Visar inlägg med etikett Lilian Sjölund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lilian Sjölund. Visa alla inlägg

måndag 12 augusti 2013

Kommentar till mitt brev till ledarredaktionen på Hudiksvalls Tidning (publicerat 13/6 2013) och till ledarredaktionens svar

Journalister, teologer, politiker, skolledare, vänner och bekanta!

Nu när snart alla är tillbaka från semestern - vilken sommar! - måste fler vettiga vuxna våga "komma ut" i könsbegreppsfrågan. Vad säger ni när barn och ungdomar frågar om man faktiskt kan vara kille fast man är skapt som tjej och kan föda barn? (Eller om man kan vara tjej fast man rent av blivit biologisk farsa?).

Det är faktiskt inte rimligt att jag ensam (nej, tillsammans med en bunt högerextremister, ett par fronderande kristdemokrater, ett gäng transsexuella och ett par överläkare!) ska stå i den svenska och hälsingska offentligheten som kritiker av den ultimata queerdogmen: att inte bara kvinnor utan även en del karlar kan föda barn! En dogm som trots sitt dubiösa verklighetsunderlag nu verkligen blivit en dogm i gammal dålig mening: nämligen något man riskerar sitt medborgerliga förtroende genom att ifrågasätta!

Det har sagts att auktoritetstron är svag i vårt samhälle. Jag synar. Kyrka och präster fick folk att tro på en enstaka jungfrufödelse som skett för länge sedan. Men vad är det mot att få folk att tro på att även somliga karlar kan föda barn, och inte bara som ett unikt mirakel utan nu och då?

Och vet vi inte längre vad vi menar med "män" och "kvinnor" kan vi ju inte i längden bedriva något vettigt jämställdhetsarbete - eller ens hbt-arbete! (De naiva optimister som tror att ojämställdheten ska gå upp i rök tack vare ordtrolleriet lämnar jag utan avseende).

Vad ska biologi- och svensklärare eller konfirmandledare egentligen sprida för föreställningar till våra barn och ungdomar i höst? Och vad säger idrottslärarna och idrottsrörelsen? (Könsskilda omklädningsrum är ju nu så obsoleta som de bara kan bli). Det är naturligtvis inte utsatta människor med tvångsföreställningar jag vill åt, utan de queerideologer som utnyttjar dem för att riva upp grundläggande begrepp (jfr tokmarxisternas utnyttjande av socialt utsatta grupper på 60-70-talet).

Fundera kring svaret på nedan återgivna insändare till HT:s ledarsida! (Tack till ledarskribenten Eva Cooper och ansvariga utgivaren Gunilla Kindstrand som vänligen hjälpte mej hitta svaret i papperstidningen efter semestern! Jag är mycket tacksam för det personliga bemötandet och även för bemötandet i sak, frånsett den lilla detaljen att HT, osakligt och osmakligt nog, fortfarande stämplar mej och alla mina åsiktsfränder som anhängare av det vidriga övergreppet tvångssterilisering!).

Jag påstår ju faktiskt inte att allas åsikter om allting måste redovisas på ledarplats, inte ens på nyhetsplats. Jag ifrågasätter bara varför ledarredaktionen och i stor utsträckning även nyhetsjournalisterna - precis som Rfsl med sin Rosa tistel - låtsas som om det bara är några aparta kristdemokrater som fortfarande tror att bara mammor föder barn. Vi är naturligtvis många, många fler, men eftersom vi (nästan) alla samtidigt avskyr tvångssteriliseringar hänger allt på hur frågan framställs. (Frågeformuleringsprivilegier och övertalningsdefinitioner, ni vet). Och, för de mindre självständiga, på hur styrkeförhållandena framställs. Det "alla andra" tror, vill många gärna tro, både bland tonåringar och äldre.

Ledarredaktionen på HT väljer i sitt svar till mej att lyfta fram andra som förnekar att bara mammor kan föda barn som något slags motvikt till mej och överläkaren Marc Bygdeman (och psykiatern David Eberhard). Och visst - att självaste Kammarrätten gått på samma nit är skrämmande - enligt den skulle vi ju inte ens behöva någon debatt eller lagförändring för att införa queerdogmen om barnafödande män, eftersom tvångssterilisering ju (tack och lov) redan är förbjudet och t.o.m. strider mot grundlagen. Men att lagfarna människor - utom en kvinnlig reservant i Kammarrätten - går på denna simpla övertalningsdefinition är ju om möjligt ännu mer skrämmande än att politiker och journalister gör det. Har alla tre statsmakterna fått nippran?

Min poäng är ju dock inte att det skulle saknas queerrevolutionärer i vårt land som kämpat för de nya subjektiva könsbegreppen (i så fall skulle de knappast ha införts). Min poäng är att både dessa och Hudiksvalls Tidning och dess journalister - både på nyhets- och ledarplats - fört allmänheten bakom ljuset i själva sakfrågan. Saken handlar nämligen inte om att avskaffa eller återinföra någon tvångssterilisering. T.o.m. gamle pingstpredikanten och nyblivne KD-kandidaten Stanley Sjöberg(!) visade sej i somras ha anammat dumretoriken när han påstod att diskussionen handlade om huruvida kvinnor som bytt kön till män ska få föda barn. SJÄLVKLART ska de få göra det! Vad diskussionen handlar om är huruvida kvinnor verkligen HAR bytt kön ifall de fortfarande kan föda barn och - mer allmänt talat - huruvida de som föder sina barn ska få registreras som FÄDER till barnen de föder. (Ingen kan ju förbjuda dem att tro sej vara det).

(Jodå, diskussionen borde också handla om huruvida någon som kan och vill föda barn och kanske t.o.m. har fött barn - eller blivit biologisk pappa - ska få skära om sej med samhällets stöd; HUR kan någon påstå att könstillhörigheten var oklar i dessa fall?).

Men sådant klarspråk bör man kanske inte förvänta sej av journalister och politiker?

Svar: jo, det bör man absolut. All dumretorik kommer surt efter och kan bara gynna ultrahögern och fienderna till en vettig hbt- och jämställdhetspolitik. (Får folk snart intryck av att det bara är Sverigedemokrater och likasinnade som fortfarande tror att bara kvinnor kan föda barn, så är risken ju stor att de 2014 får ytterligare en röstfördubbling och en kioskvältande framgång á la Sannfinländarna).

Hälsningar Andreas Holmberg, mycket bekymrad liberal


BARA MAMMOR FÖDER BARN

Journalister och politiker har de senaste åren sagt: Inte ska vi väl ha kvar några tvångssteriliseringar? Svenska folket har svarat: Nej, så klart inte! Den mystiska slutsatsen har blivit: Vad bra, alltså tycker ni nu att även män kan föda barn, d.v.s. att även den som föder sitt barn kan vara barnets pappa!


Även Eva Cooper och Lilian Sjölund sällar sej (HT 24/5 och 9/6) till dem som betecknar könsbegreppsomgörningen som ett "slut på tvångssteriliseringarna". Till dem som alltså utmålar oss kritiker som anhängare av tvångssteriliseringar.


De låtsas inte om de kritiska synpunkterna från överläkaren i psykiatri David Eberhard (Newsmill 13/1 2012). Eller från överläkaren i gynekologi Marc Bygdeman (Newsmill 31/3 2012), som tillsammans med transsexuellas patientförening Benjamin motsatt sej lagändringen utifrån tesen att bara kvinnor kan föda barn. En tes som inte bara tokliberaler utan även Kristdemokraternas och Svenska kyrkans ledning nu förnekar, men som jag, diverse högerextremister och ett gäng transsexuella står fast vid.


Eftersom samhället i all välmening gått med på att operera även icke uppenbart missbildade personer som tror att de "fötts i fel kropp", vilket ibland påmint om könsstympning, vill somliga idag få möjlighet att få sin upplevda könsidentitet bekräftad utan riskabla och steriliserande operationer. D.v.s.: om vi redan gått med på att en barnaföderska kan vara en karl "i fel kropp", kan "han" väl få registreras som sådan utan vidare?


Visst, många bör absolut få skadestånd för de senaste 40 årens beskärningar. Men varför göra om själva könsbegreppen för att bekräfta deras könsföreställningar, när vi inte officiellt registrerar själslig ålder eller upplevd reinkarnation? Vi skapar ju bara ytterligare identitetsstörningar hos våra barn och ungdomar och misskrediterar det seriösa hbt- och jämställdhetsarbetet!


Det är ju som förra jämställdhetsministern Nyamko Sabuni uttryckte det: "Män och kvinnor har olika kroppar. Det kan inte ens en politiker ändra på."


Inte några journalister eller en positiv Pride-parad heller.


Andreas Holmberg

pappa och fritänkare
Iggesund

LEDARREDAKTIONEN SVARAR:


Skulle vi redovisa alla åsikter i en fråga skulle ledarsidan strax ta över hela tidningen. 

Vi kan dock konstatera att de båda transorganisationerna FPES och KIM, som tillsammans med RFSL företräder en klar majoritet av landets transsexuella, länge kämpat för en ändring av lagen.

Organisationen Benjamin är i sitt ställe omtvistad, då det är mycket oklart vilka man egentligen företräder, och hur många.

Som Kammarrätten sa i sin bedömning i vintras kan inte steriliseringskravet längre rättfärdigas med hänsyn till dagens värderingar, steriliseringskravet vilar inte på någon frivillig grund och är diskriminerande i förhållande till gruppen transsexuella.

Eva Cooper
Lilian Sjölund