Idén om att somliga av oss är födda i fel kropp och/eller födda av karlar har ju sedan 1 juli 2013 stöd i vår lagstiftning. (Även om de nya könsbegreppen har märkvärdigt svårt att få fotfäste i undervisningen på våra skolor, jag har kollat).
Men tydligen är mödravården (födravården?) fortfarande fast i (tvångs-?)föreställningen att det bara är kvinnor som föder barn. Detta skapar nu stora problem för "Peter", som insisterar på att hen är pappa till barnet hen fött, medan alla andra (utom maken Henrik) tycks betrakta henom som barnets mamma.
Ja kära nån. Nu förlöser alltså svenska barnmorskor såväl kvinnor som män. Vore det inte bättre att "Peter" lärde sej att hen är såväl kvinna som mamma enligt alla begripliga definitioner? Ska kön bli något man främst har mellan öronen och grunda sej på vad man för tillfället "känner sej som" (det kan ju ändras under livet) blir ju könsbegreppen så subjektiva att de blir oanvändbara. Och det kanske är det som är målet för queerradikalerna, inte bara för Piratpartiet?
För somliga är det viktigare än för andra att få bli benämnd på ett sätt man trivs med. "Andreas Holmberg" föredrar säkert det namnet framför Andrea. Men varför skulle någon bry sig om hur du vill bli tilltalad och omnämnd?
SvaraRaderaDet är ett problem att datasystemen är låsta på könade personnummer och begrepp- till vilken nytta är de det? Det borde räcka att man registreras som förälder till sitt eget barn. Personligen ser jag heller inga problem med att könsidentiteten kan ändras hos vissa under livstiden, liksom sexualiteten gör det eller intressen. Vem bryr sig liksom? Könsbegreppen ÄR redan oanvändbara för oavsett hur någons könsorgan ser ut när de föds är det inte säkert att de har matchande kromosomer eller är fertila så vilken användning har man egentligen av könsbegreppen? Vad är det man vill berätta med dem?
Undantag som bekräftar regeln - eller som upplöser den? Ja, du ShadoWolf är i alla fall så ärlig att du erkänner att du helst skulle skrota könsbegreppen. Ungefär som många egentligen vill skrota äktenskapet men fram till dess införa "äktenskap för alla" (även polysar o.s.v.). För annars är det orättvist.
SvaraRaderaJa, inte tycker jag att folk behöver bry sej om hur jag vill bli tilltalad och omnämnd ifall jag kräver att få kallas något som jag inte är - t.ex. professor Andreas Holmberg, 34 år. Det skulle vara mycket trevligt men inte sant. (Fast nästan: jag har faktiskt jobbat som gymnasielärare och jag har faktiskt varit 34 år ;o).
Fast nu är det väl ändå en viss skillnad på att vara professor- en titel som man får efter många års studier och att man bevisar att man besitter de kunskaper som krävs för att vara professor- medan att känna sig som man eller kvinna är en identifikation att likna vid att känna sig svensk eller polsk eller nåt annat.
SvaraRaderaÄr det verkligen äktenskapet i sig folk vill skrota så att ingen ska få gifta sig, eller är det de exklusiva äktenskapliga rättigheterna man vill att fler ska få ta del av? Som arvsrätt t.ex, eller att om den ena parten får ett barn blir den äkta hälften också automatiskt juridisk förälder. Så funkar det ju i cis- och heterosexuella äktenskap- även om mamman varit otrogen och får ett barn blir hennes äkta man automatiskt juridisk pappa trots att det inte är hans. Om han inte behöver vara biologisk förälder för att bli juridiskt ansvarig så borde samma sak gälla för homosexuella äkta makar. Konstigt nog gör det inte det. Är inte det lite märkligt?