Med det här resonemanget från Lexie Matheson, pappa till en 10-årig son, men numera mamma eftersom han hade för sej att han egentligen var kvinna precis som sin fru och fick samhällets stöd för att könsstympa sej, måste vi väl också införa polygami för att inte riskera att splittra någon inflyttad familj eller tvinga några att leva i en lögn? Snällismen känner ju inga gränser, och vem är så fördomsfull att man inte kan förstå att även en polyamorös familj kan vara kärleksfull och vänlig? Men fördomen att vi som som tror att bara kvinnor kan föda barn därmed vill (åter-) införa tvångssteriliseringar, den sprids nu hänsynslöst världen runt. Nu även av Amnesty, tycks det. Varför är det OK?
Att samhället över huvud taget kan tänka sej att erbjuda identitetsstörda pappor (jfr KD:s Allan som blev Maria) eller andra män (jfr Bradley Manning) "hjälp" att i görligaste mån göra om sej till kvinnor (dagens i-landsproblem? en modern form av könsstympning?) borde verkligen diskuteras och ifrågasättas mer än som sker. Har någon blivit biologisk pappa - eller mamma - har den ju ingen oklar biologisk könstillhörighet, och de som ville definiera om könsbegreppen och skilja dem från biologin borde ha varit så snälla och redovisat det öppet istället för att köra med övertalningsdefinitioner och offerretorik. Ska vi införa "sociala" könsbegrepp har nog många av oss rätt oklar könstillhörighet. Men vilken akademisk queerteoretiker hittade på dem egentligen?
F.ö. är det skönt att Centerpartiet (än så länge) inte på allvar vågar föreslå polygami. Men nog är det sjukt att Centerpartiet - där polyidéerna trots allt öppet ventileras - liksom Socialdemokraterna är med och avgör om Svenska kyrkan(!!!) ska godkänna polygami eller inte. Det borde väl ändå vara kyrkans sak?
Du skriver:
SvaraRadera"...samhällets stöd för att könsstympa sig..." och "...modern form av könsstympning?"
Jag rättar:
Transsexuella människor föds "könsstympade" och får ibland, om de har tur och lever i rätt land, tillgång till könskorrigeringar; en stor skillnad på de två sakerna. Könsstympningar är inget annat än ofrivilliga ingrepp i könsorganen som i bästa fall bara förändrar utseendet med ringa påverkan av sexuell känsel och/eller funktion (omskärelse där lite av förhuden tas bort på penisen t.ex) och i värsta kraftigt försämrar sexuell känsel och/eller funktion (att skära bort klitoris är som att ta bort ollonet).
Vidare skriver du:
"Har någon blivit biologisk pappa- eller mamma- har den ju ingen oklar biologisk könstillhörighet..."
Och jag rättar igen:
Transsexualism har aldrig berört människor med ett oklart biologiskt kön; om personen har ett oklart biologiskt kön är hen intersexuell. Det är därför transsexualism räknas som en (köns)identitetsstörning eftersom man inte finner några biologiska orsaker till dysforin/obehaget/missmatchningen (men väl neurologiska). Lidandet som dessa "störningar" medför har dock aldrig kunnat lindras med terapi, böner, önsketänkande eller dylikt och därför sätter man vid behov in medicinsk och kroppslig kirurgisk behandling (eftersom hjärnkirurgi anses lite väl riskabelt) som har dokumenterad positiv effekt för patienten som i längden blir billigare även för samhället (staten förlorar mycket pengar på varje enskilt självmord). Barnlängtan kan få människor att göra i stort sett vad som helst. Även använda sitt oönskade biologiska kön.
Inte för att jag väntar mig att du ska förstå, Andreas, men du kanske har någon läsare som är mer mottaglig för fakta.
För övrigt är det ingen "queerteoretiker" (queerteori har jag inte hört talas om men däremot genusteori...) som har hittat på de sociala könen eller könsbegreppen. Fenomenet att kalla varandra för pojke/flicka/kvinna/man/mamma/pappa och så vidare ÄR de socialt påhittade könsbegreppen. För skulle vi gå efter biologi, som du vill, måste vi hitta på fler begrepp eftersom könsbiologin rymmer så många fler könsvarianter än bara två. Men om du nu verkligen vore intresserad av biologiska fakta skulle du ju redan veta det.