Intressanta queera kommentarer

Det är ingen tvekan om att signaturen ShadoWolf - se kommentarsfälten! - berikar denna blogg. Istället för att bara få ta del av mina försök till referat av vad jag upplever som rena gallimatiasen på könsbegreppens område, kan läsekretsen nu få ta in queerretoriken mer direkt. Välformulerat, intelligent och alldeles uppåt väggarna. (Åtminstone det sista värdeomdömet brukar ShadoWolf tillämpa även på mej).

Signaturen ShadoWolfs resonemang påminner mej om Allan/Maria Hansson Nielsen som förra året flyttade hit till Hälsingland (välkommen!). Den gamle (f.d.?) trebarnspappan är också mycket verbal och intelligent, och sistlidna Pridefestival i Hudiksvall (den första på orten) berättade hen mycket gripande om hur hens barn inte kunnat acceptera att deras pappa plötsligt blivit kvinna - hen tänkte sej att hen borde ha berättat vad hen "egentligen" var redan när barnen var små, så att de lättare kunnat acceptera saken.

Fan tro´t. Jag hälsar som sagt Hansson Nielsen hjärtligt välkommen till Hälsingland, men jag vill verkligen inte att vare sej hen eller ShadoWolf - eller professor Lotta Wahlne Westerhäll - ska få bibringa mina barn sina märkliga könsföreställningar. Som dock - utan att folket och skolbarnen ärligt informerats - för närvarande sanktioneras av riksdagen.

Skulle Sverigedemokraterna plötsligt visa sej stå ensamma om synen att bara kvinnor kan föda barn - eller att trebarnspappor som jag eller (på sin tid) Allan Hansson Nielsen eller växjöbiskopskandidaten Åke Roxbergh inte kan vara kvinnor - är risken stor att partiet fördubblas för typ åttonde riksdagsvalet på raken. Vad säger FP (som genom Erik Ullenhag initierade utredningen som professor Westerhäll ledde) och vad säger KD?

Att byta kön utan att byta kön

Tjohejsan: nu tycker professor Lotta Vahlne Westerhäll i Göteborg att 12-åringar (som min dotter t.ex.) ska få välja omklädningsrum utifrån om de "upplever" sej som killar eller tjejer. Eller, som det uttrycks på juridiska, "byta juridiskt kön" (vad nu detta är till skillnad från det biologiska).

Vore det då inte rimligare att helt avskaffa de könsskilda omklädningsrummen? Jag menar, det är ju trots allt så många som har lärt sej att snopp=kille och snippa=tjej att de nog blir ganska förvirrade - eller kanske rent av frustrerade och upprörda - om en med snopp ska byta om på tjejernas och en med snippa på killarnas. Tar vi bort begreppen "tjejernas" och "killarnas" (eller rent av begreppen "tjejer" och "killar") blir ju allt så mycket enklare.

Hela idén om att en till synes välbyggd tjej eller kille skulle kunna vara "född i fel kropp" är för övrigt så dum att man nog måste vara psykolog eller liknande - läs Hannes Råstams bok om hur psykologer skapade "seriemördaren" Quick så förstår du - för att utan vidare spisning bekräfta den. Eller också professor.

Att enskilda personer har de mest udda tvångsföreställningar är inte konstigt - i övrigt sansade personer kan ju tro att de är historiska personer som återfötts eller vilda djur i människokroppar - men vi brukar ju inte officiellt bekräfta sånt.

Det börjar likna kärlek, banne mej...

Jaha, och hur ska vi se på den här Metro-artikeln då: "18-åringen är kär i sin pappa - nu vill de ha barn." ?

En genetiker som uttalade sej i kvällspressen apropå Kalmarfallet för några år sedan (med syskon över 15 år som hade sex med varann, vilket f.ö. är fullt tillåtet om de är av samma kön) påpekade att det liknade moralpanik att förfasa sej över de genetiska konsekvenserna. Normalt blir barn till syskon inte särskilt missbildade (obs att halvsyskon kan få gifta sej på dispens i Sverige), utan riskerna uppstår först om det här med syskonäktenskap eller inavel sätts i system, om "alla" börjar göra så, ungefär som vid de faraoniska hoven.

Reaktionerna mot vuxen, frivillig incest skulle alltså med detta betraktelsesätt vara att likna vid de bitvis paniska reaktionerna mot homosexuell samlevnad ("vad skulle hända om alla..." et c). Ändå är jag givetvis starkt emot att fäder är sexuellt ihop med sina döttrar, hur vuxna de än må vara. Men har inte samhället fångats i sin egen retorik när man nyss så starkt betonat att "vuxen, frivillig, kärleksfull sex" måste vara de resandes ensak och att "vilka är vi" att ha synpunkter? (Jag har visserligen träffat ytterst få som är konsekventa med detta, men argumentationen har ju låtit så).

Läs även t.ex. Thorsten Jonssons novell "Gård i utkanten" som är en av de finaste kärleksnovellerna som finns på svenska - men det handlar om två syskon... förföljda, trakasserade... man kan nog inte känna mer sympati för ett kärlekspar än så, och ändå...

...och så har vi ju fortfarande de polyamorösa, även om centerpartiet backade.