Män och kvinnor har olika kroppar.
Det kan inte ens en politiker ändra på.
(Nyamko Sabuni, svensk jämställdhetsminister 2006-2013)
In the name of reason irrational forces were let loose.
(Winston Churchill, brittisk premiärminister)
En folkpartifarbror från Kinna
fick rättvisa Gudrun att spinna:
han födde ett barn,
den jämställda karln,
så folket tog honom för kvinna.
(Andreas Holmberg, svensklärare)
Och så gick kejsaren i processionen under den präktiga tronhimlen, och alla människor på gatan och i fönstren sade: "Gud, vad kejsarens nya kläder är makalösa! Vilket vackert släp han har på rocken! Vad den sitter förträffligt!" Ingen ville låta märka, att han ingenting såg, ty då hade han ju icke dugt i sitt ämbete eller också varit mycket dum. Aldrig hade några av kejsarens kläder gjort sådan lycka.
(Hans Christian Andersen, dansk sagoberättare)
söndag 12 augusti 2018
fredag 3 augusti 2018
Nu är queerretoriken igång igen
Trodde faktiskt att Kajsa Ekis Ekmans och Ebba Witt Brattströms rytanden i vintras skulle hjälpa. Att de skulle balansera skutan något. Att jag kunde lägga av med den här bloggen. Men nu i Europridetider är det i den allmänna debatten - och i Pridefestivalens partiledarutfrågning - som om de aldrig hade funnits eller sagt ett sanningens ord. Miljöpartiet trampar på i ullstrumporna och prideflaggorna används visst i valrörelsen hos varenda parti utom Sverigedemokraterna, verkar det som. Även på t ex Byske marknad i nordligaste Västerbotten. "Allas lika värde" sades flaggorna stå för när jag frågade (från höger till vänster). Jovisst, jag är själv för allas lika värde (även nazisternas). Foster med Downs syndrom ska inte spåras upp och avlivas mer än foster med anlag för homosexualitet (om nu sådana ginge att spåra). Roligt att Rfsl och de flesta politiska partier håller med om det. (Eller?).
Men regnbågsflaggan (som är jättefin!) ÄR inte en internationell symbol för allas lika värde mer än t ex det kristna korset - som Bayerns regering nu vill klämma upp på alla offentliga byggnader ungefär som SL-bussarna kört omkring med prideflaggan - eller för den delen den mer än sekelgamla arbetarrörelsens röda fanor. Och jag viftar inte med röda fanor bara för att socialisterna ser dem som en symbol för allas lika värde, oavsett ekonomisk styrka. De står säkert för detta, men som bekant för mycket annat också. Svenska kyrkans flagga hissar jag personligen gärna, och tolkar den som en symbol för det absoluta människovärdet, grundat i både skapelsen och återlösningen, men jag förstår absolut dem - frikyrkliga eller ateister - som inte vill ha med den i sammanhang utanför kyrkan. (Centerpartiet är ju dock vana).
"We are a people, a tribe if you will - and flags are about proclaiming power", sa Pride-flaggans formgivare Gilbert Baker. Och bl a Miljöpartiet lägger sig platt, vill, liksom socialförsäkringsminister Strandhäll (S) utreda "tredje könet" och att det ska bli (ännu) lättare att byta kön juridiskt (vad ett "juridiskt" kön skilt från det biologiska är har jag dock aldrig lyckats begripa).
Skydd åt asylsökande, arbete mot verkliga hatbrott och ersättning till folk som under 40 års könsbyteri fått snoppar (och annat) avskurna ställer jag förstås helt och hållet upp på (må det bara inte hända fler i fortsättningen). Men är det som någon sa att vi den 1 juli 2013 införde nya könsbegrepp och den 1 juli 2018 förbud mot att ifrågasätta dem ("förbud mot att förolämpa transpersoner", d v s bl a ifrågasätta deras upplevda könstillhörighet), då är risken stor att någon betydligt farligare person än Canadas Jordan B Peterson blir idoldyrkad som "sanningssägare" (nej, jag har inte sådana ambitioner - jag unnar hellre Kajsa Ekis Ekman den positionen!) bara för att hen vägrar underordna sej queerdogmatiken.
Jag unnar sannerligen inte extremhögern - ni vet de där som inte inbjuds till partiledardebatt på Pride - några gratisupplägg. Men sannerligen håller vi inte på att ge dem ett jättelikt sådant nu, när t o m kristdemokraterna bekänner sej till konceptet med barnafödande karlar. Hoppas att inte vår representativa, parlamentariska demokrati och våra public service-media tappar allmänhetens förtroende på samma gång. Det kritiska tänkandet - och det journalistiska drivet - verkar beklagligtvis satt på undantag just här.
Heder förresten åt Jon Voss på QX som inte gömmer den egna rörelsens lik i garderoben. Det är alltså inte bara fördomar att pedofilgrupper öppet kunnat agera i gayrörelsens hägn, även internationellt, ända in på 80-talet. (Det fanns info om detta på Ecpats hemsida tills för några år sedan, och Göran Hägg tar upp det i boken "Svenskhetens historia"). Det gör inte dagens Europride farligt för våra barn, men det kan ju sannerligen förklara somligas skepsis mot "prideriet", även om Rfsl skärpt sej betydligt sen dess. Jag minns själv en känd kultur- och Rfsl-profil hemma i Luleå som på 80-talet ogenerat försvarade sexuella relationer mellan vuxna och minderåriga, om det var "frivilligt" - det gick tydligen an på den tiden. Undrar hur fort katolska kyrkan skulle tagits till nåder om man inte bara - som skett - skyddat pedofilpräster utan haft helt öppet godkända, organiserade pedofilgrupper inom organisationen?
Och även om man inte har pedofila böjelser bara för att man är homosexuell - låt oss vara klara på den punkten - har man naturligtvis inte heller större självkontroll än några andra bara för att man är homosexuell. Jag har aldrig som heterosexuell lärare eller ungdomsledare fått duscha med flickorna. Men som homosexuell man får man tydligen utan vidare spisning duscha med pojkarna. Föga konsekvent. Könsneutrala omklädningsrum verkar dock - i motsats till könsneutrala toaletter - inte ha något större folkligt stöd, särskilt inte bland kvinnorna. (Förtydligande: Med kvinnor menar jag alltså honor av arten människa). Idrottsrörelsen verkar inte heller så på.
Men regnbågsflaggan (som är jättefin!) ÄR inte en internationell symbol för allas lika värde mer än t ex det kristna korset - som Bayerns regering nu vill klämma upp på alla offentliga byggnader ungefär som SL-bussarna kört omkring med prideflaggan - eller för den delen den mer än sekelgamla arbetarrörelsens röda fanor. Och jag viftar inte med röda fanor bara för att socialisterna ser dem som en symbol för allas lika värde, oavsett ekonomisk styrka. De står säkert för detta, men som bekant för mycket annat också. Svenska kyrkans flagga hissar jag personligen gärna, och tolkar den som en symbol för det absoluta människovärdet, grundat i både skapelsen och återlösningen, men jag förstår absolut dem - frikyrkliga eller ateister - som inte vill ha med den i sammanhang utanför kyrkan. (Centerpartiet är ju dock vana).
"We are a people, a tribe if you will - and flags are about proclaiming power", sa Pride-flaggans formgivare Gilbert Baker. Och bl a Miljöpartiet lägger sig platt, vill, liksom socialförsäkringsminister Strandhäll (S) utreda "tredje könet" och att det ska bli (ännu) lättare att byta kön juridiskt (vad ett "juridiskt" kön skilt från det biologiska är har jag dock aldrig lyckats begripa).
Skydd åt asylsökande, arbete mot verkliga hatbrott och ersättning till folk som under 40 års könsbyteri fått snoppar (och annat) avskurna ställer jag förstås helt och hållet upp på (må det bara inte hända fler i fortsättningen). Men är det som någon sa att vi den 1 juli 2013 införde nya könsbegrepp och den 1 juli 2018 förbud mot att ifrågasätta dem ("förbud mot att förolämpa transpersoner", d v s bl a ifrågasätta deras upplevda könstillhörighet), då är risken stor att någon betydligt farligare person än Canadas Jordan B Peterson blir idoldyrkad som "sanningssägare" (nej, jag har inte sådana ambitioner - jag unnar hellre Kajsa Ekis Ekman den positionen!) bara för att hen vägrar underordna sej queerdogmatiken.
Jag unnar sannerligen inte extremhögern - ni vet de där som inte inbjuds till partiledardebatt på Pride - några gratisupplägg. Men sannerligen håller vi inte på att ge dem ett jättelikt sådant nu, när t o m kristdemokraterna bekänner sej till konceptet med barnafödande karlar. Hoppas att inte vår representativa, parlamentariska demokrati och våra public service-media tappar allmänhetens förtroende på samma gång. Det kritiska tänkandet - och det journalistiska drivet - verkar beklagligtvis satt på undantag just här.
Heder förresten åt Jon Voss på QX som inte gömmer den egna rörelsens lik i garderoben. Det är alltså inte bara fördomar att pedofilgrupper öppet kunnat agera i gayrörelsens hägn, även internationellt, ända in på 80-talet. (Det fanns info om detta på Ecpats hemsida tills för några år sedan, och Göran Hägg tar upp det i boken "Svenskhetens historia"). Det gör inte dagens Europride farligt för våra barn, men det kan ju sannerligen förklara somligas skepsis mot "prideriet", även om Rfsl skärpt sej betydligt sen dess. Jag minns själv en känd kultur- och Rfsl-profil hemma i Luleå som på 80-talet ogenerat försvarade sexuella relationer mellan vuxna och minderåriga, om det var "frivilligt" - det gick tydligen an på den tiden. Undrar hur fort katolska kyrkan skulle tagits till nåder om man inte bara - som skett - skyddat pedofilpräster utan haft helt öppet godkända, organiserade pedofilgrupper inom organisationen?
Och även om man inte har pedofila böjelser bara för att man är homosexuell - låt oss vara klara på den punkten - har man naturligtvis inte heller större självkontroll än några andra bara för att man är homosexuell. Jag har aldrig som heterosexuell lärare eller ungdomsledare fått duscha med flickorna. Men som homosexuell man får man tydligen utan vidare spisning duscha med pojkarna. Föga konsekvent. Könsneutrala omklädningsrum verkar dock - i motsats till könsneutrala toaletter - inte ha något större folkligt stöd, särskilt inte bland kvinnorna. (Förtydligande: Med kvinnor menar jag alltså honor av arten människa). Idrottsrörelsen verkar inte heller så på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)