Nån som blir förvånad 1?

Alltså - det är klart att om barn nuförtiden faktiskt får lära sej att en del barn är födda av karlar och att de kan vara "födda i fel kropp" (jfr Jenny Jägerfelds Brorsan är kung), så är det väl knappast förvånande att den s.k. könsdysforin ökar, särskilt bland unga? Vi tigger ju om det - vi inte bara behandlar könsidentitetsstörningar, vi skapar dem.

Pride 2017 - hör och lär?

Det är bra att Pridefestivaler (och 1 maj-demonstrationer, Jesusmanifestationer m.m.) fritt kan hållas i Sverige. Det är även viktigt att som stat och kyrka stå upp för hbtq-personers mänskliga rättigheter inklusive rätten att slippa bli förföljd och hotad, och att fritt få demonstrera, både i Sverige, Turkiet och Uganda (och överallt annars). Men hur kommer det sig att Svenska kyrkan och alla politiska partier utom SD så till synes reservationslöst deltar i själva arrangemanget? Som väl inte precis är en renodlad manifestation för allas lika värde eller yttrandefrihet mer än vad i så fall 1 maj-demonstrationer och Jesusmanifestationer i så fall är? Utan som har en betydligt mer sofistikerad - eller är den kanske primitiv? - agenda än så, vilket tydligare än på landsorten kan ses i programmet för Stockholm Pride som börjar idag. Förutom Friluftsfrämjandet och Lärarnas Riksförbund (om normkritik i skolan) är som synes den ännu ganska "diskriminerade" polyrörelsen m.fl. sexuella minoriteter rejält på hugget - ur programmet citeras:

* Poly för nybörjare Pride House, idag 13:00–13:45
Hur är det att vara poly i Sverige? Hur vet man om man är poly, hur kommer man ut, hur hanterar man livet som flersam? Minna och Gabriel berättar om vad det betyder att vara poly.

* (S)existentiellt – Relationer på riktigt.  Pride House, idag 13:00–13:45
”Radikal, ytterst av lat. radix (rot), att gå till botten med något, person eller rörelse som arbetar för omfattande reformer och omdaningar av samhället i fråga om kulturella och politiska förhållanden.” Den här föreläsningen går inte till botten med vad det innebär att leva i radikala relationer, men visar att de inte ser ut som du tror. Det handlar inte om att leva gränsöverskridande på ett sätt som alltid syns utåt, utan om att leva på ett sätt som känns rätt inuti. Martina Hallin från RFSU Fria Relationsgruppen talar om hur fria relationer ur ett existentiellt perspektiv handlar att själv välja hur du vill leva, oavsett om det innebär att leva innanför eller utanför det filosofen Heidegger kallar för "mannet". Mannet, som i alla normer vi präglas av, i samhället, i våra familjer, eller i de grupper vi tillhör socialt. "Man ska". "Man får". "Man får inte". Eller, "man måste". Man måste ingenting, hävdar Martina, utom att välja, ständigt, och dö, någon gång - oklart när.

* Poly förr och nu - hur har poly utvecklats? Pride House, tis 1 aug 12:00–12:45
Poly är inte längre ett nytt begrepp i Sverige. Fenomenet har haft tid på sig att mogna och utvecklas. Hur ser det ut i polysverige idag? Och hur ser våra förhoppningar ut om framtiden? Dessa och andra frågor diskuteras av vår panel av polyamorösa och relationsanarkister.

* Prova På Hörnan Kinkykvarteret, ons 2 aug 15:30–00:00 På svenska In English Club Sade låter alla nyfikna prova på lite smisk och pisk under hela festivalen! Eller varför inte ta en liten time-out och sitta i en bur en stund? Känna på hur det är att stå uppspänd på ett S:t Andrews kors? BDSM hörnan är bemannad så gott som hela tiden, men det är nog bäst att kolla läget ofta så man inte missar nåt spännande! Erfarna piskare och smiskare finns för att svara på alla dina frågor.

* Polyföreläsningsdag. Torsdag 3 augusti. Välkommen till en heldag med föreläsningar och workshops på temat relationer som inkluderar fler än två personer.
10.00-10.45 Sexistentiellt – relationer på riktigt eller radikala relationer för helt vanliga människor 11.00-11.45 Stjärnfamilj - kärnfamilj med nya perspektiv
14.00-14.45 Säkrare sex för ickemonogama och sexpositiva
15.00-15.45 Polyproblem på riktigt - såna vi faktiskt upplevt
Workshops
 12.00-13.30 (S)existentiella rummet - Think big, be free, have sex

* Needle Play Kinkykvarteret, tor 3 aug 15:30–16:15
Denna föreläsning/workshop lär ut grunderna för needleplay, dvs utlevnad med primärt kanyler som penetrerar huden på ett eller annat sätt. Detta är en av få praktiker en inte kan "värma upp" inom utan generellt ger denna typ av utlevnad ofta ett stort adrenalin- och endorfinpåslag väldigt fort, vilket för många är tjusningen. För vissa andra är det smärtan eller blodet och det kan även vara det basala i rädslan/känslan att ett föremål går igenom huden. Eller varför inte det rent estetiska, det kan vara otroligt vackert när man skapar mönster med kroppen som canvas! Framförallt är det på gränsen av vad väldigt många känner är ok och det i sig kan få många utövare att uppskatta detta som kink. Det finns lika många anledningar till varför en vill hålla på med needleplay som det finns utövare och vi vill bara ge fler möjligheten att lära sig mer och kanske upptäcka någonting nytt om sig själv. Det kommer ges både teoretisk och praktisk kunskap och de som vill kommer även att få testa på att sticka/bli stuckna. Passar både nybörjare och de som vill utöka sin kunskap inom ämnet.

"Konservativa" tories avskaffar i praktiken könsbegreppen

Theresa May och de som konservativa betraktade tories kommer nu med ett radikalare förslag än ens Sveriges riksdag vågat hitta på: att en ska få "välja kön" helt fritt utan prövning och annat tjafs. Känner jag mej som en kvinna ska jag också få registrera mej som kvinna, oavsett om jag har helskägg och är biologisk far till tre barn (som jag) eller inte.

I praktiken har ju även Sverige i realiteten avskaffat könsbegreppen som någorlunda objektiva entiteter, när vi sedan den 1 juli 2013 officiellt stadfäst att även barnaföderskor kan vara fäder till sina barn (som de föder) och skäggiga trebarnspappor mammor som är födda i "fel kropp" (vad nu rätt kropp skulle vara).

Så Storbritannien är bara aningen mer konsekvent. Förmodligen råder ömsesidig frustration över allt papperskrångel och utredningstjafs. Men som jag tidigare konstaterat behövs snart inte längre den klassiska repliken från den karl som av misstag (eller?) kommit in på damernas: "Ursäkta, har herrarna sett mina glasögon?"

[Tillagt 11/8 2018: Det är alltså konservativa Tories under prästdottern Theresa May som vill upplösa könsbegreppen och som därför fick vänsterfeministen Kajsa Ekis Ekman - som fortfarande tror att bara kvinnor kan bli gravida - att gå i taket i vintras. Ur led är tiden!}.

Intressant om de sista "tvångssteriliseringarna"

Nog kan man med fog kritisera begreppet "tvångssteriliseringar" när det snarare handlar om att barnaföderskor "tvångsbenämns" kvinnor och mammor, men i vilket fall som helst är P3-dokumentären Tvångssteriliseringarna av transpersoner mycket intressant.

Min slutsats är ju att vi aldrig i hedonistisk, påstått lyckomaximerande, anda borde ha tillåtit det som blev veritabla västerländska könsstympningar och idag - med all rätt! - renderar stora skadestånd. Men vi borde inte heller ha tillåtit folk som kan föda barn att registreras som pappor till barnen de föder, som om det vore enda alternativet.

Ja, men de blir ju lyckligare då! säger någon. De kanske tar livet av sej annars! säger en annan. Ja, vem vet gränsen för vilka föreställningar folk vill ha bekräftade för att bli lyckliga eller vilja leva? Men sanningen och bevarade, meningsfulla begrepp måste i längden vara viktigare än enskildas påstådda eller upplevda välbefinnande. Jämför återigen pappan som säger sej må så bra av att bli betraktad och accepterad som en liten 6-årig flicka. (Hoppas fortfarande att det är en faktoid).

(En annan sak är att även jag skulle kalla en tjej Knut och en kille Sara - eller för den delen Marilyn Monroe eller Cleopatra - om de hotar att annars hoppa från 12:e våningen. Men jag skulle inte låta en dylik form av utpressning omforma hela vår lagstiftning och begreppsvärld).

Du sköna nya värld

Jag har länge tänkt att de nya, subjektiva könsbegreppen (sedan 1 juli 2013 även i Sverige, med barnafödande män o.s.v.) väl borde ha sin motsvarighet i subjektiva åldersbegrepp - vi har ju bevars länge pratat om "intelligensålder" och "fysisk prestationsålder" så inte heller åldersbegreppet är väl så entydigt om vi nu ska dra saker i tvivelsmål. Och när den 52-åriga sjubarnspappan Paul för några år sedan (när han var i min ålder ungefär) tyckte sej vara, och av många, dock inte frun och arbetskamraterna, accepterades som kvinnan Stefonknee (Stef på knät liksom), är det kanske inte så konstigt att han/hon nu vill bli betraktad och accepterad som en liten 6-årig flicka. ("Vem är jag att ifrågasätta det" o.s.v.).

Jo, det ÄR konstigt och dumt. Fler än hans fru borde ha sagt ifrån redan från början av den här regredierande utvecklingen. Det kan vara pressande att vara man, liksom att vara vuxen ö.h.t., och att leka med barn är både en dygd och en glädje som fler vuxna borde upptäcka - men att själv, inte bara i leken utan på fullt allvar, påstå sej vara ett litet barn, det är att göra sina och andras barn en grav otjänst. (Vilket ju gällde redan detta att påstå sej vara ännu en mamma till sina sju barn istället för att ta uppgiften att vara farsa på allvar).

Vore intressant att höra min "följare" ShadoWolfs - och andras! - syn på den här på sitt sätt följdriktiga "utvecklingen". Queert är det ju så det räcker och blir över, och för mej är det inte, som för så många andra, något honnörsord.

Gott Nytt År förresten!

Modigt och vettigt är inte samma sak

Under 800 m-simmen i simhallen i morse fick folk höra Radio Gävleborg återge Jazz´ historia, som jag tror mej ha hört antydas genom mun-mot-mun-metoden redan under ett sommarjobb i trakten på 00-talet. Intressant som alla såna här berättelser, men inte kan jag förhålla mej precis lika okritiskt till såna här upplevelser som mamman, reportrarna, psykologen Wictoria Sjörling - eller psykologen och författaren Jenny Jägerfeld i den aktuella boken Brorsan är kung (se min kommentar här). Det är modigt att berätta - även av mamman - men det är ju inte samma sak som att allt är vettigt och klokt. Ifrågasättanden från "vanligt folk" och medelålders vita män som jag innebär inte att saken blir desto sannare (vare sej det gäller detta eller Sturmarks kristendomskritik eller kritiken mot Margit Norells objektrelationsteori i fallet Thomas Quick). Psykologen Wictoria Sjörling saknar uppenbarligen kritisk distans, precis som Jenny Jägerfeld: om någon "känner" att den tillhör det motsatta könet (jämfört med vad kroppen säger) så ÄR det så. Tröga farsor och andra har bara att acceptera!

Men redan en queerteoretiker skulle hålla med mej om att begrepp som "tjej- och killkläder" resp. "tjej- och killeksaker" är skäligen dubiösa som tecken på en "annorlunda" könstillhörighet. Vi andra kan ju också undra över om psykologens glättiga beskrivning av nutidsungdomen verkligen stämmer: "De är inte så fixerade vid det som de tror ska vara eller inte vara." I mina ögon verkar ju många tvärtom vara så fixerade vid hur en "riktig" tjej resp. kille ska vara att de är beredda att beskära sej och käka hormoner livet igenom för att bli mer riktiga, "det som de tror ska vara". Eller finna det gott och riktigt att andra gör så och att samhället bör stödja deras föreställningar eftersom de kan må dåligt annars. Och vad leder detta till?

"Han hoppas på en framtid där hans yttre speglar hans inre." Ja, det vore väl fint. Men hur många kan egentligen känna sej riktigt säkra på att deras yttre speglar deras inre på ett korrekt sätt? Börjar vi inte bli lite osäkra allihop? "Så varför ska de inte få vara den de är?" Bra fråga. Men varför vi då ska behöva skära i eller proppa hormoner i folk som inte är uppenbart missbildade, det kan man ju då också med visst fog fråga sej. Duger de inte som de är? Varför inte, egentligen? (Vilket ju också Vanessa Lopez börjat fråga sej, dock utan att vilja återta de klassiska könsbegreppen - hellre då bli av med könsbegreppen ö.h.t.).

Apropå ökningen av könsutredningar i Gävleborg säger psykologen att det nog egentligen inte innebär att antalet t-personer ökat utan bara att det är lättare att komma ut nu, och att det finns större kunskap och acceptans o.s.v. o.s.v. (även om många föräldrar sägs ha svårt att förstå). I klartext: genom hela historien har barn fötts av män, förmodligen har vi sedan länge haft åtminstone en kvinnlig påve och kanske t.o.m. en kvinnlig statsminister. De har bara inte vågat "komma ut" förr.

Avslutningsvis - och det är förstås tråkigt att det alls ska behöva sägas - får ju ingen trakassera och förfölja Jazz eller någon annan s.k. t-person (eller någon annan person ö.h.t.)!!! Men att ifrågasätta de nya könsbegreppen är inte trakasserier i sej - lika lite som Christer Sturmark trakasserar och förföljer kristna för att han ifrågasätter deras världsbild och verkligheten bakom deras oförnekliga upplevelser!

Mindre positiva könsbyten

Hallå! Innebär "ett öppet och tolerant samhälle" verkligen att en till synes välskapt människa inte bara får anse sej vara född i fel kropp ("fånge i sin egen kropp") utan att bli förföljd och misshandlad - utan även att det öppna och toleranta samhället också måste bekräfta den föreställningen? Eller innebär det att vi måste acceptera vilka könsbegrepp som helst? Observera att Vanessa Lopez (se klippet längst ner) inte längre tror att en kan vara född i fel kropp och därför ångrar det jag kallat västerländsk könsstympning - men de nya, subjektiva könsbegreppen omhuldar hon dock.

Den nyutkomna boken Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld - med sedvanligt politiskt korrekt undergivenhet recenserad i DN och Expressen - är det perfekta exemplet på dagens modesyn: Den ytterst vettiga pappa som inte tror på att dottern Michelle "egentligen" är den Måns hon känner sej som - och den kompis som inte tror på att en tjej "egentligen" kan vara kille - måste i toleransens, öppenhetens och människokärlekens namn underkasta sej det "faktum" att folk ÄR och måste betraktas som vad de KÄNNER sej som.



[Tillagt 21/11: Vanessa ångrar sin könskorrigering (TV4-klippet som jag la här tidigare har tagits bort av TV4) - men inte de nya könsbegrepp som gör det möjligt för henom att tänka sej som en tjej med snopp, även om hen tydligen helst skulle se, och inför framtiden tror på, helt avskaffade könsbegrepp (ungefär som rasbegreppet avskaffats)].

Positiva könsbyten

Tro det eller ej - men den här typen av könsbyten är även jag helt bekväm med! Ja, t.o.m. uppskattar och vill se mer av! (Några av figurerna i min barndoms favorit Rasmus Nalle kunde gärna också ha fått byta - nu finns det ju nästan bara Rasmus Nalles pannkakslagande mamma på kvinnosidan!).

Könsneutrala toaletter - gärna för mej. Och könsneutrala omklädningsrum. Men är alla bekväma med det?

Jag har inget emot könsneutrala toaletter, det är väl snarast standard på våra arbetsplatser (liksom i våra hem). Men lag? Och ideologin bakom borde väl i så fall också kräva könsneutrala omklädningsrum - för sjuttielva omklädningsrum för de sjuttielva könen låter sej väl knappast göras - och då blir det ju plötsligt... intressant.

Ungefär som när Kiruna AIF fick hbtq-pris för sina könsneutrala toaletter, trots att de fortsatte med de heteronormativa och könsstereotypa, könsåtskilda omklädningsrummen.

En eländigt dålig kommentar av Stanley Sjöberg - men får man inte resonera knäppt på Facebook längre?

Nog var detta bland det sämsta jag läst från kristet håll: inte i hela fridens dagar kan vi begära nedtonade Pride-festivaler eller nedtonad kritik av Koranen (från andra kristna eller från ateister) för att vi har så många muslimer i Europa och USA idag! Det är ju lika knäppt som att be Christer Sturmark hålla käft med sin aggressiva ateism eller be muslimerna vara lite mer respektfyllda mot Treenigheten för att vi fortfarande har så många kristna! Så funkar det ju inte!

Och hatfyllda brottslingar skiter nog i hur mycket "sex" som exponeras - de kan ju tydligen triggas igång bara av två karlar som kysser varandra (Brezjnev och Honecker?).

Nä, det var bara för dåligt, Stanley boy. Men samtidigt: har Facebook börjat släcka ner folks Facebookkonton för att de gör idiotiska kommentarer? Är inte det också ganska idiotiskt? Blir man av med sitt Facebook-konto för att man tycker att tjejer inte bör går ute ensamma i korta kjolar under sommarnätterna? Eller för att man tycker att Donald Trump är det bästa som hänt amerikansk politik på decennier? Eller för att man förstår folk som bränner ner planerade flyktingboenden?

Nu skriver jag inget mer men håller en tyst minut för de döda i Orlando. Alla som har möjlighet - heternormativa eller queerologer - kan gärna samlas på Sergels torg 18.30. Det är nämligen - oavsett vad som 16.35 råkar stå i min källa - ingen manifestation mot hbtq-rättigheter. Utan det är som när Sovjet invaderat Finland och även sossarna då gick med i Karl XII-fackeltåget i Lund 30 november. Och hade Utöya-massakern ägt rum en Valborg kunde nog vem som helst ha sympatigått i 1 maj-tåget dagen därpå. En sådan här gång går nog avsikten fram utan att tolkas som instämmande i precis allt de angripna och dödade stod för.

Orlando

Gäller nog f.ö. både hbtqip-personer och/eller muslimer.

Men att göra alla som ogillar queerideologin och den totala könsneutraliteten, och som är öppet moderat heteronormativa, till medansvariga för dådet i Orlando, det är nästan, som någon påpekade, som att göra alla som avskyr hårdrock till medansvariga för dödsskjutningarna i Bataclan i Paris den 13 november 2015. En skillnad är dock att det i Bataclan snarare var ovilja mot västvärlden i stort än ovilja mot just hårdrock som utlöste dåden - medan det i Orlando faktiskt kan ha varit just homofobi, irrationell skräck inför två män som kysser varandra, som orsakade den fruktansvärda handlingen.

Tja - varför skulle de inte få varandra?

Det vore väl moralpanik att vilja hindra Ben och Kim från att få varandra? Vuxen, frivillig kärlek - vad är problemet? All kärlek är väl bra kärlek?

Nej, jag vill inte förbjuda syskonkärlek heller. Men det här med sex komplicerar faktiskt saken. (Även om vi inte låtsats om det i Sverige på decennier).

Klart det inte räcker med toaletterna - omklädningsrummen nästa!

Ja, det är förstås omklädningsrummen som är den sista riktigt stora bastionen för heteronormen och traditionella könsbegrepp och som därför måste erövras. Toaletter - bah! För en riktig hbtq-certfiering krävs naturligtvis att man äntligen gör något åt omklädningsrummen!

En manhaftig kvinna från Lummen
på queerkurs till slut fick ur tummen
och började storma
de heteronorma
och könsskilda omklädningsrummen. 

Bra att Eslöv inte ger sej

Det gäller att kunna hålla flera bollar i luften samtidigt, inte minst så här på internationella dagen mot homo- och transfobi. Det är förfärligt att en del av Eslövs gymnasieelever inte kunde se pjäsen Männen med rosa triangel (baserad på boken med samma namn) utan att hånfulla läten och kommentarer förekom. Bra att Eslövs skolledare inte ger upp utan intensifierar arbetet mot det som uppenbarligen är ren och skär homofobi.

Att Hitlers rashygieniska ambitioner drabbade såväl homosexuella som personer med t.ex. Downs syndrom är en alltför förbisedd del av nazismens illdåd, och det är bara bra att gymnasieelever uppmärksammas även på detta.

Nu vänder det

Nu vänder det.

Ett barn (tyvärr sverigedemokrat) har ropat att kejsaren är naken - och fler vågar stämma in.

Kan inte kommentera identitetsdebatten på Sveriges Radio bättre än Olof Edsinger gör

Sveriges Radio blandar bort korten. Och låter fullkomligt relevanta frågor, som vettiga journalister själva borde ha ställt för länge sedan, peststämplas av dem som för tillfället innehar hegemonin och problemformuleringsprivilegiet.

Problemet är ju, som jag för länge sedan konstaterat, att den som förnekar att en person är det den påstår sej vara därmed automatiskt, utsagt eller inte, hävdar att personen har vissa tvångs- eller vanföreställningar. Man kommer liksom inte undan detta, men vissa, även i mitt parti Liberalerna, lyckas komma undan själva frågan (ÄR föreställningen om den egna könstillhörigheten riktig?) genom att hänvisa till hur kränkande det är att tala om tvångs- eller vanföreställningar!

Ja, hur var det nu igen?

Men visst skulle hon kunna vara japan? Adopterad, typ. (Jfr Adelsohns famösa "En neger är en neger och en svensk är en svensk"). Det är väl den svaga punkten i argumentationen (märkligt att intervjuoffren då plötsligt blir så "utseendefixerade"). Annars är det en avslöjande serie intervjuer.

F.ö.: jo, jag vet att Hanna Lindholm är sverigedemokrat och nationalist. Men just det är en av mina poänger: det är politiskt livsfarligt att lämna över den löjligt enkla tesen "Endast kvinnor föder barn" till Sverigedemokraterna ensamma att försvara! Och hennes avslutande fråga är fullkomligt relevant.

Surrogatmammor för alla ungkarlar som vill bli pappor!

Idag får ju alla ungmör i vuxen ålder rätt att insemineras, så att de inte behöver träffa någon lämplig pappa för att bilda familj. Genom att erbjuda insemination till lesbiska par har vi ju sedan länge dissat det där med faderskap totalt (vad ska det vara bra för?). Det är dock fortfarande socialt accepterat att anse att barn, allt annat lika, helst bör ha två föräldrar och inte bara en; det anses inte automatiskt som ett påhopp på alla av olika orsaker ensamstående föräldrar. Men att anse att det är en fördel för ett barn eller en tonåring att, allt annat lika, ha en farsa jämfört med att ingen farsa ha anses som en grov kränkning av två kvinnor som lever ihop. (Ungefär som det anses kränkande för två män som lever ihop att påstå att det finns någon särskild vits med att ha en morsa).

En nyhet som också kom idag men som inte alla verkar har uppfattat än är dock att nu även ungkarlar nu ska få möjlighet att bli biologiska pappor, även om de hittills inte träffat - eller blivit tillbörligt uppskattade av - någon lämplig barnamoder. Det avgörande argumentet för surrogatmödraskapets införande också i vårt land var givetvis rättvise- och jämställdhetsargumentet: ska kvinnorna få hjälp att skaffa egna biologiska barn, måste givetvis även männen få det. 

Denna rättvisereform dröjer alltså inte ända till 2023 som jag i ett tidigare inlägg befarade. Vilka som är män och vilka som är kvinnor står visserligen inte alltför klart fr.o.m. den 1 april 2013 - vi borde kanske även tala om insemination av män med livmödrar och dito surrogatpappor?

Queerretorik i Världen idag

Det är visserligen inte så vanligt, men här finns ett klockrent stycke queerretorik hämtat ur den konservativa tidningen Världen idag. Visserligen kan den misstänksamme kanske vädra viss ironi redan i rubriken ("Grattis alla framtida barn som slipper ha en pappa"), men bokstavligt läst är texten utan tvekan utpräglat queerretorisk.

Den 1 april 2009 infördes det könsneutrala äktenskapet. Den 1 april 2016 införs den planerade, statsunderstödda faderlösheten. Nån PR-snubbe borde väl ändå försöka se till att så stolta reformer inte sjösätts just ett sådant datum?

(När ska Sveriges barnnödiga ungkarlar få rätt till surrogatmammor? 1 april 2023?).

Tre kön redan hos Nordamerikas indianer

I en seriös bok som jag just nu tyvärr glömt titeln på - men jag har kvar den någonstans - läste jag hur åtskilliga indianstammar i Nordamerika sedan länge räknat med tre kön. De män som nämligen inte ville följa med ut och kriga utan föredrog att stanna hemma med kvinnorna för att laga mat och ta hand om barnen räknades nämligen inte som "riktiga" män utan kallades för något annat. Progressivt?

Ibland tror jag faktiskt inte alls på att Amerika eller Indien alls är något för oss att hänga i julgranen som förebilder vad gäller "normbryteri".