Idén om att somliga av oss är födda i fel kropp och/eller födda av karlar har ju sedan 1 juli 2013 stöd i vår lagstiftning. (Även om de nya könsbegreppen har märkvärdigt svårt att få fotfäste i undervisningen på våra skolor, jag har kollat).
Men tydligen är mödravården (födravården?) fortfarande fast i (tvångs-?)föreställningen att det bara är kvinnor som föder barn. Detta skapar nu stora problem för "Peter", som insisterar på att hen är pappa till barnet hen fött, medan alla andra (utom maken Henrik) tycks betrakta henom som barnets mamma.
Ja kära nån. Nu förlöser alltså svenska barnmorskor såväl kvinnor som män. Vore det inte bättre att "Peter" lärde sej att hen är såväl kvinna som mamma enligt alla begripliga definitioner? Ska kön bli något man främst har mellan öronen och grunda sej på vad man för tillfället "känner sej som" (det kan ju ändras under livet) blir ju könsbegreppen så subjektiva att de blir oanvändbara. Och det kanske är det som är målet för queerradikalerna, inte bara för Piratpartiet?
Visar inlägg med etikett Piratpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Piratpartiet. Visa alla inlägg
onsdag 27 maj 2015
tisdag 8 februari 2011
Roligt med kommentarer!
Det är ju lite roligt att det börjar droppa in kommentarer. Även om ingen tycks hålla med mej om nånting, men det är ju ofta så att den som samtycker tiger, kanske särskilt på det här området.(Tar dock inte det omvända för givet).
Fast jag måste ju säga att argumenten för att även barnaföderskor EGENTLIGEN kan vara män ter sej skäligen klena. Jag vill dock betona att även om jag raljerar med queerologin - som drivs av många etablerade akademiker, inte bara särskilt utsatta personer - har jag ingenting annat än djupaste medkänsla med de människor, ofta ungdomar, som nu går omkring och grubblar inte bara över vilka sexuella läggningar de kan tänkas ha utan också över om de är "riktiga" tjejer eller killar, bara för att de inte är som Barbie resp. Ken. (Jag pratade med en häromkvällen).
Jag vill också betona att jag mycket väl känner till att man kan födas missbildad eller outvecklad också när det gäller könsorgan o dyl (konstigt vore det väl annars!). Och mycket könskirurgi är naturligtvis därför väl motiverad och begriplig, även när det gäller "omkorrigeringar" när den första upplevts ha gått "åt fel håll".
Men när även fysiskt välskapta killar och tjejer får för sej att de är födda i fel kropp, och antingen får en massa kirurgisk och hormonell behandling för att "konfirmera" den föreställningen, eller också inte vill behandlas kirurgiskt/hormonellt men däremot socialt (betraktas och benämnas som tillhörig det kön man inte precis ser ut att ha, när en s.k. man t.ex. föder/ammar barn), ja, då har någonting, menar jag, sluntit snett. Trots välviljan.
Och precis som vi inte kräver av Christer Sturmark att han ska upphöra med sin religionskritik för att kristna ungdomar blir mobbade i skolan eller kristna konvertiter dödas i Mellanöstern, så kan inte aldrig så utsatta grupper kräva att deras retorik ska bli samhällets nya Gudsord, höjd över all kritik. Särskilt när retoriken blir så självförgörande och intrasslad som queer-retoriken. (Nästan lika intrasslad som den ibland rent ruskiga antigayretorik som Tor Billgren ofta förtjänstfullt analyserar). Enda någotsånär förnuftiga queer-förslaget jag sett på det området är Piratpartiets att slopa de officiella (juridiska) könsbegreppen ö.h.t. Fast vore ens det så smart?
Fast jag måste ju säga att argumenten för att även barnaföderskor EGENTLIGEN kan vara män ter sej skäligen klena. Jag vill dock betona att även om jag raljerar med queerologin - som drivs av många etablerade akademiker, inte bara särskilt utsatta personer - har jag ingenting annat än djupaste medkänsla med de människor, ofta ungdomar, som nu går omkring och grubblar inte bara över vilka sexuella läggningar de kan tänkas ha utan också över om de är "riktiga" tjejer eller killar, bara för att de inte är som Barbie resp. Ken. (Jag pratade med en häromkvällen).
Jag vill också betona att jag mycket väl känner till att man kan födas missbildad eller outvecklad också när det gäller könsorgan o dyl (konstigt vore det väl annars!). Och mycket könskirurgi är naturligtvis därför väl motiverad och begriplig, även när det gäller "omkorrigeringar" när den första upplevts ha gått "åt fel håll".
Men när även fysiskt välskapta killar och tjejer får för sej att de är födda i fel kropp, och antingen får en massa kirurgisk och hormonell behandling för att "konfirmera" den föreställningen, eller också inte vill behandlas kirurgiskt/hormonellt men däremot socialt (betraktas och benämnas som tillhörig det kön man inte precis ser ut att ha, när en s.k. man t.ex. föder/ammar barn), ja, då har någonting, menar jag, sluntit snett. Trots välviljan.
Och precis som vi inte kräver av Christer Sturmark att han ska upphöra med sin religionskritik för att kristna ungdomar blir mobbade i skolan eller kristna konvertiter dödas i Mellanöstern, så kan inte aldrig så utsatta grupper kräva att deras retorik ska bli samhällets nya Gudsord, höjd över all kritik. Särskilt när retoriken blir så självförgörande och intrasslad som queer-retoriken. (Nästan lika intrasslad som den ibland rent ruskiga antigayretorik som Tor Billgren ofta förtjänstfullt analyserar). Enda någotsånär förnuftiga queer-förslaget jag sett på det området är Piratpartiets att slopa de officiella (juridiska) könsbegreppen ö.h.t. Fast vore ens det så smart?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)