Som svenskkyrklig och folkpartist känner jag ett extra stort ansvar att påtala det som kommer från "mitt eget" håll, men jag vill för ingen del förneka utan tvärtom i många sammanhang, även här, framhålla existensen av homofobi och demagogiska övertramp på det mer konservativa hållet. Jag anser bara att det seriösa jämställdhetsarbetet och kampen för ökad förståelse för verkligt homosexuellas situation drabbas av den "queerretorik" som nu når alltmer absurda nivåer. Därför måste även denna påtalas - för att vi ska ha kvar någon trovärdighet i de allvarliga samtalen med afrikaner, östeuropéer, mellanöstrare och andra. Kring veritabla övergrepp mot homosexuella inklusive kriminalisering och ibland t.o.m. dödsstraff.
Men att hävda att det är en fördel för ett barn att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen ha, det är inte i sej något slags nazism. Inte heller att hävda att det är en fördel för ett barn att, allt annat lika, ha en mamma jämfört med att ingen ha. När t.ex. Göran Hägglund sammanställs med nazister bara för den sakens skull är i det fallet bara just - queerretorik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar