Som liberal är man ju van att se ordet "kommunist" som det värsta tänkbara skällsord. Att jag då blev kallad kommunist för att jag inte tror att man kan omdefiniera orden "kvinna" eller "man" hur våldsamt som helst borde väl egentligen ta mej ganska hårt.
Fast det kanske egentligen är en bra beskrivning på en som tror att vi har språket gemensamt och att ett språk där individen har full definitionsrätt till gemensamma ord blir meningslöst. Vi måste ha en någorlunda gemensam uppfattning om begreppens innebörd för att kunna kommuni... cera.
Det hindra givetvis inte att man kan ha en "liberal" syn på mycket av språkanvändningen, och vill någon kvinna privat uppträda som eller påstå sej vara man må den väl få göra det utan att åtalas för bedrägeri. Problemet uppkommer när en person som enligt alla grundläggande kriterier - t.ex. design för moderskap - är kvinna, men kräver att omtalas och registreras som man. Då själva beteckningen "barnafödande kvinnor" anses fördomsfull och segregerande såvida man inte tillägger "...och män".
Ja, jag är nog språklig kommunist. Det finns gränser för vilka stipulativa omdefinitioner på individuell basis vi kan kräva, om inte vårt gemensamma språk - inklusive könsbegreppen - ska bli oanvändbart.
torsdag 17 mars 2011
Måste man vara hjärnforskare för att avgöra könstillhörighet?
Som liberal är jag van att argumentera MOT föreställningar om enorma skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. De skillnader som finns (som genomsnitt i resp. grupp) är relativt små, brukar vi liberaler hävda, och i varje fall är de individuella skillnaderna större. Därför kan de flesta uppgifter lösas bra av såväl kvinnor som män, och det är rätt tveksamt med dam- och herrklasser i t.ex. schack eller pimpling.
Nu får jag veta av en god kommentator åt det queera hållet (eller vad man nu ska säga) att de neurologiska skillnaderna mellan män och kvinnor är mycket stora och signifikanta, minst lika viktiga som genitalier, barnafödarförmåga och sådant. Personen kan tydligen föda barn, men menar sej ha en hjärna som en pojke.
Nå, den liberala slutsatsen av det brukar ju, med sin touch av likhetsfeminism, inte vara: "Alltså är du egentligen en pojke" utan: "Alltså ÄR det inte så stora neurlogiska skillnader mellan kvinnor och män." Ska det här vändas upp och ner nu?
I debatterna om adoption och äktenskap sades ju de mentala könsskillnaderna vara så små och osignifikanta att det inte ansågs vara någon vits för ett litet barn att ha en mamma - en extrapappa skulle vara precis lika bra. Men nu ska de mentala könsskillnaderna tvärtom anses vara så stora att en expert kan konstatera att en till synes helt välbyggd kvinna är en man som är född i helt fel kropp, ja, att de t.o.m. kan övertrumfa det mest primära könskaraktäristikum jag kan tänka mej: förmågan att föda barn! (Det skulle alltså då och då gå omkring mammor på BB som "egentligen" är - män!).
Mina goda partikamrater och mer eller mindre välvilliga kommentatorer får ursäkta. Men så radikala omdefinitioner av könsbegreppen behöver motiveras betydligt bättre än som skett. Nog verkar det vettigare att fortsätta öka frihetsgraderna för resp. kön än att göra könsdefinitionerna till en arena för hjärnforskare. Dessutom torde både homo- och heterosexuella vara ense om att önska ha kvar något slags genitaliebaserat könsbegrepp, eftersom bara bisexuella är så helt likgiltiga för vilken slags kropp deras partner visar sej ha. ("Ja, men jag har en hjärna som en man" är liksom i regel inte en tillfredsställande replik från "Karl-Petter" för den som verkligen sökt och trott sej ha funnit en man - vare sej den besvikne är kvinna eller man).
Nu får jag veta av en god kommentator åt det queera hållet (eller vad man nu ska säga) att de neurologiska skillnaderna mellan män och kvinnor är mycket stora och signifikanta, minst lika viktiga som genitalier, barnafödarförmåga och sådant. Personen kan tydligen föda barn, men menar sej ha en hjärna som en pojke.
Nå, den liberala slutsatsen av det brukar ju, med sin touch av likhetsfeminism, inte vara: "Alltså är du egentligen en pojke" utan: "Alltså ÄR det inte så stora neurlogiska skillnader mellan kvinnor och män." Ska det här vändas upp och ner nu?
I debatterna om adoption och äktenskap sades ju de mentala könsskillnaderna vara så små och osignifikanta att det inte ansågs vara någon vits för ett litet barn att ha en mamma - en extrapappa skulle vara precis lika bra. Men nu ska de mentala könsskillnaderna tvärtom anses vara så stora att en expert kan konstatera att en till synes helt välbyggd kvinna är en man som är född i helt fel kropp, ja, att de t.o.m. kan övertrumfa det mest primära könskaraktäristikum jag kan tänka mej: förmågan att föda barn! (Det skulle alltså då och då gå omkring mammor på BB som "egentligen" är - män!).
Mina goda partikamrater och mer eller mindre välvilliga kommentatorer får ursäkta. Men så radikala omdefinitioner av könsbegreppen behöver motiveras betydligt bättre än som skett. Nog verkar det vettigare att fortsätta öka frihetsgraderna för resp. kön än att göra könsdefinitionerna till en arena för hjärnforskare. Dessutom torde både homo- och heterosexuella vara ense om att önska ha kvar något slags genitaliebaserat könsbegrepp, eftersom bara bisexuella är så helt likgiltiga för vilken slags kropp deras partner visar sej ha. ("Ja, men jag har en hjärna som en man" är liksom i regel inte en tillfredsställande replik från "Karl-Petter" för den som verkligen sökt och trott sej ha funnit en man - vare sej den besvikne är kvinna eller man).
Folkpartiets riksmöte i Göteborg 19-20 mars
Det ska bli riktigt, riktigt intressant att fara på Folkpartiets riksmöte i Göteborg 19-20 mars och gå på hbt- resp. skolseminarier. Naturligtvis vill jag ta reda på vilka som är ansvariga för att Folkpartiet för tillfället tror att män kan föda barn, med alla de konsekvenser en sådan begreppsomstörtning för med sej.
Till queerretoriken hör att den som vänder sej emot den får höra att det gäller en sådan bagatell, en sådan struntfråga att den inte är värd att bekämpa. Medan den som talar för manligt barnafödande menar att rätten för de barnaföderskor som vill att registrera sej som män (på nyspråk rätten för "män" att "könskonfirmera" sej utan "tvångssterilisering") hör till grundläggande mänskliga rättigheter som t.o.m. räknas upp före asylrätten när Rfsl:s ordförande Ulrika Westerlund gör sin programförklaring i pressen.
Till queerretoriken hör att den som vänder sej emot den får höra att det gäller en sådan bagatell, en sådan struntfråga att den inte är värd att bekämpa. Medan den som talar för manligt barnafödande menar att rätten för de barnaföderskor som vill att registrera sej som män (på nyspråk rätten för "män" att "könskonfirmera" sej utan "tvångssterilisering") hör till grundläggande mänskliga rättigheter som t.o.m. räknas upp före asylrätten när Rfsl:s ordförande Ulrika Westerlund gör sin programförklaring i pressen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)