Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. Men att Anders Eklund, tidigare chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Ljusnan, inte skulle vara medveten om att vi som hävdar att bara kvinnor kan föda barn därmed också anses vilja tvångssterilisera folk, det kunde jag inte ana. I måndags kväll fick jag dock veta det, vid en "medieträning" på S:t Olofsgården.
Visserligen har Eklund, hedersamt nog, aldrig själv drivit frågan om nya sociala könsbegrepp och aldrig själv påstått att vi genom att "tvinga" barnaföderskor att registreras som mammor och kvinnor på något sätt vill tvångssterilisera någon. Det är en sak.
Men som gammal chefredaktör och t.o.m. ansvarig utgivare (nu visserligen avgången) och allmänt samhällsintresserad medborgare måste han väl som alla vi andra ha märkt att tvångssteriliseringsretoriken använts öppet i flera år (som argument för att även "män" måste få föda barn, eller rättare sagt för att även folk som föder barn måste få registreras som "män"). Både inom första, andra och tredje statsmakten - PANG!
Eller har han på något sätt lyckats förtränga det? Eller är han för blyg och pryd för att alls läsa artiklar om detta genanta ämne? Som han - i motsats till mej och Rfsl - tycks anse vara för obetydligt för att alls bry sej om och debattera. (Jo, han har uttryckligen undrat varför jag är intresserad av det och uttryckligen sagt sej se det som en liten fråga).
Skulle du Anders mot förmodan läsa det här är du givetvis mer än välkommen att kommentera. Jag ska också lämna den här texten till dej vid genomresa till Bollnäs nu på söndag. Jag har också redan bett ledarskribenten Eva Cooper på HT intyga att HT faktiskt står för att 1) även vissa män kan föda barn och att 2) vi som förnekar det anses ha velat bevara alt. nu vill återinföra vissa tvångssteriliseringar.
Det där om tvångssteriliseringar är inte att läsa mellan raderna (som man i o f s ofta bör göra för att fatta vad saken
egentligen handlar om). Det har stått fullt uttryckligt, även om jag inte hinner göra någon länksamling just nu. Och ska vi diskutera queerologi är det väl till att börja med på sin plats att konstatera vad som faktiskt sagts och skrivits.
Apropå queerologi fick jag i går eftermiddag lugnande försäkringar om att det är de biologiska könsbegreppen som fortsatt gäller på mina barns skola och att ingen ska få lära sej den moderna myten om att man, även utan uppenbara missbildningar, kan vara "född i fel kropp". Ibland tror jag faktiskt att det är förskole- och lågstadielärare som, trots vissa beklagliga könsstereotypiseringar som i sej kan trigga igång vissa föreställningar om att "inte höra till", trots allt är det främsta värnet mot queerläror. (Nu vill ju t.ex. Rfsl att även barn - alltså folk under 18 år - ska få byta/korrigera sitt kön, eftersom det numera kan ske utan några som helst fysiska ingrepp). Det är som under tokmarxismen på 60-70-talen: ju längre ens akademiska utbildning/karriär har gått, desto mer ideologiskt "medveten" och "moderniserad/anpassad" blir man. Det finns ju ibland saker man måste vara akademiker för att inte förstå.
