Visst vet ni om att det finns tre kön? (Varför inte fyra, som Vänsterpartiet ville ha 2010?). Prästen Helena Myrstener argumenterar i Dagens Seglora för något slags individualiserade könsbegrepp, där inte bara uppenbart missbildade personer skulle få välja kön efter eget skön, utan alla som känner sej obekväma med indelningen i män och kvinnor.
Jag kan konstatera att Barbro Westerholm, som haft så stor betydelse för queerrevolutionen i vårt land, vid samtal i Bollnäs sommaren 2010 avvisade tanken på ett tredje eller fjärde kön bl.a. med hänvisning till den viktiga medicinska statistik som efter lång kamp nu förs utifrån kvinnor resp. män (vi har ju olika kroppar, som förra jämställdhetsministern Nyamko Sabuni konstaterade) och inte tål att man dribblar med begreppen hur som helst.
Att hennes egen favoritreform, avskaffandet av den s.k. tvångssteriliseringen (läs: tvånget för mödrar att registreras som just kvinnor/mödrar) i praktiken lett till samma begreppsförvirring är en annan sak.
De juridiska könen har ingenting med biomedicinsk forskning att göra. Det finns journaler för medicinska syften och de flesta människor kan skilja på biologi och juridisk/social identitet.
SvaraRaderaAtt tvångssteriliseringarna skedde just för att staten ville tvinga biologiska föräldrar att bli juridiskt registrerade med könande ord är dock alldeles riktigt. De tyckte det var rimligt att beröva någon möjligheten att bli förälder för att förhindra att någon som fött barn stod som pappa i papperen. Men vad gör det för skillnad juridiskt?