Oklar könstillhörighet - verklig och inbillad

Många tror att jag inte fattar att det föds människor med oklar könstillhörighet. Men naturligtvis finns det olika slag av missbildningar även på det här området. Könskirurgi och könskorrigeringar behövs naturligtvis ibland. Hannas berättelse är upplysande. Naturligtvis kan det tänkas att en bedömning av ett barn med s k oklar könstillhörighet måste omprövas. Eftersom könstillhörigheten var just oklar. (Ännu ett exempel är Mikey som kunde bli med barn fast hon hade snopp - och alltså nu inte ser sej som kille och pappa utan som tjej och mamma, tillagt 26/12).

Det jag (och J K Rowling) vänt oss mot är att nu även trebarnspappor som jag och kungen anses kunna vara "mentala kvinnor" i fel kropp. Har någon avlat barn ihop med en kvinna som fött dem är man (just man) ju per klassisk definition en man, pappa, hane. Börjar inte bara könsidentiteten luckras upp - kanske pga att testosteronnivån sjunker i medelåldern då vissa börjar uppfatta sej som kvinnor, jfr filmen om orimligheten "Min pappa Marianne" med Rolf Lassgård i huvudrollen - utan även könsbegreppen, kanske pga doktrinära queerdemagoger, så har vi snart inga meningsfulla könsbegrepp kvar längre, vilket kanske var queerteoretikernas mål. Varför ska vi ö h t prata om kön ifall det inte går att objektivt skilja dem åt? (Jfr Thomas Gür om rasbegrepp och könskvotering).

Kvinnor som ligger på BB och föder barn (världens uppenbaraste kvinnor, om ni frågar mej) antas nu kunna vara "mentala män" som är födda i fel kropp, precis som barnen de föder antas kunna vara (det skulle förstås kunna vara en ärftlig benägenhet detta, att födas i fel kropp). Detta menar jag är rent svammel, alternativt ett försök att på det språkliga området införa nya könsbegrepp, skilda från allt vad biologi heter och i grunden byggda på föråldrade, stereotypa föreställningar om hur en "riktig man" respektive "riktig kvinna" ska vara.

Glädjande nog förs idag en levande debatt kring detta. Bättre sent än aldrig. Först ut i kvinnorörelsen med det offentliga ifrågasättandet av queerdogmerna var väl Kajsa Ekis Ekman (se även denna replik) och Ebba Witt-Brattström, Men nu är även Nina Björk m fl i hetluften på allvar.

Gubbar som Johan Hakelius och jag räknas väl inte, men även vi har ifrågasatt saker ett bra tag.

Vänta nu - ska idrotten inte vara så könsuppdelad?

Det kan förstås inte ha varit lätt - att som hockeymålvakt för Leksand i SDHL (svenska damhockeyligan) komma ut som kille i damkropp. Att därefter, sedan testosteronbehandling vidtagits för att göra kroppen mer manlig, fortsätta spela i damhockeyligan var givetvis uteslutet. Men någon karriär i SHL (herrligan) lär knappast heller bli aktuell. 

Har Denise/Leon därmed förfördelats på något sätt? Det är faktiskt lite svårt att förstå vad kampen gäller. Att ta bort idrottens könsuppdelning kan ju bara drabba damerna. Att införa tre eller fler klasser, damer, herrar och övriga, verkar inte heller så enkelt eller ens praktiskt genomförbart - eller någon önskedröm ens för transpersoner, jag vet inte?

Den f d målvakten i Leksands damhockeylag verkar vara en sympatisk person. Men nog är det märkligt att journalister faller så i farstun inför de "könskorrigerade" att de inte verkar kunna ställa de mest elementära frågor. T ex om på vilket sätt idrotten är "alltför könsuppdelad" och vad som borde göras åt det. Vi är nog många som skulle vilja höra svaret.

(Jojo, säga tulipanaros går bra och det är naturligtvis klokt att börja med att könsneutralisera barnidrotten, där omklädningsrum och lag torde kunna väljas fritt utan omedelbara eller särskilt högljudda ramaskrin. Men efter puberteten lär diskussionen ta fart - och då får Rfsl allt förklara hur de har tänkt lösa könsuppdelningen. Med ingen uppdelning alls? Vore nog bra om även en och annan journalist ställde besvärliga frågor istället för att bara göra rosiga "total makeover"-reportage).

Det rör på sej - men inte utan ideologisk maktkamp

Anna Björklund i Expressen träder upp till mitt och J K Rowlings försvar. Givetvis tycker Myra Åhbeck Öhrman att detta försvar är både genant och moralpaniskt. Eftersom attitydförändringarna och reformerna under 1900-talet var i huvudsak positiva måste det vara rätt att fortsätta driva utvecklingen, och reformerna, vidare enligt Rfsl:s önskemål. För att inte hamna "på fel sida i historien". Risken att vi hamnar i ett nytt dike om vi aldrig börja "räta upp" fordonet tycks inte föresväva Åhbeck Öhrman.

Och även Lisa Magnusson i DN (liksom själva tidningen, antar jag?) verkarr fortfarande queerfrälst utan reservationer och blandar gladeligen ihop viktiga mänskliga rättigheter - som t ex rätten att arrangera Pride-festivaler när det inte är pandemier i farten - med rätten att definiera sej själv in absurdum.

Anna Björklund och Kajsa Ekis Ekman är likväl hoppfulla tecken, liksom J K Rowling. Utan homo- och transfobi (annat än i väldigt queerfrälstas ögon) klarar dessa kvinnor av att vältaligt adressera de uppenbara problem queerretoriken har försatt oss och våra ungdomar i.

Förvirrande och farligt

Det har börjat vända, även om J K Rowling tydligen (liksom jag) fortfarande blir utpekad som något slags transfobiker. Men queerideologin har hunnit sprida sej så pass långt att det blir ett segt arbete att få bort den ur våra skolor och institutioner igen. Den är sannerligen både förvirrande och farlig.

Så skönt att det vänder nu

Vad bra att efterfrågan på könsomgörningar sjunker!

Det är också bra att frågor ställs till Lena Hallengren m fl. Men i grunden är det ju de nya könsbegreppen från den 1 juli 2013 som är boven i dramat. Ett rent dårbeslut som 7 av 8 riksdagspartier och i efterhand även Sverigedemokraterna ställt sej bakom.

Fr o m 2013 har våra ungdomar alltså av samhällets högsta företrädare fått lära sej att även till synes fullt välskapta och välbyggda personer kan vara "födda i fel kropp".

Och att de själva kan vara födda av karlar.

Därnäst har media ett stort ansvar. Rubriken "Allt färre unga vill byta kön efter medias uppmärksamhet" syftar ju egentligen på Uppdrag Gransknings uppmärksamhet i "Tranståget - del 1 och 2". Men generellt har media visat unga könsbytare en närmast okritiskt uppmärksamhet, inte minst i samband med Pridefestivaler men även i vanliga vardagsreportage. Och på ledarplats.

Det här ska bli intressant att följa. Det handlar ju i många fall om en västerländsk form av könsstympning, uppbackad av otroliga mängder människor i frihetens och människovärdets namn. Så klart ansvarsfrågan kommer att vara högaktuell de närmaste decennierna.

Odelade sympatier

Det finns verkligen saker att enas kring också. Även den som menar att begreppet "man" inte kan användas om "honor" av arten människa (t ex individer som föder barn), och även den som menar att begreppet "äktenskap" per definition är ett förbund mellan man och kvinna, måste i all rimlighets namn hålla med om att det är sorgligt att Ian "Torpeden" Thorpe inte ansåg sej kunna vara öppen med sin läggning - ens på 2000-talet!

Även om han trott sej vara kvinna (som Bruce "Caitlyn" Jenner) hade han förtjänat vår sympati och inte varit mindre framstående som idrottsman (eller "idrottskvinna"). Det hade bara blivit mer komplicerat att kategorisera honom på ett, även för de medtävlande, rättvisande sätt. Och fler hade då förstått att människovärde, medmänsklig sympati och reservationslöst bejakande inte riktigt är samma sak.

Mycket i vår värld verkar gå åt galet håll. Men att homosexuella förbindelser inte längre är kriminaliserade i Indien (medan könsstympning tvärtom kriminaliserats i Sudan) är definitivt steg i rätt riktning, även om lagstiftning och attityder kan vara ganska skilda saker.

Grus i maskineriet?

Har det verkligen kommit grus i maskineriet för queerideologin och tron att biologiska män kan vara "kvinnor som är födda i fel kropp"? Ja, det återstår att se, trots uppropet för bevarad damidrott.

Jag tror nog att det kan vara sant att det här blivit "just too much" för de flesta tänkande människor, men tongivande medier och den s k allmänna opinionen har ännu inte vågat haka på Kajsa Ekis Ekmans och andras rop om att kejsaren är naken. Undrar om det går lättare att göra det när Pridetågen är inställda?

"Det kan vi ju inte veta än"

Barn lär sej snabbt, konstaterar Frida Söderlund belåtet i dagens Aftonbladet. De tre tjejerna i familjen i "den norrländska småstaden" behöver inte vara tre tjejer, för nån av dem kan vara födda i fel kropp. "Man måste få bestämma det själv", säger 6-åringen till en instämmande och leende Frida. Vi lever ju i nådens år 2020 nu.

Att könsutredningarna hos ungdomar fortsätter öka med 100% om året bekymrar inte Frida. Inte utredarna vid Astrid Lindgrens barnsjukhus heller, som det verkar (så klart, de får ju jobb!). De verkar se det som en positiv konsekvens av moderniteten.

En annan konsekvens är rimligen att vi inte så noga kan veta om vi blir sist i Norden med en kvinnlig statsminister. Eller om det verkligen var 300 år sedan vi senast hade en kvinnlig statschef. Kan vi inte ha haft en som var född i fel kropp?

Fredrik Svenaeus tiger inte

En annan Fredrik, professor Svenaeus vid Södertörns högskola, skriver i tidskriften Kvartal om "När könet skaver och diagnoser smittar". Märkligt ändå att de nya könsbegreppen från 1 juli 2013 inte står mer i fokus - bara "queerteori" i allmänhet. När får vi tillbaka de klassiska, någorlunda biologiskt fotade och funtade?

Hur vitt spridd tanken på subjektiv, självdefinierad identitet är i just Södertörns högskola visade ju den här filmen. (Jfr Johan Hakelius´ kommentar!). Det är ren flax att Sverigedemokraternas ledning (hittills) inte valt att leda kampen mot de nya könsbegreppen utan - liksom i abortfrågan - anslutit sig till sjuklöverns acceptans för status quo. Men kan vi inte själva räta upp det här lär olika slag av extremhöger (och -vänster!) få smashläge.

En svensk tiger väl?

Nog kan en instämma i Fredrik Haages undran om debattklimatet i Sverige och hur det har blivit som det har blivit. Men de nya könsbegreppen från 1 juli 2013 har nog gjort sitt till - de gick liksom rakt in i värdegrunden. Även män kan föda barn och även till synes fullt välskapta ungdomar kan vara födda i fel kopp. BASTA!

När Expressen börjar ana att historiens dom kan bli hård, fortsätter man dock med queerretoriken om de nya könsbegreppen från 2013: att de innebar ett avskaffande av "steriliseringskrav" riktade mot transpersoner. Att de nya könsbegreppen var just detta, nya könsbegrepp, som högst troligt ökat könsdysforin i samhället radikalt (inte bara kvinnor anses ju nu kunna föda barn) klarar Expressen fortfarande inte av att ta in eller informera om. Historiens dom lär bli hård.

Upp till bevis för idrottsrörelsen 2

Det är ju för djävulskt att Moa, numera Noel, Filén Hammarström blev överfallen 3 gånger under vintern 2019 bara för att hon känt sej främmande i sin egen kropp och påbörjat en omgörning till man. Hur kan någon hata en människa så bara för att den utmanar könsnormerna? Här måste vi alla vara tydliga: RÖR INTE MIN KOMPIS!!! Vi måste också vara beredda att lyssna till Noels livsberättelse - man måste ha ett hjärta av sten för att inte beröras av den, oavsett om man tror att till synes fullt välskapta barn verkligen, de facto, kan vara "födda i fel kropp" eller ej.

Samtidigt sitter ju idrottsrörelsen, och i någon mån även skolan, i en mycket knepig situation med tanke på de krav Rfsl nu går ut med. Att barn oavsett kön spelar i samma lag i t ex skolidrotten är ju vanligt och helt accepterat - könsskillnaderna är små före puberteten och tävlingsaspekten inte dominerande sedan heller - men kanske inte att de fritt får välja omklädningsrum? Könsuppdelningen i vuxenidrotten - där ju många är med och tävlar redan före sin 18-årsdag - är ju däremot avgörande för att de flesta tjejer ö h t ska ha en sportslig chans att nå toppresultat.

Men vet vi inte längre vad vi menar med "män" resp "kvinnor" och om alltfler påstår sig vara "födda i fel kropp", ja, om könsbegreppet är lika flytande och inadekvat som rasbegreppet, så blir det onekligen svårt att upprätthålla dam- resp herridrott som åtskilda kategorier. (Jfr hur det vore med 400 m häck för svarta och 400 m häck för vita!).

Ska vi göra som i Sparta och låta kvinnor och herrar tävla mot varandra? Och vem tjänar på det i så fall? (Annika Sörenstam ville ju göra det i golf och den sporten kanske varit närmast till hands?). Eller hur löser vi det här på sikt? Att en testosteronbehandlad kvinna inte längre kan få spela i damlaget verkar logiskt med tanke på kampen mot dopning. Eller att en man som säger sig vara kvinna inte får börja spela i damlaget på direkten. Men ska det gå efter en "karantänstid" och efter noggranna hormonmätningar - som drabbar kvinnor som Caster Semenya som har en naturligt hög nivå? (Medan däremot naturligt testosteronstinna karlar får tävla - och segra! - hur mycket som helst?)

Hur vi än vänder oss har vi ändan bak. Det här ska bli mycket intressant att följa de närmaste åren. Det sägs vara en fråga på liv och död för enskilda personer. Må vara - och sådana som Moa/Noel har förstås min stora sympati - men att lära små barn att de är vad de "känner sig som" och att de fritt (upp till 18 års ålder åtminstone) måste få välja omklädningsrum verkar inte riktigt klokt! Eller att av ren snällhet göra om könsbegreppen så radikalt som vi faktiskt gjorde redan 2013 (barnafödande män o s v). Inte minst journalisterna - Simon Banks vet ju inte vad han tycker - måste ta ställning till om de ska fortsätta göra kritiklösa "hjältereportage" (modiga är onekligen alla transpersoner som kommer ut, särskilt som flera av dem utsätts för våld och hot) eller om de ska ställa några kritiska frågor öht mer än till oss som faktiskt oroas över den här utvecklingen. Nya - eller krossade - könsbegrepp får naturligtvis konsekvenser, det har inte bara Kajsa Ekis Ekman, Ebba Witt-Brattström och jag insett för länge sedan.

Fortfarande motvind - men visst är det en vindkantring i antågande

Jenny Nordberg beskriver ett intressant fenomen i USA (och annorstädes). Vad innebär det idag att vara radikal feminist egentligen?

Upp till bevis för idrottsrörelsen

Hittills verkar det ju ha räckt med könsneutrala toaletter för att en idrottsförening ska räknas som "på". Men nu är det upp till bevis - så klart måste även omklädningsrum och lagindelningar vara sådana att de går att välja fritt för barn och ungdomar med s k "transerfarenhet". I alla fall enligt Rfsl.

Det kan väl inte bara gälla ungdomar?

För att nu citera mej själv under rubriken "TANKAR I OMKLÄDNINGSRUMMET" från 2011:

En folkpartifarbror från Kinna
fick Rättvisa Gudrun att spinna.
Han födde ett barn,
den jämställda karln,
så folket tog honom för kvinna.

En queerliberal ifrån Glen
som tröttnat på "kvinnor" och "män"
brast ut: vår regering
kan slippa kvotering
om alla blir "den" eller "hen".

En ammande vän från Lill-Rösten
på "herrarnas" gick hela hösten.
Förbud fanns det inga,
för sånt ansågs tvinga
personen att skära bort brösten.

En skäggprydd från Bollebergstoppen
på "damernas" visade kroppen.
Protester kom inga,
man vill ju ej tvinga
en mänska att skära av snoppen.

En trögtänkt partipamp från Lummen
på queerkurs till sist fick ur tummen
och började storma
de heteronorma
och könsstereotypa omklädningsrummen.

Andreas Holmberg, Bollnäs 24/11 2011
- som av sina partikamrater och de flesta journalister anses vilja tvinga vissa människor att skära av sej äggstockarna, bara för att jag bestämt hävdar att den som föder sitt barn är barnets mamma och inget annat.

LSD-tripp och Monty Python

För fyra år sedan skrev Johan Hakelius om det offentliga Sveriges LSD-tripp, med exempel från unga sverigedemokraten Hanna Lindholms intervju med elever på Södertörns högskola. (Se klippet nedan). Nu skriver han om hur det absurda blivit normalt - och Stefan Gustavsson skriver om Monty Python.

Tycker ni att Johan Hakelius och Stefan Gustavsson uttrycker sej kränkande - eller är alltför höger för att tas på allvar av en vänsterpartist eller liberal feminist? Läs då Kajsa Ekis Ekman (och Kajsa en gång till!) och stödet för Kajsa från Ebba Witt-Brattström - så här två år senare.

Men så har vi då alla dessa influencers och av media hajpade "transpersoner", med ofta hundratusentals följare (och det som Christopher Gillberg m fl kallat "sociala epidemier") - nästan helt utan kritiska frågor från de rapporterande journalisterna.

Emma Ellingsen, 18 år
Mathilda Högberg, 25 år
Viktoria Harrysson, 16 år
[Nikkie de Jager, 
Caroline Farberger, tillagt 14/1
Vanessa Lopez, som dock ångrar sin kroppsstympning, "kanske inte född i fel kropp utan i fel tid", tillagt 17/1]

(Jo, det finns även gott om tjejer som kommit ut som killar, jag har gett några exempel från idrottsvärlden tidigare, och här har vi Lukas (enormt sympatisk, det är inte det), men bland s k "influencers" på Youtube verkar det omvända vanligare).

Bevare oss väl för allt förakt eller än värre, våld och hot, mot dessa medmänniskor. Men vad är det som händer när alla dessa föreställningar om att man (och kvinn) kan vara "född i fel kropp" - även som till synes fullt välskapt, utan uppenbara missbildningar - okritiskt sprids ut bland våra barn och ungdomar? Föreställningar om att även män kan föda barn och väl i så fall också har gjort det genom hela historien? (Thomas Beatie kan väl ändå inte vara den förste, även om hän var den första kvinnan som "kom ut" som gravid man?)

Kanske jungfru Maria var en icke-binär transperson som helst hade hetat Moses, liksom Josef - eller Jesus - möjligen var en Jessika som inte riktigt vågade komma ut? Kanske vi redan flera gånger haft påvar, ärkebiskopar och statsministrar som egentligen varit kvinnor? (Men Antje Jackelén - som tror på barnafödande män men inte barnafödande jungfrur - vill nog samtidigt så innerligt gärna se sig som första kvinnan på ärkebiskopsstolen).

Who knows?