Jag är glad över att Pride-festivalen kan hållas och utvecklas i vårt land, och önskar att det skulle fungera lika bra i alla världens länder. Både stolt och glad är jag som folkpartist över partiets mångåriga arbete för att motverka verkligt homofoba attityder här hemma och utomlands.
Mindre stolt är jag över hur Folkpartiet idag till synes oreflekterat blivit ledande politiskt språkrör för allt queerare (=konstigare) könsuppfattningar. För att inte säga reaktionära tvångsföreställningar. När manligt och kvinnligt uppfattas som mentala eller sociala kategorier snarare än biologiska, hamnar vi ju trots vår förmenta radikalitet lätt i unkna 1800-talsidéer om hur en "riktig" man resp. kvinna ska vara mentalt och socialt.
Skäggiga damer har ju uppträtt på marknader och karnevaler i många år. Det är väl då kanske inte så konstigt att vi också får en sådan - som invigningstalare, rent av! - på årets Pride-festival, som ju förutom sina mer seriösa inslag länge fyllt något av en karnevals funktion i vårt nordliga land.
Men det dråpliga nu är ju att damen presenteras som barnafödande man - vilket ju antingen är en biologisk eller en nyspråklig praktsensation! Visst finns det personer som fötts med oklar könstillhörighet, och visst finns det dagisbarn som uppfattar kroppsbehåring och mörk röst som primära könskaraktäristika, men jag trodde nog att barnafödande i en vettig vuxens ögon slog det mesta när det gäller att avgöra kön (jfr legenden om påvinnan Johanna). Men tydligen icke.
När jag var liten läste jag med stor förtjusning om hur Rasmus Nalles vän Sälle uppträdde på cirkus som "Världens största dvärg". Ännu roligare blev det när han strax därpå uppträdde som "Världens minsta jätte". Lite så känns det nog här också: jag unnar den besökande amerikanskan ifråga allt gott, inklusive att odla kroppsbehåring istället för att raka sej överallt samt att få uppträda som barnafödande man istället för skäggig dam.
Men om hon, Rfsl och Folkpartiets ledning, som ju brukar vilja stå för vetenskap och beprövad erfarenhet - gentemot t.ex. kristna skolor som lär ut en enstaka mirakulös jungfrufödelse! - nu begär att jag och Sveriges elever på allvar ska tro att det verkligen finns män som föder barn, eller rättare sagt att vissa manhaftiga barnafödare är pappor till de nyfödda barn de burit i livmodern (eller ska det nu heta livfader?), ja, då tror jag det börjar bli dags att påpeka att kejsaren är illa påklädd.
Det är faktiskt inte bara kristdemokrater som betackar sej för att bli stämplade som tvångssteriliserare av Rfsl (eller Folkpartiet liberalerna) för att de inte går med på att personer som kan föda barn - och som vill fortsätta kunna göra det - i någon rimlig mening är män. Eller att vissa personer som avger sädesceller "egentligen" är kvinnor. Vad säger idrottsrörelsen?
Jag bifogar för vidare eftertanke några sommarlimerickar, som mer riktar sej mot queerideologer och partietablissemang än mot de onekligen rätt utsatta individer som upplever sej vara "födda i fel kropp":
En folkpartifarsa från Kinna
fick Rättvisa Gudrun att spinna.
Han födde ett barn,
den jämställda karln,
så KD tog honom för kvinna!
En queerliberal ifrån Glen
som tröttnat på "kvinnor" och "män"
brast ut: Vår regering
kan slippa kvotering
om alla blir "den" eller "hän"!
En trögtänkt partipamp från Lummen
på queerkurs till slut fick ur tummen
och började storma
de heteronorma
och könsskilda omklädningsrummen!
Som sommarläsning rekommenderas för övrigt Dekadensens kön av Ebba Witt-Brattström och Sagan om Rättvisa Gudrun, ur Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år.
Glad sommar och Pride-festival på er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar