Queerdemokraterna

I onsdags fick jag av FP-riksdagsmannen Hans Backman veta att KD var på väg att svänga i frågan om huruvida män kan föda barn eller inte. (Som skäl till att FP inte kört över KD med stöd av övriga allianspartier och oppositionen - tror man att vi slysslar med "tvångssterilisering" idag har man ju en plikt mot sina medmänniskor att med alla medel avskaffa den, om än det skulle leda till att regeringen spricker).

Jag trodde nog att Hasse önsketänkte. Göran Hägglund är så snäll, så snäll, och vill gärna göra alla glada. Genom att alls gå med på att utreda frågan om huruvida män kan föda barn kan han ha väckt falska förhoppningar hos ivriga folkpartister.

Igår träffade jag Hasse igen, i Söderhamn, men tog inte upp frågan. Jag hade då från trovärdigt håll hört att idén om mäns barnafödande inte kommer att tas upp under vårriksdagen, och hoppades då att queergalenskaperna skulle hinna "ebba ut" och "eftertankens kranka blekhet" infinna sej till dess. Att vi i FP inte på allvar tror att samhället just nu tvångssteriliserar folk, tycktes mej också stå klart - eftersom vi står ut med att vänta ett halvår ytterligare på en förändring.

Men Hasse önsketänkte inte. Idag ansluter sej Kristdemokraterna till idén att, av välvilja mot utsatta personer, könsneutralisera könsbegreppen, så att även "män" ska kunna föda barn, d.v.s. att även barnaföderskor ska kunna registrera sej som män och pappor till barnen de föder.

Queerare kan ingen vara.