På min fråga vad det är för vits med att byta kön utan att byta kön svarar en känd debattör och religionskritiker i kväll:
"Dags att läsa på, Andreas. Det handlar om juridiskt kön. Det 'gamla vanliga' som man fötts med, behåller man för att kunna bli förälder."
Men vi okunniga och opålästa undrar nu som alltid: Vad är ett juridiskt kön till skillnad från ett biologiskt - och var sitter det nånstans? Är det en mänsklig rättighet att kunna vara man biologiskt och kvinna juridiskt och vice versa? Och exakt vad skulle vitsen vara med det?
Nog förstår jag varför det kallas queert.
Men det är typiskt: är man inte tillräckligt skolad i queerretoriken uppmanas man ständigt att läsa på. För att bli insatt och "upplyst" i den sköna nya världens genusteorier och övertalningsdefinitioner. Makten över språket är makten över tanken.
tisdag 31 januari 2012
fredag 27 januari 2012
Bengt Held uppmärksammade min motion i höstas
Jag ser det som en ära att den framstående queerretorikern Bengt Held uppmärksammade min motion till Folkpartiets landsmöte i höstas (och t.o.m. publicerade en bild på mej - ojojoj så mycket snö det var på tomten den vintern!!!).
Jag tror att han har alldeles rätt i att det är mycket ovanligt att partistyrelsen (förutom att antyda hur rädd och fördomsfull jag måste vara!) tar avstånd t.o.m. från en del formuleringar i själva motionen! Därigenom skriver partistyrelsen in sej själv i folkpartihistoriens kuriosakabinett - det kan bli roligt att citera på 2030-talet, kanske redan 2020-talet.
Jag är faktiskt tacksam att Bengt Held återger så mycket av min enligt mej själv fullständigt vattentäta argumentation - alltid kan det få någon queer person att tänka lite vettigare. Som gentjänst länkar jag alltså nu till Bengt Helds ofta mycket underhållande - och inte sällan tänkvärda - blogg.
Men inte tror jag att det är ovanligt att FP-politiker tänker som jag. Inte alls. Jag fick flera omklappningar i Karlstad ("det är många som tycker som du"). Vi har bara fått ett kejsarens-nya-kläder-fenomen: Folkpartister törs inte säga att de inte tror att någon som föder sitt barn är barnets far. Kanske ibland av missriktad omsorg om utsatta människor ("snällism"), men troligen oftare av omsorg om sina karriärer (som sagt: kejsarens nya kläder).
Jag tror att han har alldeles rätt i att det är mycket ovanligt att partistyrelsen (förutom att antyda hur rädd och fördomsfull jag måste vara!) tar avstånd t.o.m. från en del formuleringar i själva motionen! Därigenom skriver partistyrelsen in sej själv i folkpartihistoriens kuriosakabinett - det kan bli roligt att citera på 2030-talet, kanske redan 2020-talet.
Jag är faktiskt tacksam att Bengt Held återger så mycket av min enligt mej själv fullständigt vattentäta argumentation - alltid kan det få någon queer person att tänka lite vettigare. Som gentjänst länkar jag alltså nu till Bengt Helds ofta mycket underhållande - och inte sällan tänkvärda - blogg.
Men inte tror jag att det är ovanligt att FP-politiker tänker som jag. Inte alls. Jag fick flera omklappningar i Karlstad ("det är många som tycker som du"). Vi har bara fått ett kejsarens-nya-kläder-fenomen: Folkpartister törs inte säga att de inte tror att någon som föder sitt barn är barnets far. Kanske ibland av missriktad omsorg om utsatta människor ("snällism"), men troligen oftare av omsorg om sina karriärer (som sagt: kejsarens nya kläder).
Men visst bör hbt-festivaler få hållas i Malaysia
Jag tror inte att det kvalificerar mej som hedersqueer, men jag anser faktiskt att den fjärde hbt-festivalen i rad borde ha fått hållas i Malaysia, och att det är orimligt att homosexualitet där är kriminellt och kan användas som anklagelse mot den duktige politikern Anwar Ibrahim. Liksom jag anser att det är lika skandalöst att Pride-festivalen i Belgrad fick ställas in 2011 som om en 1 maj-demonstration eller Jesusmanifestation fått ställas in i Belgrad eller Stockholm p.g.a. högerextremisters groteska hotelser och ständiga framställande av hbt-personer(!) som hot mot samhällsfriden.
Det är viktigt att detta sägs tydligt av alla partier, även av Socialdemokrater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater, om de ska ha någon som helst trovärdighet när de framställer sej som demokratiska partier. Även rena dumheter måste få framföras offentligt, vare sej det gäller politik, tro och/eller samlevnad. Och både 1 maj-tåg, Jesusmanifestationer och Pridefestivaler (utan alla jämförelser i övrigt) brukar faktiskt innehålla en del vettiga synpunkter.
Det är viktigt att detta sägs tydligt av alla partier, även av Socialdemokrater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater, om de ska ha någon som helst trovärdighet när de framställer sej som demokratiska partier. Även rena dumheter måste få framföras offentligt, vare sej det gäller politik, tro och/eller samlevnad. Och både 1 maj-tåg, Jesusmanifestationer och Pridefestivaler (utan alla jämförelser i övrigt) brukar faktiskt innehålla en del vettiga synpunkter.
Frågan som ingen tidigare statsminister fått
I onsdags satt jag som klistrad vid radions P1 16.00-17.45. Jag hade nämligen (12.00) ringt in en fråga:
1) Kan någon som föder sitt barn vara barnets FAR?
2) Tvångssteriliserar vi folk för att vi nekar dem att registreras som PAPPOR till barnen de FÖDER?
Jag hade tänkt börja så här: "Hej Fredrik! Nu ska du få en fråga som ingen statsminister före dej har fått eller haft problem att svara nej på!"
Jag blev inte uppringd av P1 och fick inte möjlighet att fråga Fredrik (bara några tiotal personer av kanske 1000 fick ju den möjligheten). Men nog tycker jag att åtminstone NÅGON journalist - inte bara på Dagen eller Världen idag - borde fråga politiker och stiftschefer om detta. Frågorna är ju hyperaktuella och svaren torde kunna bli lika slingrande som roliga.
Men nej: "Är du för eller mot tvångssteriliseringarna av transsexuella?" Så lyder pk-frågan. Så ska en slipsten dras, om man vill få de toksvar som nu tycks gälla
1) Kan någon som föder sitt barn vara barnets FAR?
2) Tvångssteriliserar vi folk för att vi nekar dem att registreras som PAPPOR till barnen de FÖDER?
Jag hade tänkt börja så här: "Hej Fredrik! Nu ska du få en fråga som ingen statsminister före dej har fått eller haft problem att svara nej på!"
Jag blev inte uppringd av P1 och fick inte möjlighet att fråga Fredrik (bara några tiotal personer av kanske 1000 fick ju den möjligheten). Men nog tycker jag att åtminstone NÅGON journalist - inte bara på Dagen eller Världen idag - borde fråga politiker och stiftschefer om detta. Frågorna är ju hyperaktuella och svaren torde kunna bli lika slingrande som roliga.
Men nej: "Är du för eller mot tvångssteriliseringarna av transsexuella?" Så lyder pk-frågan. Så ska en slipsten dras, om man vill få de toksvar som nu tycks gälla
Tvångssteriliseringar eller tvångsföreställningar?
Så var min rubrik på insändaren i Dagen igår. Och den insända texten - före div. redaktionella kortningar - såg ut enligt nedan. Jens Medom påstår i en kommentar att jag är ute på något slags korståg "igen". Sällan - det är de som började gasta om "tvångssteriliseringar" som kastade handsken och som behöver få sina stora trutar något sordinerade. Jag anklagar inte mina motståndare för några hemskheter ens i närheten av det ovannämnda exemplet, långt därifrån. Jag bara påstår att de antingen är rent ut sagt korkade (HUR kan man tro att en välbyggd människa är "född i fel kropp" eller att en karl kan föda barn?) eller avsiktligt försöker dölja sina kulturrevolutionära avsikter (med bl.a. könsneutraliserade och/eller avskaffade könsbegrepp) och förvirra en fåkunnig allmänhet. Till min glädje har även en rätt liberalradikal präst som Christer Hugo (f.d. lutheran) sett igenom tokretoriken, se inlägget Pride och gravida män.
Här kommer min ursprungliga insändartext till Dagen (jämför gärna med den som faktiskt publicerades!):
Kan inte någon förklara för oss fåkunniga varför det självklara påpekandet att den som föder sitt barn är dess mamma, alltså inte dess pappa, plötsligt har börjat betraktas som stöd till tvångssterilisering?
Enligt Aftonbladets ledarsida (19/1) vill Kristdemokraterna hindra somliga från att föda barn. Fast de ju bara, på goda grunder minst sagt, vill neka dem att registreras som pappor till barnen de föder.
T.o.m. vanliga TT-telegram och artiklar i kristen(!) dagspress hävdar nu att KD vill tvångssterilisera folk - genom att t.ex. tvinga kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna. En trebarnspappa som fått för sej att han är kvinna (och därför genomgått diverse steriliserande ommöbleringar) framställer det i kvällspressen som om hans eget parti tvingar män, f´låt kvinnor, att sluta avla barn.
Det innebär ju att medias anklagelser mot Göran Hägglund i sak är bra mycket mer tillspetsade, för att inte säga groteska, än de mot Håkan Juholt.
Men hur demagogisk och rent korkad kan queerretoriken tillåtas bli utan protester? Vad säger kristdemokrater runt om i landet?
Varför försvarar ni er inte mot de halvgalna anklagelser som håller på att stämpla ut hela partiet och riskera alliansens framtid? Har ni själva börjat tro att en del tuffa men identitetsstörda tjejer verkligen är pappor till barnen de föder? Eller att trebarnspappor i själva verket kan vara sina barns mammor?
En del uttalanden av Göran Hägglund alltsedan sommaren 2010 tyder på att han kan tänka sej att vissa män föder barn. I motsats till KD:s riksting och Mats Odell, som i Ekots lördagsintervju den 19 november frankt konstaterade: "Jag tror helt enkelt inte att dom kan det."
Varför både Sveriges journalister och dess utbildnings- och jämställdhetsministrar i stort sett valt att svälja queerfnoskigheterna får de svara på själva. Förmodligen handlar det om s.k. snällism i kombination med opportunism, ungefär som när alla för 40 år sedan skulle vara lite marxistiska.
Men den som vill vara alla till lags får till slut bära åsnan. I den mån man inte själv då blivit en sådan.
Andreas Holmberg
pappa (tror jag)
Bollnäs
Här kommer min ursprungliga insändartext till Dagen (jämför gärna med den som faktiskt publicerades!):
Kan inte någon förklara för oss fåkunniga varför det självklara påpekandet att den som föder sitt barn är dess mamma, alltså inte dess pappa, plötsligt har börjat betraktas som stöd till tvångssterilisering?
Enligt Aftonbladets ledarsida (19/1) vill Kristdemokraterna hindra somliga från att föda barn. Fast de ju bara, på goda grunder minst sagt, vill neka dem att registreras som pappor till barnen de föder.
T.o.m. vanliga TT-telegram och artiklar i kristen(!) dagspress hävdar nu att KD vill tvångssterilisera folk - genom att t.ex. tvinga kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna. En trebarnspappa som fått för sej att han är kvinna (och därför genomgått diverse steriliserande ommöbleringar) framställer det i kvällspressen som om hans eget parti tvingar män, f´låt kvinnor, att sluta avla barn.
Det innebär ju att medias anklagelser mot Göran Hägglund i sak är bra mycket mer tillspetsade, för att inte säga groteska, än de mot Håkan Juholt.
Men hur demagogisk och rent korkad kan queerretoriken tillåtas bli utan protester? Vad säger kristdemokrater runt om i landet?
Varför försvarar ni er inte mot de halvgalna anklagelser som håller på att stämpla ut hela partiet och riskera alliansens framtid? Har ni själva börjat tro att en del tuffa men identitetsstörda tjejer verkligen är pappor till barnen de föder? Eller att trebarnspappor i själva verket kan vara sina barns mammor?
En del uttalanden av Göran Hägglund alltsedan sommaren 2010 tyder på att han kan tänka sej att vissa män föder barn. I motsats till KD:s riksting och Mats Odell, som i Ekots lördagsintervju den 19 november frankt konstaterade: "Jag tror helt enkelt inte att dom kan det."
Varför både Sveriges journalister och dess utbildnings- och jämställdhetsministrar i stort sett valt att svälja queerfnoskigheterna får de svara på själva. Förmodligen handlar det om s.k. snällism i kombination med opportunism, ungefär som när alla för 40 år sedan skulle vara lite marxistiska.
Men den som vill vara alla till lags får till slut bära åsnan. I den mån man inte själv då blivit en sådan.
Andreas Holmberg
pappa (tror jag)
Bollnäs
onsdag 25 januari 2012
Ibland är jag visst queer själv!
Alla är vi radikala - jämfört med någon annan ;o). Det visar sej till somligas bestörtning att jag inte alls har något emot pronomina hen, hens och henom som könsneutral ersättning för han resp. hon I DE FALL man inte vet eller vill betona könstillhörigheten. Finskan har ju "hän", så vi får väl se "hen" som ett finskt låneord.
Att somliga feminister raljerar kring vad ordet "hen" betyder på engelska är ju en sak vi får stå ut med...
Förresten finns "hen" ju redan, så det är väl inte så mycket att diskutera. Det används t.o.m. i barnböcker, och nu använder jag det också! Jag tycker att ordet fyller en lucka i språket, och så länge vi inte utrotar "han" resp. "hon" berikas ju svenskan istället för att utarmas.
Hipp hipp hurra!
Att somliga feminister raljerar kring vad ordet "hen" betyder på engelska är ju en sak vi får stå ut med...
Förresten finns "hen" ju redan, så det är väl inte så mycket att diskutera. Det används t.o.m. i barnböcker, och nu använder jag det också! Jag tycker att ordet fyller en lucka i språket, och så länge vi inte utrotar "han" resp. "hon" berikas ju svenskan istället för att utarmas.
Hipp hipp hurra!
...men inte tänker LUF
Mina insändare i tidningen NU har tydligen varit förgäves. LUF-ordföranden Adam Cwejman skämmer ut allt seriöst jämställdhets- och hbt-arbete genom att fortsätta ansluta sej till dumretoriken kring "tvångssteriliseringar", se http://debatt.svt.se/2012/01/18/dags-att-kora-over-kd-i-steriliseringsfragan/
Den här queerfeminismen är lika dum som tokmarxismen på 70-talet (när marxismen ju närmast ansågs vara vetenskapligt bevisad).
Jag har alltså själv mött en sympatisk person med dito pojkvän som både kan och vill föda parets planerade barn, men som hävdade att jag ville tvångssterilisera henne bara för att jag ansåg att hon per definition skulle bli sitt barns mor, inte dess far (vilket ju pojkvännen skulle bli).
Grundfrågan till Adam Cwejman och hela riksdagen är:
"Kan en som föder sitt barn i någon rimlig mening vara barnets pappa?"
och den hyperaktuella följdfrågan:
"Menar du att KD i någon rimlig mening vill tvångssterilisera folk som föder barn bara för att de, naturligt nog, inte vill låta dem registreras som just pappor till barnen de föder?"
Det är en journalistisk och intellektuell härdsmälta av gigantiskt format att dessa frågor nu inte ställs på allvar till våra politiker av en enda meriterad journalist.
Den här queerfeminismen är lika dum som tokmarxismen på 70-talet (när marxismen ju närmast ansågs vara vetenskapligt bevisad).
Jag har alltså själv mött en sympatisk person med dito pojkvän som både kan och vill föda parets planerade barn, men som hävdade att jag ville tvångssterilisera henne bara för att jag ansåg att hon per definition skulle bli sitt barns mor, inte dess far (vilket ju pojkvännen skulle bli).
Grundfrågan till Adam Cwejman och hela riksdagen är:
"Kan en som föder sitt barn i någon rimlig mening vara barnets pappa?"
och den hyperaktuella följdfrågan:
"Menar du att KD i någon rimlig mening vill tvångssterilisera folk som föder barn bara för att de, naturligt nog, inte vill låta dem registreras som just pappor till barnen de föder?"
Det är en journalistisk och intellektuell härdsmälta av gigantiskt format att dessa frågor nu inte ställs på allvar till våra politiker av en enda meriterad journalist.
lördag 21 januari 2012
Nu tänker psykiatern...
Det finns kanske hopp om tillnyktring även inom psykiatrin. Läs psykiatrispecialisten och överläkaren David Eberhards reflektioner på Newsmill. När Aftonbladet häromdagen påstod att KD vill hindra somliga från att föda barn, var det ju så dumt att sidorna skrynklade sej. Det KD vill hindra är att de som föder barn registreras (felaktigt) som pappor till barnen de föder. De är givetvis mammor, hur tuffa och manhaftiga de än må vara. Även tuffa mammor är riktiga mammor. Även mjuka killar är riktiga killar.
Sedan när blev det förresten liberalt att betona de mentala könsskillnaderna som avgörande framom de genitala? Och hur ska vi bedriva jämställdhetspolitik om vi gör könsbegreppen meningslösa? En del tror att vi då inte kommer att behöva någon jämställdhetspolitik. Glöm er dröm, säger jag bara. Så enkelt upphäver vi inte orättvisorna - och anonymiserade ansökningshandlingar, uppsatsrättningar m.m. kan vi prova ändå.
Sedan när blev det förresten liberalt att betona de mentala könsskillnaderna som avgörande framom de genitala? Och hur ska vi bedriva jämställdhetspolitik om vi gör könsbegreppen meningslösa? En del tror att vi då inte kommer att behöva någon jämställdhetspolitik. Glöm er dröm, säger jag bara. Så enkelt upphäver vi inte orättvisorna - och anonymiserade ansökningshandlingar, uppsatsrättningar m.m. kan vi prova ändå.
Och, som sagt, vi diskuterar inte uppenbart missbildade människor. Vi diskuterar huruvida en som föder barn de facto kan ha oklar könstillhörighet (då snackar vi inte om störningar och märkliga upplevelser i hjärnan) - och kanske i själva verket vara barnets pappa! Men ingen hjärnforskning i världen - liksom inte heller några subjektiva upplevelser - kan tvinga samhället och staten att ändra eller individualisera själva definitionen på vem som är ett barns mor och vem som är dess far!
För övrigt: Biologiskt kön vet jag vad det är. Finns det något annat? Vad fasiken är "juridiskt kön" (det där som Piratpartiet vill avskaffa!) till skillnad från biologiskt? En ren självgjord konstruktion i existensialistisk anda ("man föds inte till kvinna - man blir det")?
För övrigt: Biologiskt kön vet jag vad det är. Finns det något annat? Vad fasiken är "juridiskt kön" (det där som Piratpartiet vill avskaffa!) till skillnad från biologiskt? En ren självgjord konstruktion i existensialistisk anda ("man föds inte till kvinna - man blir det")?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)