Frågan har ställts varför jag är så rädd? Då bör man kanske först fråga sej: Är jag rädd?
I en mening är jag inte ett dugg rädd. Jag går t.o.m. omkring och skrattar. Det här kommer att räta upp sej så småningom, så klart, men just nu är det bara för dumt. Karlar som är födda av karlar, nu och hela historien igenom. Vem kom på den tokroliga idén?
Däremot är jag duktigt arg - förutom den sköna sommarkväll då jag är ute och fiskar med barnen. Precis som de flesta andra skulle vara om deras barn skulle få lära sej i skolan att hingstar då och då fölar eller att tjurar ibland kalvar, och att de föräldrar som inte trodde på det är något slags fascister. Eller att 2+2=5 och att de som förnekar det är förvirrade och rädda. Bara för att någon översmart akademiker eller sifferhandikappad dyskalkyliker har hittat på en ny definition av "fem".
Och jovisst, några saker ÄR jag rädd för. Jag är rädd för att högerextremister helt i onödan ska få en chans att vinna folks förtroende genom att vara de enda som fortfarande står upp för de klassiska, biologiska könsbegreppen. (I motsvarande grad som de etablerade partierna och de etablerade journalisterna tappar i förtroende för queerknasigheternas skull, t.o.m. om vi skulle hejda oss innan könsbegreppen helt avskaffas och även omklädningsrummen könsneutraliseras).
Och jag är rädd för att det då kan bli en rejäl backlash (jfr 30-tal med 20-tal!) som sveper med sej även de 1900-talsreformer och attityder som jag bejakat och bejakar.
Och därför är jag mest arg. Men inte mest på Shadowolf eller andra t-personer, utan på journalisterna och de etablerade partierna, bl.a. mitt eget Folkparti, och på statsministern, skolministern och socialministern. Och den s.k. oppositionen, givetvis, som i den här frågan inte opponerat ett enda dugg.
Vad är du arg på? Att barnen får lära sig att världen ofta är mycket större och mer komplicerad än man kan tro; eller att föräldrar kan råka utmålas som "fascister"?
SvaraRaderaJag förstår att man blir arg om någon ifrågasätter ens föräldraskap. Jag har ju själv blivit ifrågasatt på liknande sätt (antydningar om att jag som transsexuell inte skulle ha de psykosociala förutsättningarna att ge ett barn en bra uppväxt) redan innan jag skaffat några barn, t.o.m. på ett sådant sätt att man försökt frånta mig möjligheten att ens försöka. Så ja, jag förstår både vreden och smärtan.
Det är bra att barnen får lära sej att världen ofta är mycket större och mer komplicerad än man kan tro. Det är däremot dumt om barnen får lära sej att hanar kan föda barn och andra uppenbara osanningar (som t.ex. att 2+2 är 5) med argumentet att "världen ofta är mycket större och mer komplicerad än man kan tro". Du menar kanske att de inte får lära sej det, eftersom du tycks vilja behålla begreppet "hane" i dess biologiska betydelse men definiera om begreppet "man" efter något slags psykosociala kriterier (vilket ju redan skett i vårt land fr.o.m. 1 juli). Men jag menar att män enligt gängse begreppsbildning (som det finns en överväldigande mängd belägg för) är just hanar av däggdjursarten människa, precis som hingstar är hanar av arten hästar och galtar är hanar av arten grisar.
SvaraRaderaDen som vill definiera om innebörden av män (eller hingstar, galtar o.s.v.) får minsann göra ett intellektuellt mer högtstående arbete än att stämpla dem som INTE vill det som oinformerade, människofientliga, tvångssteriliserare och, ja, därmed nästan fascistoida.
(Och nej, jag skäms lika lite som Linné över att i just detta hänseende jämföra människan med däggdjuren. Och nej, jag vill inte tvångssterilisera dej eller någon annan. Jag vill inte ens förvägra en som föder sitt barn att betrakta sej som man och barnets far - eller som Kleopatra reinkarnerad. Jag vill bara inte att en som föder barn officiellt ska få registreras som barnets far eller som drottning Kleopatra. Eller, för den delen, som Guds barn - en i vårt land vanlig trosföreställning).
Så det skulle alltså vara helt omöjligt för dig att berätta för barnen att även om vi hos människor kallar hanar för män och att de i regel INTE föder barn så finns det undantag eftersom ordet också har en annan betydelse; nämligen den sociala rollen.
SvaraRaderaMan kan ju förklara att för att föda barn behöver personen en livmoder och äggstockar, men för att bli mamma till ett barn räcker det att adoptera eller ha en kvinnlig social roll. Om personen har livmoder och äggstockar och föder ett barn, men har en manlig social roll, då kan personen bli pappa. Det är varken osant eller svårt att förstå.
Biologisk härstamning är inget som behöver registreras i offentliga handlingar utan räcker om de finns med i journaler. Är det verkligen de biologiska föräldrarna som är registrerade som föräldrar till adopterade barn? Deras ursprung antar jag finns dokumenterade nånannanstans, så varför skulle det inte fungera likadant för transpersoner? Dessutom tycker jag det borde räcka med att vara registrerad som juridisk FÖRÄLDER eller VÅRDNADSHAVARE som är könsneutrala ordval. Funkar lika bra. Eller?
Jo, ShadoWolf, eftersom det, precis som du först skriver, är just hanar vi kallar för män så föder män aldrig någonsin barn. Att somliga vill definiera om ordet "män" till att betyda något annat än "hanar av arten människa" må vara deras/er ensak - men då ska det ärligt redovisas inför biologilärare, svensklärare, journalister och den tänkande allmänheten. Så har inte skett, utan man har gått vägen över kirurgiska könsbyten som sedan betecknats som något slags övergrepp - och simsalabim kunde man byta kön utan att byta kön.
SvaraRadera(Jo, kön ÄR i grunden ett biologiskt begrepp - t.o.m. så kallade genusteoretiker brukar använda just ordet "genus" som beteckning för den ytterst besynnerliga tankefiguren "socialt kön"?).
Jag förstår det så att du vill definiera "mamma" som en person med "kvinnlig social roll". Det må du förstås få tycka, men frågan har aldrig ställts till allmänheten om det är så vi fortsättningsvis vill definiera orden "mamma" och "pappa". Jag Andreas är alltså inte pappa för att jag har snopp och har avlat tre barn ihop med barnens mamma, utan för att jag känner mej som en pappa alternativt har en "manlig social roll". Enligt din definition alltså, som numera (tyvärr) till följd av en usel medial genomlysning och kränkande demagogi blivit statens. (Jag och många, många med mej påstås ju vilja tvångssterilisera folk som föder barn - ja, varsågod och föd! - för att jag vill "tvångsbenämna" dem mammor oavsett om de har en "kvinnlig social roll" eller inte).
Du hävdar vad jag förstår att det är egalt om ett barn har en mamma (i vilken bemärkelse som helst) eller inte. Du hävdar också att det är egalt om ett barn har en pappa (i vilken betydelse som helst) eller inte. Nå, det må ju vara din uppfattning, och då behöver vi naturligtvis inte orden "mamma" eller "pappa" ö.h.t. och då är det ju logiskt att kalla vem som helst vad som helst eller inget alls.
(Men vad i hela friden menas då med "manlig" social roll resp. "kvinnlig" social roll? Det är förstås lika flytande som allt annat och vi kunde väl då lika gärna ha hållit oss till de något så när förklarliga biologiska könsbegreppen, som i varje fall är relevanta vid parbildning både för homo- och heterosexuella).