måndag 12 augusti 2013

Kommentar till mitt brev till ledarredaktionen på Hudiksvalls Tidning (publicerat 13/6 2013) och till ledarredaktionens svar

Journalister, teologer, politiker, skolledare, vänner och bekanta!

Nu när snart alla är tillbaka från semestern - vilken sommar! - måste fler vettiga vuxna våga "komma ut" i könsbegreppsfrågan. Vad säger ni när barn och ungdomar frågar om man faktiskt kan vara kille fast man är skapt som tjej och kan föda barn? (Eller om man kan vara tjej fast man rent av blivit biologisk farsa?).

Det är faktiskt inte rimligt att jag ensam (nej, tillsammans med en bunt högerextremister, ett par fronderande kristdemokrater, ett gäng transsexuella och ett par överläkare!) ska stå i den svenska och hälsingska offentligheten som kritiker av den ultimata queerdogmen: att inte bara kvinnor utan även en del karlar kan föda barn! En dogm som trots sitt dubiösa verklighetsunderlag nu verkligen blivit en dogm i gammal dålig mening: nämligen något man riskerar sitt medborgerliga förtroende genom att ifrågasätta!

Det har sagts att auktoritetstron är svag i vårt samhälle. Jag synar. Kyrka och präster fick folk att tro på en enstaka jungfrufödelse som skett för länge sedan. Men vad är det mot att få folk att tro på att även somliga karlar kan föda barn, och inte bara som ett unikt mirakel utan nu och då?

Och vet vi inte längre vad vi menar med "män" och "kvinnor" kan vi ju inte i längden bedriva något vettigt jämställdhetsarbete - eller ens hbt-arbete! (De naiva optimister som tror att ojämställdheten ska gå upp i rök tack vare ordtrolleriet lämnar jag utan avseende).

Vad ska biologi- och svensklärare eller konfirmandledare egentligen sprida för föreställningar till våra barn och ungdomar i höst? Och vad säger idrottslärarna och idrottsrörelsen? (Könsskilda omklädningsrum är ju nu så obsoleta som de bara kan bli). Det är naturligtvis inte utsatta människor med tvångsföreställningar jag vill åt, utan de queerideologer som utnyttjar dem för att riva upp grundläggande begrepp (jfr tokmarxisternas utnyttjande av socialt utsatta grupper på 60-70-talet).

Fundera kring svaret på nedan återgivna insändare till HT:s ledarsida! (Tack till ledarskribenten Eva Cooper och ansvariga utgivaren Gunilla Kindstrand som vänligen hjälpte mej hitta svaret i papperstidningen efter semestern! Jag är mycket tacksam för det personliga bemötandet och även för bemötandet i sak, frånsett den lilla detaljen att HT, osakligt och osmakligt nog, fortfarande stämplar mej och alla mina åsiktsfränder som anhängare av det vidriga övergreppet tvångssterilisering!).

Jag påstår ju faktiskt inte att allas åsikter om allting måste redovisas på ledarplats, inte ens på nyhetsplats. Jag ifrågasätter bara varför ledarredaktionen och i stor utsträckning även nyhetsjournalisterna - precis som Rfsl med sin Rosa tistel - låtsas som om det bara är några aparta kristdemokrater som fortfarande tror att bara mammor föder barn. Vi är naturligtvis många, många fler, men eftersom vi (nästan) alla samtidigt avskyr tvångssteriliseringar hänger allt på hur frågan framställs. (Frågeformuleringsprivilegier och övertalningsdefinitioner, ni vet). Och, för de mindre självständiga, på hur styrkeförhållandena framställs. Det "alla andra" tror, vill många gärna tro, både bland tonåringar och äldre.

Ledarredaktionen på HT väljer i sitt svar till mej att lyfta fram andra som förnekar att bara mammor kan föda barn som något slags motvikt till mej och överläkaren Marc Bygdeman (och psykiatern David Eberhard). Och visst - att självaste Kammarrätten gått på samma nit är skrämmande - enligt den skulle vi ju inte ens behöva någon debatt eller lagförändring för att införa queerdogmen om barnafödande män, eftersom tvångssterilisering ju (tack och lov) redan är förbjudet och t.o.m. strider mot grundlagen. Men att lagfarna människor - utom en kvinnlig reservant i Kammarrätten - går på denna simpla övertalningsdefinition är ju om möjligt ännu mer skrämmande än att politiker och journalister gör det. Har alla tre statsmakterna fått nippran?

Min poäng är ju dock inte att det skulle saknas queerrevolutionärer i vårt land som kämpat för de nya subjektiva könsbegreppen (i så fall skulle de knappast ha införts). Min poäng är att både dessa och Hudiksvalls Tidning och dess journalister - både på nyhets- och ledarplats - fört allmänheten bakom ljuset i själva sakfrågan. Saken handlar nämligen inte om att avskaffa eller återinföra någon tvångssterilisering. T.o.m. gamle pingstpredikanten och nyblivne KD-kandidaten Stanley Sjöberg(!) visade sej i somras ha anammat dumretoriken när han påstod att diskussionen handlade om huruvida kvinnor som bytt kön till män ska få föda barn. SJÄLVKLART ska de få göra det! Vad diskussionen handlar om är huruvida kvinnor verkligen HAR bytt kön ifall de fortfarande kan föda barn och - mer allmänt talat - huruvida de som föder sina barn ska få registreras som FÄDER till barnen de föder. (Ingen kan ju förbjuda dem att tro sej vara det).

(Jodå, diskussionen borde också handla om huruvida någon som kan och vill föda barn och kanske t.o.m. har fött barn - eller blivit biologisk pappa - ska få skära om sej med samhällets stöd; HUR kan någon påstå att könstillhörigheten var oklar i dessa fall?).

Men sådant klarspråk bör man kanske inte förvänta sej av journalister och politiker?

Svar: jo, det bör man absolut. All dumretorik kommer surt efter och kan bara gynna ultrahögern och fienderna till en vettig hbt- och jämställdhetspolitik. (Får folk snart intryck av att det bara är Sverigedemokrater och likasinnade som fortfarande tror att bara kvinnor kan föda barn, så är risken ju stor att de 2014 får ytterligare en röstfördubbling och en kioskvältande framgång á la Sannfinländarna).

Hälsningar Andreas Holmberg, mycket bekymrad liberal


BARA MAMMOR FÖDER BARN

Journalister och politiker har de senaste åren sagt: Inte ska vi väl ha kvar några tvångssteriliseringar? Svenska folket har svarat: Nej, så klart inte! Den mystiska slutsatsen har blivit: Vad bra, alltså tycker ni nu att även män kan föda barn, d.v.s. att även den som föder sitt barn kan vara barnets pappa!


Även Eva Cooper och Lilian Sjölund sällar sej (HT 24/5 och 9/6) till dem som betecknar könsbegreppsomgörningen som ett "slut på tvångssteriliseringarna". Till dem som alltså utmålar oss kritiker som anhängare av tvångssteriliseringar.


De låtsas inte om de kritiska synpunkterna från överläkaren i psykiatri David Eberhard (Newsmill 13/1 2012). Eller från överläkaren i gynekologi Marc Bygdeman (Newsmill 31/3 2012), som tillsammans med transsexuellas patientförening Benjamin motsatt sej lagändringen utifrån tesen att bara kvinnor kan föda barn. En tes som inte bara tokliberaler utan även Kristdemokraternas och Svenska kyrkans ledning nu förnekar, men som jag, diverse högerextremister och ett gäng transsexuella står fast vid.


Eftersom samhället i all välmening gått med på att operera även icke uppenbart missbildade personer som tror att de "fötts i fel kropp", vilket ibland påmint om könsstympning, vill somliga idag få möjlighet att få sin upplevda könsidentitet bekräftad utan riskabla och steriliserande operationer. D.v.s.: om vi redan gått med på att en barnaföderska kan vara en karl "i fel kropp", kan "han" väl få registreras som sådan utan vidare?


Visst, många bör absolut få skadestånd för de senaste 40 årens beskärningar. Men varför göra om själva könsbegreppen för att bekräfta deras könsföreställningar, när vi inte officiellt registrerar själslig ålder eller upplevd reinkarnation? Vi skapar ju bara ytterligare identitetsstörningar hos våra barn och ungdomar och misskrediterar det seriösa hbt- och jämställdhetsarbetet!


Det är ju som förra jämställdhetsministern Nyamko Sabuni uttryckte det: "Män och kvinnor har olika kroppar. Det kan inte ens en politiker ändra på."


Inte några journalister eller en positiv Pride-parad heller.


Andreas Holmberg

pappa och fritänkare
Iggesund

LEDARREDAKTIONEN SVARAR:


Skulle vi redovisa alla åsikter i en fråga skulle ledarsidan strax ta över hela tidningen. 

Vi kan dock konstatera att de båda transorganisationerna FPES och KIM, som tillsammans med RFSL företräder en klar majoritet av landets transsexuella, länge kämpat för en ändring av lagen.

Organisationen Benjamin är i sitt ställe omtvistad, då det är mycket oklart vilka man egentligen företräder, och hur många.

Som Kammarrätten sa i sin bedömning i vintras kan inte steriliseringskravet längre rättfärdigas med hänsyn till dagens värderingar, steriliseringskravet vilar inte på någon frivillig grund och är diskriminerande i förhållande till gruppen transsexuella.

Eva Cooper
Lilian Sjölund

2 kommentarer:

  1. "Vad diskussionen handlar om är huruvida kvinnor verkligen HAR bytt kön ifall de fortfarande kan föda barn och- mer allmänt talat- huruvida de som föder sina barn ska få registreras som FÄDER till barnen de föder."

    Det korta enkla svaret- det är inte ditt problem så skit i det du. Nej, inga men- du har inget med att göra ifall en "kvinna" bytt juridiskt kön till man och föder barn. Anledningen är att du uppenbarligen (med tanke på din frågeställning) inte ens förstått det mest rudimentära i fenomenet transsexualism. Så släpp det.

    Fast det klarar du inte med din tvångsfixering vid andra människors könsorgan så du ska få det långa lite mer avancerade svaret som du hittills inte förstått dig på:

    Vi kan inte byta kön. Det finns ingen operation eller hormonbehandling eller trollformel i världen som möjliggör något sådant! Allt vi kan göra är att skapa illusioner som omgivningen kan acceptera och som lindrar vårt ofta livshotande tillstånd. Tvångsföreställning eller inte (med största sannolikhet INTE vad än du tror) så är korrigerande hormonbehandlingar och/eller operationer den mest effektiva behandlingen (förutom självmord). Det möjliggör ett socialt liv där samhället ser oss på samma sätt som vi ser oss själva. Varken mer eller mindre. Men byta kön kan vi inte. Inte ens genom att låta staten göra oss infertila får vi ett nytt biologiskt kön. Vi blir bara barnlösa därför att någon orolig liberal eller dylikt inte kan låta bli att lägga sig i andras livsföring. Därför att vissa har svårt att förklara för sina barn att det finns fler sätt att vara människa på än cissexuell, att det finns andra sorters familjer än mamma-pappa-barn och att man inte alltid kan veta vem som är mamma eller pappa biologiskt, någonsin, och att det är en ovisshet en får lära sig leva med. Därför att vissa saker är för komplicerade för en del att tillfullo förstå. Då får man helt enkelt hoppas att andra vet bättre. Lita på att de vet vad de gör. Och kan ta ansvar för sina barn.

    Som vi hoppas att alla föräldrar gör. Vad skulle vara farligare (eller ens speciellt mycket annorlunda) med en transsexuell pappa än någon som dig (cissexuell)?

    SvaraRadera
  2. Tack för inblicken i din tankevärld, ShadoWolf! Även där vi inte alls förstår varandras perspektiv kan det vara intressant att se hur de ser ut.

    Detta sagt: Jag behöver förvisso inte lägga mej i alla föreställningar folk har om sej själva - det finns ju alla möjliga varianter, både religiösa och sekulära. Men när vissa föreställningar av - i mina ögon - mycket dubiös natur upphöjs till något alla ska erkänna riktigheten av, då blir saken annorlunda. Det är ett liberalt samhällskontrakt som bryts och det måste få påpekas.

    För 300 år sedan skulle även ateister erkänna kristnas föreställning att de var Guds barn. Det slipper de nu. Men nu ska alla erkänna somliga livmoderförsedda barnafödares föreställning att de är karlar (knappast mer möjligt att objektivt bevisa). För 300 år sedan, ja, mycket mindre än så, tvingades alla erkänna att en jungfru fött barn utan mans medverkan (inkl. insemination av spermier). Det slipper de nu. Men nu ska alla erkänna att vissa män föder barn (inte som ett enstaka mirakel utan då och då). How come?

    Du anklagar mej för att vara fixerad vid andra människors kön(-sorgan). Men för hundra gubbar - det är ju kön vi diskuterar, och med min och miljarder andras definition är könet primärt kopplat till just könsorganet (snarare än uppförande m.m.). Att du tycker att dessa inte har med varandra att göra noterar jag dock.

    SvaraRadera