Tjohejsan: nu tycker professor Lotta Vahlne Westerhäll i Göteborg att 12-åringar (som min dotter t.ex.) ska få välja omklädningsrum utifrån om de "upplever" sej som killar eller tjejer. Eller, som det uttrycks på juridiska, "byta juridiskt kön" (vad nu detta är till skillnad från det biologiska).
Vore det då inte rimligare att helt avskaffa de könsskilda omklädningsrummen? Jag menar, det är ju trots allt så många som har lärt sej att snopp=kille och snippa=tjej att de nog blir ganska förvirrade - eller kanske rent av frustrerade och upprörda - om en med snopp ska byta om på tjejernas och en med snippa på killarnas. Tar vi bort begreppen "tjejernas" och "killarnas" (eller rent av begreppen "tjejer" och "killar") blir ju allt så mycket enklare.
Hela idén om att en till synes välbyggd tjej eller kille skulle kunna vara "född i fel kropp" är för övrigt så dum att man nog måste vara psykolog eller liknande - läs Hannes Råstams bok om hur psykologer skapade "seriemördaren" Quick så förstår du - för att utan vidare spisning bekräfta den. Eller också professor.
Att enskilda personer har de mest udda tvångsföreställningar är inte konstigt - i övrigt sansade personer kan ju tro att de är historiska personer som återfötts eller vilda djur i människokroppar - men vi brukar ju inte officiellt bekräfta sånt.
Man måste vara väldigt dum för att tro att könsidentiteten sitter i enskilda kroppsdelar när vi vet att människor (och alla andra djur) upplever sig själva och sin omvärld genom hjärnan.
SvaraRaderaDen enda som verkar ha en tvångsföreställning om hur världen ser ut och fungerar tycks vara du- varför tror du annars att folk skulle bli "frustrerade" av att någon med snopp men kvinnlig identitet befinner sig på tjejernas och någon med snippa och manlig identitet befinner sig på killarnas? Det om något är tecken på att ha mentala problem! Varför skulle någon bry sig om vad någon annan har mellan benen i ett omklädningsrum? Sköt dig själv och sluta glo på andra, tycker jag ;)
Men jag kan hålla med om att det vore mycket enklare om alla bytte om i samma lokal (varför inte?) men att det då borde finnas möjlighet att göra det i enskilda bås och att man även kan duscha enskilt utan att ha publik. Vilket efterfrågas även i könssegregerade omklädningsrum eftersom alla inte är exhibitionister och vill visa upp sig för vem som helst.
Hur man identifierar sig och uttrycker sig är upp till var och en. Och är det inte lite dumt av en lekman som du att ifrågasätta forskare varav de flesta är överens om att hjärnan ser lite olika ut hos män och kvinnor oavsett vilka könsorgan de råkar ha? Det är inte konstigare med kvinnor med snopp och män med snippa än det är med intersexuella personer- oftast identifierar de sig som endera män eller kvinnor också, inte både och. Kan man födas med "ingenting" mellan benen borde man kunna födas med motsatt för sin identitet också. Tänk om det är du som har fått allt om bakfoten?
Nejdå, jag är full av förtroende för mina lärare som gjorde klart att jag, trots vissa påstått feminina drag, verkligen är en kille (=hane av arten människa). Men visst kan man se det som en definitionsfråga: om man verkligen VILL byta ut våra klassiska, begripliga och någorlunda objektiva biologiska könsbegrepp (motsvarande hane och hona) mot subjektiva, psykosociala dito, så är det ju klart att man kan försöka och se var det landar. Men i så fall - och det är min poäng - borde vi i liberalismens namn subjektifiera även åldersbegrepp och säkert en massa andra begrepp också. Jag KÄNNER mej inte som 44 år - var god registrera om mej! (Jag kanske t.o.m. kan bevisa att jag uppfattas som äldre/yngre i olika sammanhang - och får jag dessutom plastikopereras eller kläs som det ena eller det andra blir det ju ännu tydligare att jag inte är 44).
SvaraRaderaDessutom har ju Thomas Gür rätt i att om könsbegreppet är lika svävande som rasbegreppet blir det ju lika omöjligt att dilla om könskvoteringar som om raskvoteringar. Det klankades mycket på Växjö stift för att de fem sist återstående biskopskandidaterna alla var män. Men med ledning av en annan kandidats (trebarnspappan Åke Ann-Christine Roxbergs) könsupplevelse kan man ju inte längre ta för givet att de fem verkligen alla VAR män. De kanske bara var födda i en manskropp eller hur du nu skulle uttrycka saken.
Eller om man vill definiera kön utifrån våra hjärnor, alltså det vi har mellan öronen istället för mellan benen, så kan man naturligtvis argumentera för det. Det är bara det att då är det ju bara forskare som vet vilka som egentligen är killar och tjejer (det är ju faktiskt inte säkert att individerna själva "skådat ljuset") och vi borde verkligen avvakta med att påstå att Estelle eller Leonore är prinsessor. Först i 12-årsåldern - som allra tidigast - kanske den subjektiva könstillhörigheten kan proklameras och då tycker jag nog att vi kan skita i den helt och hållet. Det är nog dit många queerradikaler, om än kanske inte du, egentligen vill komma - men då kvarstår ändå t.ex. behovet hos homo- och heterosexuella att faktiskt få en hint om den gammaldags biologiska könstillhörigheten hos tänkta partners (jfr Berglins Blipp och Blupp på dejt: "ska vi gå på toa direkt och dra ner brallorna eller ska det få bli en överraskning?") och man kan då undra vad det egentligen var för vits med att bluddra bort begreppen. Att många kvinnor är "manligare" än många män och vice versa har varit känt i årtusenden - det behöver man inte vara hjärnforskare för att veta. Men bara mycket elaka människor har fördenskull kallat Fridolf tant och Selma farbror. (Jfr Anders i "Dom kallar honom Anna" av Peter Pohl).
SvaraRaderaJag har aldrig förnekat att det finns direkta missbildningar som behöver könskirurgi. Men att en till synes fullt välskapt kille "egentligen" skulle kunna vara tjej född i fel kropp p.g.a. sin mentala status eller sina föreställningar om hur en "riktig" kille egentligen ska vara rent mentalt (jättehetero och jättemacho eller åtminstone inte så "kvinnlig" som han själv) det ser jag som ren modern vidskepelse. Här samsas gamla 1800-talsföreställningar om manligt och kvinnligt med 2000-talets hjärnskrynklarteorier och queerradikalism.
Det är inte bara forskare som vet vilket kön en person har mentalt (efter att ha undersökt hjärnan) utan även personen som rår om den hjärnan. Det är bara att fråga, liksom ;)
SvaraRaderaDet finns flera olika könsbegrepp: biologiska, juridiska, sociala, kulturella, strukturella m.fl. m.fl. jag kan inte heller alla men de existerar parallellt. Det som byts när det gäller det juridiska är att det idag spelar större roll VEM du är än VAD du är. Biologin blir sålunda sekundär ur socialt och juridiskt perspektiv, men är såklart fortfarande aktuellt rent biologiskt. Ditt biologiska kön ska inte begränsa dig ur rättslig- och rättighetssynpunkt, lika lite som din etniska tillhörighet ska göra det, tycker jag. Du undrar då varför vi inte ska kunna byta ålder på samma sätt? Skillnaderna är ganska stora.
Om du byter din ålder, säg att du känner dig som tolv år, vad händer då med ditt äktenskap? Kan din fru straffas för sexuellt umgänge med minderårig? Du får dessutom sluta jobba och sätta dig i skolbänken igen, du kan inte gå på bio med 15 årsgräns utan följe av en vuxen och du kan begå allehanda brott utan att få fängelsestraff. Eller så kan vi säga så här att din tolvåriga dotter kan bestämma sig för att hon känner sig som arton och vill gifta sig med en kille i trettioårsåldern, hon vill ta lån och köpa hus samt skaffa barn med honom.
Låter det verkligen jämförbart med att byta juridiskt kön? Vilka rättshaveristiska konsekvenser får vi om man byter juridiskt kön? Vilka sociala konsekvenser får vi om man byter socialt kön?
Ja, huruvida de kungliga prinsessorna verkligen är prinsessor återstår att se men eftersom sannolikheten ändå är större att kropp och knopp hänger ihop, så är risken liten att de tar illa upp. Samtidigt tror jag att de flesta av oss vars kropp och knopp INTE hänger ihop skulle föredra att inte bli könsligt kategoriserad alls istället för att ständigt bli omtalad som tvärtemot det vi är (så, ja, inför gärna könsneutrala alternativ parallellt med de gamla så att var och en får välja fritt). Könsbyten har sällan något att göra med samhällets föreställningar om manligt och kvinnligt- dessa föreställningar är som bekant föränderliga över tid men transpersoner består i alla tidsåldrar och kulturer. Finns många exempel på personer som "bytt" kön även i tider då fysiska ingrepp var omöjliga men de bytte det enda kön som är möjligt att byta- nämligen det sociala- sannolikt på samma grunder som idag; vi mår bättre av det. Alternativet är i de flesta fall självförnekelse, djup depression och självmord. Om en människa mår bättre av ett "könsbyte" varför ska hen då inte få göra det? Vilka konsekvenser har det för dig?
Förutom "behovet" hos heterosar och homosar att med ledning av andra människors kläder (könsuttryck) kunna dra slutsatser om tilltänkta partners könsorgan, förstås. Rent krasst; vem bryr sig om det "behovet"? Vad är de rädda för? Att bli kär i nån som inte har rätt utrustning? Det är ju som att inte kunna tänka sig att bli kär i nån som är förlamad från midjan och därför förbjuda dessa från att befinna sig i offentliga rum- då riskerar man ju att lära känna sådana personer och råka bli kär. Och hur gör vi då med killar som Yohio? Visste jag inte vem han var skulle jag tro det var en biologisk tjej, en hona. Vad gör det om jag attraheras av någon som sen inte har allt jag förväntar mig att få? Det är väl bara att säga nej tack, då, om det inte duger?
Ja, förr eller senare lär man ju upptäcka sanningen. Gärna förr, menar jag, även om ingen ska behandlas som skit för vare sej läggning eller könsidentitetsstörning. Jag nämnde bara exemplet för att konstatera att det biologiska könet knappast är tillräckligt irrelevant rent generellt för att man utan saknad ska skiljas från de begripliga könsbegreppen. Könsbegrepp ÄR biologiska - det där med socialt och juridiskt kön är akademiska och juridiska konstruktioner.
RaderaFolk har alltid lekt med och tänjt på de mer eller mindre stränga roller som följt med könet, men vad kille resp tjej, man resp kvinna, pappa resp mamma är har man lyckats hålla reda på ändå. Mycket sällsynta fall av uppenbara missbildningar ändrar inte på detta. Ingen man har per gemensam definition någonsin fötts i en välutvecklad kvinnokropp (eftersom den gemensamma definitionen varit just man=hane av arten människa) och ingen kvinna har per gemensam definition någonsin fötts i en välutvecklad manskropp (eftersom definitionen varit just kvinna=hona av arten människa). Däremot har det sannolikt funnits massor av män som funnit sej mindre bekväma i sin tids mansroll och massor av kvinnor som funnit sej mindre bekväma i sin tids kvinnoroll, men det är en HELT annan sak. De blev inte ett DUGG mindre riktiga män resp. kvinnor för det; att tro sådant skulle ju vara att kapitulera helt för den tidens trånga könsroller.
Apropå det där med åldersbyte - en lika galen idé om du frågar mej - är det väl bara att reglera så att ingen under 18 får byta till en ålder över 18 och vice versa. F.ö. kan man ju ändra övriga lagar så att det blir mer OK att byta ålder. Könsbyterierna ledde ju också till en massa konstiga konsekvenser (krav på skilsmässa t.ex.) men det "löste" man ju genom att göra om lagarna så att det inte längre skulle få finnas ens ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna (och någon särskild vits med att ha en pappa skulle man inte längre antyda i vare sej ord eller gärning).
Dessutom är det väl apropå pensioner och bioåldersgränser bara att införa parallella system med åldersberäkningar (vi ser ju redan då och då intelligensåldrar och fysiska prestationsåldrar) - huvudsaken för den åldersnojige 40-åringen är väl att hen får se ut som en 35- eller 55-åring utan att mitt ID-kort ska behöva "avslöja henom". Självklart är fallen inte jämförbara rakt av, men själva idén om att individen - utifrån en pseudoliberal ideologi - har någon slags ovillkorlig rätt att också i officiella papper och sammanhang definiera sej själv är ju fullt genomgående. Och jag förnekar alltså den rätten vad gäller både kön och ålder (hur man uppträder privat och vad man då påstår om sej själv lägger jag mej däremot inte i).
Fast varför ska vi ha offentliga papper som avslöjar vilket biologiskt kön vi har? Det begriper inte jag. Vad har någon annan än min läkare, min partner och jag själv med det att göra?
SvaraRaderaOch angående ålder så kanske det inte behöver stå mer än "myndig/omyndig" i ID-handlingarna. Födelsedatum kan ju också vara privat ;)
Sen håller jag inte med om att du inte lägger dig i hur folk uppträder privat och vad de påstår om sig själva. Det är ju precis det du gör när du undrar hur homo- och heterosexuella ska veta vem (eller snarare vad) de raggar på- nu är inte jag ute i svängen så mycket men nog låter det som en märklig raggningsreplik att fråga efter leg? Så vida man inte tänder på personer med ett väldigt ungt utseende och vill vara säker. Blev inte DET en väldigt obehaglig tanke? Är det därför en ska klä sig efter kön så att man ska slippa fråga vad folk har mellan benen?
Vad menar du föresten med privat? Är det okej att klä sig i motsatt köns kläder om det är hemma i sitt privata hem, men inte på offentliga platser?
Och könsroller...visst; de är inte helt betydelselösa men vi är många "könsbytare" som ändå inte strider speciellt mycket mot de könsroller vi tilldeledes vid födseln. Även om samhället vore helt jämställt skulle sådana som jag ha problem med våra kroppar. De ändras inte av sig själva. Att bli accepterad och respekterad i önskad könsroll kan lindra könsdysforin (obehagskänslor inför den egna kroppen) men tar sällan bort dem helt. Skillnaden är att i ett jämställd samhälle skulle ingen tycka det var konstigare att göra något åt sin kropps könskaraktäristika än att operera utstående öron.