Frågan har ställts varför jag är så rädd? Då bör man kanske först fråga sej: Är jag rädd?
I en mening är jag inte ett dugg rädd. Jag går t.o.m. omkring och skrattar. Det här kommer att räta upp sej så småningom, så klart, men just nu är det bara för dumt. Karlar som är födda av karlar, nu och hela historien igenom. Vem kom på den tokroliga idén?
Däremot är jag duktigt arg - förutom den sköna sommarkväll då jag är ute och fiskar med barnen. Precis som de flesta andra skulle vara om deras barn skulle få lära sej i skolan att hingstar då och då fölar eller att tjurar ibland kalvar, och att de föräldrar som inte trodde på det är något slags fascister. Eller att 2+2=5 och att de som förnekar det är förvirrade och rädda. Bara för att någon översmart akademiker eller sifferhandikappad dyskalkyliker har hittat på en ny definition av "fem".
Och jovisst, några saker ÄR jag rädd för. Jag är rädd för att högerextremister helt i onödan ska få en chans att vinna folks förtroende genom att vara de enda som fortfarande står upp för de klassiska, biologiska könsbegreppen. (I motsvarande grad som de etablerade partierna och de etablerade journalisterna tappar i förtroende för queerknasigheternas skull, t.o.m. om vi skulle hejda oss innan könsbegreppen helt avskaffas och även omklädningsrummen könsneutraliseras).
Och jag är rädd för att det då kan bli en rejäl backlash (jfr 30-tal med 20-tal!) som sveper med sej även de 1900-talsreformer och attityder som jag bejakat och bejakar.
Och därför är jag mest arg. Men inte mest på Shadowolf eller andra t-personer, utan på journalisterna och de etablerade partierna, bl.a. mitt eget Folkparti, och på statsministern, skolministern och socialministern. Och den s.k. oppositionen, givetvis, som i den här frågan inte opponerat ett enda dugg.
tisdag 9 juli 2013
lördag 6 juli 2013
Vad säger BB-personalen?
Om de nya könsbegreppen är riktiga och vettiga, så har personalen på våra BB-avdelningar alltid då och då förlöst karlar som varit födda i fel kropp. Jag förnekar inte att barn som föds kan ha oklar könstillhörighet. Men jag förnekar bestämt att en som föder barn kan ha oklar könstillhörighet (den upplevda, subjektiva könsidentiteten kan förstås vara hur oklar som helst, men det är en annan sak).
Känner sej personalen på BB verkligen övertygade om att också barnafödande personer kan vara män och pappor? Annars kunde man ju tycka att de vore rätt personer att säga ifrån. Vilket ytterligt få personer tycks beredda att göra - det är som sagt jag, gynekologen Bygdeman, patientföreningen Benjamin och ett gäng fascister och nazister. Inte så kul förstås. Var har vi alla kristdemokrater? Nej, var har vi alla vanliga, vettiga personer som alldeles nyligen var 100% helt övertygade om att det bara är kvinnor/mammor som föder barn? Och som nu tydligen inte längre vet vad de menar med ord som "mamma" och "pappa".
En som föder barn är karl om "hon går som en karl, hon ser ut som en karl och hon kysser som en karl ska"?
Känner sej personalen på BB verkligen övertygade om att också barnafödande personer kan vara män och pappor? Annars kunde man ju tycka att de vore rätt personer att säga ifrån. Vilket ytterligt få personer tycks beredda att göra - det är som sagt jag, gynekologen Bygdeman, patientföreningen Benjamin och ett gäng fascister och nazister. Inte så kul förstås. Var har vi alla kristdemokrater? Nej, var har vi alla vanliga, vettiga personer som alldeles nyligen var 100% helt övertygade om att det bara är kvinnor/mammor som föder barn? Och som nu tydligen inte längre vet vad de menar med ord som "mamma" och "pappa".
En som föder barn är karl om "hon går som en karl, hon ser ut som en karl och hon kysser som en karl ska"?
torsdag 4 juli 2013
Vad säger idrottsrörelsen?
Jag har länge varit spänd på att höra hur idrottsrörelsen ser på micklet med könsbegreppen. Inte bara utifrån praxis med könsåtskilda omklädningsrum som nu framstår som alltmer obsoleta, utan också utifrån själva uppdelningen i dam- och herrlag respektive dam- och herrklasser i de olika idrottsgrenarna. Börjar det bli dags att tala om hanar och honor även inom idrotten - EM i fotboll för honor? - eller ska alla tävla mot alla i samma klass?
Det skulle förvisso hårdast drabba dem vi tidigare menade när vi pratade om "kvinnor", men om vi nu ändå inte så noga kan veta vem som är vad (jag menar, det kan ju bo en kvinnlig själ även i en karlkropp) så kanske det inte är någon större orättvisa när allt kommer omkring?
Det skulle förvisso hårdast drabba dem vi tidigare menade när vi pratade om "kvinnor", men om vi nu ändå inte så noga kan veta vem som är vad (jag menar, det kan ju bo en kvinnlig själ även i en karlkropp) så kanske det inte är någon större orättvisa när allt kommer omkring?
Hane och hona
Eftersom begreppen "män" och "pappor" den 1 juli tömdes på sitt innehåll - då även barnaföderskor får registreras som sådana - övergår jag härmed till att kalla mej hane, eftersom begreppen "hanar" och "honor" tydligen fortfarande har kvar sin biologiska innebörd, även i queerretoriken och den ärkebiskopliga tankevärlden.
Eftersom det inte längre finns något särskilt ord för man- och kvinna-förbundet heller (alltså ett förbund mellan "man" och "kvinna" enligt de klassiska definitionerna av dessa typer) föreslår jag "hane- och hona-förbund". (Han- och hon-förbund är alltför tvetydigt, eftersom begreppen "han" och "hon" tömdes på sitt objektiva, biologiska innehåll samtidigt som "man" och "kvinna", alltså den 1 juli, för tre dagar sedan).
onsdag 3 juli 2013
Tredje dagen med nya könsbegreppen
Det är kanske tur att skolan inte har börjat än. Min yngste son ska börja 1:an, mellanpojken 3:an och storasyster 5:an. De kommer att få lära sej mycket som är bra, och i naturkunskapen kanske småpojkarna får lära sej det storasyster redan vet om våra husdjur; vad hanen och honan heter t.ex.: hingst och sto, tjur och ko, bagge och tacka, galt och sugga o.s.v. Och tänk, ingen lärare, ingen politiker kommer på tanken att barnen borde bibringas uppfattningen att det nu och då är hingstarna som fölar, tjurarna som kalvar, galtarna som grisar o.s.v.
Det är konstigt: nuförtiden får man nästan alltid sej itutat att människan är ett däggdjur bland andra och ska veta sin plats i naturen. Men om man då i all enfald förutsätter att det också i människans fall är kvinnorna som föder barn och inte männen, då får man istället lära sej veta hut, för då försöker man tvångssterilisera människor, d.v.s. tvinga en del kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna. Eller hur det nu var.
Somliga gör dock boskillnad mellan biologiskt kön och s.k. juridiskt (vad nu det är för något) och hävdar att visst, visst, den som föder människobarn är fortfarande människohona, men juridiskt och socialt sett behöver man fördenskull inte vara kvinna. Och det är just detta som är det konstiga vi nu har inskrivet i lagen sedan den tre dagar tillbaka, och som nu även ärkebiskopen och socialministern tror på, att könet i bemärkelsen man/kvinna, mor/far, inte har med själva könet att göra utan med psykosociala konstruktioner som t.ex. hur vi uppfattas av andra och/eller hur vi uppfattar oss själva.
Juridiskt kön är verkligen en konstruktion - och det är inte att undra på att både Piratpartiet och konsekventa queerteoretiker vill avskaffa det. Separerat från biologiskt kön är det ju en meningslöshet. Men biologiskt kön är och förblir en verklighet.
Det är konstigt: nuförtiden får man nästan alltid sej itutat att människan är ett däggdjur bland andra och ska veta sin plats i naturen. Men om man då i all enfald förutsätter att det också i människans fall är kvinnorna som föder barn och inte männen, då får man istället lära sej veta hut, för då försöker man tvångssterilisera människor, d.v.s. tvinga en del kvinnor, f´låt män, att skära av sej äggstockarna. Eller hur det nu var.
Somliga gör dock boskillnad mellan biologiskt kön och s.k. juridiskt (vad nu det är för något) och hävdar att visst, visst, den som föder människobarn är fortfarande människohona, men juridiskt och socialt sett behöver man fördenskull inte vara kvinna. Och det är just detta som är det konstiga vi nu har inskrivet i lagen sedan den tre dagar tillbaka, och som nu även ärkebiskopen och socialministern tror på, att könet i bemärkelsen man/kvinna, mor/far, inte har med själva könet att göra utan med psykosociala konstruktioner som t.ex. hur vi uppfattas av andra och/eller hur vi uppfattar oss själva.
Juridiskt kön är verkligen en konstruktion - och det är inte att undra på att både Piratpartiet och konsekventa queerteoretiker vill avskaffa det. Separerat från biologiskt kön är det ju en meningslöshet. Men biologiskt kön är och förblir en verklighet.
måndag 1 juli 2013
Ja, nu var vi där.
Håhåjaja. Idag kan en man formellt föda barn, d.v.s. en som föder sitt barn får registreras som barnets far. I Sverige åtminstone. D.v.s. vi vet helt enkelt inte längre vad vi menar med man, kvinna - far, mor. Blaha blaha blahonga.
Fortsätter det här - men så illa kan det väl inte vara? - får vi förstås allesammans gå över till att säga "hen". Vi vet ju ändå inte skillnaden mellan en han och en hon, inte ens i omklädningsrummen (som, precis som Shadowolf nu yrkar i kommentaren till förrra stycket, borde bli könsneutrala de också. Naturligtvis - det var ju bara ett förbiseende att Carin Jämtin inte nämnde dem under sitt korståg mot segregerade toaletter 2010. Eller hade hon trots allt en känsla av att det inte riktigt fanns något folkligt stöd för att avskaffa just det uttrycket för en moderat heteronormativitet? tillagt 3/7).
Det här är riktigt slött och kort tänkt av Sveriges riksdag. Skulle teorin hålla streck så måste ju "män" ha fött barn i all världens tid. Jo tjena.
Bara att byta tillbaka, förstås. Könsbegrepp, alltså. Men nog var det väl onödigt att trassla till dem så här i nådens år 2013 och vålla både hbt-personer och barn och ungdomar i största allmänhet onödigt lidande och onödig förvirring (som om inte livet och den egna identiteten vore komplicerade nog ändå). Eller?
Fortsätter det här - men så illa kan det väl inte vara? - får vi förstås allesammans gå över till att säga "hen". Vi vet ju ändå inte skillnaden mellan en han och en hon, inte ens i omklädningsrummen (som, precis som Shadowolf nu yrkar i kommentaren till förrra stycket, borde bli könsneutrala de också. Naturligtvis - det var ju bara ett förbiseende att Carin Jämtin inte nämnde dem under sitt korståg mot segregerade toaletter 2010. Eller hade hon trots allt en känsla av att det inte riktigt fanns något folkligt stöd för att avskaffa just det uttrycket för en moderat heteronormativitet? tillagt 3/7).
Det här är riktigt slött och kort tänkt av Sveriges riksdag. Skulle teorin hålla streck så måste ju "män" ha fött barn i all världens tid. Jo tjena.
Bara att byta tillbaka, förstås. Könsbegrepp, alltså. Men nog var det väl onödigt att trassla till dem så här i nådens år 2013 och vålla både hbt-personer och barn och ungdomar i största allmänhet onödigt lidande och onödig förvirring (som om inte livet och den egna identiteten vore komplicerade nog ändå). Eller?
onsdag 26 juni 2013
Sista veckan med de gamla könsbegreppen?
Jo, jag vet att de nya - med barnafödande män och så - redan har börjat tillämpas efter föreställningar om att vi sysslar med tvångssteriliseringar genom att kalla den som föder sitt barn för barnets mor. Men formellt och lagstiftningsmässigt är det inte förrän 1 juli som "män" på allvar börjar föda barn i Sverige. Fast män har förstås alltid fött barn både här och i alla andra länder - om man ska tro på den nya definitionen.
Det är alltid intressant att läsa vad signaturen "Shadowolf" skriver. I den här bloggposten har hen apostroferat mej på ett inte särskilt smickrande sätt, men ändå i en som vanligt ytterst välformulerad och resonerande stil. Inledningsvis konstaterar Shadowolf:
Upplysningsvis är det inte konstigt att man blir arg, ledsen och upprörd på alla sätt och vis när någon som inte vet vad hen snackar om eller känner en personligen påstår att man inte kan skilja på verklighet och fantasi. Det gör ont. I ett nafs är du omyndigförklarad. Det du säger räknas inte, din person finns inte.
Jag håller med dej helt om första stycket, Shadowolf. Det är ju så jag känner det själv när du suckar över min ohyggliga okunnighet - jag är i bästa fall omyndigförklarad (eller i värsta fall räknad som fascist och tvångssteriliserare); det jag säger räknas inte och mina kritiker vet förstås inte vad dom snackar om ;o) (Då tänker jag inte främst på dej eller andra t-personer utan på den politiska och journalistiska "gräddan").
I ett avseende är jag naturligtvis alltid i behov av och intresserad av upplysning: det är verkligen intressant att höra 1) hur du känner det och 2) hur du personligen definierar manligt och kvinnligt. Du får naturligtvis vara och känna dej hur "manlig" (vad nu det är för något) du vill för mej - och förespråka vilka könsbegrepp du vill. Men att dina definitioner skulle vara mer vetenskapliga eller moraliskt självklara än mina köper jag inte.
I mina ögon är det en backlash för jämställdheten att definiera "feminina" (vad är det?) killar som tjejer och vice versa, även om definitionsrätten läggs i killarnas/tjejernas egna händer. Subjektiviteten är tveeggad och kan slå tillbaka: när man inte längre genom en vanlig "kroppsvisitation" kan avgöra frågan så kan vem som helst börja hävda att mjuka jag nog "egentligen" är kvinna eller att min tuffa dotter "egentligen" är kille, fast vi inte ännu upptäckt eller erkänt det.
Att hbt-samhället nu är kluvet är bland det intressantaste i den här frågan även om den mediala bevakningen av just det varit minimal - transsexuellas patientförening Benjamin, alltså framför allt de som INTE i dagarna begär skadestånd för sina könsbyten, är inte intresserade av nya könsbegrepp som plötsligt gör deras mödosamt tillkämpade fysiska kön irrelevanta.
Jag trodde faktiskt att kampen för jämställdhet bl.a. handlade om att proklamera att även feminina killar är riktiga killar och att även tuffa tjejer är riktiga tjejer. Hela snacket om att vara född i fel kropp - en kropp som nu plötsligt ändå mest är rätt fast själva könsbegreppen var fel? - är i mina ögon kontraproduktivt när det inte handlar om uppenbara missbildningar (här är jag alltså inte överens med patientföreningen Benjamin heller).
För grundfrågan är ju egentligen: I vilken utsträckning är det en självklar rättighet att definiera sej själv även rent juridiskt? Jag kan förstås hävda att jag har en annan ålder än min biologiska (det finns ju många intelligenskriterier och fysiska kriterier som ger vid handen såväl högre som lägre åldrar) eller att jag är en historisk person eller rent av ett djur inkarnerad (den som känner sej kränkt av jämförelsen med dessa grupper uttrycker naturligtvis själv förakt och kränkande attityder - med gängse språkbruk). Men på vilket sätt är det moraliskt eller liberalpolitiskt självklart att samhället ska bejaka och kodifiera dessa mina definitioner?
Jag kan förstås hävda att det "egentligen" finns femtielva olika kön beroende på graden av hormoner eller annat - det har jag själv träffat en hjärnforskare som gjort. Men att kräva att vårt samhälle som någon sorts modern självklarhet ska överge de köns- och föräldrabegrepp som bygger på samma biologiska och för alla begripliga kriterier som för hingst och sto, bagge och tacka, tjur och ko, sarv och vaja et c, det påminner, om jag ska vara ärlig, mest om tokmarxismen på 70-talet. Den var ju också förment vetenskaplig och sa sej gå utsatta gruppers ärenden, utsatta grupper som förvisso inte sällan själva sympatiserade med och företrädde dessa radikala läror.
ShadoWolf, jag angriper faktiskt inte dej som person eller påstår att du inte finns. Men jag påstår att just kön - inte personlighet - faktiskt har med könsorgan att göra (allt annat verkar mer som dagisdefinitioner av typen långt eller kort hår, alternativt "och hon går som en karl, hon ser ut som en karl och hon kysser som en karl ska") och att du om du föder ditt barn per definition blir barnets mor, inte dess far.
Tycker du att begreppet "mor" är för begränsande, får du väl vidga våra vyer genom att vara en tuffare och "manhaftigare" mor än folk - inklusive andra mödrar - förväntar sej. Kommer någon in på herrarnas med kvinnligt könsorgan är nog inte jag den som blir mest generad i lokalen; jag kommer helt enkelt att tycka att hon verkar ha gått fel. (Eller ett ögonblick tro att jag själv har gjort det ;o). Det logiska vore ju ur din synvinkel att förespråka gemensamma omklädningsrum likaväl som toaletter - men om jag förstod dej rätt vill du ändå bevara omklädningsrummen fast de på något sätt inte ska vara för män resp. kvinnor enligt gammal (föråldrad?) definition utan för speciellt "manliga" resp. speciellt "kvinnliga" personer? Eller hur ska man egentligen tolka din ideologi och dina definitioner? Men visst går det att prata älgjakt även i dambastun? Och överger du den blir den ju bara någon annan som verkar mest "okvinnlig" - ett begrepp som vi verkligen borde ifrågasätta när det gäller intressen eller uppförande och stil i största allmänhet.
Nej, det här kan inte vara sista veckan med de vanliga könsbegreppen. Det måste gå att ändra tillbaka; de här könsbegreppen kan inte vara mer huggna i sten än dem vi nyss lärde oss och våra ungdomar (i analogi med hane och hona o.s.v.). Annars har vi utan journalistisk genomlysning fått en ren queerfundamentalism, en queerrevolution på halsen.
Jag måste i alla fall gratulera till en skicklig opinionsbildning, Shadowolf! Man kunde ju tycka att din tes - om män som föder barn - borde ha hört till de mer svårförsvarade, men just nu går det visst din väg ändå. Möjligen beror segern mest på andra sidans svaghet - eller orimligt okritisk bevakning av media - men det hindrar inte att jag är imponerad av din förmåga att lägga fram din sak på ett medryckande och kraftfullt sätt.
Det är alltid intressant att läsa vad signaturen "Shadowolf" skriver. I den här bloggposten har hen apostroferat mej på ett inte särskilt smickrande sätt, men ändå i en som vanligt ytterst välformulerad och resonerande stil. Inledningsvis konstaterar Shadowolf:
Upplysningsvis är det inte konstigt att man blir arg, ledsen och upprörd på alla sätt och vis när någon som inte vet vad hen snackar om eller känner en personligen påstår att man inte kan skilja på verklighet och fantasi. Det gör ont. I ett nafs är du omyndigförklarad. Det du säger räknas inte, din person finns inte.
Jag håller med dej helt om första stycket, Shadowolf. Det är ju så jag känner det själv när du suckar över min ohyggliga okunnighet - jag är i bästa fall omyndigförklarad (eller i värsta fall räknad som fascist och tvångssteriliserare); det jag säger räknas inte och mina kritiker vet förstås inte vad dom snackar om ;o) (Då tänker jag inte främst på dej eller andra t-personer utan på den politiska och journalistiska "gräddan").
I ett avseende är jag naturligtvis alltid i behov av och intresserad av upplysning: det är verkligen intressant att höra 1) hur du känner det och 2) hur du personligen definierar manligt och kvinnligt. Du får naturligtvis vara och känna dej hur "manlig" (vad nu det är för något) du vill för mej - och förespråka vilka könsbegrepp du vill. Men att dina definitioner skulle vara mer vetenskapliga eller moraliskt självklara än mina köper jag inte.
I mina ögon är det en backlash för jämställdheten att definiera "feminina" (vad är det?) killar som tjejer och vice versa, även om definitionsrätten läggs i killarnas/tjejernas egna händer. Subjektiviteten är tveeggad och kan slå tillbaka: när man inte längre genom en vanlig "kroppsvisitation" kan avgöra frågan så kan vem som helst börja hävda att mjuka jag nog "egentligen" är kvinna eller att min tuffa dotter "egentligen" är kille, fast vi inte ännu upptäckt eller erkänt det.
Att hbt-samhället nu är kluvet är bland det intressantaste i den här frågan även om den mediala bevakningen av just det varit minimal - transsexuellas patientförening Benjamin, alltså framför allt de som INTE i dagarna begär skadestånd för sina könsbyten, är inte intresserade av nya könsbegrepp som plötsligt gör deras mödosamt tillkämpade fysiska kön irrelevanta.
Jag trodde faktiskt att kampen för jämställdhet bl.a. handlade om att proklamera att även feminina killar är riktiga killar och att även tuffa tjejer är riktiga tjejer. Hela snacket om att vara född i fel kropp - en kropp som nu plötsligt ändå mest är rätt fast själva könsbegreppen var fel? - är i mina ögon kontraproduktivt när det inte handlar om uppenbara missbildningar (här är jag alltså inte överens med patientföreningen Benjamin heller).
För grundfrågan är ju egentligen: I vilken utsträckning är det en självklar rättighet att definiera sej själv även rent juridiskt? Jag kan förstås hävda att jag har en annan ålder än min biologiska (det finns ju många intelligenskriterier och fysiska kriterier som ger vid handen såväl högre som lägre åldrar) eller att jag är en historisk person eller rent av ett djur inkarnerad (den som känner sej kränkt av jämförelsen med dessa grupper uttrycker naturligtvis själv förakt och kränkande attityder - med gängse språkbruk). Men på vilket sätt är det moraliskt eller liberalpolitiskt självklart att samhället ska bejaka och kodifiera dessa mina definitioner?
Jag kan förstås hävda att det "egentligen" finns femtielva olika kön beroende på graden av hormoner eller annat - det har jag själv träffat en hjärnforskare som gjort. Men att kräva att vårt samhälle som någon sorts modern självklarhet ska överge de köns- och föräldrabegrepp som bygger på samma biologiska och för alla begripliga kriterier som för hingst och sto, bagge och tacka, tjur och ko, sarv och vaja et c, det påminner, om jag ska vara ärlig, mest om tokmarxismen på 70-talet. Den var ju också förment vetenskaplig och sa sej gå utsatta gruppers ärenden, utsatta grupper som förvisso inte sällan själva sympatiserade med och företrädde dessa radikala läror.
ShadoWolf, jag angriper faktiskt inte dej som person eller påstår att du inte finns. Men jag påstår att just kön - inte personlighet - faktiskt har med könsorgan att göra (allt annat verkar mer som dagisdefinitioner av typen långt eller kort hår, alternativt "och hon går som en karl, hon ser ut som en karl och hon kysser som en karl ska") och att du om du föder ditt barn per definition blir barnets mor, inte dess far.
Tycker du att begreppet "mor" är för begränsande, får du väl vidga våra vyer genom att vara en tuffare och "manhaftigare" mor än folk - inklusive andra mödrar - förväntar sej. Kommer någon in på herrarnas med kvinnligt könsorgan är nog inte jag den som blir mest generad i lokalen; jag kommer helt enkelt att tycka att hon verkar ha gått fel. (Eller ett ögonblick tro att jag själv har gjort det ;o). Det logiska vore ju ur din synvinkel att förespråka gemensamma omklädningsrum likaväl som toaletter - men om jag förstod dej rätt vill du ändå bevara omklädningsrummen fast de på något sätt inte ska vara för män resp. kvinnor enligt gammal (föråldrad?) definition utan för speciellt "manliga" resp. speciellt "kvinnliga" personer? Eller hur ska man egentligen tolka din ideologi och dina definitioner? Men visst går det att prata älgjakt även i dambastun? Och överger du den blir den ju bara någon annan som verkar mest "okvinnlig" - ett begrepp som vi verkligen borde ifrågasätta när det gäller intressen eller uppförande och stil i största allmänhet.
Nej, det här kan inte vara sista veckan med de vanliga könsbegreppen. Det måste gå att ändra tillbaka; de här könsbegreppen kan inte vara mer huggna i sten än dem vi nyss lärde oss och våra ungdomar (i analogi med hane och hona o.s.v.). Annars har vi utan journalistisk genomlysning fått en ren queerfundamentalism, en queerrevolution på halsen.
Jag måste i alla fall gratulera till en skicklig opinionsbildning, Shadowolf! Man kunde ju tycka att din tes - om män som föder barn - borde ha hört till de mer svårförsvarade, men just nu går det visst din väg ändå. Möjligen beror segern mest på andra sidans svaghet - eller orimligt okritisk bevakning av media - men det hindrar inte att jag är imponerad av din förmåga att lägga fram din sak på ett medryckande och kraftfullt sätt.
onsdag 12 juni 2013
Ett aktuellt citat av Kierkegaard så här till 200-årsminnet av hans födelse
”I Japan er det, saavidt jeg veed, Skik och Brug, at ogsaa Maendene ligge i Barselseng. Hvorfor kunde den Tid ikke komme, da Europa vilde indföre fremmede Landes Skikke?” (Ur Vexel-Driften – førsøg til en social klogskapslaere).
fredag 26 april 2013
Bygdeman och patientföreningen Benjamin på Tuve Skånbergs sida?
Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. (Eller läsa innan ögonen flyger ut). Både patientföreningen Benjamin (för s.k. transsexuella) och gynekologöverläkaren Marc Bygdeman visar sej nu stå på Tuve Skånbergs och Anneli Enochsons sida i könsbegreppsfrågan. Snacka om att komma ut ur garderoben!
Även de är alltså sådana där kallhamrade tvångssteriliserare som inte tror att män kan föda barn. Hårdheten och den omänskliga kylan sprider sej... eller?
Även de är alltså sådana där kallhamrade tvångssteriliserare som inte tror att män kan föda barn. Hårdheten och den omänskliga kylan sprider sej... eller?
Könsneutralt omklädningsrum
Tja, vad ska man säga om detta? Det låter ju som en bra grej för dem som inte vill byta om tillsammans med andra (jfr toalettavskildheten). Även om det konsekventa - utifrån ett generellt avvisande av heteronormen - vore att ha ett enda könsneutralt omklädningsrum (istället för tre olika).
Varje form av uppdelning mellan damer och herrar i omklädningssammanhang förutsätter
1) ett klassiskt gemensamt, "stereotypt biologiskt", könsbegrepp - som alla begriper och kan användas genom enkel okulärbesiktning
2) en grundläggande heteronormativitet - för annars finns det ju ingen som helst vits med att våga "näcka" inför just det egna könet.
Möjligen skulle uppdelningen i "damernas" och "herrarnas" även kunna motiveras utifrån (den hittillsvarande) könsmaktsordningen, såtillvida som herrar - generellt - är mer aggressiva än damer och det alltså skulle vara tryggare för de senare att vara för sej själva. Fast då är vi snabbt inne även på att ha pojk- resp. flickskolor istället för integrerade skolor, ja, mer könssegregering ö.h.t.
Varje form av uppdelning mellan damer och herrar i omklädningssammanhang förutsätter
1) ett klassiskt gemensamt, "stereotypt biologiskt", könsbegrepp - som alla begriper och kan användas genom enkel okulärbesiktning
2) en grundläggande heteronormativitet - för annars finns det ju ingen som helst vits med att våga "näcka" inför just det egna könet.
Möjligen skulle uppdelningen i "damernas" och "herrarnas" även kunna motiveras utifrån (den hittillsvarande) könsmaktsordningen, såtillvida som herrar - generellt - är mer aggressiva än damer och det alltså skulle vara tryggare för de senare att vara för sej själva. Fast då är vi snabbt inne även på att ha pojk- resp. flickskolor istället för integrerade skolor, ja, mer könssegregering ö.h.t.
tisdag 5 mars 2013
Ojdå, börjar t.o.m. DN bli konservativa vid en jämförelse?
Själv har jag ju med skräckblandad förtjusning upplevat hur samma position som på 90-talet betraktades som närmast queerradikal idag betraktas som något till höger om Kristdemokraterna. Kanske t.o.m. Dagens Nyheter snart betraktas som ärkekonservativa vid en jämförelse med den alltmer skenande utvecklingen på reproduktionsområdet? Läs och tänk själv.
måndag 4 mars 2013
Brev till Expressens ledarsida
Följande brev skickade jag i februari till Expressens ledarsida (kopia till Liberala Nyhetsbyrån):
Hej ledarsidan!
Jag instämmer i Expressens förvåning över att ett kungligt deltagande på en Gaygala uppfattas som ett politiskt ställningstagande (mer än på t.ex. pingströrelsens Nyhemsvecka). Jag tycker visst att det är självklart att kronprinsessan ska visa stöd för hbt-personers mänskliga rättigheter och kunna besöka arrangemang av vitt skilda slag.
Men gaygalan är också genom t.ex. sådana som Jonas Gardell hårt queerpolitiserad på ett sätt som går vida utöver frågorna om mänskliga rättigheter i allmänhet. Man ska nämligen nu - för att duga som "homo" eller "hetero", läs "medborgare" - instämma i att det inte finns någon vits med att ha en mamma. (Nä, inte med att ha en pappa heller). Eftersom även män kan föda barn. (Se fler kritiska reflektioner kring detta på http://www.queerretorik.blogspot.se/ ).
Jonas Gardell är en god debattör och skicklig författare - bl.a. hans En komikers uppväxt ger en fantastiskt berörande bild av det mänskliga livets skörhet och tillkortakommanden ("att tro sej vara född med otur fast man bara är född" som Erik Lindegren skriver). I Torka aldrig tårar utan handskar ger han ett viktigt bidrag till historieskrivningen om det mindre glada 80-talet.
Men har han ökat toleransen i samhället? Ja, mot vissa grupper - även de promiskuösa och/eller de polyamorösa som nu är på G - och det bör han i flera avseenden hedras för. Men Gardell har också i flera avseenden drivit sin retorik så långt att den hamnat inom demagogins domäner, och genom sin ställning som orörbart riksorakel kunnat utveckla tydliga mobbningstendenser (inte alls okänt från historien, vi vet t.ex. hur snabbt förföljda kristna på 300-talet blev riksmobbare gentemot hedningarna).
Vi moderat heteronormativa som gick på "Rosa caféer" och försvarade 1900-talsreformerna på hbt-området (utom kanske könsbytarlagen från 1972 som vi inte visste så mycket om) och villigt stod med i kampen mot "de homofoba" upptäcker nu att vi själva stämplas som homofoba (nu t.o.m. av många Kristdemokrater!) för att vi fortfarande tror att det finns en vits för ett litet barn med att ha en mamma och för en tonåring med att ha en pappa (och vice versa, visst). Nu stämplas vi t.o.m., i en alltmer absurd retorik, som könsstympare för att vi inte vill att psykiskt sköra svenskar ska könsstympas (givetvis ska de som utan uppenbara missbildningar beskurits sedan 70-talet få skadestånd!) men inte heller att könsbegreppen ska göras om så att en som föder sitt barn ska kunna registreras som barnets far!
Och genom Expressens perspektivlösa anslutning till hopblandningen av MR och queerdogmatik stämplas nu andra grupper än Sverigedemokraterna et consortes ut som närmast fascistoida, trots synnerligen modesta och väl genomtänkta värderingar om man närmare vågar lyssna. Expressen bidrar därmed till den förskräckande polariseringen, där delar av Östeuropa och Afrika stiftar allt mer drakoniska lagar mot hbt-rörelsen, medan vi och stora delar av Väst alltmer blir vår egen queerretoriks fångar och därmed mest blir föremål för skratt i öst och syd (som annars haft mycket att lära av oss). Och där SD den 1 juli 2013 - då Kammarrättens dom som vann laga kraft 10/1 lär ska bekräftas - riskerar att ensamma stå upp mot "etablissemanget" i riksdag och rättsväsende med den pinsamt enkla uppgiften att försvara följande tes: "Den som föder sitt barn är dess mor, aldrig någonsin dess far." Kan ni inte förstå vilken misstro det här kommer att uppamma hos breda lager som hittills inte förstått vidden av queerrevolutionen - misstro mot journalistiken, misstro mot rättsväsendet och misstro mot våra folkvalda? Och vilket köttben det är för SD! (Fördubbling för tredje valet i rad? - jfr sannfinnländarna).
Backlash-varning härmed utfärdad!
(Alla behöver en någorlunda besinningsfull röst på triumfvagnen, t.o.m. liberala opinionsbildare och Jonas Gardell).
Hälsningar Andreas Holmberg, liberal och fritänkare
http://www.queerretorik.blogspot.se/
fredag 1 mars 2013
Jag saknar ord, Sanna Rayman
Att även Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman uppenbarligen tror att män kan föda barn är väl om något en sak som kan få den mest förhärdade att bli alldeles paff. Själv är hon mest paff över att KD fortfarande verkar tveka, trots att Kammarrätten i vintras slog fast att tvångssteriliseringar inte får förekomma i Sverige. (Så klart - men är det verkligen tvångssterilisering att barnaföderskor "tvångsbenämns" mammor och kvinnor?).
Och visst gör sej Kristdemokraterna löjliga genom sitt velande i frågan - snacka om att lämna ett köttben till Sverigedemokraterna i vår och sommar! - men allra mest drar Sanna Rayman löje över sej själv och sin tidning, ja, svensk journalistik, genom sitt enfaldiga accepterande av den mest uppenbara övertalningsdefinition jag någonsin. Det är ju fullständigt... ja, man saknar ord.
torsdag 17 januari 2013
Harens rätt av Gustaf Fröding (favorit i repris)
En hare må väl ha rätt
att mumsa på sin kål
och äta sin mage mätt
så mycket magen tål,
och njuta sitt liv det kära,
när ingen räv är nära.
Och söker en räv att tvinga
sig till ett mål på hare
att koka i kulans kettil,
har haren rätt att springa
med harben höga och snare,
men kalla sig annat än hare,
har haren ingen rätt till.
att mumsa på sin kål
och äta sin mage mätt
så mycket magen tål,
och njuta sitt liv det kära,
när ingen räv är nära.
Och söker en räv att tvinga
sig till ett mål på hare
att koka i kulans kettil,
har haren rätt att springa
med harben höga och snare,
men kalla sig annat än hare,
har haren ingen rätt till.
torsdag 10 januari 2013
Kammarrätten inför nytt könsbegrepp
Idag införs det nya könsbegreppet i Sverige. S.k. "juridiskt kön" (vad nu det är för något) frikopplas definitivt från det biologiska och det är fritt fram för mammor att registrera sej som pappor och vice versa. Det är tydligen inte riksdagen utan kammarrätten som drivit igenom saken (även om alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna var "på G")
Halleluja! Eller?
Fundera på fallet "Nova" en gång till (läs länken). Att som 3-årig kille, vad jag förstår utan uppenbara missbildningar, komma på att något är "allvarligt fel" förutsätter ju att man bibringats enormt stereotypa föreställningar om hur en "riktig" kille resp. tjej ska vara rent mentalt! Ska inte samhället motverka dylika stereotypa föreställningar (jfr leksaksdebatten i julas!) istället för att bekräfta dem?
Naturligtvis borde "Nova" inte ha steriliserats. Å andra sidan borde Nova ha insett, eller fått hjälp att inse, att man duger bra och inte behöver ta livet av sej fast man är en mjukare kille än de flesta. I Iran lär mullorna tro att exempelvis homosexuella är "födda i fel kropp" och i machismons högborg Argentina - som också infört "könsneutrala könsbegrepp" - är det förstås naturligt att tro att lite "femininare" killar egentligen är tjejer.
Men Sverige?
Halleluja! Eller?
Fundera på fallet "Nova" en gång till (läs länken). Att som 3-årig kille, vad jag förstår utan uppenbara missbildningar, komma på att något är "allvarligt fel" förutsätter ju att man bibringats enormt stereotypa föreställningar om hur en "riktig" kille resp. tjej ska vara rent mentalt! Ska inte samhället motverka dylika stereotypa föreställningar (jfr leksaksdebatten i julas!) istället för att bekräfta dem?
Naturligtvis borde "Nova" inte ha steriliserats. Å andra sidan borde Nova ha insett, eller fått hjälp att inse, att man duger bra och inte behöver ta livet av sej fast man är en mjukare kille än de flesta. I Iran lär mullorna tro att exempelvis homosexuella är "födda i fel kropp" och i machismons högborg Argentina - som också infört "könsneutrala könsbegrepp" - är det förstås naturligt att tro att lite "femininare" killar egentligen är tjejer.
Men Sverige?
måndag 7 januari 2013
Gardell-debatten
Utan att kunna följa Jonas Gardell i allt, eller kunna bedöma varje medicinsk avvägning, vill jag gärna betona att jag är helt överens med honom om att övertramp mot homosexuella i 80-talets Aids-våg och bör dryftas och erkännas. Ingen senare mer eller mindre extrem queerpolitik, som i vissa fall tycks ha karaktären av kompensation, bör få skymma de allvarliga övertramp, för att inte säga övergrepp, som i många fall förekom (ibland ännu förekommer) mot homosexuella. Gardells dokumentation går inte att negligera, även om enskilda tolkningar och slutsatser kan vara diskutabla.
Och samtidigt kan ju inga övergrepp mot vare sej kristna, muslimer och/eller homosexuella ge anledning till oreserverad bekräftelse av de utsattas alla föreställningar och krav. Gardell tror ju själv inte att det könsneutrala äktenskapet - d.v.s. avskaffandet av ett särskilt begrepp för förbundet mellan man och kvinna - kunnat gå igenom utan Aids. Men det långt mer absurda könsneutrala könsbegreppet luktar ännu mer kompensation - och rädsla för att stöta sej med somliga utsatta grupper. Tyvärr lär det bara misskreditera den liberala hbt-politiken. (Även de vettiga delarna, alltså).
Men, som sagt, Gardell har helt rätt i att det är dags att skriva 80-talshistoria. Allt var inte så glatt - då heller.
Och samtidigt kan ju inga övergrepp mot vare sej kristna, muslimer och/eller homosexuella ge anledning till oreserverad bekräftelse av de utsattas alla föreställningar och krav. Gardell tror ju själv inte att det könsneutrala äktenskapet - d.v.s. avskaffandet av ett särskilt begrepp för förbundet mellan man och kvinna - kunnat gå igenom utan Aids. Men det långt mer absurda könsneutrala könsbegreppet luktar ännu mer kompensation - och rädsla för att stöta sej med somliga utsatta grupper. Tyvärr lär det bara misskreditera den liberala hbt-politiken. (Även de vettiga delarna, alltså).
Men, som sagt, Gardell har helt rätt i att det är dags att skriva 80-talshistoria. Allt var inte så glatt - då heller.
onsdag 19 december 2012
Ett anspråkslöst förslag i äldreårets sista skälvande månad
Queerretorik kan användas till mycket. T.ex. så här:
QUEERRETORIK MOT ÅLDERSDISKRIMINERING
Det gångna året 2012 proklamerades som "äldreår". Äldres livskvalitet har liksom diskriminering av äldre och andra äldrefrågor stått i fokus i många sammanhang. Men ingen mer än jag tycks ha upptäckt det mest effektiva sättet att motverka diskriminering av äldre!
Inspiration har jag hämtat från queerretoriken och de senaste årens hbt-politik. Ur ett liberalt perspektiv borde det vara självklart att om individen har rätt att fritt definiera sitt kön, har hen också rätt att fritt definiera sin ålder!
Till att börja med kan man ju ha vissa krav på plastikoperationer och ett allmänt uppförande ("Real Life Experience") som stämmer överens med den ålder man vill att folk ska uppfatta att man har. Men sedan måste man naturligtvis kräva att operations- och uppförandekraven slopas och kalla dem som tvekar för anhängare av tvångsoperationer och förnekare av allas lika värde. Det är nu så många äldre som lider av åldersdiskriminering och går med självmordstankar och depressioner att alla förlegade föreställningar måste röjas undan!
Vi måste ju komma ihåg att själva åldersbegreppet är ett mycket relativt begrepp. Redan tidigare har vi ju talat om mental ålder (där försigkomna barn kan räknas som betydligt äldre än sina klasskamrater utifrån beräknad IQ, medan gamlingar kan "gå i barndom"). Även fysisk prestationsålder talas det om - så är jag kanske vid 40 års ålder inemot 60 år sett till mina fysiska prestationer, medan en vältränad 60-åring kan räknas som 40-åring rent fysiskt sett.
Lika bra alltså att slopa hela åldersbegreppet eller totalrelativisera det (vilket får samma effekt). Ingen åldersdiskriminering här, inte!
Vad säger Barbro Westerholm?
Andreas Holmberg, Iggesund
åldersöverskridare
QUEERRETORIK MOT ÅLDERSDISKRIMINERING
Det gångna året 2012 proklamerades som "äldreår". Äldres livskvalitet har liksom diskriminering av äldre och andra äldrefrågor stått i fokus i många sammanhang. Men ingen mer än jag tycks ha upptäckt det mest effektiva sättet att motverka diskriminering av äldre!
Inspiration har jag hämtat från queerretoriken och de senaste årens hbt-politik. Ur ett liberalt perspektiv borde det vara självklart att om individen har rätt att fritt definiera sitt kön, har hen också rätt att fritt definiera sin ålder!
Till att börja med kan man ju ha vissa krav på plastikoperationer och ett allmänt uppförande ("Real Life Experience") som stämmer överens med den ålder man vill att folk ska uppfatta att man har. Men sedan måste man naturligtvis kräva att operations- och uppförandekraven slopas och kalla dem som tvekar för anhängare av tvångsoperationer och förnekare av allas lika värde. Det är nu så många äldre som lider av åldersdiskriminering och går med självmordstankar och depressioner att alla förlegade föreställningar måste röjas undan!
Vi måste ju komma ihåg att själva åldersbegreppet är ett mycket relativt begrepp. Redan tidigare har vi ju talat om mental ålder (där försigkomna barn kan räknas som betydligt äldre än sina klasskamrater utifrån beräknad IQ, medan gamlingar kan "gå i barndom"). Även fysisk prestationsålder talas det om - så är jag kanske vid 40 års ålder inemot 60 år sett till mina fysiska prestationer, medan en vältränad 60-åring kan räknas som 40-åring rent fysiskt sett.
Lika bra alltså att slopa hela åldersbegreppet eller totalrelativisera det (vilket får samma effekt). Ingen åldersdiskriminering här, inte!
Vad säger Barbro Westerholm?
Andreas Holmberg, Iggesund
åldersöverskridare
fredag 10 augusti 2012
Helqueer relationsrådgivning i Aftonbladet
"Ja, Sofia ska självklart berätta att hon är attraherad av väninnan", tycker Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz (AB 24/7) i ett svar till en 37-årig kvinna (och mamma till en 6-årig pojke) som enligt egen utsago "alltid dragits till män" men som nu känner attraktion till sin kvinnliga kamrat. "Att tro att det ska hända hemska saker om man kommer ut som gay tillhör dinosauriernas tid", fortsätter Eva glatt och konkluderar: "Det är inte könet utan människan vi blir kära i".
Visst, men spelar det absolut ingen roll för ett barn om det har en pappa eller inte - är en extramamma, allt annat lika, precis detsamma, även för en tonårig kille? Spelar det ingen roll för ett barn om det, allt annat lika, har en mamma eller inte - är en extrapappa, allt annat lika, precis detsamma, även för en pytteliten tjej? Och hur ska vi nu egentligen betrakta dem/oss som tror (och öppet står för) att det finns en vits med en mamma resp. pappa - och därför råder dem som faktiskt har ett val att bilda familj med någon av motsatt kön? Ska de få bli relationsrådgivare på Aftonbladet? Lärare? Adoptivföräldrar?
"Vi måste flytta fram våra gränser för vad som är tillåtet och inte. Att våga släppa fram kärleken är något fantastiskt". Jo, det låter ju säga sej. Men är det något vi allmänt ska fastslå eller bara "ad hoc"-retorik? Eva är ju lite mesig, som så många andra som tycker sej liberala, för hon har vad jag vet inte öppet gått ut med att man bör våga ha en sexuell relation med flera på en gång eller med ett syskon, oavsett hur kär man är och i hur många. "Deras öppenhet bidrar till att vi kan släppa våra begränsningar och se att det är fullt möjligt att leva som [öppet gay]." Tja, gängen som uppträder på Pride och berättar hur fint det är att vara polyamorös, pappan och den vuxna dottern i Australien, syskonen i Kalmar (som i o f s inte "kommit ut" än), you name it, kan förstås visa att både det ena och det andra är "fullt möjligt". Men ska inget nu få rekommenderas mer än något annat - ens av kyrkan!!! - ifall ungdomar undrar och faktiskt har en valmöjlighet? Konsekvens efterlyses som sagt om svaret påstås bli nej; ytterst få driver i praktiken tesen om att vuxenhet, frivillighet och kärleksfullhet gör alla sexuella relationer lika OK. Och ytterst få vågar kräva avskaffandet av de heteronormativa och könsstereotypa omklädningsrummen. (Men visst vore det konsekvent av Eva Rusz att göra det, hon som totaldissar all heteronormativitet och svarar så queert man kan begära av en modern relationsrådgivare).
Kampanjen "Bevara äktenskapet - mamma, pappa, barn" tyckte Rfsl var osmaklig, ja, det ansågs förskräckligt att det tilläts i det offentliga rummet. Affischerna borde tas ner, sades det. Så hemskt var det att vi hade - och att vissa ville bevara - så mycket som ett särskilt begrepp för förbundet mellan man och kvinna! (Som nu inte ens Svenska kyrkan har ett särskilt begrepp för längre). Men reklamen inför Pride-festivalen 2012 ansågs tydligen mer OK för oss och våra barn att läsa på tunnelbanan (och jag har faktiskt inte hört Svenska Evangeliska Alliansen kräva att reklamen skulle rivas ner): Bli flata. Bli bög. Bli trans. Bli bi. Inte undra på att bl.a. Annina Rabe undrar vad det är fråga om. Undrar inte också många medlemmar i medarrangören Svenska kyrkan? Även Eva Rusz och Aftonbladets relationsrådgivning avslöjar ju att det inte alls behöver vara någon tvingande "medföddhet" som får folk att vilja bli ihop med folk av samma kön - det kan räcka med ett raserat tabu. (Som sagt: varför blir inte omklädningsrummen också raserade nu?).
Visst är det bra att`Pride-festivalen kan hållas i Stockholm - liksom att t.ex. Livets Ords Europafestival kan hållas i Uppsala (också en regnbågsrörelse!). Men inte i hela fridens dar behöver vi fördenskull till mans stämma in i någondera tillställningens propaganda (utan alla jämförelser i i övrigt)! Vi kan stöda Livets Ords och Rfsl:s frihet att organisera sej och yttra sej ändå, samt asylrätt för kristna konvertiter och/eller hbt-personer. Hur mycket de än ifrågasätter varandra.
Visst, men spelar det absolut ingen roll för ett barn om det har en pappa eller inte - är en extramamma, allt annat lika, precis detsamma, även för en tonårig kille? Spelar det ingen roll för ett barn om det, allt annat lika, har en mamma eller inte - är en extrapappa, allt annat lika, precis detsamma, även för en pytteliten tjej? Och hur ska vi nu egentligen betrakta dem/oss som tror (och öppet står för) att det finns en vits med en mamma resp. pappa - och därför råder dem som faktiskt har ett val att bilda familj med någon av motsatt kön? Ska de få bli relationsrådgivare på Aftonbladet? Lärare? Adoptivföräldrar?
"Vi måste flytta fram våra gränser för vad som är tillåtet och inte. Att våga släppa fram kärleken är något fantastiskt". Jo, det låter ju säga sej. Men är det något vi allmänt ska fastslå eller bara "ad hoc"-retorik? Eva är ju lite mesig, som så många andra som tycker sej liberala, för hon har vad jag vet inte öppet gått ut med att man bör våga ha en sexuell relation med flera på en gång eller med ett syskon, oavsett hur kär man är och i hur många. "Deras öppenhet bidrar till att vi kan släppa våra begränsningar och se att det är fullt möjligt att leva som [öppet gay]." Tja, gängen som uppträder på Pride och berättar hur fint det är att vara polyamorös, pappan och den vuxna dottern i Australien, syskonen i Kalmar (som i o f s inte "kommit ut" än), you name it, kan förstås visa att både det ena och det andra är "fullt möjligt". Men ska inget nu få rekommenderas mer än något annat - ens av kyrkan!!! - ifall ungdomar undrar och faktiskt har en valmöjlighet? Konsekvens efterlyses som sagt om svaret påstås bli nej; ytterst få driver i praktiken tesen om att vuxenhet, frivillighet och kärleksfullhet gör alla sexuella relationer lika OK. Och ytterst få vågar kräva avskaffandet av de heteronormativa och könsstereotypa omklädningsrummen. (Men visst vore det konsekvent av Eva Rusz att göra det, hon som totaldissar all heteronormativitet och svarar så queert man kan begära av en modern relationsrådgivare).
Kampanjen "Bevara äktenskapet - mamma, pappa, barn" tyckte Rfsl var osmaklig, ja, det ansågs förskräckligt att det tilläts i det offentliga rummet. Affischerna borde tas ner, sades det. Så hemskt var det att vi hade - och att vissa ville bevara - så mycket som ett särskilt begrepp för förbundet mellan man och kvinna! (Som nu inte ens Svenska kyrkan har ett särskilt begrepp för längre). Men reklamen inför Pride-festivalen 2012 ansågs tydligen mer OK för oss och våra barn att läsa på tunnelbanan (och jag har faktiskt inte hört Svenska Evangeliska Alliansen kräva att reklamen skulle rivas ner): Bli flata. Bli bög. Bli trans. Bli bi. Inte undra på att bl.a. Annina Rabe undrar vad det är fråga om. Undrar inte också många medlemmar i medarrangören Svenska kyrkan? Även Eva Rusz och Aftonbladets relationsrådgivning avslöjar ju att det inte alls behöver vara någon tvingande "medföddhet" som får folk att vilja bli ihop med folk av samma kön - det kan räcka med ett raserat tabu. (Som sagt: varför blir inte omklädningsrummen också raserade nu?).
Visst är det bra att`Pride-festivalen kan hållas i Stockholm - liksom att t.ex. Livets Ords Europafestival kan hållas i Uppsala (också en regnbågsrörelse!). Men inte i hela fridens dar behöver vi fördenskull till mans stämma in i någondera tillställningens propaganda (utan alla jämförelser i i övrigt)! Vi kan stöda Livets Ords och Rfsl:s frihet att organisera sej och yttra sej ändå, samt asylrätt för kristna konvertiter och/eller hbt-personer. Hur mycket de än ifrågasätter varandra.
tisdag 24 juli 2012
Till minne av Alan Turing och Sverker Åström
Till 100-årsminnet av Alan Turings födelse (alltför tidigt död i min ålder) och till minne av den nästan sekelgamle Sverker Åström (som avled i år) känns det alldeles nödvändigt att betona hur bra det är att vi idag inte tvingar på homosexuella oönskade östrogenbehandlingar (som alternativ till fängelse!) eller försöker fösa in dem i garderoben (som något slags monster och farliga utpressningsoffer). Mycket av (den visserligen långsamma) 1900-talsutvecklingen på detta område var klart positiv, och min kritik mot queerrevolutionen innebär INTE att jag på alla plan önskar någon återgång till tidigare ideal och idéer.
Den innebär inte heller att jag alltid avviker från Tor Billgrens analyser på antigayretorik.blogspot.se, även om rubriken på hans blogg inspirerade mej till min egen annorlunda vinklade. Jag tror att båda slagen av retorik, både "antigayretoriken" (dit många förvisso räknar min) och "queerretoriken" (som inte Tor Billgren automatiskt bejakar) behöver undersökas och avslöjas. Eftersom de parasiterar på varandra och hotar ett någorlunda rimligt samhällskontrakt.
torsdag 19 juli 2012
Kvinna som är biologisk man?
Jag håller helt med Rfsl, Rfsu och t.ex. Jesús Alcala om att det är illa att bli utsatt för våldtäkt oavsett vilket kön man råkar ha. Och myten om att män inte kan våldtas borde väl vara spräckt för länge sen. Däremot är det ytterst besynnerligt att queerretoriska konstgrepp som "en kvinna som är biologisk man" nu har trängt in i själva nyhetsjournalistiken! Sedan exakt när kan en biologisk man vara kvinna? Eller rättare sagt: sedan när slutade "man/kvinna" att vara biologiska begrepp? (Och varför gäller samma sak inte "hane/hona", "hingst/sto", "galt/so" o.s.v.? Vi brukar ju annars nuförtiden hänföra människan till däggdjuren, men vad gäller könsbegreppen ska vi nu tydligen antas stå över dem; alltid något, sa han som fick se Åmål).
Jag tänker som så många gånger förr på personen som i kommentarsfältet på denna blogg deklarerade att hon måhända var en biologisk hona - men det betydde inte att hon (han?) var kvinna. Jaså inte? Det är precis som personen - en annan person - jag träffade på Folkpartiets landsmöte i Karlstad i höstas. Hon ville ha barn med sin pojkvän, men höll på med något slags "socialt könsbyte" och hävdade att hon därför, när hon födde parets barn på BB, skulle vara far till barnet lika mycket som pojkvännen skulle vara det.
Vad får dom egentligen lära sej i skolorna nuförtiden? Om jag känner mej feminin och trivs bättre i tjejgrupper än med karlar, kan jag därför tänkas vara kvinna och mamma till mina barn? Rent hypotetiskt, sådär?
Ja, jag skulle bra gärna vilja veta vad mina barns lärare svarar på den frågan. Vad politiker, journalister och ärkebiskopar svarar vet jag ju redan. Men kan vanliga människor vara så från vettet? (Det finns uppenbarligen saker man behöver vara mycket utbildad för att inte begripa).
Jag tänker som så många gånger förr på personen som i kommentarsfältet på denna blogg deklarerade att hon måhända var en biologisk hona - men det betydde inte att hon (han?) var kvinna. Jaså inte? Det är precis som personen - en annan person - jag träffade på Folkpartiets landsmöte i Karlstad i höstas. Hon ville ha barn med sin pojkvän, men höll på med något slags "socialt könsbyte" och hävdade att hon därför, när hon födde parets barn på BB, skulle vara far till barnet lika mycket som pojkvännen skulle vara det.
Vad får dom egentligen lära sej i skolorna nuförtiden? Om jag känner mej feminin och trivs bättre i tjejgrupper än med karlar, kan jag därför tänkas vara kvinna och mamma till mina barn? Rent hypotetiskt, sådär?
Ja, jag skulle bra gärna vilja veta vad mina barns lärare svarar på den frågan. Vad politiker, journalister och ärkebiskopar svarar vet jag ju redan. Men kan vanliga människor vara så från vettet? (Det finns uppenbarligen saker man behöver vara mycket utbildad för att inte begripa).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)