Sista veckan med de gamla könsbegreppen?

Jo, jag vet att de nya - med barnafödande män och så - redan har börjat tillämpas efter föreställningar om att vi sysslar med tvångssteriliseringar genom att kalla den som föder sitt barn för barnets mor. Men formellt och lagstiftningsmässigt är det inte förrän 1 juli som "män" på allvar börjar föda barn i Sverige. Fast män har förstås alltid fött barn både här och i alla andra länder - om man ska tro på den nya definitionen.

Det är alltid intressant att läsa vad signaturen "Shadowolf" skriver. I den här bloggposten har hen apostroferat mej på ett inte särskilt smickrande sätt, men ändå i en som vanligt ytterst välformulerad och resonerande stil. Inledningsvis konstaterar Shadowolf:

Upplysningsvis är det inte konstigt att man blir arg, ledsen och upprörd på alla sätt och vis när någon som inte vet vad hen snackar om eller känner en personligen påstår att man inte kan skilja på verklighet och fantasi. Det gör ont. I ett nafs är du omyndigförklarad. Det du säger räknas inte, din person finns inte.

Jag håller med dej helt om första stycket, Shadowolf. Det är ju så jag känner det själv när du suckar över min ohyggliga okunnighet - jag är i bästa fall omyndigförklarad (eller i värsta fall räknad som fascist och tvångssteriliserare); det jag säger räknas inte och mina kritiker vet förstås inte vad dom snackar om ;o) (Då tänker jag inte främst på dej eller andra t-personer utan på den politiska och journalistiska "gräddan").

I ett avseende är jag naturligtvis alltid i behov av och intresserad av upplysning: det är verkligen intressant att höra 1) hur du känner det och 2) hur du personligen definierar manligt och kvinnligt. Du får naturligtvis vara och känna dej hur "manlig" (vad nu det är för något) du vill för mej - och förespråka vilka könsbegrepp du vill. Men att dina definitioner skulle vara mer vetenskapliga eller moraliskt självklara än mina köper jag inte.

I mina ögon är det en backlash för jämställdheten att definiera "feminina" (vad är det?) killar som tjejer och vice versa, även om definitionsrätten läggs i killarnas/tjejernas egna händer. Subjektiviteten är tveeggad och kan slå tillbaka: när man inte längre genom en vanlig "kroppsvisitation" kan avgöra frågan så kan vem som helst börja hävda att mjuka jag nog "egentligen" är kvinna eller att min tuffa dotter "egentligen" är kille, fast vi inte ännu upptäckt eller erkänt det.

Att hbt-samhället nu är kluvet är bland det intressantaste i den här frågan även om den mediala bevakningen av just det varit minimal - transsexuellas patientförening Benjamin, alltså framför allt de som INTE i dagarna begär skadestånd för sina könsbyten, är inte intresserade av nya könsbegrepp som plötsligt gör deras mödosamt tillkämpade fysiska kön irrelevanta.

Jag trodde faktiskt att kampen för jämställdhet bl.a. handlade om att proklamera att även feminina killar är riktiga killar och att även tuffa tjejer är riktiga tjejer. Hela snacket om att vara född i fel kropp - en kropp som nu plötsligt ändå mest är rätt fast själva könsbegreppen var fel? - är i mina ögon kontraproduktivt när det inte handlar om uppenbara missbildningar (här är jag alltså inte överens med patientföreningen Benjamin heller).

För grundfrågan är ju egentligen: I vilken utsträckning är det en självklar rättighet att definiera sej själv även rent juridiskt? Jag kan förstås hävda att jag har en annan ålder än min biologiska (det finns ju många intelligenskriterier och fysiska kriterier som ger vid handen såväl högre som lägre åldrar) eller att jag är en historisk person eller rent av ett djur inkarnerad (den som känner sej kränkt av jämförelsen med dessa grupper uttrycker naturligtvis själv förakt och kränkande attityder - med gängse språkbruk). Men på vilket sätt är det moraliskt eller liberalpolitiskt självklart att samhället ska bejaka och kodifiera dessa mina definitioner?

Jag kan förstås hävda att det "egentligen" finns femtielva olika kön beroende på graden av hormoner eller annat - det har jag själv träffat en hjärnforskare som gjort. Men att kräva att vårt samhälle som någon sorts modern självklarhet ska överge de köns- och föräldrabegrepp som bygger på samma biologiska och för alla begripliga kriterier som för hingst och sto, bagge och tacka, tjur och ko, sarv och vaja et c, det påminner, om jag ska vara ärlig, mest om tokmarxismen på 70-talet. Den var ju också förment vetenskaplig och sa sej gå utsatta gruppers ärenden, utsatta grupper som förvisso inte sällan själva sympatiserade med och företrädde dessa radikala läror.

ShadoWolf, jag angriper faktiskt inte dej som person eller påstår att du inte finns. Men jag påstår att just kön - inte personlighet - faktiskt har med könsorgan att göra (allt annat verkar mer som dagisdefinitioner av typen långt eller kort hår, alternativt "och hon går som en karl, hon ser ut som en karl och hon kysser som en karl ska") och att du om du föder ditt barn per definition blir barnets mor, inte dess far.

Tycker du att begreppet "mor" är för begränsande, får du väl vidga våra vyer genom att vara en tuffare och "manhaftigare" mor än folk - inklusive andra mödrar - förväntar sej. Kommer någon in på herrarnas med kvinnligt könsorgan är nog inte jag den som blir mest generad i lokalen; jag kommer helt enkelt att tycka att hon verkar ha gått fel. (Eller ett ögonblick tro att jag själv har gjort det ;o). Det logiska vore ju ur din synvinkel att förespråka gemensamma omklädningsrum likaväl som toaletter - men om jag förstod dej rätt vill du ändå bevara omklädningsrummen fast de på något sätt inte ska vara för män resp. kvinnor enligt gammal (föråldrad?) definition utan för speciellt "manliga" resp. speciellt "kvinnliga" personer? Eller hur ska man egentligen tolka din ideologi och dina definitioner? Men visst går det att prata älgjakt även i dambastun? Och överger du den blir den ju bara någon annan som verkar mest "okvinnlig" - ett begrepp som vi verkligen borde ifrågasätta när det gäller intressen eller uppförande och stil i största allmänhet.

Nej, det här kan inte vara sista veckan med de vanliga könsbegreppen. Det måste gå att ändra tillbaka; de här könsbegreppen kan inte vara mer huggna i sten än dem vi nyss lärde oss och våra ungdomar (i analogi med hane och hona o.s.v.). Annars har vi utan journalistisk genomlysning fått en ren queerfundamentalism, en queerrevolution på halsen.

Jag måste i alla fall gratulera till en skicklig opinionsbildning, Shadowolf! Man kunde ju tycka att din tes - om män som föder barn - borde ha hört till de mer svårförsvarade, men just nu går det visst din väg ändå. Möjligen beror segern mest på andra sidans svaghet - eller orimligt okritisk bevakning av media - men det hindrar inte att jag är imponerad av din förmåga att lägga fram din sak på ett medryckande och kraftfullt sätt.

Ett aktuellt citat av Kierkegaard så här till 200-årsminnet av hans födelse

”I Japan er det, saavidt jeg veed, Skik och Brug, at ogsaa Maendene ligge i Barselseng. Hvorfor kunde den Tid ikke komme, da Europa vilde indföre fremmede Landes Skikke?” (Ur Vexel-Driften – førsøg til en social klogskapslaere).