I don´t believe it

Folk kan sannerligen ha de mest märkliga föreställningar utan att de sanktioneras av samhället och dess myndigheter - förutom den stora skara som tror att de är Guds barn tror ju många på reinkarnation och en del "vet" att de är Kleopatra eller Napoleon som återfötts i en annan (deras egen nuvarande) kropp. En del något mer skruvade föreställningar om tigrar eller antiloper i människokropp finns också (Albert Schweitzer vittnade om starka sådana föreställningar i Afrika). Men den senaste och just nu mest okritiskt accepterade föreställningen - även av myndigheterna och ärkebiskopar som Anders Wejryd! - verkar vara den om tjejer i manskroppar (och vice versa).

Den föreställningen behöver inte vara farligare eller allvarligare än någon av de andra - men hur kommer det sej att vanligtvis granskande journalister ställer sej så okritiska till denna? (Jfr t.ex. reportaget i P1 igårkväll om snälle Mattias utanför Vimmerby som vid 33 års ålder, för åtta år sedan, äntligen fick bli den tjej han alltid velat vara: Nicole - för det där med manlighet hade han aldrig begripit sej på och det du, Mattias, är vi nog fler som upplevt). Beror det på att föreställningen inte har samma religiösa konnotationer som övriga?

Jag menar, skulle det vara en religiös sekt som t.ex. Plymouthbröderna som i Laboraskolan lärde de unga att somliga är födda av karlar och att en del till synes välskapta killar kan vara tjejer i manskropp - ja, initierat könsstympningar för att komma till rätta med "de felaktiga kropparna" - så hade väl Skolinspektionen ingripit och stängt skolan för länge sedan?


Amerikanske armésoldaten Bradley Manning visade sej, sedan han dömts till 35 års fängelse för understödjande av fienden, vara en tjej i manskropp: Chelsea


Fyrbarnspappan och OS-medaljören Bruce Jenner visade sej också, om än först vid 65 års ålder, vara en tjej i manskropp: Caitlyn.

(Hade varit intressant att se honom som Caitlyn i Montreal-OS 1976).


Kendall Jenners pappa (se ovan) visade sej vara ännu en mamma.

Kris Jenner var i 12 år gift med en kvinna i manskropp och fick två barn med henom. Men ser hon inte själv lite ut som en man i kvinnokropp? En kan ju inte veta så noga nuförtiden...

Varifrån kommer den påstådda rätten att definiera sej själv?

Jag beundrar både Edward Snowden och Bradley Manning för att de gjort viktiga avslöjanden om ruskiga stormaktsfasoner. Vad Manning var, är eller numera kallar sej är ur den synvinkeln mej totalt likgiltigt.

Men att en person enligt något slags nyvedertagen princip skulle ha "rätt att definiera sej själv" och kräva allmän acceptans för den självdefinitionen ser jag som mycket märkligt. Varifrån kom den principen helt plötsligt? Och tillämpas den konsekvent? Nej, det gör den ju inte.

Jag kan t.ex. inte plötsligt få Sveriges Radio att kalla mej professor Andreas Holmberg, 65 år, bara för att jag har en egen definition av "professor" (som mer stämmer överens med språkbruket i t.ex. latinamerikanska länder) eller av ålder (som fysisk prestationsnivå).

Varje person har alltså inte någon given rätt att definiera sej själv. Som ShadoWolf påpekat är den rätten inte given ens nu efter bytet av könsbegrepp fr.o.m. den 1 juli - någon nisse från Socialstyrelsen ska bedöma om jag eller en sån som Bradley uppför oss tillräckligt "kvinnligt" ifall vi påstår att vi egentligen är kvinnor som råkat födas i en manskropp.

Om den misstänkte våldtäktsmannen Julian Assange - som jag inte beundrar tiondelen så mycket som de ovan nämnda - plötsligt kommer ut som kvinnan Julia Assange finns det alltså inga liberala eller humanitära principer som säger att vi måste köpa hans självdefinition.