Jonas Gardell ansluter sej till Hirschfelds normalfördelningskurva

Jonas Gardell skriver som vanligt tänkvärt och med en viktig utblick över historien. Men referensen till Hirschfeld och hans normalfördelningskurva förvånar mig.

Dels är ju Hirschfeld inget skinande ljus för att han förföljdes av nazisterna. Genom att tillsammans med den yngre läkaren Kurt Warnekros slå i den sedan 25 år gifte Einar Wegener att han precis som sin fru Gerda var kvinna (fast fångad i en mans kropp) tog de ihjäl honom i några få steg. Droppen kom när han 1930 - samma är som hans självbiografi kom ut - skulle få en livmoder inopererad (sånt görs väl inte ens idag?) och avled när kroppen stötte ifrån sej den.

Dels strider ju Hirschfelds normalfördelningskurva (där endast några få procent är riktigt homo- resp heterosexuella) mot den populära föreställningen, länge uppmuntrad av bl a Gardell, om en stor, heterosexuell majoritet contra en liten och förföljd homosexuell minoritet "som inte har något val". Men om en stor majoritet av vårt folk (liksom alla andra folk) egentligen är bisexuella, blir ju t ex Paulus' ord i Romarbrevet 1 fullt relevanta - och det verkar i så fall orimligt att både skola och kyrka ska tvingas lära alla våra barn och ungdomar inte bara att alla är lika mycket värda utan också att ett förbund mellan två karlar eller två kvinnor är precis lika välsignat och väl-designat som ett mellan en man och en kvinna, ja, att det vore diskriminering att våga hävda något annat eller att öht vilja ge det sistnämnda förbundet över könskampsgränsen så mycket som ett eget namn!

Klockren queerretorik

Både Signe Krantz från Transammans och Jonas Gardell menar uppenbarligen att också en del karlar kan föda barn och att de nya, subjektiva könsbegreppen, som gjort så många fler könsdysforiska, är en viktig framgång. Detta är verkligen queert/knasigt. Men det är fördenskull inget fel på vare sej intelligensen eller den retoriska skickligheten!

För att ge dej, käre läsare, en liten övning i att analysera queerretorik lämnar jag artiklarna okommenterade.

En stark och oberoende kvinna?

Driver karln, f'låt låt tanten, med oss? Annars ägnar han sej ju på fullt allvar åt vad som väl kunde kallas "sexuell appropriering". Växla mellan pronomen och kalla sej själv en stark och oberoende kvinna. Åttaåriga fjollor. Dra på trissor, Jonas!

Gardell vs Gillberg

Läs gärna både queerideologins okrönte fanbärare Jonas Gardells intressanta debattartikel och historik i Expressen och Christopher Gillbergs m fl debattartikel i Svenska Dagbladet! De handlar inte direkt om samma sak, och man kan förvisso instämma i mycket i båda artiklarna utan att dela alla deras slutsatser. 

Men vi måste framför allt förstå att historieskrivning inkl "martyrhistoria" har stor betydelse i all opinionsbildning, samt att en i vissa lägen förföljd, modig grupp inte automatiskt har rätt (gäller ju såväl urkyrkan, baptisterna, kommunisterna, sverigedemokraterna och Rfsl - m fl m fl - utan några som helst jämförelser i övrigt).

Alla som tror att bara kvinnor föder barn intar samma position som Putin

Liksom alla de som tror att ett plus ett är två, för övrigt.

Jonas Gardell har, förutom ett rätt enfaldigt försök till "guilt by association", många bra poänger i den här texten. Liksom i den nerskrivna versionen av föredraget om utklädda eller feminina män genom historien. Men i båda texterna missar han att "kulturkampen" i Sverige förs i ett sammanhang där vi för 10 år sedan bytte könsbegrepp. Göran Hägglund och KD införde (visserligen inte ensamma) läran om barnafödande män och barn som själva "föds i fel kropp". 

Hade en sektliknande friförsamling (och dito friskola) gått i bräschen, skulle föreställningen nog snabbt ha avfärdats (och lett till indraget tillstånd att driva skola). Men när stat och kommun går i bräschen och snabbt infogar föreställningen i den s k värdegrunden, "Guds nya ord", då blir det andra bullar.

Intressant att inte bara Centerpartiet utan media i stort missar den kontexten. De verkar också missa chansen till tidernas firande: Den 1 juli, bara en dag efter att "Pride-månaden" avslutats, avskaffades ju enligt våra riksdagspartier "de sista tvångssteriliseringarna" i Sverige. Den 1 juli 2013, en historisk dag. Och samtidigt fick äntligen män chansen att erkännas som kvinnor och barns mammor (eller om det nu var tvärtom, att kvinnor äntligen o s v).

Jonas Gardell

"Vi måste prata om självmord och hbtq". Helt rätt. Ingens föreställningar (inte religiösa heller) måste bekräftas bara för att en mår psykiskt dåligt av att bli ifrågasatt - eller värre än så: kränkt, förlöjligad, hatar och hotad. Och "hbtq" inbegriper väldigt många och väldigt olika situationer. Men situationen måste ändå, och oavsett orsaker, få komma upp till ytan.

Gardell-debatten

Utan att kunna följa Jonas Gardell i allt, eller kunna bedöma varje medicinsk avvägning, vill jag gärna betona att jag är helt överens med honom om att övertramp mot homosexuella i 80-talets Aids-våg och bör dryftas och erkännas. Ingen senare mer eller mindre extrem queerpolitik, som i vissa fall tycks ha karaktären av kompensation, bör få skymma de allvarliga övertramp, för att inte säga övergrepp, som i många fall förekom (ibland ännu förekommer) mot homosexuella. Gardells dokumentation går inte att negligera, även om enskilda tolkningar och slutsatser kan vara diskutabla.

Och samtidigt kan ju inga övergrepp mot vare sej kristna, muslimer och/eller homosexuella ge anledning till oreserverad bekräftelse av de utsattas alla föreställningar och krav. Gardell tror ju själv inte att det könsneutrala äktenskapet - d.v.s. avskaffandet av ett särskilt begrepp för förbundet mellan man och kvinna - kunnat gå igenom utan Aids. Men det långt mer absurda könsneutrala könsbegreppet luktar ännu mer kompensation - och rädsla för att stöta sej med somliga utsatta grupper. Tyvärr lär det bara misskreditera den liberala hbt-politiken. (Även de vettiga delarna, alltså).

Men, som sagt, Gardell har helt rätt i att det är dags att skriva 80-talshistoria. Allt var inte så glatt - då heller.