Manus till Ring P1

Jag tänker ringa P1 och säga följande [gjordes 10/8, senare anm.]:

En av Tage Danielssons roligaste Sagor för barn över 18 år heter "Sagan om rättvisa Gudrun". Den handlar om en ultrafeminist, som efter att ha fött parets första barn tycker att nästa gång får det vara mannens tur att föda. Även många feminister har dragit på munnen åt denna lilla saga.

Men nu hävdar både mitt eget Folkparti och en av Centerns partiledarkandidater, läkaren Anders W Jonsson, och oppositionsledaren Håkan Juholt, att åtminstone vissa män visst kan föda barn! Ja, de hävdar på fullt allvar att de som inte håller med om det, kristdemokraterna t.ex., vill tvinga vissa kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna. Tvångssterilisering, alltså. Jag antar att vi som inte går med på att en som ammar sitt barn är man, på samma sätt kan anklagas för att vilja tvinga kvinnor, f´låt män, att skära av sej bysten.

Men detta är ju ren jubelidioti, om än aldrig så välment! Den enfaldigaste sortens övertalningsdefinition! Desto märkligare när det kommer från en läkare eller från det parti som har ansvaret för utbildningsfrågor. Vem vill idag tvångssterilisera någon? Möjligen kunde man säga att vi på svenska "tvångsbenämner" barnaföderskor när vi kallar dem "mammor" och "kvinnor". Men är detta verkligen ett övergrepp?

Mittenpartiet opportunisterna som nu är största partiet har jag givit upp hoppet om. Men alla ni vettiga journalister, läkare, präster, lärare med flera: Kyl genast ner denna intellektuella och språklika härdsmälta, innan den smittar ner och skämmer ut hela vårt jämställdhets- och människorättsarbete! Om en människas kön inte längre har det minsta med genitalierna att göra blir ju t.o.m. könsbegreppen könsneutrala! Och hur ska då rättvisa Gudrun räkna ut hur mycket löneskillnadspengar hon ska bränna upp?

Kejsaren är spritt språngande naken. Och som Shakespeare skrev: så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.

Hälsningar Andreas Holmberg,

förälder och folkpartist i Bollnäs

Nyhetstips

Följande nyhetstips skickade jag i morse till nyhetstips@helahalsingland.se:

Hej journalister på Ljusnan, HT m.fl. hälsingetidningar!

Varför räknas det inte som en sensationell nyhet att gävleläkaren Anders W Jonsson (C) tror att vissa män kan föda barn och att även fullt välutvecklade småflickors kroppar - utan uppenbara missbildningar - kan härbärgera en kille? Är det för att alla partiledare utom Göran Hägglund och Jimmie Åkesson nu tycks mena likadant? Men är då inte detta en ännu större nyhet? Är det inte en journalistisk och intellektuell härdsmälta av gigantiska mått att media inte för allmänheten avslöjat vad som i sak ligger bakom övertalningsdefinitionen "tvångssteriliseringar", istället för att helt naivt sprida och upprepa den? (Vem är för "tvångssteriliseringar"?).

Varje religiös sekt som fått för sej att vissa barnaföderskor är män skulle ha fått löpa gatlopp i media. (I Iran tror många att homosexuella är "födda i fel kropp"). Varje kristdemokrat som gått ut med hutlösa och språkligt vildvuxna anklagelser mot FP eller Rfsl likaså. En muslimsk eller hinduisk barnläkare som påstått att det kan dölja sej killar även i fullt välutvecklade tjejkroppar (utan uppenbara missbildningar, alltså) hade väl rent av mist legitimationen här i Sverige (jfr hur tusentals småtjejer i Indien opererats om till "killar"; där kan man snacka om tvångssterilisering!!!)? Varför kommer vi liberaler så lätt undan? ÄR det trots allt ett journalistiskt problem att den svenska pressen i så stor utsträckning - av ekonomisk-historiska skäl - betecknar sej som "liberal", och att den kristdemokratiska ideologin inte har en enda dagstidnings ledarsida till sitt förfogande?

Hälsningar Andreas Holmberg, förälder och socialliberal folkpartist

Queerdebatt i Ljusnan

Följande insändare publicerades på Ljusnans ledarsida 5/8:

VILKA VILL KD TVÅNGSSTERILISERA?

Visserligen har det varit semestertider och visserligen är det rötmånad just nu, men jag måste bara få fråga:

Vad menade Ljusnan och Fredrik Jarl med att på ledarplats (30/6) hävda att Kristdemokraterna vill tvångssterilisera människor?

Och hur kan det komma sej att inte en enda kristdemokrat i Hälsingland - vad jag har sett - ännu bemött denna oerhörda anklagelse? Som, om än mer indirekt, i måndags (1/8) framfördes på ledarplats även av Ida Thulin.

Så: vill Kristdemokraterna verkligen tvångssterilisera somliga medborgare? I så fall måste Kristdemokraterna naturligtvis förklara sej, om de inte vill åka ur riksdagen med buller och brak 2014.

Eller kan den häpnadsväckande förklaringen vara att Ljusnans unga medarbetare nu tror att vissa män kan föda barn?

I så fall är det förstås de - och kanske även ansvarig utgivare - som måste förklara på vilka grunder de a) tror att dylika mirakel har inträffat eller b) tillåter sej att omdefiniera könsbegreppen så radikalt och sprida så hiskliga anklagelser. Det luktar rena demagogin!

Till mina folkpartikamrater - med såväl medicinsk, pedagogisk som teologisk kompetens - måste jag också ställa frågan: Finner ni det rimligt att som vår partiledning och vår "liberala" press stämpla alla som inte tror på queerdogmen att även män kan föda barn som anhängare av tvångssterilisering? Om inte, varför säger ni inte ifrån?

Jag är lika stolt som ni andra åt att Pridefestivalen kan hållas och utvecklas i vårt land. "Rör inte min kompis!" Men den queeridioti som lett till både läkarassisterad könsstympning och "barnafödande män", drar nu tyvärr skam över Folkpartiet, Rfsl, seriöst jämställdhetsarbete och nödvändig könskirurgi. Både nationellt och globalt.

Läs gärna "Dekadensens kön" av Ebba Witt-Brattström och "Sagan om rättvisa Gudrun" av Tage Danielsson.

Efter svar av Fredik Jarl - där han påpekade hur indignerad jag var (som om det vore omotiverat!) och försökte påskina att jag tillspetsat ledarredaktionens ståndpunkt, samt undrade om även Göran Hägglund var "queeridiot" eftersom han sagt sej vara emot tvångssteriliseringar - svarade jag så här:

INTE LIBERALT, BARA QUEERKNASIGT

Tack för svar, Fredrik! Ja, som förälder är jag verkligen indignerad över de sekulära dogmer som ledande liberaler nu tänker låta mina barn lära sej i skola och universitet. Du lyckas tyvärr inte motbevisa att Ljusnans yngre ledarskribenter på fullt allvar hävdar a) att vissa män kan föda barn och b) att de som inte håller med om detta vill tvångssterilisera folk.

Men att könsneutralisera könsbegreppen på detta sätt har naturligtvis inget som helst med liberalism att göra. Det är bara queeridioti som trumfas igenom med övertalningsdefinitioner, ungefär som när vissa idealister pratar om att avskaffa "stölderna" i samhället när man avser "skatterna" (extremliberaler) eller "privategendomen" (extremsocialister).

Ja, för ett år sedan var jag lika orolig för Göran Hägglund och KD som för mitt eget parti. Han lovade ju på fullt allvar att utreda om män kan föda barn. Men antingen har Hägglund nu insett orimligheten eller också spelade han bara med ifjol. För vem vill tvångssterilisera folk? På svenska "tvångsbenämner" vi visserligen barnaföderskor "mammor" och "kvinnor". Men är det ett övergrepp?

Queerdebatt i tidningen NU

Efter att hbt-liberalerna (med sedvanliga tillmälen om "transfobi" och "kränkningar") svarat i tidningen NU på min debattext "Skäggig dam eller barnafödande kvinna?" (där limerickarna och några verkligt viktiga rader redigerats bort) skrev jag följande replik:

DRA INTE LÖJE ÖVER VÅR JÄMSTÄLLDHETSPOLITIK!

Jag vet inte i vilken verklighet hbt-liberalernas Mats Nordstrom (NU nr 31) befinner sej. Men tydligen är det någonstans där även män kan föda barn. Kan det vara på planeten Mars?

Kanske var jag verkligen elak i min förra insändare - nämligen mot alla seriöst arbetande cirkusartister. För det som nu utspelar sej inför öppen ridå slår alla rekord. Rena dumheter och tvångsföreställningar blir tydligen meriterande inom vårt parti om de kan reta någon kristdemokrat (eller naturligtvis ännu hellre en sverigedemokrat). Trots att de gör vår jämställdhets- och utbildningspolitik, ja, hbt-politik till åtlöje - och därmed spelar SD i händerna!

Som jag skrev även i min förra insändare, fast det tyvärr redigerades bort, riktar jag mej mer mot queerideologer och partietablissemang än mot de onekligen rätt utsatta individer som upplever sej vara "födda i fel kropp". De har min stora sympati, men lyckas inte få mej att ta idén om mäns barnafödande på allvar.

Inte heller den nya övertalningsdefinitionen av "tvångssterilisering", som om något är både elak och kränkande. (En dam här i stan har visst fått för sej att jag, och alla andra som inte tror på att män kan föda barn, vill tvinga en del kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna). Möjligen kan man säga att vi på svenska "tvångsbenämner" barnaföderskor som mammor och kvinnor. Är det ett övergrepp? Ska även könsbegreppen, liksom namnlagen, könsneutraliseras i självförgörande queerfeministiskt nit?

FP-ledarskapet har fallerat i den här frågan. Var hukar sej Jan Björklund och Nyamko Sabuni? Och Marit Paulsen?

En trögtänkt partipamp från Lummen
på queerkurs till slut fick ur tummen
och började storma
de heteronorma
och könsskilda omklädningsrummen!

En folkpartifarbror från Kinna
fick Rättvisa Gudrun att spinna.
Han födde ett barn,
den jämställda karln,
så KD tog honom för kvinna!

Manligheten sitter inte i anatomin?

Queerretoriken är verkligen queer. Ömsom är genitalierna ytterst avgörande, så avgörande att de även utan uppenbara missbildningar eller hermafroditism måste skäras bort eller göras om (snacka om "extreme make-over") för att en viss påstådd "egentlig" könstillhörighet ska kunna manifesteras. (Förmodligen skylls detta på samhällets fixering vid genitalierna?). Ömsom spelar genitalierna ingen som helst roll för den egentliga könstillhörigheten (läs Amanda Briheds mycket välskrivna debattinlägg "Manligheten sitter inte i anatomin"), så att man hävdar att även en person med livmoder och äggstockar som föder barn på barn och vill fortsätta kunna göra det måste kunna betraktas som och av samhället registreras som man/pappa! För att personen skurit bort brösten och ätit hormoner som befrämjar kroppsbehåring och mörk röst och alltså av fler än dagisbarn kan tas för man?

Eller kanske även om så inte skett? Då ju manligheten hur som helst inte sitter i anatomin, och således inte heller i röstläget, skägget och plattbröstheten? En ljusröstad, långhårig blondin och fembarnsmamma med jättestora bröst måste väl då också kunna vara "inombordsman", d.v.s. man på det sätt som queertänkarna räknar för giltigt? Bara hon/han/hän "upplever sej" så. Eller handlar det trots allt om att av omgivningen kunna uppfattas som man? Men då sitter ju manligheten åtminstone delvis i anatomin. Och vad händer om vi då i alla fall inte i längden uppfattar en barnaföderska som pappa och man - trots ev. skägg?

Ömsom kritiseras samhällets väldefinierade könsroller skarpt. Ömsom tycks man godta att dessa ibland plågsamt enkelspåriga könsroller används som måttstock för vem som "egentligen" tillhör ett annat kön än det man "ser ut som" - inför s.k. könsbyten ska man i "Real Life" uppträda som "det andra könet" på ett trovärdigt sätt (d.v.s. så att man av andra blir tagen för att tillhöra detta kön).

Nej, jag kommer inte ifrån att den som förnekar anatomins relevans för könstillhörigheten hamnar i märkligt nattståndna synsätt på könen som övervägande mentala kategorier - i den mån begrepp som "man" och "kvinna" då alls längre har ett begripligt, objektivt innehåll. (Att det även kan finnas mentala skillnader mellan män och kvinnor som grupper betraktade vill jag inte - som extrema likhetsfeminister - helt förneka, även om de ofta kraftigt överdrivits av både konservativa och queerliberaler). Till slut blir själva dumheten meriterande - alltid retar den någon kristdemokrat och då måste den ju vara progressiv!

Men oavsett hur queerretoriken snor in sej i sej själv: ingen ska på något sätt få hotas och misshandlas för att man har störd könsidentitet (som Socialstyrelsen uttrycker syndromet). Samhället kan ju dock å andra sidan inte heller uppmuntra och bekräfta vilka tvångsföreställningar som helst, ens om bekräftelsen gör några gladare.

Skäggig dam eller barnafödande man?

Jag är glad över att Pride-festivalen kan hållas och utvecklas i vårt land, och önskar att det skulle fungera lika bra i alla världens länder. Både stolt och glad är jag som folkpartist över partiets mångåriga arbete för att motverka verkligt homofoba attityder här hemma och utomlands.

Mindre stolt är jag över hur Folkpartiet idag till synes oreflekterat blivit ledande politiskt språkrör för allt queerare (=konstigare) könsuppfattningar. För att inte säga reaktionära tvångsföreställningar. När manligt och kvinnligt uppfattas som mentala eller sociala kategorier snarare än biologiska, hamnar vi ju trots vår förmenta radikalitet lätt i unkna 1800-talsidéer om hur en "riktig" man resp. kvinna ska vara mentalt och socialt.

Skäggiga damer har ju uppträtt på marknader och karnevaler i många år. Det är väl då kanske inte så konstigt att vi också får en sådan - som invigningstalare, rent av! - på årets Pride-festival, som ju förutom sina mer seriösa inslag länge fyllt något av en karnevals funktion i vårt nordliga land.

Men det dråpliga nu är ju att damen presenteras som barnafödande man - vilket ju antingen är en biologisk eller en nyspråklig praktsensation! Visst finns det personer som fötts med oklar könstillhörighet, och visst finns det dagisbarn som uppfattar kroppsbehåring och mörk röst som primära könskaraktäristika, men jag trodde nog att barnafödande i en vettig vuxens ögon slog det mesta när det gäller att avgöra kön (jfr legenden om påvinnan Johanna). Men tydligen icke.

När jag var liten läste jag med stor förtjusning om hur Rasmus Nalles vän Sälle uppträdde på cirkus som "Världens största dvärg". Ännu roligare blev det när han strax därpå uppträdde som "Världens minsta jätte". Lite så känns det nog här också: jag unnar den besökande amerikanskan ifråga allt gott, inklusive att odla kroppsbehåring istället för att raka sej överallt samt att få uppträda som barnafödande man istället för skäggig dam.

Men om hon, Rfsl och Folkpartiets ledning, som ju brukar vilja stå för vetenskap och beprövad erfarenhet - gentemot t.ex. kristna skolor som lär ut en enstaka mirakulös jungfrufödelse! - nu begär att jag och Sveriges elever på allvar ska tro att det verkligen finns män som föder barn, eller rättare sagt att vissa manhaftiga barnafödare är pappor till de nyfödda barn de burit i livmodern (eller ska det nu heta livfader?), ja, då tror jag det börjar bli dags att påpeka att kejsaren är illa påklädd.

Det är faktiskt inte bara kristdemokrater som betackar sej för att bli stämplade som tvångssteriliserare av Rfsl (eller Folkpartiet liberalerna) för att de inte går med på att personer som kan föda barn - och som vill fortsätta kunna göra det - i någon rimlig mening är män. Eller att vissa personer som avger sädesceller "egentligen" är kvinnor. Vad säger idrottsrörelsen?

Jag bifogar för vidare eftertanke några sommarlimerickar, som mer riktar sej mot queerideologer och partietablissemang än mot de onekligen rätt utsatta individer som upplever sej vara "födda i fel kropp":

En folkpartifarsa från Kinna

fick Rättvisa Gudrun att spinna.

Han födde ett barn,

den jämställda karln,

så KD tog honom för kvinna!

En queerliberal ifrån Glen

som tröttnat på "kvinnor" och "män"

brast ut: Vår regering

kan slippa kvotering

om alla blir "den" eller "hän"!

En trögtänkt partipamp från Lummen

på queerkurs till slut fick ur tummen

och började storma

de heteronorma

och könsskilda omklädningsrummen!

Som sommarläsning rekommenderas för övrigt Dekadensens kön av Ebba Witt-Brattström och Sagan om Rättvisa Gudrun, ur Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år.

Glad sommar och Pride-festival på er alla!