Jag kanske kan få hjälpa Forum för levande historia med analysen av de alltmer negativa attityderna till "hbtqi"?
Som historielärare och trebarnspappa fascineras jag av årtal. Och 2013, då attityderna till "hbtqi-personer" var positivare än idag, är verkligen ett remarkabelt årtal. Inte främst för att flyktinginvandringen då fortfarande var hög (med kulmen 2015 då bromsarna slogs till) utan för att Kristdemokraterna och Göran Hägglund då - med stöd av regering och riksdag utom SD - införde nya könsbegrepp (alternativt gjorde dem subjektiva och därmed i realiteten avskaffade dem - jag kan ju t ex inte längre bevisa att jag är man; att jag som sagt är trebarnspappa bevisar ju inte längre någonting).
Vi som var emot dessa nya eller avskaffade könsbegrepp (Ebba Witt-Brattström betecknade förslaget som "jättefarligt" i samtal med mej på Bollnäs bibliotek i passionstiden 2012) stämplades, ofta av våra egna partier, som anhängare av "tvångssteriliseringar" (det värsta exempel på övertalningsdefinition jag som svensklärare själv observerat) och Hägglund påstod tydligen inför partikamrater och andra att det var EU(!) som krävde dessa nya könsbegrepp, annars skulle vi bli bestraffade för att vi höll på med tvångssteriliseringar (se där!), när det som hände i realiteten var att vi "tvångsbenämnde" mammor mammor, jfr utslaget i brittiska HD.
Sedan dess har man enligt min åsikt tvingats spela dum för att vara snäll. För att vara snälla mot alla homosexuella (som ju ofta behandlats fördjävligt både här hemma och utomlands) tvangs både skola och kyrka lära alla bisexuella eller identitetsosäkra ungdomar (jfr Gardells och Hirschfelds normalfördelningskurva i Expressen 26/7!) att det varken finns något särskilt väl-designat eller välsignat med förbundet över könskampsgränsen (det där man "sover med fienden"), som till yttermera visso nu (sedan 2009) inte längre ens anses förtjäna ett särskilt namn, vare sej i stat eller kyrka! Och för att vara snälla mot alla transpersoner skulle vi alla, både i stat och kyrka (som ställt sej bakom de nya könsbegreppen) göra sej så dumma att vi skulle gå med på, ja, lära våra barn, att inte bara kvinnor utan även en del karlar kan föda barn! (Många lärare var nog tacksamma att iaf slippa köra dem att tjurar kan föla och tjurar kalvar).
Man kan i en undersökning av det slag där man jämför attityder 2013 med attityder 2026 ifrågasätta precisionen i begreppet hbtqi. Särskilt om man köper Hirschfelds/Gardells normalfördelningskurva där typ 98% är mer eller mindre bisexuella och bara någon enstaka procent är genuint homo- resp heterosexuella (alltså oförmögna att tända på någon av motsatt resp samma kön). Man måste också diskutera begrepp som homofobi - i Lars Bohmans bok Man och man emellan (N&K 1995) som likt Hirschfeld och Gardell verkar utgå från att nästan alla är (potentiellt) bisexuella är man ju homofob om man typ inte kan tänka sej ha sex med någon av samma kön. Man måste också kunna skilja mellan rå, hatisk homofobi och ren blyghet - vissa killar kan fasa för homosexuella i fotbollslag och omklädningsrum av samma skäl som andra tycker det är läskigt med kvinnlig personal som kommer in när man står och duschar. Våra könsskilda omklädningsrum bygger ju trots allt på en (åtminstone moderat) heteronorm och klassiska könsbegrepp - varför skulle dylika omklädningsrum annars ens existera.
Staten och de politiska partier som likt mej själv (fd folkpartist) markerar starkt mot SD måste samtidigt förstå att om man pressar folk att förneka att det alls skulle vara något visst med kombinationen man och kvinna (var kommer alla barn ifrån om vi inte ska klona oss, nu igen?) eller att förneka att det bara är kvinnor som kan föda barn, ja, då kommer folk att sparka bakut på ett eller annat sätt. Även de som, likt mej, var angelägna att öka förståelsen för de genuint homosexuellas predikament, och som argumenterade till förmån för dem som "inte hade något val", är kanske inte fullt lika angelägna att trettiofaldiga dessas chanser på krogen genom att lära alla barn och ungdomar (kom nu ihåg Gardells och Hirschfelds normalfördelningskurva!) att man precis lika gärna kan ha sex med någon av samma kön som med någon av motsatt.
OBS - man kan så klart mena att staten i en liberal demokrati inte ska ha några synpunkter på folks sexualliv öht. "All kärlek är bra kärlek", "man måste få gifta sej med vem man vill" osv. Men dels visar ju förbuden mot polygami, och nu fr o m 1 juli mot att gifta sej med sin kusin (eller ett halvsyskon ens på dispens), att detta är lättare sagt ("ad hoc"?) än gjort. Dels är det faktiskt skillnad på äktenskap och sexualliv i största allmänhet. Ingen har vad jag vet förnekat kusiners människovärde fr o m juli 2026 (eller ens velat förbjuda dem att ha sex med varann). Eller velat förbjuda syskonkärlek. Det är bara den allmänna retoriken som ibland är så där uppskruvad när det gäller andra grupper, särskilt i Pride-tider.
Det är dock ett memento att den här högerregeringen gjort som katolska kyrkan och prästerna på Uppsala möte 1598 önskade: förbjudit ingående av kusinäktenskap. Protesterna har varit få och små, då reformen främst antagits drabba muslimer och andra invandrare (och lite rashygien för man väl ändå tåla, kärlekens primat till trots?). Men en annan högerregering kan så klart på liknande sätt även förbjuda ingående av homoäktenskap (nb inte homosex). Bara ett memento.