"Ja, Sofia ska självklart berätta att hon är attraherad av väninnan", tycker Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz (AB 24/7) i ett svar till en 37-årig kvinna (och mamma till en 6-årig pojke) som enligt egen utsago "alltid dragits till män" men som nu känner attraktion till sin kvinnliga kamrat. "Att tro att det ska hända hemska saker om man kommer ut som gay tillhör dinosauriernas tid", fortsätter Eva glatt och konkluderar: "Det är inte könet utan människan vi blir kära i".
Visst, men spelar det absolut ingen roll för ett barn om det har en pappa eller inte - är en extramamma, allt annat lika, precis detsamma, även för en tonårig kille? Spelar det ingen roll för ett barn om det, allt annat lika, har en mamma eller inte - är en extrapappa, allt annat lika, precis detsamma, även för en pytteliten tjej? Och hur ska vi nu egentligen betrakta dem/oss som tror (och öppet står för) att det finns en vits med en mamma resp. pappa - och därför råder dem som faktiskt har ett val att bilda familj med någon av motsatt kön? Ska de få bli relationsrådgivare på Aftonbladet? Lärare? Adoptivföräldrar?
"Vi måste flytta fram våra gränser för vad som är tillåtet och inte. Att våga släppa fram kärleken är något fantastiskt". Jo, det låter ju säga sej. Men är det något vi allmänt ska fastslå eller bara "ad hoc"-retorik? Eva är ju lite mesig, som så många andra som tycker sej liberala, för hon har vad jag vet inte öppet gått ut med att man bör våga ha en sexuell relation med flera på en gång eller med ett syskon, oavsett hur kär man är och i hur många. "Deras öppenhet bidrar till att vi kan släppa våra begränsningar och se att det är fullt möjligt att leva som [öppet gay]." Tja, gängen som uppträder på Pride och berättar hur fint det är att vara polyamorös, pappan och den vuxna dottern i Australien, syskonen i Kalmar (som i o f s inte "kommit ut" än), you name it, kan förstås visa att både det ena och det andra är "fullt möjligt". Men ska inget nu få rekommenderas mer än något annat - ens av kyrkan!!! - ifall ungdomar undrar och faktiskt har en valmöjlighet? Konsekvens efterlyses som sagt om svaret påstås bli nej; ytterst få driver i praktiken tesen om att vuxenhet, frivillighet och kärleksfullhet gör alla sexuella relationer lika OK. Och ytterst få vågar kräva avskaffandet av de heteronormativa och könsstereotypa omklädningsrummen. (Men visst vore det konsekvent av Eva Rusz att göra det, hon som totaldissar all heteronormativitet och svarar så queert man kan begära av en modern relationsrådgivare).
Kampanjen "Bevara äktenskapet - mamma, pappa, barn" tyckte Rfsl var osmaklig, ja, det ansågs förskräckligt att det tilläts i det offentliga rummet. Affischerna borde tas ner, sades det. Så hemskt var det att vi hade - och att vissa ville bevara - så mycket som ett särskilt begrepp för förbundet mellan man och kvinna! (Som nu inte ens Svenska kyrkan har ett särskilt begrepp för längre). Men reklamen inför Pride-festivalen 2012 ansågs tydligen mer OK för oss och våra barn att läsa på tunnelbanan (och jag har faktiskt inte hört Svenska Evangeliska Alliansen kräva att reklamen skulle rivas ner): Bli flata. Bli bög. Bli trans. Bli bi. Inte undra på att bl.a. Annina Rabe undrar vad det är fråga om. Undrar inte också många medlemmar i medarrangören Svenska kyrkan? Även Eva Rusz och Aftonbladets relationsrådgivning avslöjar ju att det inte alls behöver vara någon tvingande "medföddhet" som får folk att vilja bli ihop med folk av samma kön - det kan räcka med ett raserat tabu. (Som sagt: varför blir inte omklädningsrummen också raserade nu?).
Visst är det bra att`Pride-festivalen kan hållas i Stockholm - liksom att t.ex. Livets Ords Europafestival kan hållas i Uppsala (också en regnbågsrörelse!). Men inte i hela fridens dar behöver vi fördenskull till mans stämma in i någondera tillställningens propaganda (utan alla jämförelser i i övrigt)! Vi kan stöda Livets Ords och Rfsl:s frihet att organisera sej och yttra sej ändå, samt asylrätt för kristna konvertiter och/eller hbt-personer. Hur mycket de än ifrågasätter varandra.
