Som liberal är jag van att argumentera MOT föreställningar om enorma skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. De skillnader som finns (som genomsnitt i resp. grupp) är relativt små, brukar vi liberaler hävda, och i varje fall är de individuella skillnaderna större. Därför kan de flesta uppgifter lösas bra av såväl kvinnor som män, och det är rätt tveksamt med dam- och herrklasser i t.ex. schack eller pimpling.
Nu får jag veta av en god kommentator åt det queera hållet (eller vad man nu ska säga) att de neurologiska skillnaderna mellan män och kvinnor är mycket stora och signifikanta, minst lika viktiga som genitalier, barnafödarförmåga och sådant. Personen kan tydligen föda barn, men menar sej ha en hjärna som en pojke.
Nå, den liberala slutsatsen av det brukar ju, med sin touch av likhetsfeminism, inte vara: "Alltså är du egentligen en pojke" utan: "Alltså ÄR det inte så stora neurlogiska skillnader mellan kvinnor och män." Ska det här vändas upp och ner nu?
I debatterna om adoption och äktenskap sades ju de mentala könsskillnaderna vara så små och osignifikanta att det inte ansågs vara någon vits för ett litet barn att ha en mamma - en extrapappa skulle vara precis lika bra. Men nu ska de mentala könsskillnaderna tvärtom anses vara så stora att en expert kan konstatera att en till synes helt välbyggd kvinna är en man som är född i helt fel kropp, ja, att de t.o.m. kan övertrumfa det mest primära könskaraktäristikum jag kan tänka mej: förmågan att föda barn! (Det skulle alltså då och då gå omkring mammor på BB som "egentligen" är - män!).
Mina goda partikamrater och mer eller mindre välvilliga kommentatorer får ursäkta. Men så radikala omdefinitioner av könsbegreppen behöver motiveras betydligt bättre än som skett. Nog verkar det vettigare att fortsätta öka frihetsgraderna för resp. kön än att göra könsdefinitionerna till en arena för hjärnforskare. Dessutom torde både homo- och heterosexuella vara ense om att önska ha kvar något slags genitaliebaserat könsbegrepp, eftersom bara bisexuella är så helt likgiltiga för vilken slags kropp deras partner visar sej ha. ("Ja, men jag har en hjärna som en man" är liksom i regel inte en tillfredsställande replik från "Karl-Petter" för den som verkligen sökt och trott sej ha funnit en man - vare sej den besvikne är kvinna eller man).
Nej, man behöver inte vara hjärnforskare för att avgöra någons könstillhörighet; man behöver bara besitta en viss förmåga att lyssna på andra. Jag håller med dig om att det inte är så stora skillnader mellan män och kvinnor i uppförande, intressen eller mentala förutsättningar men det är en jättestor skillnad på att indentifiera sig som man eller som kvinna för det gör man oavsett uppförande, intressen, mentala förutsättningar eller etablerade könsroller.
SvaraRaderaPersonligen vill jag inte föda barn, personligen är jag även tveksam till ett biologiskt föräldraskap ens om det kunde ske via surrogatmödraskap, personligen bryr jag mig inte om det juridiska könet eftersom det om något är ett absurt påhitt som jag inte förstår vitsen med- men, det är orimligt att kräva av vissa människor att de måste avstå biologiskt föräldraskap bara för att ändra på byrokratisk formalia! Det borde vara självklart att ingen utomstående har med att göra ifall det finns gravida på BB vars ID-handlingar beskriver dem som män och som själva beskriver sig som blivande fäder. Varför har man så ont av det?
Jag föddes som kille med tjejkropp vilket betyder att enda sättet för mig att få biologiska barn, om jag mot förmodan skulle vilja det, är att utnyttja de förutsättningar som finns. Eftersom jag lever som man socialt skulle jag bli barnets pappa, även om jag biologiskt sett är dess mor. Man måste kunna skilja på de två sakerna, Andreas. Det sociala könet ska stå skrivet i juridiska dokument, eftersom det är offentligt och kanske relevant för dig, medan det biologiska kan stanna i journalen som bara angår mig, min läkare och mina närmaste. Det är upp till mig att välja en partner som kan hantera det jag har under kläderna. Din "omtanke" för de stackars homo- eller heterosarna som måhända blir besvikna är nog lite missriktad eftersom svårigheter att hantera det som är annorlunda inte är ett unikt problem för transpersoner eller intersexuella utan även för andra med osynliga funktionshinder och missbildningar.
Det ska naturligtvis vara "...eftersom OMGIVNINGENS svårigheter att hantera det som är annorlunda..."
SvaraRaderaTack för ännu ett intressant svar. Nej, om man subjektifierar könsbegreppet totalt behöver man naturligtvis inte ens hjärnforskarnas assistans för att avgöra om påståendet "Jag är man" stämmer. Det räcker då med personens utsaga.
SvaraRaderaMen identitet och språk hör ju ihop. Du skulle inte vilja kalla dej "man" om du inte hade en föreställning om vad ordet "man" betyder. Och jag är nog nästan "kommunist" (se ovan) i språkligt avseende, d.v.s. jag tror inte att man kan privatisera språket hur mycket som helst utan att det blir meningslöst. Att folk kallar sej vadsomhelst eller klär sej som de vill privat har jag inga problem med, men när de/ni begär att samhället ska registrera dem/er utifrån en rent subjektiv upplevelse av könstillhörighet (varför då inte även av åldern, jag känner mej inte alls som 41?), så är jag inte alls med. Då är det väl mer rimligt att göra som Piratpartiet kräver och avskaffa ett så eroderat könsbegrepp?
Du önskar vad jag förstår att dina ev. barn skulle kunna få sin biologiska mamma erkänd som juridisk far. Hmmm. Nej, jag kan inte instämma i kravet på att samhället ska instämma i detta. Jag förstår helt enkelt att jag inte förstår.
Men tack för att du ännu en gång la fram din syn på saken så öppet, välformulerat och ärligt.
Givetvis har du rätt; naturligtvis skulle jag inte kalla mig man om jag inte hade en föreställning om vad det var för något. Om inte samhället och vårdapparaten krävde att jag definierade mig som man för att få den vård jag behöver för att må bra skulle jag nog inte kalla mig det, trots att jag fortfarande vill slippa svullen bröstvävnad och menstruation, fortfarande önskar mig en djupare röst, grövre ansiktsbehåring samt annan fettfördelning och muskulatur. Något jag önskade mig redan som barn men visste var omöjligt och ändå hoppades att gud skulle ge mig om jag var riktigt snäll. I dagsläget kan jag få det av andra människor- om jag går med på att definiera mig som man och kan spela en övertygande mansroll. Nu är inte det en så stor uppoffring förståss. Uppoffringen består i att först lägga fertiliteten på ett fat, eller i slasken snarare, för att det ska stå "man" på mitt körkort. Kanske inte personligen en så stor uppoffring men för de vars biologiska föräldraskap är något mycket viktigt och betydelsefullt är det ett övergrepp. Det viktiga för dem är inte HUR man fortplantar sig (ägg- eller sädesceller) utan ATT man har förmågan. En förmåga som enligt lag ska tas ifrån en ifall man juridiskt vill kalla sig man resp. kvinna, som om sterilitet på något vis gör en "könlös" och därmed fritt kan välja. Samtidigt är det okey att adoptera ett barn och bli juridisk far eller mor trots att man inte själv bidrog biologiskt till barnets tillkomst. Mycket märklig dubbelmoral, tycker jag, det borde räcka med juridisk förälder/vårdnadshavare utan att specifiera könsroll och/eller vem som bidrog med vad vid tillkomsten. Det räcker om det står i journalen då det kan vara betydelsefullt för ärftliga sjukdomar.
SvaraRaderaSkillnaden mellan upplevd könstillhörighet och upplevd ålder är väl kanske att det kan finnas en viss poäng med juridisk ålder ur skyddssynpunkt. Det finns säkert elvaåringar som känner sig lika mogna som artonåringar och vill gifta sig, samtidigt som andra elvaåringar inte alls är lika mogna för det. Vilket osökt leder oss in på unga transpersoner som vill byta namn och börja hormonbehandling, men där erkänner jag mig villigt vara för dåligt insatt för att argumentera varken för eller emot vård av underåriga, trots att transsexualism i många fall är ett livshotande tillstånd. Men det hindrar mig inte från att ifrågasätta förekomsten av juridiska kön öht. Vad är det egentligen för hemskt som skulle hända om vi avskaffade dem?