Ja, vem vill vara fobiker?

"Ur led är tiden - men jag är ej den,
som föddes för att dra den rätt igen."

Kanske Maya Forstater är det?

I den här frågan åtminstone.

Tillnyktring 3

Min tilltro till public service är nu delvis återupprättad: Uppdrag Granskning "Tranståget" del 1 och nu del 2 ställer kritiska frågor som varje normalbegåvad journalist, politiker och medborgare givetvis borde ha ställt långt tidigare. (Och då spelar det ingen roll att Stockholm Pride delade ut årets tistel till UG för det första programmet).

Men alla politiska partier (utom SD som inte bjuds in till Pride fast de kanske velat vara där?) har de senaste åren uppträtt som transportkompanier för Rfsl och dess i början ofta behjärtansvärda krav. Även KD som hoppade på tåget just när hbtq-politiken blev spritt språngande queer. Glöm aldrig att det var Göran Hägglund (!) som beredde och införde de nya, extremt förvirrande, könsbegreppen 2013.

Tillnyktring 2

Sven Román, läkare och specialist inom barn- och ungdomspsykiatrin, skriver i Dagens medicin ungefär detsamma som professor Christopher Gillberg tidigare sagt: att det kan vara rent vådligt att  medicinera och beskära barn och unga vuxna som upplever sig vara "födda i fel kropp".

Tillnyktring 1

Det är inte roligt att vara gammaldags, men ibland måste en krypa till korset. T o m som minister. Snipp snapp.

Hmmm...

Så här kan det alltså gå till nuförtiden.

Regnbågen över Österlisa

Finnar, judar, samer, svennar, romer,
med och utan extra kromosomer,
sossar, liberaler, moderater,
kommunister, sverigedemokrater,
hetero- och homosexuella,
övernitiska och allmänt snälla -
allas lika värde måste gälla!
(Även NMR och kriminella).

Professor Gillberg ryter ifrån

Nu är det inte bara jag som använder ordet könsstympning om de radikala beskärningar av ungdomar som vi ägnar oss åt. Professor Christopher Gillberg och flera andra skriver nu i Svenska Dagbladet att "Könsbytena på barn är ett stort experiment."

Under min livstid har visst hundratals svenska snoppar skurits av. Det kallar åtminstone jag könsstympning. (Gossomskärelser, även icke direkt medicinskt motiverade, är däremot knappast mycket att bråka om - särskilt inte vid en jämförelse).

Det är mycket nu

... så mycket att en undrar när det ska sluta vara en stor nyhet, alternativt när journalisterna ska börja ställa kritiska frågor. Nyss var det ICA:s inköpschef (en tvåbarnspappa som gärna för mej får fortsätta sin karriär på ICA, det är inte det), och nu är det en gammal svensk mästare i handboll (för Drott) som "kommit ut" som kvinna.

(Mest känd är väl fortfarande gamle OS-medaljören och fyrbarnspappan Bruce, numera Caitlyn, Jenner).

Kajsa Ekis Ekman har sagt det mesta och bästa om detta. Vi har helt enkelt inte längre något ord för den där gruppen vi tidigare kallade kvinnor och mammor. Vi får nog övergå till begreppet honor istället. (Fast att pronomen som "han" skulle ha med "hane" och pronomen som "hon" med "hona" att göra förnekas ju ivrigt nuförtiden).

Nytt år med samma gamla queerretorik

I fjol var det Leksands hockeymålvakt Denise Reuterström som meddelade sej vara född i fel kropp (vilket nu skulle åtgärdas) och avslutade sin idrottskarriär. I år är det Louise (Loui) Sand i svenska handbollslandslaget (fler än 100 A-landskamper) och franska klubben Fleury som meddelar samma sak.

Klart media ska rapportera om detta - särskilt nu när berörda personer verkligen vill få berätta. Men att rapporteringen är så okritisk och rakt av köper beskrivningen är klart problematiskt. Även operationen där brösten tas bort blir en riksnyhet. Det är säkert sant att Loui hyllas som förebild av en del - även av socialminister Annika Strandhäll! Och det är ju positivt att hon inte möter hån och förakt, men nog finns det fler kritiska röster än min? Går det inte att rapportera om dem? Eller som journalist själv ställa relevanta, för många säkert intressanta frågor om hur man hamnar i fel kropp? Eller hur Leksands och handbollslagets resultat nu ska bedömas om de faktiskt haft killar i laget?

Idrottsrörelsen måste naturligtvis ta sej en funderare nu. Det har Moa/Noel Filén-Hammarström alldeles rätt i. Thomas Gür påpekade ju för flera år sedan att könsuppdelning och könskvotering blir lika irrelevant som rasuppdelning om kön är ett lika oklart och subjektivt begrepp som ras. Men hur lösningen ska se ut? Att sluta könsseparera idrotten? (Och vilket kön skulle förlora på DET?).

Läkare sägs förvånas över det ökade antalet "könsdysforiker". Jag är INTE ett DUGG förvånad. Men det är naturligtvis inte Denise och Louise jag kritiserar, utan queerteoretiker och psykologer som skapar galopperande könsdysfori bland våra barn och ungdomar genom att inbilla dem att somliga av dem är födda av karlar - och kanske själva bor i "fel kropp".