tisdag 22 november 2016

Modigt och vettigt är inte samma sak

Under 800 m-simmen i simhallen i morse fick folk höra Radio Gävleborg återge Jazz´ historia, som jag tror mej ha hört antydas genom mun-mot-mun-metoden redan under ett sommarjobb i trakten på 00-talet. Intressant som alla såna här berättelser, men inte kan jag förhålla mej precis lika okritiskt till såna här upplevelser som mamman, reportrarna, psykologen Wictoria Sjörling - eller psykologen och författaren Jenny Jägerfeld i den aktuella boken Brorsan är kung (se min kommentar här). Det är modigt att berätta - även av mamman - men det är ju inte samma sak som att allt är vettigt och klokt. Ifrågasättanden från "vanligt folk" och medelålders vita män som jag innebär inte att saken blir desto sannare (vare sej det gäller detta eller Sturmarks kristendomskritik eller kritiken mot Margit Norells objektrelationsteori i fallet Thomas Quick). Psykologen Wictoria Sjörling saknar uppenbarligen kritisk distans, precis som Jenny Jägerfeld: om någon "känner" att den tillhör det motsatta könet (jämfört med vad kroppen säger) så ÄR det så. Tröga farsor och andra har bara att acceptera!

Men redan en queerteoretiker skulle hålla med mej om att begrepp som "tjej- och killkläder" resp. "tjej- och killeksaker" är skäligen dubiösa som tecken på en "annorlunda" könstillhörighet. Vi andra kan ju också undra över om psykologens glättiga beskrivning av nutidsungdomen verkligen stämmer: "De är inte så fixerade vid det som de tror ska vara eller inte vara." I mina ögon verkar ju många tvärtom vara så fixerade vid hur en "riktig" tjej resp. kille ska vara att de är beredda att beskära sej och käka hormoner livet igenom för att bli mer riktiga, "det som de tror ska vara". Eller finna det gott och riktigt att andra gör så och att samhället bör stödja deras föreställningar eftersom de kan må dåligt annars. Och vad leder detta till?

"Han hoppas på en framtid där hans yttre speglar hans inre." Ja, det vore väl fint. Men hur många kan egentligen känna sej riktigt säkra på att deras yttre speglar deras inre på ett korrekt sätt? Börjar vi inte bli lite osäkra allihop? "Så varför ska de inte få vara den de är?" Bra fråga. Men varför vi då ska behöva skära i eller proppa hormoner i folk som inte är uppenbart missbildade, det kan man ju då också med visst fog fråga sej. Duger de inte som de är? Varför inte, egentligen? (Vilket ju också Vanessa Lopez börjat fråga sej, dock utan att vilja återta de klassiska könsbegreppen - hellre då bli av med könsbegreppen ö.h.t.).

Apropå ökningen av könsutredningar i Gävleborg säger psykologen att det nog egentligen inte innebär att antalet t-personer ökat utan bara att det är lättare att komma ut nu, och att det finns större kunskap och acceptans o.s.v. o.s.v. (även om många föräldrar sägs ha svårt att förstå). I klartext: genom hela historien har barn fötts av män, förmodligen har vi sedan länge haft åtminstone en kvinnlig påve och kanske t.o.m. en kvinnlig statsminister. De har bara inte vågat "komma ut" förr.

Avslutningsvis - och det är förstås tråkigt att det alls ska behöva sägas - får ju ingen trakassera och förfölja Jazz eller någon annan s.k. t-person (eller någon annan person ö.h.t.)!!! Men att ifrågasätta de nya könsbegreppen är inte trakasserier i sej - lika lite som Christer Sturmark trakasserar och förföljer kristna för att han ifrågasätter deras världsbild och verkligheten bakom deras oförnekliga upplevelser!

1 kommentar:

  1. Naturligtvis kan det finnas skäl att tro att vissa, framförallt barn kanske, funderar på att stympa sig därför att de tror att man inte får ha kjol om man samtidigt har snopp. Samhället är ju tyvärr lite ambivalent i just det avseendet- om personer med snopp ska få ha kjol eller inte (det tycker jag de ska få). Men så finns det personer med snopp som aldrig skulle ta på sig en kjol men ändå inte vill ha snopp utan istället en snippa. En anledning kan vara att snoppar både ser ut och fungerar lite annorlunda än snippor. Den kan liksom vara ivägen, den hör inte till. Samtidigt fattas det något på bröstkorgen som brukar växa fram i puberteten- ja, om man får rätt hormoner då förstås. Men man kanske inte vill använda BH för det.

    De problem man har med sitt kroppsliga könsuttryck har inte alltid något att göra med könsstereotypa kläder, leksaker eller beteenden att göra.

    SvaraRadera