Till Tobias Hübinette och Forum för levande historia

Jag kanske kan få hjälpa Forum för levande historia med analysen av de alltmer negativa attityderna till "hbtqi"? 

Som historielärare och trebarnspappa fascineras jag av årtal. Och 2013, då attityderna till "hbtqi-personer" var positivare än idag, är verkligen ett remarkabelt årtal. Inte främst för att flyktinginvandringen då fortfarande var hög (med kulmen 2015 då bromsarna slogs till) utan för att Kristdemokraterna och Göran Hägglund då - med stöd av regering och riksdag utom SD - införde nya könsbegrepp (alternativt gjorde dem subjektiva och därmed i realiteten avskaffade dem - jag kan ju t ex inte längre bevisa att jag är man; att jag som sagt är trebarnspappa bevisar ju inte längre någonting).

Vi som var emot dessa nya eller avskaffade könsbegrepp (Ebba Witt-Brattström betecknade förslaget som "jättefarligt" i samtal med mej på Bollnäs bibliotek i passionstiden 2012) stämplades, ofta av våra egna partier, som anhängare av "tvångssteriliseringar" (det värsta exempel på övertalningsdefinition jag som svensklärare själv observerat) och Hägglund påstod tydligen inför partikamrater och andra att det var EU(!) som krävde dessa nya könsbegrepp, annars skulle vi bli bestraffade för att vi höll på med tvångssteriliseringar (se där!), när det som hände i realiteten var att vi "tvångsbenämnde" mammor mammor, jfr utslaget i brittiska HD.

Sedan dess har man enligt min åsikt tvingats spela dum för att vara snäll. För att vara snälla mot alla homosexuella (som ju ofta behandlats fördjävligt både här hemma och utomlands) tvangs både skola och kyrka lära alla bisexuella eller identitetsosäkra ungdomar (jfr Gardells och Hirschfelds normalfördelningskurva i Expressen 26/7!) att det varken finns något särskilt väl-designat eller välsignat med förbundet över könskampsgränsen (det där man "sover med fienden"), som till yttermera visso nu (sedan 2009) inte längre ens anses förtjäna ett särskilt namn, vare sej i stat eller kyrka! Och för att vara snälla mot alla transpersoner skulle vi alla, både i stat och kyrka (som ställt sej bakom de nya könsbegreppen) göra sej så dumma att vi skulle gå med på, ja, lära våra barn, att inte bara kvinnor utan även en del karlar kan föda barn! (Många lärare var nog tacksamma att iaf slippa köra dem att tjurar kan föla och tjurar kalvar).

Man kan i en undersökning av det slag där man jämför attityder 2013 med attityder 2026 ifrågasätta precisionen i begreppet hbtqi. Särskilt om man köper Hirschfelds/Gardells normalfördelningskurva där typ 98% är mer eller mindre bisexuella och bara någon enstaka procent är genuint homo- resp heterosexuella (alltså oförmögna att tända på någon av motsatt resp samma kön). Man måste också diskutera begrepp som homofobi - i Lars Bohmans bok Man och man emellan (N&K 1995) som likt Hirschfeld och Gardell verkar utgå från att nästan alla är (potentiellt) bisexuella är man ju homofob om man typ inte kan tänka sej ha sex med någon av samma kön. Man måste också kunna skilja mellan rå, hatisk homofobi och ren blyghet - vissa killar kan fasa för homosexuella i fotbollslag och omklädningsrum av samma skäl som andra tycker det är läskigt med kvinnlig personal som kommer in när man står och duschar. Våra könsskilda omklädningsrum bygger ju trots allt på en (åtminstone moderat) heteronorm och klassiska könsbegrepp - varför skulle dylika omklädningsrum annars ens existera.

Staten och de politiska partier som likt mej själv (fd folkpartist) markerar starkt mot SD måste samtidigt förstå att om man pressar folk att förneka att det alls skulle vara något visst med kombinationen man och kvinna (var kommer alla barn ifrån om vi inte ska klona oss, nu igen?) eller att förneka att det bara är kvinnor som kan föda barn, ja, då kommer folk att sparka bakut på ett eller annat sätt. Även de som, likt mej, var angelägna att öka förståelsen för de genuint homosexuellas predikament, och som argumenterade till förmån för dem som "inte hade något val", är kanske inte fullt lika angelägna att trettiofaldiga dessas chanser på krogen genom att lära alla barn och ungdomar (kom nu ihåg Gardells och Hirschfelds normalfördelningskurva!) att man precis lika gärna kan ha sex med någon av samma kön som med någon av motsatt.

OBS - man kan så klart mena att staten i en liberal demokrati inte ska ha några synpunkter på folks sexualliv öht. "All kärlek är bra kärlek", "man måste få gifta sej med vem man vill" osv. Men dels visar ju förbuden mot polygami, och nu fr o m 1 juli mot att gifta sej med sin kusin (eller ett halvsyskon ens på dispens), att detta är lättare sagt ("ad hoc"?) än gjort. Dels är det faktiskt skillnad på äktenskap och sexualliv i största allmänhet. Ingen har vad jag vet förnekat kusiners människovärde fr o m juli 2026 (eller ens velat förbjuda dem att ha sex med varann). Eller velat förbjuda syskonkärlek. Det är bara den allmänna retoriken som ibland är så där uppskruvad när det gäller andra grupper, särskilt i Pride-tider.

Det är dock ett memento att den här högerregeringen gjort som katolska kyrkan och prästerna på Uppsala möte 1598 önskade: förbjudit ingående av kusinäktenskap. Protesterna har varit få och små, då reformen främst antagits drabba muslimer och andra invandrare (och lite rashygien för man väl ändå tåla, kärlekens primat till trots?). Men en annan högerregering kan så klart på liknande sätt  även förbjuda ingående av homoäktenskap (nb inte homosex). Bara ett memento.

Vad är det för tolerans som minskar?

Hbtqi-begreppet är verkligen luddigt och inbegriper det mesta. Som jag sa till David Berjlund när han skulle fortbilda kommunfullmäktige i Hudiksvall blir det dessutom svårbegripligare ju längre till höger man kommer. Det gör uppgiften om ungdomars ökande intolerans mot "hbtqi" (från 3 till 15 procent) något svårtolkad. Är det fråga om ökad homofobi? Eller är det en reaktion mot Göran Hägglunds och KD:s könsbegrepp, enligt vilka inte en enda svensk kille längre kan bevisa att han (?) är en kille?

Det kan naturligtvis vara både och. Men det ligger inte i klarhetens intresse att baka ihop alla queerreformer under slaskbeteckningar som hbtqi(ap+). En kan mycket väl vara för ett och mot ett annat. Både som ungdom och som gamling.

Han vill tävla i damklassen

Alla vill tävla med damerna - både herrar som identifierar sej som damer och damer som identifierar sej som herrar. Undrar varför?

Ingen ska dock hatas och hotas för det. Kristdemokraterna och Göran Hägglund avskaffade ju de gemensamma könsbegreppen redan 2013.

Men här har vi en lycklig person

Mitt bland alla skeptikers varningssignaler kommer dock ett glädjerop från Signe Krantz, själv transperson. Ett "äntligen". Och det får en ju förstå. 

Inte för att Kristerssons könslag (eller Hägglunds som skulle ha fyllt 12 år idag) är vad Rfsl drömmer om: nästa steg är fullt självbestämmande utan läkarsignaturer. Och fler kön än två att välja mellan

Mats Reimers varnar - men Fredrik Modéus verkar fortsatt entusiastisk

Att varken Göran Hägglund eller Ulf Kristersson längre kan bevisa att de är män är en ganska rolig följd av deras egna könslagar. Att även jag och kungen och andra trebarnspappor - som t ex biskop Fredrik Modéus - mycket väl kan vara kvinnor får ju nu anses fastslaget av både stat och kyrka. 

Men man kunde kanske ändå tycka att fler borde lyssna på Mats Reimers. Var det verkligen detta vi ville ha som föräldrar och ungdomsledare? 

Och behövde biskop Fredrik Modéus verkligen låta så reservationslöst entusiastisk för att bevisa att han inte är en s k "transfob" (som jag och Agnes Wold och J K Rowling och alla andra som tror att bara kvinnor kan föda barn)? 

Man kan faktiskt vara emot hat och hot mot s k transpersoner utan att ge dem rätt i allt de påstår. Precis som Christer Sturmark kan vara emot hat och hot mot kristna utan att tro på våra dogmer.

Ett klockrent stycke queerretorik

Läs och begrunda vad Signe Krantz skriver i Aftonbladet. Jag har egentligen inget att tillägga. Queerretorik i sin prydno. Intelligent men självförgörande (läs Kajsa Ekis Ekmans "Om könets existens").

Möjligen kan man notera att även Signe Krantz menar att Göran Hägglund (KD) trodde sej tvungen att införa de könsneutrala könsbegrepp KD länge motsatte sej pga något jäkla EU-direktiv mot tvångssteriliseringar! Det var mej en lydig socialminister. 

För att "tvinga" den som föder sitt barn att kallas kvinna och barnets mor är inte detsamma som att försöka tvångssterilisera henne. En dylik monstruös anklagelse är faktiskt bara - queerretorik!

Har de levat under en sten?

Hur kan Sveriges Kvinnoorganisationer ha missat det Kristdemokraterna och Göran Hägglund insåg för över tio år sedan - att även män numera kan föda barn?

Alla vettiga människor inser ju nuförtiden att även män kan behöva genomgå en abort - och att man inte kan förutsätta att alla som är med barn är kvinnor!

En galen tid

Ann-Charlotte Martéus förkunnar att en galen tid tog sin början 2011. Men det var den 1 juli 2013 som svenska män började kunna föda barn. Tack vare Göran Hägglunds (KD) epokgörande reform som påstods gå ut på ett "avskaffande av de sista tvångssteriliseringarna"!

Sveriges kvinnoorganisationer efterlyser debatt

Visst instämmer jag i detta krav. Men borde inte debatten ha ägt rum för mer än 10 år sedan, innan Göran Hägglund införde sina famösa nya könsbegrepp (och Ebba Witt-Brattström sa till mej: "Jag tror det här är jättefarligt")? Vad är det för fel på svenska journalister som springer så i flock att relevanta (och för mej helt självklara) följdfrågor aldrig tycktes ställas när de som bäst behövdes? 

DN skrev något tankeslappt på ledarsidan med rubriken "Låt pappa få rätt att bli mamma". Och mycket intelligentare var inte nyhetsartiklarna heller. Oftast hyllades såväl vuxna som barn helt enkelt för sitt "mod" att bejaka den där "inre" killen eller tjejen som råkat "bli född i fel kropp". Nu har vi tydligen fått ett "transkrig" där även DN får fundera på om pappor kan vara mammor och vice versa.

De "religiösa" bestrider sekulära fake news

Lite lustigt blir det allt när "övertrons" (i sekulära ögon åtminstone) traditionella uttolkare, de romerska katolikerna, går till storms mot de nya könsbegreppen som KD och Göran Hägglund införde den 1 juli 2013. Tänk om det istället varit katoliker och frikyrkliga som tutat i våra barn att även män kan föda barn och att även till synes välskapta ungdomar kan vara "födda i fel kropp"! 

Socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet Jesper Eneroth kräver ju att alla präster ska vara villiga att viga två karlar med varandra. Jag stöder det kravet - förutsatt att ena "karln" är en biologisk hona. Men frågan är väl om sossarna inte snart även kräver att alla präster ska godta folks föreställningar om sitt eget kön? Det här kan bli, ursäkta uttrycket, riktigt komiskt. (Eller borde jag skriva tragikomiskt?).

Tycker nog att både statsministern och övriga partiledare borde pressas i den här frågan inför riksdagsvalet. Finns det inga journalister som känner att det vattnas i munnen? Eller skäms de (i just denna fråga) över den retliga lusten att "skjuta på sittande fågel"? Känns det måhända som ett överfall på försvarslösa - och då tänker jag inte på hbtqiap-personer utan på de politiker som drivit igenom allt detta. Eller hur ska undfallenheten tolkas?

En kurs i queerologi

Här når övertalningsdefinitionerna nya höjder. Det räcker visst nu inte att hävda att vi för åtta år sedan avskaffade de sista (?) tvångssteriliseringarna (när vi i verkligheten avskaffade de objektiva, biologiska könsbegreppen). Det heter nu att vi fram till 1 juli 2013 hade kvar tortyr(!) i lagstiftningen. Socialminister Göran Hägglund (KD) är alktså den som, visserligen under stark politisk och juridisk press, avskaffade tortyren i vårt land. När kommer detta in i historieböckerna?

Vad dumretoriken syftar till är förstås att folk utan vidare spisning ska kunna kalla sej vad de  vill - pappa eller mamma, han hon eller han. Detta kallas nu "rätten till sin egen kropp" - en formulering annars mest använd i abort- och dödshjälpsdebatten. Debattören har dock rätt i en sak: de nya könsbegreppen och reglerna kring könsbyten (eller -bekräftelser, som queerretoriken lyder) riskerar att mest bekräfta gamla könsstereotyper, som Kajsa Ekis Ekman påpekat i sin bok om "Könets existens". Men lösningen är inte att göra könsbegreppen maximalt subjektiva och intetsägande, d v s meningslösa.

Tillnyktring 3

Min tilltro till public service är nu delvis återupprättad: Uppdrag Granskning "Tranståget" del 1 och nu del 2 ställer kritiska frågor som varje normalbegåvad journalist, politiker och medborgare givetvis borde ha ställt långt tidigare. (Och då spelar det ingen roll att Stockholm Pride delade ut årets tistel till UG för det första programmet).

Men alla politiska partier (utom SD som inte bjuds in till Pride fast de kanske velat vara där?) har de senaste åren uppträtt som transportkompanier för Rfsl och dess i början ofta behjärtansvärda krav. Även KD som hoppade på tåget just när hbtq-politiken blev spritt språngande queer. Glöm aldrig att det var Göran Hägglund (!) som beredde och införde de nya, extremt förvirrande, könsbegreppen 2013.

Patetiskt av queerteoretikern Hägglund

Först accepterar Göran Hägglund och KD att sitta i en regering som driver igenom en könsneutralisering av äktenskapet (2009), vilket varje tänkande medborgare inser innebär en onödigförklaring av pappan. (Egentligen även av mamman). Det finns ingen specifik vits med att ha en pappa (resp. mamma) utöver själva avlingen/barnsbörden.

Sedan accepterar Göran Hägglund och KD - utan att ens lägga ner sina röster utan tvärtom aktivt börja försvara saken i människovärdets namn - den ultraqueera tanken att somliga kan vara fäder till barnen de föder (2012).

Och så plötsligt börjar Hägglund och KD orera om att insemination av ensamstående innebär att barnet berövas sin far. Men för det första var det ju ändå ingen vits med att ha en far! Och för det andra är det ju kanske den som insemineras och föder barnet som är barnets far. Så att nu plötsligt börja protestera vilt klingar mest patetiskt.

KD har trasslat till det för sej och Sveriges barn så till den milda grad att partiet nu inte bara får bära åsnan utan har förvandlats till en. (Det gäller i och för sej inte bara KD - men det drabbar KD:s trovärdighet hårdast eftersom partiet byggt upp mycket av sin trovärdighet och sitt existensberättigande på familjefrågor). Spegel, spegel på väggen där - säg vem som queerast i landet är...

Queerdemokraterna

I onsdags fick jag av FP-riksdagsmannen Hans Backman veta att KD var på väg att svänga i frågan om huruvida män kan föda barn eller inte. (Som skäl till att FP inte kört över KD med stöd av övriga allianspartier och oppositionen - tror man att vi slysslar med "tvångssterilisering" idag har man ju en plikt mot sina medmänniskor att med alla medel avskaffa den, om än det skulle leda till att regeringen spricker).

Jag trodde nog att Hasse önsketänkte. Göran Hägglund är så snäll, så snäll, och vill gärna göra alla glada. Genom att alls gå med på att utreda frågan om huruvida män kan föda barn kan han ha väckt falska förhoppningar hos ivriga folkpartister.

Igår träffade jag Hasse igen, i Söderhamn, men tog inte upp frågan. Jag hade då från trovärdigt håll hört att idén om mäns barnafödande inte kommer att tas upp under vårriksdagen, och hoppades då att queergalenskaperna skulle hinna "ebba ut" och "eftertankens kranka blekhet" infinna sej till dess. Att vi i FP inte på allvar tror att samhället just nu tvångssteriliserar folk, tycktes mej också stå klart - eftersom vi står ut med att vänta ett halvår ytterligare på en förändring.

Men Hasse önsketänkte inte. Idag ansluter sej Kristdemokraterna till idén att, av välvilja mot utsatta personer, könsneutralisera könsbegreppen, så att även "män" ska kunna föda barn, d.v.s. att även barnaföderskor ska kunna registrera sej som män och pappor till barnen de föder.

Queerare kan ingen vara.

Queerdebatt i Ljusnan

Följande insändare publicerades på Ljusnans ledarsida 5/8:

VILKA VILL KD TVÅNGSSTERILISERA?

Visserligen har det varit semestertider och visserligen är det rötmånad just nu, men jag måste bara få fråga:

Vad menade Ljusnan och Fredrik Jarl med att på ledarplats (30/6) hävda att Kristdemokraterna vill tvångssterilisera människor?

Och hur kan det komma sej att inte en enda kristdemokrat i Hälsingland - vad jag har sett - ännu bemött denna oerhörda anklagelse? Som, om än mer indirekt, i måndags (1/8) framfördes på ledarplats även av Ida Thulin.

Så: vill Kristdemokraterna verkligen tvångssterilisera somliga medborgare? I så fall måste Kristdemokraterna naturligtvis förklara sej, om de inte vill åka ur riksdagen med buller och brak 2014.

Eller kan den häpnadsväckande förklaringen vara att Ljusnans unga medarbetare nu tror att vissa män kan föda barn?

I så fall är det förstås de - och kanske även ansvarig utgivare - som måste förklara på vilka grunder de a) tror att dylika mirakel har inträffat eller b) tillåter sej att omdefiniera könsbegreppen så radikalt och sprida så hiskliga anklagelser. Det luktar rena demagogin!

Till mina folkpartikamrater - med såväl medicinsk, pedagogisk som teologisk kompetens - måste jag också ställa frågan: Finner ni det rimligt att som vår partiledning och vår "liberala" press stämpla alla som inte tror på queerdogmen att även män kan föda barn som anhängare av tvångssterilisering? Om inte, varför säger ni inte ifrån?

Jag är lika stolt som ni andra åt att Pridefestivalen kan hållas och utvecklas i vårt land. "Rör inte min kompis!" Men den queeridioti som lett till både läkarassisterad könsstympning och "barnafödande män", drar nu tyvärr skam över Folkpartiet, Rfsl, seriöst jämställdhetsarbete och nödvändig könskirurgi. Både nationellt och globalt.

Läs gärna "Dekadensens kön" av Ebba Witt-Brattström och "Sagan om rättvisa Gudrun" av Tage Danielsson.

Efter svar av Fredik Jarl - där han påpekade hur indignerad jag var (som om det vore omotiverat!) och försökte påskina att jag tillspetsat ledarredaktionens ståndpunkt, samt undrade om även Göran Hägglund var "queeridiot" eftersom han sagt sej vara emot tvångssteriliseringar - svarade jag så här:

INTE LIBERALT, BARA QUEERKNASIGT

Tack för svar, Fredrik! Ja, som förälder är jag verkligen indignerad över de sekulära dogmer som ledande liberaler nu tänker låta mina barn lära sej i skola och universitet. Du lyckas tyvärr inte motbevisa att Ljusnans yngre ledarskribenter på fullt allvar hävdar a) att vissa män kan föda barn och b) att de som inte håller med om detta vill tvångssterilisera folk.

Men att könsneutralisera könsbegreppen på detta sätt har naturligtvis inget som helst med liberalism att göra. Det är bara queeridioti som trumfas igenom med övertalningsdefinitioner, ungefär som när vissa idealister pratar om att avskaffa "stölderna" i samhället när man avser "skatterna" (extremliberaler) eller "privategendomen" (extremsocialister).

Ja, för ett år sedan var jag lika orolig för Göran Hägglund och KD som för mitt eget parti. Han lovade ju på fullt allvar att utreda om män kan föda barn. Men antingen har Hägglund nu insett orimligheten eller också spelade han bara med ifjol. För vem vill tvångssterilisera folk? På svenska "tvångsbenämner" vi visserligen barnaföderskor "mammor" och "kvinnor". Men är det ett övergrepp?

Välkommen till en ny blogg

Hej och välkommen till en ny blogg! Den är avsedd som ett komplement till Tor Billgrens på många sätt tänkvärda blogg Antigayretorik, och vill uppmärksamma de verkligt queera, alltså konstiga, uttalanden på könslivets område som nu ofta kommer från det liberala och radikalfeministiska hållet.

Som svenskkyrklig och folkpartist känner jag ett extra stort ansvar att påtala det som kommer från "mitt eget" håll, men jag vill för ingen del förneka utan tvärtom i många sammanhang, även här, framhålla existensen av homofobi och demagogiska övertramp på det mer konservativa hållet. Jag anser bara att det seriösa jämställdhetsarbetet och kampen för ökad förståelse för verkligt homosexuellas situation drabbas av den "queerretorik" som nu når alltmer absurda nivåer. Därför måste även denna påtalas - för att vi ska ha kvar någon trovärdighet i de allvarliga samtalen med afrikaner, östeuropéer, mellanöstrare och andra. Kring veritabla övergrepp mot homosexuella inklusive kriminalisering och ibland t.o.m. dödsstraff.

Men att hävda att det är en fördel för ett barn att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen ha, det är inte i sej något slags nazism. Inte heller att hävda att det är en fördel för ett barn att, allt annat lika, ha en mamma jämfört med att ingen ha. När t.ex. Göran Hägglund sammanställs med nazister bara för den sakens skull är i det fallet bara just - queerretorik.