Jag beundrar både Edward Snowden och Bradley Manning för att de gjort viktiga avslöjanden om ruskiga stormaktsfasoner. Vad Manning var, är eller numera kallar sej är ur den synvinkeln mej totalt likgiltigt.
Men att en person enligt något slags nyvedertagen princip skulle ha "rätt att definiera sej själv" och kräva allmän acceptans för den självdefinitionen ser jag som mycket märkligt. Varifrån kom den principen helt plötsligt? Och tillämpas den konsekvent? Nej, det gör den ju inte.
Jag kan t.ex. inte plötsligt få Sveriges Radio att kalla mej professor Andreas Holmberg, 65 år, bara för att jag har en egen definition av "professor" (som mer stämmer överens med språkbruket i t.ex. latinamerikanska länder) eller av ålder (som fysisk prestationsnivå).
Varje person har alltså inte någon given rätt att definiera sej själv. Som ShadoWolf påpekat är den rätten inte given ens nu efter bytet av könsbegrepp fr.o.m. den 1 juli - någon nisse från Socialstyrelsen ska bedöma om jag eller en sån som Bradley uppför oss tillräckligt "kvinnligt" ifall vi påstår att vi egentligen är kvinnor som råkat födas i en manskropp.
Om den misstänkte våldtäktsmannen Julian Assange - som jag inte beundrar tiondelen så mycket som de ovan nämnda - plötsligt kommer ut som kvinnan Julia Assange finns det alltså inga liberala eller humanitära principer som säger att vi måste köpa hans självdefinition.
* Granskning av radikalliberala knasigheter på könslivets område. * "Fördomar" är ibland bara ett fördomsfullt(!) namn på värderingar * Homofobi och queerologi parasiterar delvis på varandra. * Även utsatta grupper kan hugga i sten men ska inte hatas och hotas för det. * Själva queerläran är nu en del av etablissemanget men tycks alltmer förtjäna sitt namn. * Könsseparerade toaletter och omklädningsrum måste väl börja fasas ut, liksom idrottens könsuppdelning - smart eller bara queert?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ingen nisse på Socialstyrelsen ska avgöra om transpersoner "uppför sig" tillräckligt manligt eller kvinnligt för sin könsidentitet. De, liksom utredningsteamen, ska bara övertygas om personens genuina upplevelse av att ha en annan könsidentitet än biologiskt kön och den lika genuina önskan att få en juridiskt erkänd könsidentitet. Hur man de facto gör detta vet inte jag heller men det ska inte ha någonting att göra med så kallat maskulint eller feminint uppförande- eftersom även transpersoner har olika könsuttryck och behov av stereotypt beteende. Det är inte hur man står eller går eller klär sig som avgör vilken könsidentitet man har; utan det där som du finner så suspekt- en inre känsla.
SvaraRaderaKön är viktigt, men inte är det väl så viktigt att det spelar någon roll vem som kallar sig vad? Professor är ju en titel på en person som antas ha uppfyllt vissa kompetens kriterier för att kalla sig detta, precis som doktor. Vi vill inte anställa en professor eller doktor som inte har rätt kompetenser för att kalla sig detta. Kön handlar inte om spetskompetens inom särskilda områden; kön handlar om biologi, neurologi och identitetsskapande sociala roller. De har egentligen inga livsviktiga funktioner i samhället: ingen kommer att dö för att doktorn råkar vara en transman eller transkvinna men någon kan dö om doktorn inte har rätt kompetens för sin titel.
Däremot kostar det människoliv att förvägra någon rätten till självidentifikation och vägra erkänna dem så som de är och vill vara. Vad kostar det dig att visa respekt för en medmänniskas könsidentitet? Att skriva Chelsea Manning istället för Bradley är väl inte så svårt? Om det är så hon vill heta i fortsättningen är det upp till henne, och om du verkligen inte brydde dig (eller snarare: om du verkligen brydde dig om andra människors känslor) skulle du också rycka på axlarna och säga "what ever makes you happy!" för det är ju därför vi gör det.