onsdag 15 februari 2012

Är finnar och turkar könsförvirrade?

Jag har tidigare uppvisat min queera ådra genom att bejaka behovet av ett könsneutralt pronomen som "hen". Och eftersom det redan används, här t.ex., så finns det naturligtvis numera även i svenskan. Bara sätt igång och skriv! Jag hoppas också att svensklärarkollegerna inte är så förstockat konservativa att de sätter bock i kanten för denna kreativa novation, eller snarare detta låneord som redan finns i turkiskan (om jag uppfattade det rätt) och finskan ("hän").

Och inte är väl turkar och finnar påfallande omedvetna om kön eller genus för att de har detta ord? Elise Claesson överdriver i den delen farorna med könsneutrala pronomen i förskolan. Samtidigt håller jag delvis med henne i det fall "hen, hens och henom" helt skulle ersätta "hon, hennes och henne" och "han, hans och honom". Om vi i skola och förskola, hemma och ute i samhället helt skulle sluta prata om pojkar och flickor, mammor och pappor, han och hon.  En sådan utveckling vill jag inte ha. queer är jag inte. 

Vi skulle ju då om inte annat förlora redskapen för att diskutera verkliga och inbillade könsskillnader - och jag litar inte på att det helt jämställda samhället automatiskt uppkommer bara för att vi inte längre har ord för ojämställdheten.

2 kommentarer:

  1. Men genom att öppna för "hen" släpper du ju fram dumheterna, så de sedan inte går att stoppa. Och det gör de nog tyvärr inte. Om några år anses säkert användandet av begrepp som "han" och "hon" förtryckande i sig.

    SvaraRadera
  2. Äsch, dumheter är svårstoppade i sej själva. Och vem kan förneka att "hen" är praktiskt ibland (istället för "han/hon")?

    Radikala queerteoretiker kanske anser begreppen "han" resp. "hon" vara förtryckande. Men det är konspirationsteoretiskt och extrapolerande i överkant att tro att vanligt folk kommer att gå med på att sluta säga "han" eller "hon" när det passar.

    SvaraRadera