Jag gillar i grunden både Folkpartiet liberalerna och Svenska kyrkan, och jag har verkligen inte tänkt gå ur någondera organisationen. Däremot har jag de senaste åren hamnat i stark opposition till ledningen, både regionalt och nationellt, i några högaktuella frågor.
Både Folkpartiet och Svenska kyrkan har t.ex. de senaste decennierna stått upp för utsatta minoriteter på ett föredömligt sätt. Men båda har också påverkats starkt av en absurd queerideologi, som alltmer misskrediterar det goda som uppnåtts på jämställdhets- och hbt-området.
Båda har också haft svårt att hantera oppositionen mot queerideologin. Genansen har varit bedövande, precis som f.ö. i Barn- och utbildningsnämnden. Det är med nöd och näppe saken fått tas upp på personal- eller partimöten (medlemsmöten saknas helt i Svenska kyrkan) - eller ens vid en biskopsvisitation! Man har däremot anslagit komiskt gott om tid att - i all vänlighet och ibland med en god kaka till - diskutera mitt sätt och mitt omdöme, medan det vanligen varit stört omöjligt att få vettiga besked av folk hur de i sak ställer sej till queerideologin.
Jag har lokaliserat minst tre absurditeter i detta sammanhang: 1) Själva sakförhållandet att våra politiker och präster nu tycks tro på eller acceptera att a) det inte finns någon särskild vits med att ha en pappa och att b) även män kan föda barn! 2) Att denna tro alltmer räknas till själva värdegrunden, så att opposition anses strida mot allas lika värde och innebära krav på tvångssteriliseringar! 3) Att dessa absurditeter (1+2) inte anses lämpliga att ifrågasätta journalistiskt eller teologiskt - eller diskuteras i de forum som trots allt stått mej till buds.
Till det absurda hör att Svenska kyrkan och Folkpartiet skulle haft lättare att hantera - eller svårare att kritisera - om jag tagit strid för mäns rätt att föda barn, och skrivit långa upprop mot s.k. "tvångssteriliseringar" av s.k. män som kan föda barn. Då hade jag sannolikt inte riskerat någon plats på vare sej valsedlar eller orgelpallar. Då hade jag nämligen ansetts strida för utsatta grupper och allas lika värde. Eller åtminstone för något som ansågs lite trendigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar