Som liberal är man ju van att se ordet "kommunist" som det värsta tänkbara skällsord. Att jag då blev kallad kommunist för att jag inte tror att man kan omdefiniera orden "kvinna" eller "man" hur våldsamt som helst borde väl egentligen ta mej ganska hårt.
Fast det kanske egentligen är en bra beskrivning på en som tror att vi har språket gemensamt och att ett språk där individen har full definitionsrätt till gemensamma ord blir meningslöst. Vi måste ha en någorlunda gemensam uppfattning om begreppens innebörd för att kunna kommuni... cera.
Det hindra givetvis inte att man kan ha en "liberal" syn på mycket av språkanvändningen, och vill någon kvinna privat uppträda som eller påstå sej vara man må den väl få göra det utan att åtalas för bedrägeri. Problemet uppkommer när en person som enligt alla grundläggande kriterier - t.ex. design för moderskap - är kvinna, men kräver att omtalas och registreras som man. Då själva beteckningen "barnafödande kvinnor" anses fördomsfull och segregerande såvida man inte tillägger "...och män".
Ja, jag är nog språklig kommunist. Det finns gränser för vilka stipulativa omdefinitioner på individuell basis vi kan kräva, om inte vårt gemensamma språk - inklusive könsbegreppen - ska bli oanvändbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar