Språklig liberalism och språklig kommunism

Som liberal är man ju van att se ordet "kommunist" som det värsta tänkbara skällsord. Att jag då blev kallad kommunist för att jag inte tror att man kan omdefiniera orden "kvinna" eller "man" hur våldsamt som helst borde väl egentligen ta mej ganska hårt.

Fast det kanske egentligen är en bra beskrivning på en som tror att vi har språket gemensamt och att ett språk där individen har full definitionsrätt till gemensamma ord blir meningslöst. Vi måste ha en någorlunda gemensam uppfattning om begreppens innebörd för att kunna kommuni... cera.

Det hindra givetvis inte att man kan ha en "liberal" syn på mycket av språkanvändningen, och vill någon kvinna privat uppträda som eller påstå sej vara man må den väl få göra det utan att åtalas för bedrägeri. Problemet uppkommer när en person som enligt alla grundläggande kriterier - t.ex. design för moderskap - är kvinna, men kräver att omtalas och registreras som man. Då själva beteckningen "barnafödande kvinnor" anses fördomsfull och segregerande såvida man inte tillägger "...och män".

Ja, jag är nog språklig kommunist. Det finns gränser för vilka stipulativa omdefinitioner på individuell basis vi kan kräva, om inte vårt gemensamma språk - inklusive könsbegreppen - ska bli oanvändbart.

Fler exempel på välformulerad queerretorik

Inlägget Välformulerad queeretorik gav upphov till två välformulerade queerretoriska kommentarer + en mycket oqueer som jag redan bemött. Jag ska bemöta även queerretoriken, så klart, och jag har börjat med ett särskilt blogginlägg men inte blivit klar än. För vi är inte oense om allt, och jag vill gärna bena ut var vi faktiskt är överens (t.ex. om att könstillhörigheten inte alltid är relevant eller lätt att avgöra) och var jag fortfarande ser resonemangen som strunt: t.ex. att det skulle vara speciellt "liberalt" att upplösa all objektiv innebörd i vissa mycket grundläggande begrepp som "man" och "kvinna" (som INTE är lika relativa som kort/lång!) medan det däremot vore "kommunistiskt" att ha någorlunda gemensamma definitioner. (Kanske jag gör ett särskilt inlägg om det, med rubriken "Språklig liberalism och kommunism").

Men jag har inte haft tillräckligt med tid den senaste veckan för det grundliga bemötande jag gärna vill ge, samtidigt som jag i flera avseenden tycker att de queerretoriska kommentarer jag fått talar för sej själva. Verkliga praktexempel skulle jag vilja kalla dem (man tackar!) utan att alltså fördenskull hävda att precis allt är strunt. Tills jag återkommer kan ju den intresserade läsaren själv göra en språklig och innehållslig analys av en idéströmning i tiden, som på många sätt tycks skojig - men som nog inte bara bör skrattas åt.