Anna Björklund i Expressen träder upp till mitt och J K Rowlings försvar. Givetvis tycker Myra Åhbeck Öhrman att detta försvar är både genant och moralpaniskt. Eftersom attitydförändringarna och reformerna under 1900-talet var i huvudsak positiva måste det vara rätt att fortsätta driva utvecklingen, och reformerna, vidare enligt Rfsl:s önskemål. För att inte hamna "på fel sida i historien". Risken att vi hamnar i ett nytt dike om vi aldrig börja "räta upp" fordonet tycks inte föresväva Åhbeck Öhrman.
Och även Lisa Magnusson i DN (liksom själva tidningen, antar jag?) verkarr fortfarande queerfrälst utan reservationer och blandar gladeligen ihop viktiga mänskliga rättigheter - som t ex rätten att arrangera Pride-festivaler när det inte är pandemier i farten - med rätten att definiera sej själv in absurdum.
Anna Björklund och Kajsa Ekis Ekman är likväl hoppfulla tecken, liksom J K Rowling. Utan homo- och transfobi (annat än i väldigt queerfrälstas ögon) klarar dessa kvinnor av att vältaligt adressera de uppenbara problem queerretoriken har försatt oss och våra ungdomar i.
