort är beklagliga och uttrycker nedsättande värderingar om andra personer. Motionen innehåller dessutom en hel del polemik mot förslag som ingen framfört och överdrifter av olika slag. Partistyrelsen finner ingen anledning att ändra ståndpunkt och föreslår landsmötet att motion K36 avslås.
Nedan återges motionen som numrerades K36. Jag tycker det vore klädsamt om partistyrelsen talade om vilka ordval som "är beklagliga och uttrycker nedsättande värderingar om andra personer". För att jag använder ordet "tvångsföreställningar" eller? "Identitetsstörningar" talar ju t.o.m. Socialstyrelsen om, "könsidentitetsstörningar" t.o.m. Och sedan i somras tror ju inte Pride-ikonen Vanessa Lopez längre att till synes fullt välskapta människor alls kan vara födda i fel kropp. Är det också "beklagligt" och "nedsättande" mot andra personer, t.ex. mot dem som fortfarande tror sej vara födda i fel kropp?
Och "en hel del polemik mot förslag som ingen framfört" kan jag verkligen inte hitta. Möjligen en mening: "Vi får väl då börja tala om Födravården istället för Mödravården och avskaffa de könsskilda omklädningsrummen." Men det är ju en enkel konsekvensanalys, inte polemik mot något förslag, annat än det som ledde till de nya könsbegreppen från 1 juli 2013. Varför ska vi sedan ha kvar den heteronormativa och könsstereotypa uppdelningen av våra omklädningsrum? Toaletter diskuteras ju hela tiden, men varför inte ta den kalvande tjuren vid hornen?
Så här skrev jag alltså i min motion:
Återställda könsbegrepp
Jag yrkar
att Folkpartiet liberalerna verkar för att könsbegreppen återställs så att våra barn och ungdomars könsidentitet och jämställdhetens landvinningar inte rubbas genom dogmen om barnafödande män.
Sedan den 1 juli 2013 har vi, bl.a. på Folkpartiets tillskyndan, nya könsbegrepp i Sverige. Begreppen man och kvinna motsvarar inte längre begreppen hane och hona för arten människa, utan har blivit psykosociala och subjektiva snarare än biologiska och objektiva. En skillnad mellan juridiska och biologiska könsbegrepp har uppfunnits (vad nu "juridiskt kön" skilt från det biologiska skulle innebära), och frågan är om inte piratpartiets förslag att helt slopa de juridiska könsbegreppet hade varit mer konsekvent. Istället för ett mycket litet antal personer med missbildningar och/eller identitetsstörningar riskerar vi att få en hel generation med störd könsidentitet. För om t.o.m. män kan föda barn, hur ska min dotter då någonsin kunna bli säker på att hon är kvinna? Eller om t.o.m. kvinnor kan bli trebarnspappor, hur ska då mina pojkar någonsin kunna bli säkra på att de är män? Dessutom blir queerdogmatiken självförgörande i jämställdhetshänseende, för, som bl.a. Thomas Gür konstaterat (SvD 12/5 2014), blir könsbegreppet lika svåranvänt som rasbegreppet i medicinska och kvoterande sammanhang om båda är lika luddiga. Vi får väl då börja tala om Födravården istället för Mödravården och avskaffa de könsskilda omklädningsrummen.
Nej, med all respekt för personer som upplever sej vara födda i fel kropp: vi kan inte dribbla med könsbegreppen hur som helst bara för att tillgodose alla sorters tvångsföreställningar, identitetsstörningar eller akademiska queerdogmer. Lika lite som vi lär våra barn att tjurar kalvar och hingstar fölar ska vi lära dem att somliga barn historien igenom är födda av karlar. Som parti med särskild tonvikt på utbildningsfrågor måste vi också kunna se när det är dags att erkänna ett misstag. Det räcker inte att likt 2011 läxa upp motionären för usel, oliberal människosyn. Jag vill nämligen inte tvångssterilisera någon, vare sej då eller nu, möjligen "tvångsbenämna" mammor mammor och pappor pappor. Och det kan rimligen inte vara mer oliberalt än att jag f.n. tvångsregistreras som den 45-åring jag inte vill vara och inte känner mej som.
Partistyrelsen Motion K36 menar att Folkpartiet Liberalerna ska verka för att ”könsbegreppen återställs så att våra barns och ungdomars könsidentitet och jämställdhetens landvinningar inte rubbas genom läran om barnafödande män”. Partistyrelsen delar inte motionärens uppfattningar och anser nu, liksom vid tidigare tillfälle då motionären väckte en motion med likartad frågeställning, att en del av de ordval som motionären gjort är beklagliga och uttrycker nedsättande värderingar om andra personer. Motionen innehåller dessutom en hel del polemik mot förslag som ingen framfört och överdrifter av olika slag. Partistyrelsen finner ingen anledning att ändra ståndpunkt och föreslår landsmötet att motion K36 avslås.
Nedan återges motionen som numrerades K36. Jag tycker det vore klädsamt om partistyrelsen talade om vilka ordval som "är beklagliga och uttrycker nedsättande värderingar om andra personer". För att jag använder ordet "tvångsföreställningar" eller? "Identitetsstörningar" talar ju t.o.m. Socialstyrelsen om, "könsidentitetsstörningar" t.o.m. Och sedan i somras tror ju inte Pride-ikonen Vanessa Lopez längre att till synes fullt välskapta människor alls kan vara födda i fel kropp. Är det också "beklagligt" och "nedsättande" mot andra personer, t.ex. mot dem som fortfarande tror sej vara födda i fel kropp?
Och "en hel del polemik mot förslag som ingen framfört" kan jag verkligen inte hitta. Möjligen en mening: "Vi får väl då börja tala om Födravården istället för Mödravården och avskaffa de könsskilda omklädningsrummen." Men det är ju en enkel konsekvensanalys, inte polemik mot något förslag, annat än det som ledde till de nya könsbegreppen från 1 juli 2013. Varför ska vi sedan ha kvar den heteronormativa och könsstereotypa uppdelningen av våra omklädningsrum? Toaletter diskuteras ju hela tiden, men varför inte ta den kalvande tjuren vid hornen?
Så här skrev jag alltså i min motion:
Återställda könsbegrepp
Jag yrkar
att Folkpartiet liberalerna verkar för att könsbegreppen återställs så att våra barn och ungdomars könsidentitet och jämställdhetens landvinningar inte rubbas genom dogmen om barnafödande män.
Sedan den 1 juli 2013 har vi, bl.a. på Folkpartiets tillskyndan, nya könsbegrepp i Sverige. Begreppen man och kvinna motsvarar inte längre begreppen hane och hona för arten människa, utan har blivit psykosociala och subjektiva snarare än biologiska och objektiva. En skillnad mellan juridiska och biologiska könsbegrepp har uppfunnits (vad nu "juridiskt kön" skilt från det biologiska skulle innebära), och frågan är om inte piratpartiets förslag att helt slopa de juridiska könsbegreppet hade varit mer konsekvent. Istället för ett mycket litet antal personer med missbildningar och/eller identitetsstörningar riskerar vi att få en hel generation med störd könsidentitet. För om t.o.m. män kan föda barn, hur ska min dotter då någonsin kunna bli säker på att hon är kvinna? Eller om t.o.m. kvinnor kan bli trebarnspappor, hur ska då mina pojkar någonsin kunna bli säkra på att de är män? Dessutom blir queerdogmatiken självförgörande i jämställdhetshänseende, för, som bl.a. Thomas Gür konstaterat (SvD 12/5 2014), blir könsbegreppet lika svåranvänt som rasbegreppet i medicinska och kvoterande sammanhang om båda är lika luddiga. Vi får väl då börja tala om Födravården istället för Mödravården och avskaffa de könsskilda omklädningsrummen.
Nej, med all respekt för personer som upplever sej vara födda i fel kropp: vi kan inte dribbla med könsbegreppen hur som helst bara för att tillgodose alla sorters tvångsföreställningar, identitetsstörningar eller akademiska queerdogmer. Lika lite som vi lär våra barn att tjurar kalvar och hingstar fölar ska vi lära dem att somliga barn historien igenom är födda av karlar. Som parti med särskild tonvikt på utbildningsfrågor måste vi också kunna se när det är dags att erkänna ett misstag. Det räcker inte att likt 2011 läxa upp motionären för usel, oliberal människosyn. Jag vill nämligen inte tvångssterilisera någon, vare sej då eller nu, möjligen "tvångsbenämna" mammor mammor och pappor pappor. Och det kan rimligen inte vara mer oliberalt än att jag f.n. tvångsregistreras som den 45-åring jag inte vill vara och inte känner mej som.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)