Folkpartiets partistyrelse tror fortfarande att somliga barn är födda av karlar

Så här kommenterar Folkpartiet liberalernas partistyrelse min motion om återställda könsbegrepp:

Partistyrelsen Motion K36 menar att Folkpartiet Liberalerna ska verka för att ”könsbegreppen återställs så att våra barns och ungdomars könsidentitet och jämställdhetens landvinningar inte rubbas genom läran om barnafödande män”. Partistyrelsen delar inte motionärens uppfattningar och anser nu, liksom vid tidigare tillfälle då motionären väckte en motion med likartad frågeställning, att en del av de ordval som motionären gjort är beklagliga och uttrycker nedsättande värderingar om andra personer. Motionen innehåller dessutom en hel del polemik mot förslag som ingen framfört och överdrifter av olika slag. Partistyrelsen finner ingen anledning att ändra ståndpunkt och föreslår landsmötet att motion K36 avslås.

Nedan återges motionen som numrerades K36. Jag tycker det vore klädsamt om partistyrelsen talade om vilka ordval som "är beklagliga och uttrycker nedsättande värderingar om andra personer". För att jag använder ordet "tvångsföreställningar" eller? "Identitetsstörningar" talar ju t.o.m. Socialstyrelsen om, "könsidentitetsstörningar" t.o.m. Och sedan i somras tror ju inte Pride-ikonen Vanessa Lopez längre att till synes fullt välskapta människor alls kan vara födda i fel kropp. Är det också "beklagligt" och "nedsättande" mot andra personer, t.ex. mot dem som fortfarande tror sej vara födda i fel kropp?

Och "en hel del polemik mot förslag som ingen framfört" kan jag verkligen inte hitta. Möjligen en mening: "Vi får väl då börja tala om Födravården istället för Mödravården och avskaffa de könsskilda omklädningsrummen." Men det är ju en enkel konsekvensanalys, inte polemik mot något förslag, annat än det som ledde till de nya könsbegreppen från 1 juli 2013. Varför ska vi sedan ha kvar den heteronormativa och könsstereotypa uppdelningen av våra omklädningsrum? Toaletter diskuteras ju hela tiden, men varför inte ta den kalvande tjuren vid hornen?

Så här skrev jag alltså i min motion:


Återställda könsbegrepp

Jag yrkar
att Folkpartiet liberalerna verkar för att könsbegreppen återställs så att våra barn och ungdomars könsidentitet och jämställdhetens landvinningar inte rubbas genom dogmen om barnafödande män.

Sedan den 1 juli 2013 har vi, bl.a. på Folkpartiets tillskyndan, nya könsbegrepp i Sverige. Begreppen man och kvinna motsvarar inte längre begreppen hane och hona för arten människa, utan har blivit psykosociala och subjektiva snarare än biologiska och objektiva. En skillnad mellan juridiska och biologiska könsbegrepp har uppfunnits (vad nu "juridiskt kön" skilt från det biologiska skulle innebära), och frågan är om inte piratpartiets förslag att helt slopa de juridiska könsbegreppet hade varit mer konsekvent. Istället för ett mycket litet antal personer med missbildningar och/eller identitetsstörningar riskerar vi att få en hel generation med störd könsidentitet. För om t.o.m. män kan föda barn, hur ska min dotter då någonsin kunna bli säker på att hon är kvinna? Eller om t.o.m. kvinnor kan bli trebarnspappor, hur ska då mina pojkar någonsin kunna bli säkra på att de är män? Dessutom blir queerdogmatiken självförgörande i jämställdhetshänseende, för, som bl.a. Thomas Gür konstaterat (SvD 12/5 2014), blir könsbegreppet lika svåranvänt som rasbegreppet i medicinska och kvoterande sammanhang om båda är lika luddiga. Vi får väl då börja tala om Födravården istället för Mödravården och avskaffa de könsskilda omklädningsrummen.

Nej, med all respekt för personer som upplever sej vara födda i fel kropp: vi kan inte dribbla med könsbegreppen hur som helst bara för att tillgodose alla sorters tvångsföreställningar, identitetsstörningar eller akademiska queerdogmer. Lika lite som vi lär våra barn att tjurar kalvar och hingstar fölar ska vi lära dem att somliga barn historien igenom är födda av karlar. Som parti med särskild tonvikt på utbildningsfrågor måste vi också kunna se när det är dags att erkänna ett misstag. Det räcker inte att likt 2011 läxa upp motionären för usel, oliberal människosyn. Jag vill nämligen inte tvångssterilisera någon, vare sej då eller nu, möjligen "tvångsbenämna" mammor mammor och pappor pappor. Och det kan rimligen inte vara mer oliberalt än att jag f.n. tvångsregistreras som den 45-åring jag inte vill vara och inte känner mej som.

Motion till Folkpartiets landsmöte 2015

Återställda könsbegrepp

Jag yrkar
att Folkpartiet liberalerna verkar för att könsbegreppen återställs så att våra barn och ungdomars könsidentitet och jämställdhetens landvinningar inte rubbas genom dogmen om barnafödande män.

Sedan den 1 juli 2013 har vi, bl.a. på Folkpartiets tillskyndan, nya könsbegrepp i Sverige. Begreppen man och kvinna motsvarar inte längre begreppen hane och hona för arten människa, utan har blivit psykosociala och subjektiva snarare än biologiska och objektiva. En skillnad mellan juridiska och biologiska könsbegrepp har uppfunnits (vad nu "juridiskt kön" skilt från det biologiska skulle innebära), och frågan är om inte piratpartiets förslag att helt slopa de juridiska könsbegreppet hade varit mer konsekvent. Istället för ett mycket litet antal personer med missbildningar och/eller identitetsstörningar riskerar vi att få en hel generation med störd könsidentitet. För om t.o.m. män kan föda barn, hur ska min dotter då någonsin kunna bli säker på att hon är kvinna? Eller om t.o.m. kvinnor kan bli trebarnspappor, hur ska då mina pojkar någonsin kunna bli säkra på att de är män? Dessutom blir queerdogmatiken självförgörande i jämställdhetshänseende, för, som bl.a. Thomas Gür konstaterat, blir könsbegreppet lika svåranvänt som rasbegreppet i medicinska och kvoterande sammanhang om båda är lika luddiga. Vi får väl då börja tala om Födravården istället för Mödravården och avskaffa de könsskilda omklädningsrummen.

Nej, med all respekt för personer som upplever sej vara födda i fel kropp: vi kan inte dribbla med könsbegreppen hur som helst bara för att tillgodose alla sorters tvångsföreställningar, identitetsstörningar eller akademiska queerdogmer. Lika lite som vi lär våra barn att tjurar kalvar och hingstar fölar ska vi lära dem att somliga barn historien igenom är födda av karlar. Som parti med särskild tonvikt på utbildningsfrågor måste vi också kunna se när det är dags att erkänna ett misstag. Det räcker inte att likt 2011 läxa upp motionären för usel, oliberal människosyn. Jag vill nämligen inte tvångssterilisera någon, vare sej då eller nu, möjligen "tvångsbenämna" mammor mammor och pappor pappor. Och det kan rimligen inte vara mer oliberalt än att jag f.n. tvångsregistreras som den 45-åring jag inte vill vara och inte känner mej som.

Opponent i parti och kyrka

Jag gillar i grunden både Folkpartiet liberalerna och Svenska kyrkan, och jag har verkligen inte tänkt gå ur någondera organisationen. Däremot har jag de senaste åren hamnat i stark opposition till ledningen, både regionalt och nationellt, i några högaktuella frågor.

Både Folkpartiet och Svenska kyrkan har t.ex. de senaste decennierna stått upp för utsatta minoriteter på ett föredömligt sätt. Men båda har också påverkats starkt av en absurd queerideologi, som alltmer misskrediterar det goda som uppnåtts på jämställdhets- och hbt-området.

Båda har också haft svårt att hantera oppositionen mot queerideologin. Genansen har varit bedövande, precis som f.ö. i Barn- och utbildningsnämnden. Det är med nöd och näppe saken fått tas upp på personal- eller partimöten (medlemsmöten saknas helt i Svenska kyrkan) - eller ens vid en biskopsvisitation! Man har däremot anslagit komiskt gott om tid att - i all vänlighet och ibland med en god kaka till - diskutera mitt sätt och mitt omdöme, medan det vanligen varit stört omöjligt att få vettiga besked av folk hur de i sak ställer sej till queerideologin.

Jag har lokaliserat minst tre absurditeter i detta sammanhang: 1) Själva sakförhållandet att våra politiker och präster nu tycks tro på eller acceptera att a) det inte finns någon särskild vits med att ha en pappa och att b) även män kan föda barn! 2) Att denna tro alltmer räknas till själva värdegrunden, så att opposition anses strida mot allas lika värde och innebära krav på tvångssteriliseringar! 3) Att dessa absurditeter (1+2) inte anses lämpliga att ifrågasätta journalistiskt eller teologiskt - eller diskuteras i de forum som trots allt stått mej till buds.

Till det absurda hör att Svenska kyrkan och Folkpartiet skulle haft lättare att hantera - eller svårare att kritisera - om jag tagit strid för mäns rätt att föda barn, och skrivit långa upprop mot s.k. "tvångssteriliseringar" av s.k. män som kan föda barn. Då hade jag sannolikt inte riskerat någon plats på vare sej valsedlar eller orgelpallar. Då hade jag nämligen ansetts strida för utsatta grupper och allas lika värde. Eller åtminstone för något som ansågs lite trendigt.

Skäggig dam eller barnafödande man?

Jag är glad över att Pride-festivalen kan hållas och utvecklas i vårt land, och önskar att det skulle fungera lika bra i alla världens länder. Både stolt och glad är jag som folkpartist över partiets mångåriga arbete för att motverka verkligt homofoba attityder här hemma och utomlands.

Mindre stolt är jag över hur Folkpartiet idag till synes oreflekterat blivit ledande politiskt språkrör för allt queerare (=konstigare) könsuppfattningar. För att inte säga reaktionära tvångsföreställningar. När manligt och kvinnligt uppfattas som mentala eller sociala kategorier snarare än biologiska, hamnar vi ju trots vår förmenta radikalitet lätt i unkna 1800-talsidéer om hur en "riktig" man resp. kvinna ska vara mentalt och socialt.

Skäggiga damer har ju uppträtt på marknader och karnevaler i många år. Det är väl då kanske inte så konstigt att vi också får en sådan - som invigningstalare, rent av! - på årets Pride-festival, som ju förutom sina mer seriösa inslag länge fyllt något av en karnevals funktion i vårt nordliga land.

Men det dråpliga nu är ju att damen presenteras som barnafödande man - vilket ju antingen är en biologisk eller en nyspråklig praktsensation! Visst finns det personer som fötts med oklar könstillhörighet, och visst finns det dagisbarn som uppfattar kroppsbehåring och mörk röst som primära könskaraktäristika, men jag trodde nog att barnafödande i en vettig vuxens ögon slog det mesta när det gäller att avgöra kön (jfr legenden om påvinnan Johanna). Men tydligen icke.

När jag var liten läste jag med stor förtjusning om hur Rasmus Nalles vän Sälle uppträdde på cirkus som "Världens största dvärg". Ännu roligare blev det när han strax därpå uppträdde som "Världens minsta jätte". Lite så känns det nog här också: jag unnar den besökande amerikanskan ifråga allt gott, inklusive att odla kroppsbehåring istället för att raka sej överallt samt att få uppträda som barnafödande man istället för skäggig dam.

Men om hon, Rfsl och Folkpartiets ledning, som ju brukar vilja stå för vetenskap och beprövad erfarenhet - gentemot t.ex. kristna skolor som lär ut en enstaka mirakulös jungfrufödelse! - nu begär att jag och Sveriges elever på allvar ska tro att det verkligen finns män som föder barn, eller rättare sagt att vissa manhaftiga barnafödare är pappor till de nyfödda barn de burit i livmodern (eller ska det nu heta livfader?), ja, då tror jag det börjar bli dags att påpeka att kejsaren är illa påklädd.

Det är faktiskt inte bara kristdemokrater som betackar sej för att bli stämplade som tvångssteriliserare av Rfsl (eller Folkpartiet liberalerna) för att de inte går med på att personer som kan föda barn - och som vill fortsätta kunna göra det - i någon rimlig mening är män. Eller att vissa personer som avger sädesceller "egentligen" är kvinnor. Vad säger idrottsrörelsen?

Jag bifogar för vidare eftertanke några sommarlimerickar, som mer riktar sej mot queerideologer och partietablissemang än mot de onekligen rätt utsatta individer som upplever sej vara "födda i fel kropp":

En folkpartifarsa från Kinna

fick Rättvisa Gudrun att spinna.

Han födde ett barn,

den jämställda karln,

så KD tog honom för kvinna!

En queerliberal ifrån Glen

som tröttnat på "kvinnor" och "män"

brast ut: Vår regering

kan slippa kvotering

om alla blir "den" eller "hän"!

En trögtänkt partipamp från Lummen

på queerkurs till slut fick ur tummen

och började storma

de heteronorma

och könsskilda omklädningsrummen!

Som sommarläsning rekommenderas för övrigt Dekadensens kön av Ebba Witt-Brattström och Sagan om Rättvisa Gudrun, ur Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år.

Glad sommar och Pride-festival på er alla!

Folkpartiets riksmöte i Göteborg 19-20 mars

Det ska bli riktigt, riktigt intressant att fara på Folkpartiets riksmöte i Göteborg 19-20 mars och gå på hbt- resp. skolseminarier. Naturligtvis vill jag ta reda på vilka som är ansvariga för att Folkpartiet för tillfället tror att män kan föda barn, med alla de konsekvenser en sådan begreppsomstörtning för med sej.

Till queerretoriken hör att den som vänder sej emot den får höra att det gäller en sådan bagatell, en sådan struntfråga att den inte är värd att bekämpa. Medan den som talar för manligt barnafödande menar att rätten för de barnaföderskor som vill att registrera sej som män (på nyspråk rätten för "män" att "könskonfirmera" sej utan "tvångssterilisering") hör till grundläggande mänskliga rättigheter som t.o.m. räknas upp före asylrätten när Rfsl:s ordförande Ulrika Westerlund gör sin programförklaring i pressen.

Intressanta kommentarer om än ibland lite fördomsfulla (jo, jag vet att mina också ses så)

Kommenterandet fortsätter mest kring ett av de första inläggen jag gjorde, och jag har svarat på samma plats (se nedan). Jag kommer kanske om jag får tid att plocka upp några svar i en ny bloggtext. Vissa inlägg, särskilt Luka(s)´, innehåller en hel del grundläggande både argumentation och värderingar, medan andra verkar mest förvånade och rent av arga över att det fortfarande finns människor som har en så förlegad definition av man resp. kvinna att de inte tror att män kan föda barn!!! De upprörda verkar förutsätta - rätt fördomsfullt tycker jag - att jag därför har reaktionära åsikter om ungefär allt, att jag går omkring och föraktar utsatta människor och att jag därför inte är lämplig som lärare. (Just den saken har jag faktiskt frågat Barn- och utbildningsnämnden om, men de ansåg sej inte kunna svara på vilka åsikter kring queerfrågan som kan anses överensstämma med tron på alla människors lika värde och vår "demokratiska värdegrund i övrigt" - det är ju rätt intressant att det liksom står och väger just nu när det gäller vilka åsikter som ska anses socialt acceptabla...).

Följande meningen av en i grunden ganska vänlig kommentator är, menar jag, ett ganska präktigt exempel på just den retorik jag menar att man måste kunna ifrågasätta utan att buntas ihop med extremister, homo- och transhatare:

Mitt biologiska kön råkar göra det möjligt för mig att fortplanta mig via äggceller; jag skulle alltså kunna föda barn om jag ville det och jag skulle själv påstå att jag är en hona av arten homo sapiens men - det gör mig inte till kvinna.

!!!

När jag vänder mej emot detta som jag menar språkligt och kulturellt revolutionära tänkande (för att nu uttrycka det snällt), vänder jag mej inte mot en viss utsatt grupp. Jag tror visserligen inte att vare sej kristen tro eller allmän medmänsklighet innebär att man måste hålla med ens utsatta grupper om vad som helst, men jag har samtidigt stor respekt för behovet och rätten att presentera sin självbild och världsbild, hur besynnerlig den än kan verka. Utan jag vänder mej i första hand mot det politiska etablissemang, inklusive mitt eget Folkparti, som skulle se till balansen och helheten men som genom att acceptera läran om mäns barnafödande (egentligen om barnaföderskors manlighet) definitivt gått över gränsen för det rimliga och lagt upp en fet smashboll för t.ex. Sverigedemokraterna (som jag alltså INTE unnar den!). Som riskerar det seriösa jämställdhets- och "homo"arbetet genom att som det verkar vilja subjektifiera könsbegreppet rakt av. För om inte ens barnafödande är ett primärt (tillräckligt) könskaraktäristikum, vad skulle då kunna vara det?