tisdag 30 juli 2013

Falska dikotomier bidrar inte till förståelse och medmänsklighet

Jag instämmer helt och fullt med Expressen om att asyllotteriet för hbtq-flyktingar måste stoppas. Så som Mugabe m.fl. härjar och går på i Zimbabwe, och som situationen för hbt(q)-personer ser ut i t.ex. Ryssland (där Pride-parader i praktiken förbjudits) eller Montenegro (där de får hållas men attackeras), kan man inte bara stillatigande se på hur människor avvisas till förtryck och misshandel, kanske död.

Men så här under Pride-veckan sprids återigen antydningarna att alla som tror att det finns en specifik vits för ett barn med att ha en mamma - och att bara mammor kan föda barn - på något sätt solidariserar sej med ägg- och stenkastande Pride-hatare i Montenegro eller bögtorterande nynazister i Moskva.

Det är naturligtvis nonsens. Man kan mycket väl ta avstånd från både homofobi och queerideologi. Som jag själv t.ex. Att homofobin ofta tar sej gräsligare uttryck än queerismen är definitivt sant - men den senare blir inte sannare för det. Lika lite som en religion blir sann för att dess anhängare diskrimineras och förföljs (både kristna och/eller homosexuella sitter t.ex. trångt i Mellanöstern).

Det är klart att somliga queerkritiker också är homofober, eller rent av böghatare. Precis som en del hbt-personer är pedofiler. Men den automatiska kopplingen är i båda fallen djupt orättvis och göder bara polarisering och hat. Den gynnar i alla fall definitivt inte en seriös samtalston och en positiv samhällsutveckling på området.

Jag har utvecklat detta mera här.

2 kommentarer:

  1. Intressant teori det där om att vissa länder hetsar mot hbtq-personer därför att andra länder (som Sverige) ger oss mänskliga rättigheter på, enligt somliga, "dekadenta" eller tvivelaktiga grunder. Personligen funderar jag på om det inte snarare har att göra med ekonomiska kriser och att man letar syndabockar, "cancersvulster på samhälskroppen" s.a.s. för att skifta fokus från de verkliga problemen.

    Jag blir nyfiken på vad det finns för speciell vits med att ett barn har en mamma och en pappa. Jag tror inte jag sett dig förklara vad det är för speciella egenskaper som bara mammor har eller bara pappor har. Dessutom är ju ingen förälder den andra lik så hur ska man kontrollera att en mamma eller pappa har rätt egenskaper i förhållande till sitt kön? Vad gör en till mamma eller pappa? Det skulle jag vilja veta. Om du nu inte menar att endast fertila personer kan bli mammor och pappor och adoptivföräldrar också borde fråntas rätten att kalla sig mamma eller pappa.

    I övrigt tror jag vi är ganska överens. Även om du var lite svårtolkad i båda inläggen. Det dunkelt sagda...

    SvaraRadera
  2. Nejdå, jag hävdar inte alls att queerrevolutionen i Sverige är någon grundorsak till förföljelsen mot hbt-personer i t.ex. Ryssland, bara att den tyvärr bidrar till en ökad polarisering genom att vi inte blir tagna på allvar i den seriösa delen av vårt jämställdhets- och hbt-arbete, som alltså misskrediteras grovt av våra överdrifter åt queerhållet.

    När vi inte längre verkar veta vad vi menar med "kvinnor" och "män" blir det liksom svårt att ens komma på talefot. Och när vi inte längre ser någon som helst vits med man+kvinna-kombinationen (ingen som vi erkänner i alla fall) och börjar hävda både att det inte finns någon särskild vits med att ha en mamma (efter förlossningen i a f) och att även män kan föda barn, ja, då har vi verkligen hamnat snett även vi, om än på ett trevligare sätt.

    "Fördomar" är ibland bara ett (fördomsfullt!) namn på värderingar. Varför tror många att det - även förutom löne- och rättviseaspekten - vore bra och riktigt med 50/50 män och kvinnor i företagsledningar eller förskolor? Att ett barn från början har en mamma och en pappa och att det finns en biologisk eller gudomlig vits med det är en grundläggande värdering precis som den att alla människor är lika mycket värda.

    SvaraRadera