TANKAR FRÅN GUBBHOLMEN
Oftast är jag verkligen stolt över att vara folkpartist. Vad gäller t.ex. skolpolitik och internationella frågor håller partiet en föredömligt klar linje, liksom i de flesta sociala frågor.
Och att Pride inte fick genomföras i Belgrad i år är verkligen en lika stor skandal som om ett 1 maj-tåg eller en Jesusmanifestation inte skulle få hållas i Stockholm. Bra att Birgitta Ohlsson och Folkpartiet ryter ifrån! Möjligheten att även som minoritet uttrycka sej fritt och offentligt - och skyddas för våld och hot - är som Ohlsson säger ett lackmustest på demokratisk utveckling.
Men man kan ju fördenskull inte stödja vilka minoritetskrav som helst (jfr dikten "Harens rätt" av karlstadsjournalisten Fröding!). Sånt dömde vi ju nyligen ut som snällism. Vi kan i varje fall inte göra det till ett demokratiskt och liberalt lackmustest!
När partistyrelsen i sitt svar på min motion i könsbegreppsfrågan tycktes mena att själva vår ideologi, med dess betoning på individen, kräver att man själv måste få avgöra sin könstillhörighet även juridiskt, så riskerar man förtroendet för vår jämställdhets- och utbildningspolitik, ja, för partiet och hela socialliberalismen. Ska vi själva få definiera vår registrerade ålder också? P.g.a. all åldersdiskriminering - av både 15- och 50-åringar! - och för att vi sett alternativa sätt att mäta ålder, t.ex. mental ålder eller fysisk prestationsålder?
Ifall vår utbildningsminister tycker att landets biologi- och svensklärare - för att inte tala om förskollärare! - fr.o.m. 2012 ska börja lära ut att somliga mammor egentligen är män och därmed pappor till barnen de föder, så lär det behövas fortbildningsinsatser av gigantiska mått. Och det lär ändå inte hjälpa. Det blir ju uppenbar begreppsförstörelse i liberalismens och snällhetens namn. De barn och ungdomar som inte själva får könsidentitetsstörningar av detta, kommer att tycka att kejsaren verkar mer än lovligt naken, kanske t.o.m. galen.
Tänk er att jag ber er komma och titta på det röda gräset. När ni inte kan se det förklarar jag att jag med rött menar vad ni kallar grönt. Vem kommer då om jag imorgon klagar över att aftonsolen blivit grön? Om jag säger att även män föder barn, förstår ju folk snart att jag med "man" menar något annat än vi brukar, t.ex. en ovanligt tuff mamma, med hjärna som en karl eller stark kroppsbehåring. Men vem lyssnar sedan om jag klagar över mansdominansen i biskopsmöte och börsstyrelser?
Efter att ha funderat över detta somnade jag i månskenet på Gubbholmen. Och när jag vaknade lyste söndagsmorgonsolen över hela Karlstad.
Andreas Holmberg
Bollnäs
fritänkande uteliggare och landsmötesmotionär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar