Upp till bevis för idrottsrörelsen 2

Det är ju för djävulskt att Moa, numera Noel, Filén Hammarström blev överfallen 3 gånger under vintern 2019 bara för att hon känt sej främmande i sin egen kropp och påbörjat en omgörning till man. Hur kan någon hata en människa så bara för att den utmanar könsnormerna? Här måste vi alla vara tydliga: RÖR INTE MIN KOMPIS!!! Vi måste också vara beredda att lyssna till Noels livsberättelse - man måste ha ett hjärta av sten för att inte beröras av den, oavsett om man tror att till synes fullt välskapta barn verkligen, de facto, kan vara "födda i fel kropp" eller ej.

Samtidigt sitter ju idrottsrörelsen, och i någon mån även skolan, i en mycket knepig situation med tanke på de krav Rfsl nu går ut med. Att barn oavsett kön spelar i samma lag i t ex skolidrotten är ju vanligt och helt accepterat - könsskillnaderna är små före puberteten och tävlingsaspekten inte dominerande sedan heller - men kanske inte att de fritt får välja omklädningsrum? Könsuppdelningen i vuxenidrotten - där ju många är med och tävlar redan före sin 18-årsdag - är ju däremot avgörande för att de flesta tjejer ö h t ska ha en sportslig chans att nå toppresultat.

Men vet vi inte längre vad vi menar med "män" resp "kvinnor" och om alltfler påstår sig vara "födda i fel kropp", ja, om könsbegreppet är lika flytande och inadekvat som rasbegreppet, så blir det onekligen svårt att upprätthålla dam- resp herridrott som åtskilda kategorier. (Jfr hur det vore med 400 m häck för svarta och 400 m häck för vita!).

Ska vi göra som i Sparta och låta kvinnor och herrar tävla mot varandra? Och vem tjänar på det i så fall? (Annika Sörenstam ville ju göra det i golf och den sporten kanske varit närmast till hands?). Eller hur löser vi det här på sikt? Att en testosteronbehandlad kvinna inte längre kan få spela i damlaget verkar logiskt med tanke på kampen mot dopning. Eller att en man som säger sig vara kvinna inte får börja spela i damlaget på direkten. Men ska det gå efter en "karantänstid" och efter noggranna hormonmätningar - som drabbar kvinnor som Caster Semenya som har en naturligt hög nivå? (Medan däremot naturligt testosteronstinna karlar får tävla - och segra! - hur mycket som helst?)

Hur vi än vänder oss har vi ändan bak. Det här ska bli mycket intressant att följa de närmaste åren. Det sägs vara en fråga på liv och död för enskilda personer. Må vara - och sådana som Moa/Noel har förstås min stora sympati - men att lära små barn att de är vad de "känner sig som" och att de fritt (upp till 18 års ålder åtminstone) måste få välja omklädningsrum verkar inte riktigt klokt! Eller att av ren snällhet göra om könsbegreppen så radikalt som vi faktiskt gjorde redan 2013 (barnafödande män o s v). Inte minst journalisterna - Simon Banks vet ju inte vad han tycker - måste ta ställning till om de ska fortsätta göra kritiklösa "hjältereportage" (modiga är onekligen alla transpersoner som kommer ut, särskilt som flera av dem utsätts för våld och hot) eller om de ska ställa några kritiska frågor öht mer än till oss som faktiskt oroas över den här utvecklingen. Nya - eller krossade - könsbegrepp får naturligtvis konsekvenser, det har inte bara Kajsa Ekis Ekman, Ebba Witt-Brattström och jag insett för länge sedan.

Fortfarande motvind - men visst är det en vindkantring i antågande

Jenny Nordberg beskriver ett intressant fenomen i USA (och annorstädes). Vad innebär det idag att vara radikal feminist egentligen?