tisdag 16 juli 2013
Vad som kan ändras och ifrågasättas i Sverige 2013 - och vad som tycks hugget i sten
* Att bara kvinnor kan föda barn
* Att inte bara kvinnor kan föda barn
Och hur blev könsbegreppen en "icke-fråga"?
Jag minns än idag hur jag i valrörelsen 2010 frågade Socialdemokraternas Marie Centerwall (nuvarande kommunalråd) vid deras valstuga i Bollnäs om hon trodde att män kunde föda barn. Hon såg rätt generad ut, men räddades av en äldre valarbetare som bröt in och sa: "Det är en icke-fråga."
Ja, att Socialdemokraterna ville ha det så, det står ju alldeles klart. Märkligare är att journalisterna spelat med. I viss mån åtminstone, för samtidigt har ju könsbytare - och det senaste: könsbytare utan könsbyte - varit nyhetsstoff i många år nu. Men sällan med någon kritisk granskning; det har nästan alltid handlat om att "informera" den mindre vetande allmänheten ur ett trans- eller queerperspektiv. I den meningen har könsbegreppsförändringen varit en "icke-fråga" - den skulle genomföras utan genomgripande debatt.
Ja, att Socialdemokraterna ville ha det så, det står ju alldeles klart. Märkligare är att journalisterna spelat med. I viss mån åtminstone, för samtidigt har ju könsbytare - och det senaste: könsbytare utan könsbyte - varit nyhetsstoff i många år nu. Men sällan med någon kritisk granskning; det har nästan alltid handlat om att "informera" den mindre vetande allmänheten ur ett trans- eller queerperspektiv. I den meningen har könsbegreppsförändringen varit en "icke-fråga" - den skulle genomföras utan genomgripande debatt.
måndag 15 juli 2013
Inte särskilt konstigt med en enskild människas (tvångs-)föreställning - men hur blev den kollektiv?
Vi människor kan ha de mest besynnerliga föreställningar. Och vi får leva och låta leva ändå. Men sällan brukar de enskilda föreställningarna sanktioneras på högsta nivå. Jag har hela mitt liv utmärkt väl kunnat leva med alla möjliga sorters märkliga föreställningar, religiösa eller sekulära, i min närmiljö; säkert har jag några stycken själv. Men inte brukar väl staten vad gäller officiella dokument och register överlämna grundläggande definitioner av art, ålder, kön o.s.v. till den enskildes eget gottfinnande?
Att folk som i övrigt är fullt kloka får för sej märkliga saker är inte särskilt märkligt och behöver inte alltid föranleda medicinska eller politiska reaktioner. Men om hela det journalistiska och politiska etablissemanget plötsligt kraftigt understöder en märklig (tvångs-)föreställning, nämligen den om att "vara född i fel kropp", ja, då finns det alla skäl i världen att reagera som förälder och medmänniska. Och att rikta sin reaktion mot det journalistiska och politiska etablissemanget, inte mot den som till sin förtvivlan tror sej vara placerad i galen kroppshydda.
(Jo, ibland undrar jag faktiskt om folk inte sett för många sf-filmer med diverse hjärnor som flyttas mellan diverse kroppar. Varifrån kommer annars själva föreställningen att ha hamnat i galen kropp? Gnostiker, buddhister och överandliga kristna har ibland sett själva kroppen - oavsett kön - som ett själens fängelse, men i det fallet har ju lösningen inte ansetts vara att byta kropp utan att slippa ha någon kropp ö.h.t.).
F.ö. tar jag fortsatt tacksamt emot kommentarer - av ShadoWolf och andra. Jag kan inte lova att besvara dem alla, och någon måste ju hur som helst få sista ordet, men de ger en bild av läget som kanske ofta talar för sej själv. Och även om vi kanske ibland talar förbi varandra, kan delar av resonemangen säkert vara intressanta för en som söker sätta sej in och ta ställning.
Att folk som i övrigt är fullt kloka får för sej märkliga saker är inte särskilt märkligt och behöver inte alltid föranleda medicinska eller politiska reaktioner. Men om hela det journalistiska och politiska etablissemanget plötsligt kraftigt understöder en märklig (tvångs-)föreställning, nämligen den om att "vara född i fel kropp", ja, då finns det alla skäl i världen att reagera som förälder och medmänniska. Och att rikta sin reaktion mot det journalistiska och politiska etablissemanget, inte mot den som till sin förtvivlan tror sej vara placerad i galen kroppshydda.
(Jo, ibland undrar jag faktiskt om folk inte sett för många sf-filmer med diverse hjärnor som flyttas mellan diverse kroppar. Varifrån kommer annars själva föreställningen att ha hamnat i galen kropp? Gnostiker, buddhister och överandliga kristna har ibland sett själva kroppen - oavsett kön - som ett själens fängelse, men i det fallet har ju lösningen inte ansetts vara att byta kropp utan att slippa ha någon kropp ö.h.t.).
F.ö. tar jag fortsatt tacksamt emot kommentarer - av ShadoWolf och andra. Jag kan inte lova att besvara dem alla, och någon måste ju hur som helst få sista ordet, men de ger en bild av läget som kanske ofta talar för sej själv. Och även om vi kanske ibland talar förbi varandra, kan delar av resonemangen säkert vara intressanta för en som söker sätta sej in och ta ställning.
söndag 14 juli 2013
En barnafödande man in spe
Läs den här artikeln! Och det här talet! Berörande och tänkvärt. Här har vi ett exempel på en för övrigt alldeles vanlig ung person som med nuvarande lagstiftning har alla möjligheter att registreras som "barnafödande man" (och i så fall vore det väl praktiskt att också ha brösten kvar?).
Inte är det svårt att känna sympati med Elliot. Nåde den som trackar Elliot! Men på vilket avgörande sätt skiljer Elliot sej egentligen från alla andra ungdomar som av olika anledningar är missnöjda med sin kropp och upplever sej som "fångar" i den? Brukar vi verkligen bejaka alla ungdomars missnöje med sin kropp?
Och varför förutsätts Elliots oroliga mamma ha fel? (Är hon mindre sympatisk än Elliot?). Intressant motto på sidan med talet f.ö.: "Fight for your rights - even when you´re wrong." Är det så det har blivit?
Inte är det svårt att känna sympati med Elliot. Nåde den som trackar Elliot! Men på vilket avgörande sätt skiljer Elliot sej egentligen från alla andra ungdomar som av olika anledningar är missnöjda med sin kropp och upplever sej som "fångar" i den? Brukar vi verkligen bejaka alla ungdomars missnöje med sin kropp?
Och varför förutsätts Elliots oroliga mamma ha fel? (Är hon mindre sympatisk än Elliot?). Intressant motto på sidan med talet f.ö.: "Fight for your rights - even when you´re wrong." Är det så det har blivit?
lördag 13 juli 2013
"Gift pappa" kan 2013 vara en hona som ingått förbund med en hane
Begreppsskiftningarna 2009 och 2013 visas tydligt av den förändrade innebörden av orden "gift" och "pappa".
Före 2009 var presentationen "gift pappa" entydig såtillvida som att personen var en hane som var gift med en hona och hade barn (inte nödvändigtvis med just den honan men i alla fall).
Före 2009 var presentationen "gift pappa" entydig såtillvida som att personen var en hane som var gift med en hona och hade barn (inte nödvändigtvis med just den honan men i alla fall).
Idag kan "gift pappa" lika gärna vara en hona som är gift med en hane.
Eller, för den delen, en hona som är gift med en hona.
Entydiga framsteg? Eller bara onödig, queer begreppsförvirring?
Eller, för den delen, en hona som är gift med en hona.
Entydiga framsteg? Eller bara onödig, queer begreppsförvirring?
Information eller värdering?
Är frågan om könsbegreppen en ren informationsfråga? På sätt och vis verkar både jag och en del queeraktivister tro det, d.v.s. att om vi når ut med våra fakta så ska "andra sidan" och den stora allmänheten komma till insikt och förstå vad som är rätt och rimligt.
Jag menar ju själv att om inte både journalister och politiker drivit en ren desinformationskampanj med fullständigt orimliga övertalningsdefinitioner och förblommeringar av sakfrågans innebörd, så skulle en bred allmänhet ha hejdat omdefinitionen av könsbegreppen. Vi vill förvisso inte ha tvångssteriliseringar. Men vi vill inte heller att våra barn ska få lära sej att killar kan föda barn (hingstar föl, tjurar kalvar o.s.v.).
Som sagt: båda sidor verkar tro att motsidan i debatten helt enkelt är oinformerad. Alternativt korkad. Alternativt elak. (Det är ganska vanligt med dessa synsätt även i andra frågor och visst - man måste ju tro att ens egen åsikt är klok och riktig, annars har man ju inte en åsikt ö.h.t.).
Själv tror jag nog att de flesta som ville ha de nya könsbegreppen är ganska snälla och välmenande - och ibland mycket intelligenta. Men jag står fast vid att själva reformen är dum, liksom huvudargumentet: att det skulle gälla avskaffandet av de sista tvångssteriliseringarna.
Och jag tror att opinionen skulle svänga betydligt om information gick ut om vad saken de facto gäller, nämligen ett införande av subjektiva könsbegrepp (ingen är man för att man rent objektivt är man, utan för att man känner sej som man). Och ett avskaffande av "tvånget" (om det nu kan kallas tvång) att registreras som mamma till sitt barn - ifall man faktiskt har burit det i moderlivet och fött det.
Jag menar ju själv att om inte både journalister och politiker drivit en ren desinformationskampanj med fullständigt orimliga övertalningsdefinitioner och förblommeringar av sakfrågans innebörd, så skulle en bred allmänhet ha hejdat omdefinitionen av könsbegreppen. Vi vill förvisso inte ha tvångssteriliseringar. Men vi vill inte heller att våra barn ska få lära sej att killar kan föda barn (hingstar föl, tjurar kalvar o.s.v.).
Som sagt: båda sidor verkar tro att motsidan i debatten helt enkelt är oinformerad. Alternativt korkad. Alternativt elak. (Det är ganska vanligt med dessa synsätt även i andra frågor och visst - man måste ju tro att ens egen åsikt är klok och riktig, annars har man ju inte en åsikt ö.h.t.).
Själv tror jag nog att de flesta som ville ha de nya könsbegreppen är ganska snälla och välmenande - och ibland mycket intelligenta. Men jag står fast vid att själva reformen är dum, liksom huvudargumentet: att det skulle gälla avskaffandet av de sista tvångssteriliseringarna.
Och jag tror att opinionen skulle svänga betydligt om information gick ut om vad saken de facto gäller, nämligen ett införande av subjektiva könsbegrepp (ingen är man för att man rent objektivt är man, utan för att man känner sej som man). Och ett avskaffande av "tvånget" (om det nu kan kallas tvång) att registreras som mamma till sitt barn - ifall man faktiskt har burit det i moderlivet och fött det.
onsdag 10 juli 2013
Värdegrunden
Det är inget konstigt att riksdagen råkar stifta en knasig lag. Det har hänt förr. Men det är inte så ofta en ny lag liksom rusar rakt in i självaste värdegrunden, så att den som ifrågasätter den anses ställa sej utanför samhällsgemenskapen. Det har väl knappt ens hänt med Borgs jobbskatteavdrag, även om Socialdemokraterna verkar märkligt ovilliga att höja skatterna (ungefär som många borgare i ett tidigare skede knappt vågade tala om att de ville sänka skatterna, eftersom det skulle gynna de rika mest).
Alltså: det mest besynnerliga med läran om mäns barnafödande är inte själva läran, utan att den blivit allmän dogm. Att den som vill avskaffa den, d.v.s. återinföra premissen att bara kvinnor/mammor föder barn, stämplas som människofiende och anhängare av tvångssteriliseringar. Och att inte ens vanligtvis kritiska journalister lyft ett lillfinger för att skriva ner en skeptisk fråga.
Alltså: det mest besynnerliga med läran om mäns barnafödande är inte själva läran, utan att den blivit allmän dogm. Att den som vill avskaffa den, d.v.s. återinföra premissen att bara kvinnor/mammor föder barn, stämplas som människofiende och anhängare av tvångssteriliseringar. Och att inte ens vanligtvis kritiska journalister lyft ett lillfinger för att skriva ner en skeptisk fråga.
tisdag 9 juli 2013
Är jag rädd?
Frågan har ställts varför jag är så rädd? Då bör man kanske först fråga sej: Är jag rädd?
I en mening är jag inte ett dugg rädd. Jag går t.o.m. omkring och skrattar. Det här kommer att räta upp sej så småningom, så klart, men just nu är det bara för dumt. Karlar som är födda av karlar, nu och hela historien igenom. Vem kom på den tokroliga idén?
Däremot är jag duktigt arg - förutom den sköna sommarkväll då jag är ute och fiskar med barnen. Precis som de flesta andra skulle vara om deras barn skulle få lära sej i skolan att hingstar då och då fölar eller att tjurar ibland kalvar, och att de föräldrar som inte trodde på det är något slags fascister. Eller att 2+2=5 och att de som förnekar det är förvirrade och rädda. Bara för att någon översmart akademiker eller sifferhandikappad dyskalkyliker har hittat på en ny definition av "fem".
Och jovisst, några saker ÄR jag rädd för. Jag är rädd för att högerextremister helt i onödan ska få en chans att vinna folks förtroende genom att vara de enda som fortfarande står upp för de klassiska, biologiska könsbegreppen. (I motsvarande grad som de etablerade partierna och de etablerade journalisterna tappar i förtroende för queerknasigheternas skull, t.o.m. om vi skulle hejda oss innan könsbegreppen helt avskaffas och även omklädningsrummen könsneutraliseras).
Och jag är rädd för att det då kan bli en rejäl backlash (jfr 30-tal med 20-tal!) som sveper med sej även de 1900-talsreformer och attityder som jag bejakat och bejakar.
Och därför är jag mest arg. Men inte mest på Shadowolf eller andra t-personer, utan på journalisterna och de etablerade partierna, bl.a. mitt eget Folkparti, och på statsministern, skolministern och socialministern. Och den s.k. oppositionen, givetvis, som i den här frågan inte opponerat ett enda dugg.
I en mening är jag inte ett dugg rädd. Jag går t.o.m. omkring och skrattar. Det här kommer att räta upp sej så småningom, så klart, men just nu är det bara för dumt. Karlar som är födda av karlar, nu och hela historien igenom. Vem kom på den tokroliga idén?
Däremot är jag duktigt arg - förutom den sköna sommarkväll då jag är ute och fiskar med barnen. Precis som de flesta andra skulle vara om deras barn skulle få lära sej i skolan att hingstar då och då fölar eller att tjurar ibland kalvar, och att de föräldrar som inte trodde på det är något slags fascister. Eller att 2+2=5 och att de som förnekar det är förvirrade och rädda. Bara för att någon översmart akademiker eller sifferhandikappad dyskalkyliker har hittat på en ny definition av "fem".
Och jovisst, några saker ÄR jag rädd för. Jag är rädd för att högerextremister helt i onödan ska få en chans att vinna folks förtroende genom att vara de enda som fortfarande står upp för de klassiska, biologiska könsbegreppen. (I motsvarande grad som de etablerade partierna och de etablerade journalisterna tappar i förtroende för queerknasigheternas skull, t.o.m. om vi skulle hejda oss innan könsbegreppen helt avskaffas och även omklädningsrummen könsneutraliseras).
Och jag är rädd för att det då kan bli en rejäl backlash (jfr 30-tal med 20-tal!) som sveper med sej även de 1900-talsreformer och attityder som jag bejakat och bejakar.
Och därför är jag mest arg. Men inte mest på Shadowolf eller andra t-personer, utan på journalisterna och de etablerade partierna, bl.a. mitt eget Folkparti, och på statsministern, skolministern och socialministern. Och den s.k. oppositionen, givetvis, som i den här frågan inte opponerat ett enda dugg.
lördag 6 juli 2013
Vad säger BB-personalen?
Om de nya könsbegreppen är riktiga och vettiga, så har personalen på våra BB-avdelningar alltid då och då förlöst karlar som varit födda i fel kropp. Jag förnekar inte att barn som föds kan ha oklar könstillhörighet. Men jag förnekar bestämt att en som föder barn kan ha oklar könstillhörighet (den upplevda, subjektiva könsidentiteten kan förstås vara hur oklar som helst, men det är en annan sak).
Känner sej personalen på BB verkligen övertygade om att också barnafödande personer kan vara män och pappor? Annars kunde man ju tycka att de vore rätt personer att säga ifrån. Vilket ytterligt få personer tycks beredda att göra - det är som sagt jag, gynekologen Bygdeman, patientföreningen Benjamin och ett gäng fascister och nazister. Inte så kul förstås. Var har vi alla kristdemokrater? Nej, var har vi alla vanliga, vettiga personer som alldeles nyligen var 100% helt övertygade om att det bara är kvinnor/mammor som föder barn? Och som nu tydligen inte längre vet vad de menar med ord som "mamma" och "pappa".
En som föder barn är karl om "hon går som en karl, hon ser ut som en karl och hon kysser som en karl ska"?
Känner sej personalen på BB verkligen övertygade om att också barnafödande personer kan vara män och pappor? Annars kunde man ju tycka att de vore rätt personer att säga ifrån. Vilket ytterligt få personer tycks beredda att göra - det är som sagt jag, gynekologen Bygdeman, patientföreningen Benjamin och ett gäng fascister och nazister. Inte så kul förstås. Var har vi alla kristdemokrater? Nej, var har vi alla vanliga, vettiga personer som alldeles nyligen var 100% helt övertygade om att det bara är kvinnor/mammor som föder barn? Och som nu tydligen inte längre vet vad de menar med ord som "mamma" och "pappa".
En som föder barn är karl om "hon går som en karl, hon ser ut som en karl och hon kysser som en karl ska"?
torsdag 4 juli 2013
Vad säger idrottsrörelsen?
Jag har länge varit spänd på att höra hur idrottsrörelsen ser på micklet med könsbegreppen. Inte bara utifrån praxis med könsåtskilda omklädningsrum som nu framstår som alltmer obsoleta, utan också utifrån själva uppdelningen i dam- och herrlag respektive dam- och herrklasser i de olika idrottsgrenarna. Börjar det bli dags att tala om hanar och honor även inom idrotten - EM i fotboll för honor? - eller ska alla tävla mot alla i samma klass?
Det skulle förvisso hårdast drabba dem vi tidigare menade när vi pratade om "kvinnor", men om vi nu ändå inte så noga kan veta vem som är vad (jag menar, det kan ju bo en kvinnlig själ även i en karlkropp) så kanske det inte är någon större orättvisa när allt kommer omkring?
Det skulle förvisso hårdast drabba dem vi tidigare menade när vi pratade om "kvinnor", men om vi nu ändå inte så noga kan veta vem som är vad (jag menar, det kan ju bo en kvinnlig själ även i en karlkropp) så kanske det inte är någon större orättvisa när allt kommer omkring?
Hane och hona
Eftersom begreppen "män" och "pappor" den 1 juli tömdes på sitt innehåll - då även barnaföderskor får registreras som sådana - övergår jag härmed till att kalla mej hane, eftersom begreppen "hanar" och "honor" tydligen fortfarande har kvar sin biologiska innebörd, även i queerretoriken och den ärkebiskopliga tankevärlden.
Eftersom det inte längre finns något särskilt ord för man- och kvinna-förbundet heller (alltså ett förbund mellan "man" och "kvinna" enligt de klassiska definitionerna av dessa typer) föreslår jag "hane- och hona-förbund". (Han- och hon-förbund är alltför tvetydigt, eftersom begreppen "han" och "hon" tömdes på sitt objektiva, biologiska innehåll samtidigt som "man" och "kvinna", alltså den 1 juli, för tre dagar sedan).
onsdag 3 juli 2013
Tredje dagen med nya könsbegreppen
Det är kanske tur att skolan inte har börjat än. Min yngste son ska börja 1:an, mellanpojken 3:an och storasyster 5:an. De kommer att få lära sej mycket som är bra, och i naturkunskapen kanske småpojkarna får lära sej det storasyster redan vet om våra husdjur; vad hanen och honan heter t.ex.: hingst och sto, tjur och ko, bagge och tacka, galt och sugga o.s.v. Och tänk, ingen lärare, ingen politiker kommer på tanken att barnen borde bibringas uppfattningen att det nu och då är hingstarna som fölar, tjurarna som kalvar, galtarna som grisar o.s.v.
Det är konstigt: nuförtiden får man nästan alltid sej itutat att människan är ett däggdjur bland andra och ska veta sin plats i naturen. Men om man då i all enfald förutsätter att det också i människans fall är kvinnorna som föder barn och inte männen, då får man istället lära sej veta hut, för då försöker man tvångssterilisera människor, d.v.s. tvinga en del kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna. Eller hur det nu var.
Somliga gör dock boskillnad mellan biologiskt kön och s.k. juridiskt (vad nu det är för något) och hävdar att visst, visst, den som föder människobarn är fortfarande människohona, men juridiskt och socialt sett behöver man fördenskull inte vara kvinna. Och det är just detta som är det konstiga vi nu har inskrivet i lagen sedan den tre dagar tillbaka, och som nu även ärkebiskopen och socialministern tror på, att könet i bemärkelsen man/kvinna, mor/far, inte har med själva könet att göra utan med psykosociala konstruktioner som t.ex. hur vi uppfattas av andra och/eller hur vi uppfattar oss själva.
Juridiskt kön är verkligen en konstruktion - och det är inte att undra på att både Piratpartiet och konsekventa queerteoretiker vill avskaffa det. Separerat från biologiskt kön är det ju en meningslöshet. Men biologiskt kön är och förblir en verklighet.
Det är konstigt: nuförtiden får man nästan alltid sej itutat att människan är ett däggdjur bland andra och ska veta sin plats i naturen. Men om man då i all enfald förutsätter att det också i människans fall är kvinnorna som föder barn och inte männen, då får man istället lära sej veta hut, för då försöker man tvångssterilisera människor, d.v.s. tvinga en del kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna. Eller hur det nu var.
Somliga gör dock boskillnad mellan biologiskt kön och s.k. juridiskt (vad nu det är för något) och hävdar att visst, visst, den som föder människobarn är fortfarande människohona, men juridiskt och socialt sett behöver man fördenskull inte vara kvinna. Och det är just detta som är det konstiga vi nu har inskrivet i lagen sedan den tre dagar tillbaka, och som nu även ärkebiskopen och socialministern tror på, att könet i bemärkelsen man/kvinna, mor/far, inte har med själva könet att göra utan med psykosociala konstruktioner som t.ex. hur vi uppfattas av andra och/eller hur vi uppfattar oss själva.
Juridiskt kön är verkligen en konstruktion - och det är inte att undra på att både Piratpartiet och konsekventa queerteoretiker vill avskaffa det. Separerat från biologiskt kön är det ju en meningslöshet. Men biologiskt kön är och förblir en verklighet.
måndag 1 juli 2013
Ja, nu var vi där.
Håhåjaja. Idag kan en man formellt föda barn, d.v.s. en som föder sitt barn får registreras som barnets far. I Sverige åtminstone. D.v.s. vi vet helt enkelt inte längre vad vi menar med man, kvinna - far, mor. Blaha blaha blahonga.
Fortsätter det här - men så illa kan det väl inte vara? - får vi förstås allesammans gå över till att säga "hen". Vi vet ju ändå inte skillnaden mellan en han och en hon, inte ens i omklädningsrummen (som, precis som Shadowolf nu yrkar i kommentaren till förrra stycket, borde bli könsneutrala de också. Naturligtvis - det var ju bara ett förbiseende att Carin Jämtin inte nämnde dem under sitt korståg mot segregerade toaletter 2010. Eller hade hon trots allt en känsla av att det inte riktigt fanns något folkligt stöd för att avskaffa just det uttrycket för en moderat heteronormativitet? tillagt 3/7).
Det här är riktigt slött och kort tänkt av Sveriges riksdag. Skulle teorin hålla streck så måste ju "män" ha fött barn i all världens tid. Jo tjena.
Bara att byta tillbaka, förstås. Könsbegrepp, alltså. Men nog var det väl onödigt att trassla till dem så här i nådens år 2013 och vålla både hbt-personer och barn och ungdomar i största allmänhet onödigt lidande och onödig förvirring (som om inte livet och den egna identiteten vore komplicerade nog ändå). Eller?
Fortsätter det här - men så illa kan det väl inte vara? - får vi förstås allesammans gå över till att säga "hen". Vi vet ju ändå inte skillnaden mellan en han och en hon, inte ens i omklädningsrummen (som, precis som Shadowolf nu yrkar i kommentaren till förrra stycket, borde bli könsneutrala de också. Naturligtvis - det var ju bara ett förbiseende att Carin Jämtin inte nämnde dem under sitt korståg mot segregerade toaletter 2010. Eller hade hon trots allt en känsla av att det inte riktigt fanns något folkligt stöd för att avskaffa just det uttrycket för en moderat heteronormativitet? tillagt 3/7).
Det här är riktigt slött och kort tänkt av Sveriges riksdag. Skulle teorin hålla streck så måste ju "män" ha fött barn i all världens tid. Jo tjena.
Bara att byta tillbaka, förstås. Könsbegrepp, alltså. Men nog var det väl onödigt att trassla till dem så här i nådens år 2013 och vålla både hbt-personer och barn och ungdomar i största allmänhet onödigt lidande och onödig förvirring (som om inte livet och den egna identiteten vore komplicerade nog ändå). Eller?
onsdag 26 juni 2013
Sista veckan med de gamla könsbegreppen?
Jo, jag vet att de nya - med barnafödande män och så - redan har börjat tillämpas efter föreställningar om att vi sysslar med tvångssteriliseringar genom att kalla den som föder sitt barn för barnets mor. Men formellt och lagstiftningsmässigt är det inte förrän 1 juli som "män" på allvar börjar föda barn i Sverige. Fast män har förstås alltid fött barn både här och i alla andra länder - om man ska tro på den nya definitionen.
Det är alltid intressant att läsa vad signaturen "Shadowolf" skriver. I den här bloggposten har hen apostroferat mej på ett inte särskilt smickrande sätt, men ändå i en som vanligt ytterst välformulerad och resonerande stil. Inledningsvis konstaterar Shadowolf:
Upplysningsvis är det inte konstigt att man blir arg, ledsen och upprörd på alla sätt och vis när någon som inte vet vad hen snackar om eller känner en personligen påstår att man inte kan skilja på verklighet och fantasi. Det gör ont. I ett nafs är du omyndigförklarad. Det du säger räknas inte, din person finns inte.
Jag håller med dej helt om första stycket, Shadowolf. Det är ju så jag känner det själv när du suckar över min ohyggliga okunnighet - jag är i bästa fall omyndigförklarad (eller i värsta fall räknad som fascist och tvångssteriliserare); det jag säger räknas inte och mina kritiker vet förstås inte vad dom snackar om ;o) (Då tänker jag inte främst på dej eller andra t-personer utan på den politiska och journalistiska "gräddan").
I ett avseende är jag naturligtvis alltid i behov av och intresserad av upplysning: det är verkligen intressant att höra 1) hur du känner det och 2) hur du personligen definierar manligt och kvinnligt. Du får naturligtvis vara och känna dej hur "manlig" (vad nu det är för något) du vill för mej - och förespråka vilka könsbegrepp du vill. Men att dina definitioner skulle vara mer vetenskapliga eller moraliskt självklara än mina köper jag inte.
I mina ögon är det en backlash för jämställdheten att definiera "feminina" (vad är det?) killar som tjejer och vice versa, även om definitionsrätten läggs i killarnas/tjejernas egna händer. Subjektiviteten är tveeggad och kan slå tillbaka: när man inte längre genom en vanlig "kroppsvisitation" kan avgöra frågan så kan vem som helst börja hävda att mjuka jag nog "egentligen" är kvinna eller att min tuffa dotter "egentligen" är kille, fast vi inte ännu upptäckt eller erkänt det.
Att hbt-samhället nu är kluvet är bland det intressantaste i den här frågan även om den mediala bevakningen av just det varit minimal - transsexuellas patientförening Benjamin, alltså framför allt de som INTE i dagarna begär skadestånd för sina könsbyten, är inte intresserade av nya könsbegrepp som plötsligt gör deras mödosamt tillkämpade fysiska kön irrelevanta.
Jag trodde faktiskt att kampen för jämställdhet bl.a. handlade om att proklamera att även feminina killar är riktiga killar och att även tuffa tjejer är riktiga tjejer. Hela snacket om att vara född i fel kropp - en kropp som nu plötsligt ändå mest är rätt fast själva könsbegreppen var fel? - är i mina ögon kontraproduktivt när det inte handlar om uppenbara missbildningar (här är jag alltså inte överens med patientföreningen Benjamin heller).
För grundfrågan är ju egentligen: I vilken utsträckning är det en självklar rättighet att definiera sej själv även rent juridiskt? Jag kan förstås hävda att jag har en annan ålder än min biologiska (det finns ju många intelligenskriterier och fysiska kriterier som ger vid handen såväl högre som lägre åldrar) eller att jag är en historisk person eller rent av ett djur inkarnerad (den som känner sej kränkt av jämförelsen med dessa grupper uttrycker naturligtvis själv förakt och kränkande attityder - med gängse språkbruk). Men på vilket sätt är det moraliskt eller liberalpolitiskt självklart att samhället ska bejaka och kodifiera dessa mina definitioner?
Jag kan förstås hävda att det "egentligen" finns femtielva olika kön beroende på graden av hormoner eller annat - det har jag själv träffat en hjärnforskare som gjort. Men att kräva att vårt samhälle som någon sorts modern självklarhet ska överge de köns- och föräldrabegrepp som bygger på samma biologiska och för alla begripliga kriterier som för hingst och sto, bagge och tacka, tjur och ko, sarv och vaja et c, det påminner, om jag ska vara ärlig, mest om tokmarxismen på 70-talet. Den var ju också förment vetenskaplig och sa sej gå utsatta gruppers ärenden, utsatta grupper som förvisso inte sällan själva sympatiserade med och företrädde dessa radikala läror.
ShadoWolf, jag angriper faktiskt inte dej som person eller påstår att du inte finns. Men jag påstår att just kön - inte personlighet - faktiskt har med könsorgan att göra (allt annat verkar mer som dagisdefinitioner av typen långt eller kort hår, alternativt "och hon går som en karl, hon ser ut som en karl och hon kysser som en karl ska") och att du om du föder ditt barn per definition blir barnets mor, inte dess far.
Tycker du att begreppet "mor" är för begränsande, får du väl vidga våra vyer genom att vara en tuffare och "manhaftigare" mor än folk - inklusive andra mödrar - förväntar sej. Kommer någon in på herrarnas med kvinnligt könsorgan är nog inte jag den som blir mest generad i lokalen; jag kommer helt enkelt att tycka att hon verkar ha gått fel. (Eller ett ögonblick tro att jag själv har gjort det ;o). Det logiska vore ju ur din synvinkel att förespråka gemensamma omklädningsrum likaväl som toaletter - men om jag förstod dej rätt vill du ändå bevara omklädningsrummen fast de på något sätt inte ska vara för män resp. kvinnor enligt gammal (föråldrad?) definition utan för speciellt "manliga" resp. speciellt "kvinnliga" personer? Eller hur ska man egentligen tolka din ideologi och dina definitioner? Men visst går det att prata älgjakt även i dambastun? Och överger du den blir den ju bara någon annan som verkar mest "okvinnlig" - ett begrepp som vi verkligen borde ifrågasätta när det gäller intressen eller uppförande och stil i största allmänhet.
Nej, det här kan inte vara sista veckan med de vanliga könsbegreppen. Det måste gå att ändra tillbaka; de här könsbegreppen kan inte vara mer huggna i sten än dem vi nyss lärde oss och våra ungdomar (i analogi med hane och hona o.s.v.). Annars har vi utan journalistisk genomlysning fått en ren queerfundamentalism, en queerrevolution på halsen.
Jag måste i alla fall gratulera till en skicklig opinionsbildning, Shadowolf! Man kunde ju tycka att din tes - om män som föder barn - borde ha hört till de mer svårförsvarade, men just nu går det visst din väg ändå. Möjligen beror segern mest på andra sidans svaghet - eller orimligt okritisk bevakning av media - men det hindrar inte att jag är imponerad av din förmåga att lägga fram din sak på ett medryckande och kraftfullt sätt.
Det är alltid intressant att läsa vad signaturen "Shadowolf" skriver. I den här bloggposten har hen apostroferat mej på ett inte särskilt smickrande sätt, men ändå i en som vanligt ytterst välformulerad och resonerande stil. Inledningsvis konstaterar Shadowolf:
Upplysningsvis är det inte konstigt att man blir arg, ledsen och upprörd på alla sätt och vis när någon som inte vet vad hen snackar om eller känner en personligen påstår att man inte kan skilja på verklighet och fantasi. Det gör ont. I ett nafs är du omyndigförklarad. Det du säger räknas inte, din person finns inte.
Jag håller med dej helt om första stycket, Shadowolf. Det är ju så jag känner det själv när du suckar över min ohyggliga okunnighet - jag är i bästa fall omyndigförklarad (eller i värsta fall räknad som fascist och tvångssteriliserare); det jag säger räknas inte och mina kritiker vet förstås inte vad dom snackar om ;o) (Då tänker jag inte främst på dej eller andra t-personer utan på den politiska och journalistiska "gräddan").
I ett avseende är jag naturligtvis alltid i behov av och intresserad av upplysning: det är verkligen intressant att höra 1) hur du känner det och 2) hur du personligen definierar manligt och kvinnligt. Du får naturligtvis vara och känna dej hur "manlig" (vad nu det är för något) du vill för mej - och förespråka vilka könsbegrepp du vill. Men att dina definitioner skulle vara mer vetenskapliga eller moraliskt självklara än mina köper jag inte.
I mina ögon är det en backlash för jämställdheten att definiera "feminina" (vad är det?) killar som tjejer och vice versa, även om definitionsrätten läggs i killarnas/tjejernas egna händer. Subjektiviteten är tveeggad och kan slå tillbaka: när man inte längre genom en vanlig "kroppsvisitation" kan avgöra frågan så kan vem som helst börja hävda att mjuka jag nog "egentligen" är kvinna eller att min tuffa dotter "egentligen" är kille, fast vi inte ännu upptäckt eller erkänt det.
Att hbt-samhället nu är kluvet är bland det intressantaste i den här frågan även om den mediala bevakningen av just det varit minimal - transsexuellas patientförening Benjamin, alltså framför allt de som INTE i dagarna begär skadestånd för sina könsbyten, är inte intresserade av nya könsbegrepp som plötsligt gör deras mödosamt tillkämpade fysiska kön irrelevanta.
Jag trodde faktiskt att kampen för jämställdhet bl.a. handlade om att proklamera att även feminina killar är riktiga killar och att även tuffa tjejer är riktiga tjejer. Hela snacket om att vara född i fel kropp - en kropp som nu plötsligt ändå mest är rätt fast själva könsbegreppen var fel? - är i mina ögon kontraproduktivt när det inte handlar om uppenbara missbildningar (här är jag alltså inte överens med patientföreningen Benjamin heller).
För grundfrågan är ju egentligen: I vilken utsträckning är det en självklar rättighet att definiera sej själv även rent juridiskt? Jag kan förstås hävda att jag har en annan ålder än min biologiska (det finns ju många intelligenskriterier och fysiska kriterier som ger vid handen såväl högre som lägre åldrar) eller att jag är en historisk person eller rent av ett djur inkarnerad (den som känner sej kränkt av jämförelsen med dessa grupper uttrycker naturligtvis själv förakt och kränkande attityder - med gängse språkbruk). Men på vilket sätt är det moraliskt eller liberalpolitiskt självklart att samhället ska bejaka och kodifiera dessa mina definitioner?
Jag kan förstås hävda att det "egentligen" finns femtielva olika kön beroende på graden av hormoner eller annat - det har jag själv träffat en hjärnforskare som gjort. Men att kräva att vårt samhälle som någon sorts modern självklarhet ska överge de köns- och föräldrabegrepp som bygger på samma biologiska och för alla begripliga kriterier som för hingst och sto, bagge och tacka, tjur och ko, sarv och vaja et c, det påminner, om jag ska vara ärlig, mest om tokmarxismen på 70-talet. Den var ju också förment vetenskaplig och sa sej gå utsatta gruppers ärenden, utsatta grupper som förvisso inte sällan själva sympatiserade med och företrädde dessa radikala läror.
ShadoWolf, jag angriper faktiskt inte dej som person eller påstår att du inte finns. Men jag påstår att just kön - inte personlighet - faktiskt har med könsorgan att göra (allt annat verkar mer som dagisdefinitioner av typen långt eller kort hår, alternativt "och hon går som en karl, hon ser ut som en karl och hon kysser som en karl ska") och att du om du föder ditt barn per definition blir barnets mor, inte dess far.
Tycker du att begreppet "mor" är för begränsande, får du väl vidga våra vyer genom att vara en tuffare och "manhaftigare" mor än folk - inklusive andra mödrar - förväntar sej. Kommer någon in på herrarnas med kvinnligt könsorgan är nog inte jag den som blir mest generad i lokalen; jag kommer helt enkelt att tycka att hon verkar ha gått fel. (Eller ett ögonblick tro att jag själv har gjort det ;o). Det logiska vore ju ur din synvinkel att förespråka gemensamma omklädningsrum likaväl som toaletter - men om jag förstod dej rätt vill du ändå bevara omklädningsrummen fast de på något sätt inte ska vara för män resp. kvinnor enligt gammal (föråldrad?) definition utan för speciellt "manliga" resp. speciellt "kvinnliga" personer? Eller hur ska man egentligen tolka din ideologi och dina definitioner? Men visst går det att prata älgjakt även i dambastun? Och överger du den blir den ju bara någon annan som verkar mest "okvinnlig" - ett begrepp som vi verkligen borde ifrågasätta när det gäller intressen eller uppförande och stil i största allmänhet.
Nej, det här kan inte vara sista veckan med de vanliga könsbegreppen. Det måste gå att ändra tillbaka; de här könsbegreppen kan inte vara mer huggna i sten än dem vi nyss lärde oss och våra ungdomar (i analogi med hane och hona o.s.v.). Annars har vi utan journalistisk genomlysning fått en ren queerfundamentalism, en queerrevolution på halsen.
Jag måste i alla fall gratulera till en skicklig opinionsbildning, Shadowolf! Man kunde ju tycka att din tes - om män som föder barn - borde ha hört till de mer svårförsvarade, men just nu går det visst din väg ändå. Möjligen beror segern mest på andra sidans svaghet - eller orimligt okritisk bevakning av media - men det hindrar inte att jag är imponerad av din förmåga att lägga fram din sak på ett medryckande och kraftfullt sätt.
onsdag 12 juni 2013
Ett aktuellt citat av Kierkegaard så här till 200-årsminnet av hans födelse
”I Japan er det, saavidt jeg veed, Skik och Brug, at ogsaa Maendene ligge i Barselseng. Hvorfor kunde den Tid ikke komme, da Europa vilde indföre fremmede Landes Skikke?” (Ur Vexel-Driften – førsøg til en social klogskapslaere).
fredag 26 april 2013
Bygdeman och patientföreningen Benjamin på Tuve Skånbergs sida?
Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. (Eller läsa innan ögonen flyger ut). Både patientföreningen Benjamin (för s.k. transsexuella) och gynekologöverläkaren Marc Bygdeman visar sej nu stå på Tuve Skånbergs och Anneli Enochsons sida i könsbegreppsfrågan. Snacka om att komma ut ur garderoben!
Även de är alltså sådana där kallhamrade tvångssteriliserare som inte tror att män kan föda barn. Hårdheten och den omänskliga kylan sprider sej... eller?
Även de är alltså sådana där kallhamrade tvångssteriliserare som inte tror att män kan föda barn. Hårdheten och den omänskliga kylan sprider sej... eller?
Könsneutralt omklädningsrum
Tja, vad ska man säga om detta? Det låter ju som en bra grej för dem som inte vill byta om tillsammans med andra (jfr toalettavskildheten). Även om det konsekventa - utifrån ett generellt avvisande av heteronormen - vore att ha ett enda könsneutralt omklädningsrum (istället för tre olika).
Varje form av uppdelning mellan damer och herrar i omklädningssammanhang förutsätter
1) ett klassiskt gemensamt, "stereotypt biologiskt", könsbegrepp - som alla begriper och kan användas genom enkel okulärbesiktning
2) en grundläggande heteronormativitet - för annars finns det ju ingen som helst vits med att våga "näcka" inför just det egna könet.
Möjligen skulle uppdelningen i "damernas" och "herrarnas" även kunna motiveras utifrån (den hittillsvarande) könsmaktsordningen, såtillvida som herrar - generellt - är mer aggressiva än damer och det alltså skulle vara tryggare för de senare att vara för sej själva. Fast då är vi snabbt inne även på att ha pojk- resp. flickskolor istället för integrerade skolor, ja, mer könssegregering ö.h.t.
Varje form av uppdelning mellan damer och herrar i omklädningssammanhang förutsätter
1) ett klassiskt gemensamt, "stereotypt biologiskt", könsbegrepp - som alla begriper och kan användas genom enkel okulärbesiktning
2) en grundläggande heteronormativitet - för annars finns det ju ingen som helst vits med att våga "näcka" inför just det egna könet.
Möjligen skulle uppdelningen i "damernas" och "herrarnas" även kunna motiveras utifrån (den hittillsvarande) könsmaktsordningen, såtillvida som herrar - generellt - är mer aggressiva än damer och det alltså skulle vara tryggare för de senare att vara för sej själva. Fast då är vi snabbt inne även på att ha pojk- resp. flickskolor istället för integrerade skolor, ja, mer könssegregering ö.h.t.
tisdag 5 mars 2013
Ojdå, börjar t.o.m. DN bli konservativa vid en jämförelse?
Själv har jag ju med skräckblandad förtjusning upplevat hur samma position som på 90-talet betraktades som närmast queerradikal idag betraktas som något till höger om Kristdemokraterna. Kanske t.o.m. Dagens Nyheter snart betraktas som ärkekonservativa vid en jämförelse med den alltmer skenande utvecklingen på reproduktionsområdet? Läs och tänk själv.
måndag 4 mars 2013
Brev till Expressens ledarsida
Följande brev skickade jag i februari till Expressens ledarsida (kopia till Liberala Nyhetsbyrån):
Hej ledarsidan!
Jag instämmer i Expressens förvåning över att ett kungligt deltagande på en Gaygala uppfattas som ett politiskt ställningstagande (mer än på t.ex. pingströrelsens Nyhemsvecka). Jag tycker visst att det är självklart att kronprinsessan ska visa stöd för hbt-personers mänskliga rättigheter och kunna besöka arrangemang av vitt skilda slag.
Men gaygalan är också genom t.ex. sådana som Jonas Gardell hårt queerpolitiserad på ett sätt som går vida utöver frågorna om mänskliga rättigheter i allmänhet. Man ska nämligen nu - för att duga som "homo" eller "hetero", läs "medborgare" - instämma i att det inte finns någon vits med att ha en mamma. (Nä, inte med att ha en pappa heller). Eftersom även män kan föda barn. (Se fler kritiska reflektioner kring detta på http://www.queerretorik.blogspot.se/ ).
Jonas Gardell är en god debattör och skicklig författare - bl.a. hans En komikers uppväxt ger en fantastiskt berörande bild av det mänskliga livets skörhet och tillkortakommanden ("att tro sej vara född med otur fast man bara är född" som Erik Lindegren skriver). I Torka aldrig tårar utan handskar ger han ett viktigt bidrag till historieskrivningen om det mindre glada 80-talet.
Men har han ökat toleransen i samhället? Ja, mot vissa grupper - även de promiskuösa och/eller de polyamorösa som nu är på G - och det bör han i flera avseenden hedras för. Men Gardell har också i flera avseenden drivit sin retorik så långt att den hamnat inom demagogins domäner, och genom sin ställning som orörbart riksorakel kunnat utveckla tydliga mobbningstendenser (inte alls okänt från historien, vi vet t.ex. hur snabbt förföljda kristna på 300-talet blev riksmobbare gentemot hedningarna).
Vi moderat heteronormativa som gick på "Rosa caféer" och försvarade 1900-talsreformerna på hbt-området (utom kanske könsbytarlagen från 1972 som vi inte visste så mycket om) och villigt stod med i kampen mot "de homofoba" upptäcker nu att vi själva stämplas som homofoba (nu t.o.m. av många Kristdemokrater!) för att vi fortfarande tror att det finns en vits för ett litet barn med att ha en mamma och för en tonåring med att ha en pappa (och vice versa, visst). Nu stämplas vi t.o.m., i en alltmer absurd retorik, som könsstympare för att vi inte vill att psykiskt sköra svenskar ska könsstympas (givetvis ska de som utan uppenbara missbildningar beskurits sedan 70-talet få skadestånd!) men inte heller att könsbegreppen ska göras om så att en som föder sitt barn ska kunna registreras som barnets far!
Och genom Expressens perspektivlösa anslutning till hopblandningen av MR och queerdogmatik stämplas nu andra grupper än Sverigedemokraterna et consortes ut som närmast fascistoida, trots synnerligen modesta och väl genomtänkta värderingar om man närmare vågar lyssna. Expressen bidrar därmed till den förskräckande polariseringen, där delar av Östeuropa och Afrika stiftar allt mer drakoniska lagar mot hbt-rörelsen, medan vi och stora delar av Väst alltmer blir vår egen queerretoriks fångar och därmed mest blir föremål för skratt i öst och syd (som annars haft mycket att lära av oss). Och där SD den 1 juli 2013 - då Kammarrättens dom som vann laga kraft 10/1 lär ska bekräftas - riskerar att ensamma stå upp mot "etablissemanget" i riksdag och rättsväsende med den pinsamt enkla uppgiften att försvara följande tes: "Den som föder sitt barn är dess mor, aldrig någonsin dess far." Kan ni inte förstå vilken misstro det här kommer att uppamma hos breda lager som hittills inte förstått vidden av queerrevolutionen - misstro mot journalistiken, misstro mot rättsväsendet och misstro mot våra folkvalda? Och vilket köttben det är för SD! (Fördubbling för tredje valet i rad? - jfr sannfinnländarna).
Backlash-varning härmed utfärdad!
(Alla behöver en någorlunda besinningsfull röst på triumfvagnen, t.o.m. liberala opinionsbildare och Jonas Gardell).
Hälsningar Andreas Holmberg, liberal och fritänkare
http://www.queerretorik.blogspot.se/
fredag 1 mars 2013
Jag saknar ord, Sanna Rayman
Att även Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman uppenbarligen tror att män kan föda barn är väl om något en sak som kan få den mest förhärdade att bli alldeles paff. Själv är hon mest paff över att KD fortfarande verkar tveka, trots att Kammarrätten i vintras slog fast att tvångssteriliseringar inte får förekomma i Sverige. (Så klart - men är det verkligen tvångssterilisering att barnaföderskor "tvångsbenämns" mammor och kvinnor?).
Och visst gör sej Kristdemokraterna löjliga genom sitt velande i frågan - snacka om att lämna ett köttben till Sverigedemokraterna i vår och sommar! - men allra mest drar Sanna Rayman löje över sej själv och sin tidning, ja, svensk journalistik, genom sitt enfaldiga accepterande av den mest uppenbara övertalningsdefinition jag någonsin. Det är ju fullständigt... ja, man saknar ord.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)