Läs den här artikeln! Och det här talet! Berörande och tänkvärt. Här har vi ett exempel på en för övrigt alldeles vanlig ung person som med nuvarande lagstiftning har alla möjligheter att registreras som "barnafödande man" (och i så fall vore det väl praktiskt att också ha brösten kvar?).
Inte är det svårt att känna sympati med Elliot. Nåde den som trackar Elliot! Men på vilket avgörande sätt skiljer Elliot sej egentligen från alla andra ungdomar som av olika anledningar är missnöjda med sin kropp och upplever sej som "fångar" i den? Brukar vi verkligen bejaka alla ungdomars missnöje med sin kropp?
Och varför förutsätts Elliots oroliga mamma ha fel? (Är hon mindre sympatisk än Elliot?). Intressant motto på sidan med talet f.ö.: "Fight for your rights - even when you´re wrong." Är det så det har blivit?
Visar inlägg med etikett Ungdomar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ungdomar. Visa alla inlägg
söndag 14 juli 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)