Vad stöder vi som målar naglarna?

Emma Green Tregaros förståndiga och (för den insatte) talande nagelmålning i Moskva väcker intressanta frågor om symboler och deras innebörd. Igår gick jag omkring med naglar målade i olika färger mest hela dagen - extra kul att handla på Rätt Pris ;o) - för att på personalmöte och EFS-möte kunna diskutera såväl hur vi egentligen bemöter karlar som målar naglar (och i en del fall tror sej vara kvinnor, jfr den nu aktuella Bradley "Chelsea" Manning) som hur vi visar stöd för utsatta hbtq-personer utan att köpa hela queeragendan.

Emma Green Tregaros aktion var i mina ögon rimlig och riktig att stödja, trots det uppenbart inadekvata argumentet att kärlek aldrig kan vara fel (kärlek nej, men direkt sexuella uttryck för kärlek och ömhet i bra många fall även - troligen - enligt Emma Green Tregaro). Den var tydligt riktad mot en ny lagstiftning som anses göra det olagligt att arrangera Pride-parader i Ryssland eller att ens blogga om homosexualitet (eftersom minderåriga kan läsa). Med tanke på hur Putin-Ryssland beskurit utrymmet även för regnbågsrörelsen Livets Ord eller på hur gamla Sovjetunionen ansåg all religiös påverkan som skadlig för barn under 18 år, tycker jag nog att alla som gläds över gammal eller återvunnen frihet borde stå upp även för andras frihet att manifestera åsikter som i somligas ögon är olämpliga för barn och andra att ta del av.

Samtidigt förstår jag andras osäkerhet: det är precis som i Pride-paraderna osäkert när regnbågsfärgerna står för kärlek och tolerans i största allmänhet eller för stöd till en ganska extrem queerideologi (där man-kvinna-förbundet inte ska anses som något speciellt och inte ens får ha en egen benämning och där inte ens hanar eller föräldrar av arten människa ska få ha någon särskild benämning, d.v.s. där även barnaföderskor officiellt ska få kallas "män" och "pappor"). Och nej, jag vill inte heller uppfattas stödja ganska extrema ("positiv thinking"-artade) helandeläror typ Livets Ords alla 1900-talsvarianter genom att måla naglarna i regnbågens alla färger. Så vem bestämmer vad naglarna står för? Var och en som målar dem? Fast då faller ju gemensamheten i aktionen.

Nå, den här gången tyckte jag att initiativtagarens definition och målsättning med aktionen (dock inte kärleksargumentet) var både rimlig och tydlig. Men hur man i allmän människovänlighet och antihomofobi ska kunna gå med i en Pride-parad utan att uppfattas stödja själva queerideologin är för mej en svår nöt att knäcka. (Det är ju även svårt att vifta med Livets Ord-flaggor för att stödja religionsfriheten här och i Ryssland utan att uppfattas stödja LO:s speciella teologi).

Ojdå, börjar Dagens Nyheter dra öronen åt sej?

Dagens Nyheter har hittills backat upp queerrevolutionen till nära nog 100%. Särskilt minns jag hur jag i Luleå för tre somrar sedan hickade till vid läsningen av Niclas Ericssons då osedvanligt queera artikel "Låt pappa få rätt att bli mamma." (1/7 2010). Men i tisdags (13/8) presterade ledarredaktionen en osignerad artikel, "Frihet annat än rättighet", som, särskilt mot slutet, kan tolkas som ett embryo till omtänkande, som en smula kritisk distans till queerideologin. I vart fall är det inte ur vägen om ledarredaktionen börjar tänka själv även på det här området, utan att förutsätta att Rfsl - eller Kammarrätten - alltid har alla hästar hemma.

Katrin Kielos beskrev i sitt sommarprat igår hur en slags motsvarighet till "partipiskan" råder även på ledarredaktionerna: har tidningen bestämt sej för en viss linje i en viss fråga så ska alla ledarskribenter driva den, ibland mot sin egen övertygelse. Var det så det gick till när vi i sommar de facto upplöste eller subjektifierade könsbegreppen? Ordet "man" fungerar ju inte längre som synonym till "hane av arten människa" om även barnafödande individer får registreras som sådana. Och ordet "kvinna" har på samma vis gjorts meningslöst i det offentliga samtalet..

F.ö. finner jag Emma Green Tregaros demonstration i Moskva väl avvägd - maximal uppmärksamhet med minimala medel. Och med vad jag förstår ett avgränsat, vettigt syfte: att få bort Rysslands drakoniska antihomo-lagar (som bl.a. omöjliggör minsta Pride-parad i hela det väldiga landet). Inte med syftet att slå ett slag för svenska könsbegrepp - där vissa män anses kunna föda barn - eller att förmå ryska kyrkan att sluta ha en särskild benämning på man-kvinna-förbundet.