Oklar könstillhörighet - verklig och inbillad

Många tror att jag inte fattar att det föds människor med oklar könstillhörighet. Men naturligtvis finns det olika slag av missbildningar även på det här området. Könskirurgi och könskorrigeringar behövs naturligtvis ibland. Hannas berättelse är upplysande. Naturligtvis kan det tänkas att en bedömning av ett barn med s k oklar könstillhörighet måste omprövas. Eftersom könstillhörigheten var just oklar. (Ännu ett exempel är Mikey som kunde bli med barn fast hon hade snopp - och alltså nu inte ser sej som kille och pappa utan som tjej och mamma, tillagt 26/12).

Det jag (och J K Rowling) vänt oss mot är att nu även trebarnspappor som jag och kungen anses kunna vara "mentala kvinnor" i fel kropp. Har någon avlat barn ihop med en kvinna som fött dem är man (just man) ju per klassisk definition en man, pappa, hane. Börjar inte bara könsidentiteten luckras upp - kanske pga att testosteronnivån sjunker i medelåldern då vissa börjar uppfatta sej som kvinnor, jfr filmen om orimligheten "Min pappa Marianne" med Rolf Lassgård i huvudrollen - utan även könsbegreppen, kanske pga doktrinära queerdemagoger, så har vi snart inga meningsfulla könsbegrepp kvar längre, vilket kanske var queerteoretikernas mål. Varför ska vi ö h t prata om kön ifall det inte går att objektivt skilja dem åt? (Jfr Thomas Gür om rasbegrepp och könskvotering).

Kvinnor som ligger på BB och föder barn (världens uppenbaraste kvinnor, om ni frågar mej) antas nu kunna vara "mentala män" som är födda i fel kropp, precis som barnen de föder antas kunna vara (det skulle förstås kunna vara en ärftlig benägenhet detta, att födas i fel kropp). Detta menar jag är rent svammel, alternativt ett försök att på det språkliga området införa nya könsbegrepp, skilda från allt vad biologi heter och i grunden byggda på föråldrade, stereotypa föreställningar om hur en "riktig man" respektive "riktig kvinna" ska vara.

Glädjande nog förs idag en levande debatt kring detta. Bättre sent än aldrig. Först ut i kvinnorörelsen med det offentliga ifrågasättandet av queerdogmerna var väl Kajsa Ekis Ekman (se även denna replik) och Ebba Witt-Brattström, Men nu är även Nina Björk m fl i hetluften på allvar.

Gubbar som Johan Hakelius och jag räknas väl inte, men även vi har ifrågasatt saker ett bra tag.

Vänta nu - ska idrotten inte vara så könsuppdelad?

Det kan förstås inte ha varit lätt - att som hockeymålvakt för Leksand i SDHL (svenska damhockeyligan) komma ut som kille i damkropp. Att därefter, sedan testosteronbehandling vidtagits för att göra kroppen mer manlig, fortsätta spela i damhockeyligan var givetvis uteslutet. Men någon karriär i SHL (herrligan) lär knappast heller bli aktuell. 

Har Denise/Leon därmed förfördelats på något sätt? Det är faktiskt lite svårt att förstå vad kampen gäller. Att ta bort idrottens könsuppdelning kan ju bara drabba damerna. Att införa tre eller fler klasser, damer, herrar och övriga, verkar inte heller så enkelt eller ens praktiskt genomförbart - eller någon önskedröm ens för transpersoner, jag vet inte?

Den f d målvakten i Leksands damhockeylag verkar vara en sympatisk person. Men nog är det märkligt att journalister faller så i farstun inför de "könskorrigerade" att de inte verkar kunna ställa de mest elementära frågor. T ex om på vilket sätt idrotten är "alltför könsuppdelad" och vad som borde göras åt det. Vi är nog många som skulle vilja höra svaret.

(Jojo, säga tulipanaros går bra och det är naturligtvis klokt att börja med att könsneutralisera barnidrotten, där omklädningsrum och lag torde kunna väljas fritt utan omedelbara eller särskilt högljudda ramaskrin. Men efter puberteten lär diskussionen ta fart - och då får Rfsl allt förklara hur de har tänkt lösa könsuppdelningen. Med ingen uppdelning alls? Vore nog bra om även en och annan journalist ställde besvärliga frågor istället för att bara göra rosiga "total makeover"-reportage).