Tone Sjunnesson gör sej dum

Strålande exempel på guilt-by-association. Bara för att J K Rowling inte likt Tone Sjunnesson vill vända könsbegreppen alldeles upp och ner, och bara för att även Vladimir Putin tror att endast kvinnor kan föda barn, är det enligt Sjunnesson "cyniskt" att Rowling låter professor Dumbledore vara homosexuell.

Och jag ser personligen inget samband alls mellan insikten att vissa är genuint homosexuella - och därmed inte bryter det sexuella tabut mot det egna könet bara av sensationslystnad eller av en händelse - och åsikten att kön är en social konstruktion och att minsann inte bara kvinnor föder barn. Men många, bl a Vladimir Putin, tror förstås som Sjunnesson att det ena leder till det andra och har någon sorts samband. Pga erkänd homosexualitet måste vi även upplösa könsbegreppen. Que?

Sannolikt delar även Sjunnesson åsikt med Putin i en mängd andra frågor. Churchill hade f ö katt och Hitler hund. Slutsatser? Den gamle frikyrkoledaren P P Waldenström formulerade det spetsigt så här: "Om så djävulen påstår att ett plus ett är två, så inte tänker jag säga emot."

F ö twittrade ju J K Rowling vasst som svar på stödet från Putin: "Critiques of Western cancel culture are possibly not best made by those currently slaughtering civilians."

Oklar könstillhörighet - verklig och inbillad

Många tror att jag inte fattar att det föds människor med oklar könstillhörighet. Men naturligtvis finns det olika slag av missbildningar även på det här området. Könskirurgi och könskorrigeringar behövs naturligtvis ibland. Hannas berättelse är upplysande. Naturligtvis kan det tänkas att en bedömning av ett barn med s k oklar könstillhörighet måste omprövas. Eftersom könstillhörigheten var just oklar. (Ännu ett exempel är Mikey som kunde bli med barn fast hon hade snopp - och alltså nu inte ser sej som kille och pappa utan som tjej och mamma, tillagt 26/12).

Det jag (och J K Rowling) vänt oss mot är att nu även trebarnspappor som jag och kungen anses kunna vara "mentala kvinnor" i fel kropp. Har någon avlat barn ihop med en kvinna som fött dem är man (just man) ju per klassisk definition en man, pappa, hane. Börjar inte bara könsidentiteten luckras upp - kanske pga att testosteronnivån sjunker i medelåldern då vissa börjar uppfatta sej som kvinnor, jfr filmen om orimligheten "Min pappa Marianne" med Rolf Lassgård i huvudrollen - utan även könsbegreppen, kanske pga doktrinära queerdemagoger, så har vi snart inga meningsfulla könsbegrepp kvar längre, vilket kanske var queerteoretikernas mål. Varför ska vi ö h t prata om kön ifall det inte går att objektivt skilja dem åt? (Jfr Thomas Gür om rasbegrepp och könskvotering).

Kvinnor som ligger på BB och föder barn (världens uppenbaraste kvinnor, om ni frågar mej) antas nu kunna vara "mentala män" som är födda i fel kropp, precis som barnen de föder antas kunna vara (det skulle förstås kunna vara en ärftlig benägenhet detta, att födas i fel kropp). Detta menar jag är rent svammel, alternativt ett försök att på det språkliga området införa nya könsbegrepp, skilda från allt vad biologi heter och i grunden byggda på föråldrade, stereotypa föreställningar om hur en "riktig man" respektive "riktig kvinna" ska vara.

Glädjande nog förs idag en levande debatt kring detta. Bättre sent än aldrig. Först ut i kvinnorörelsen med det offentliga ifrågasättandet av queerdogmerna var väl Kajsa Ekis Ekman (se även denna replik) och Ebba Witt-Brattström, Men nu är även Nina Björk m fl i hetluften på allvar.

Gubbar som Johan Hakelius och jag räknas väl inte, men även vi har ifrågasatt saker ett bra tag.

Det rör på sej - men inte utan ideologisk maktkamp

Anna Björklund i Expressen träder upp till mitt och J K Rowlings försvar. Givetvis tycker Myra Åhbeck Öhrman att detta försvar är både genant och moralpaniskt. Eftersom attitydförändringarna och reformerna under 1900-talet var i huvudsak positiva måste det vara rätt att fortsätta driva utvecklingen, och reformerna, vidare enligt Rfsl:s önskemål. För att inte hamna "på fel sida i historien". Risken att vi hamnar i ett nytt dike om vi aldrig börja "räta upp" fordonet tycks inte föresväva Åhbeck Öhrman.

Och även Lisa Magnusson i DN (liksom själva tidningen, antar jag?) verkarr fortfarande queerfrälst utan reservationer och blandar gladeligen ihop viktiga mänskliga rättigheter - som t ex rätten att arrangera Pride-festivaler när det inte är pandemier i farten - med rätten att definiera sej själv in absurdum.

Anna Björklund och Kajsa Ekis Ekman är likväl hoppfulla tecken, liksom J K Rowling. Utan homo- och transfobi (annat än i väldigt queerfrälstas ögon) klarar dessa kvinnor av att vältaligt adressera de uppenbara problem queerretoriken har försatt oss och våra ungdomar i.

Förvirrande och farligt

Det har börjat vända, även om J K Rowling tydligen (liksom jag) fortfarande blir utpekad som något slags transfobiker. Men queerideologin har hunnit sprida sej så pass långt att det blir ett segt arbete att få bort den ur våra skolor och institutioner igen. Den är sannerligen både förvirrande och farlig.